Fall som visar att facket behövs

Artikeln i Göteborgsposten Ekonomi om Facebookkommentarer som leder till avsked visar på två oroande utvecklingstendenser. Framför allt visar det varför facket behövs.

MODERN LEDARSTIL? Artikeln i Göteborgsposten Ekonomi om Facebookkommentarer som leder till avsked visar på två oroande utvecklingstendenser.

Dels brukar det sägas att det är svårt att sparka folk i Sverige. Men min erfarenhet är den raka motsatta. Vet man bara varför man vill skiljas från en person på arbetsplatsen och exempelvis dokumenterar om personen inte sköter sig så är det inga större problem. Dock krävs självklart mer än bara en ingivelse från arbetsgivarsidan.

Detta gäller dock inte för de som är anställda via bemanningsföretag – en utveckling som vi sett allt mer av. Då är det bara att avbryta samarbetet så får personen tacka för sig. Facket står också maktlösa.

Verkstadsklubben kan inte göra något eftersom ingen av de tre är medlem där. Två är oorganiserade men en är med i Metall.

Metalls avdelning Östra Skaraborg som han tillhör hade ingen aning om vad som hänt.

– Vi ha inte fört några förhandlingar och vi har ingen information om vad som hänt, säger Veronica Söderlund, ombudsman.

Hon vill inte heller uttala sig om anledningen till att trion utestängs från Volvo.

– Jag vet bara vad som stått i tidningen.

De som arbetar för bemanningsföretagen har ofta visstidsanställning och kan sägas upp med 14 dagars varsel.

Den andra oroande utvecklingen gäller privata företag som tvingar de anställda skriva på avtal för att kringå tystnadsplikten eller kräver en strikt uppförandekod i exempelvis sociala medier. Självfallet ska man som anställd skriva med omdöme men det får inte bli så att folk skräms till tystnad och inte vågar kritisera en arbetsgivare öppet. Om en anställd upplever arbetsplatsen som ett dårhus kanske det inte ska tystas ner oavsett vad arbetsgivaren tycker. Jag kan inte se varför det skulle ligga i arbetsgivarens intresse att försöka dölja. Det kommer fram ändå.

Det är mycket möjligt att de fall artikeln beskriver innehåller många fler dimensioner och att kommentarer på Facebook blir den utlösande faktorn och det man skyller på men bolaget borde fundera ett steg till över vilka signaler detta sänder.

Detta är inte exempel på bra personalpolitik. Den som skrämmer anställda till tystnad istället för att locka fram människors lojalitet och engagemang borde generellt få uppleva att det innebär konsekvenser för företagets varumärke. Det enda positiva med denna typ av incidenter är att det illustrerar varför det behövs en stark fackföreningsrörelse och varför bemanningsföretag kan innebära stora problem.

THOMAS HARTMAN