Något om Bonniers innan Rumänien

Idag vill jag rekommendera en intressant artikel på DN-debatt om mediamonopol.


Familjen  Bonnier har ett stort ansvar

MEDIA. Varje morgon som jag tittar in i TV4:s morgonprogram tänker jag på vilka TV-progam de lyfter fram, vilka produkter och vilka personer. Det kanske är en yrkesskada men vi vet ju alla att det inte är slumpen som avgör programmens innehåll.

Just därför vill jag passa på att rekommendera den intressanta debattartikel om mediadominansen som publicerades på DN-debatt häromdagen (om du inte redan gjort det). Det kanske kan tyckas är lite starkt att antyda att det finns jämförelser att göra mellan Bonniersfärens dominans i det svenska medialandskapet och Berlusconis Italien. Men tanken lämnar ett spår av dålig smak i munnen eftersom det ändå finns viss relevans för påståendet. I artikeln skriver ett antal (från Bonnierkoncernen) fristående förläggare om hur det faktiskt fungerar en vanlig dag i vårt land:

Varje offentlig tanke har på ett eller annat sätt passerat Bonnierföretagen. Så kan det åtminstone tyckas efter en dag med DN och DI till frukost, Expressen till eftermiddagskaffet, TV4:s Nyheterna på kvällen, en film som Bonnierägda SF valt att distribuera och före läggdags ett magasin eller kanske någon av de cirka 500 böcker som varje år utges av Bonnierförlagen. Svenskarna har gradvis vant sig vid Bonnierkoncernens allt större dominans i deras offentlighet. Det är inte längre någon som höjer på ögonbrynen när DN Kultur samarbetar med Bonnier­ägda internetbokhandeln Adlibris eller Malou driver Bonnierbokklubb i TV4.

Men var går gränsen mellan att vara en stark aktör på en fri marknad till att vara en monopolistisk aktör som medvetet styr vad vi läser och vilka åsikter vi kommer i kontakt med? På senare år har Bonniers på ett mer aktivt vis kommit att utnyttja sin dominerande ställning för att i alla möjliga led gynna försäljningen av de egna företagens produkter. Detta på ett sätt som torde strida mot en modern konkurrenslagstiftning.

Det potential som Bonniersfären har att missbruka den makt som ligger i deras olika kanaler för att sälja sina egna produkter är omfattande speciellt eftersom det tycks vara fullt möjligt att göra utan granskning från övrig media. Dessa frågor diskuteras inte heller i valrörelsen inför kommande val. Jag skrev tidigare en analys av familjeföretaget på Newsmill och vi får hoppas att internets krafter kommer att hjälpa till och balansera marknaden. Stämmer det som förlagen beskriver när det gäller Bonnierföretagens och försäljning av pocketböcker så är det en absolut nödvändig utveckling för konsumenternas skull.

Detta är också ytterst en integritetsfråga eftersom det pågår en kamp därute kring hur media ska användas, upphovsrätt etc. Användargenererat material måste få bygga på en vidareutveckling av redan existerande. Detta kan tillföra ny verkshöjd till alstret. Vad tycker Bonnierfamiljen om det? Ett exempel på vad jag menar hittar du nedan (ur Lessigs föreläsning)

Annat läsvärt: Claes letar socialdemokratins vision för framtiden, Peter reflekterar över SIFOs mätning och önskar motståndarna lycka till, Johan funderar över PJ Anders Linders enögdhet, Krassman konstaterar att det tycks spridas en moderatsjuka som sätter sig på siffersinnet, S-buzz summerar läget som vanligt

BOKEN VEM BRYR SIG? Idag fick för övrigt vår bok en artikel på Expressens ledarsida. Inte vanligt med vänliga ord därifrån. Det gör att man kan packa väskan till mötena i Rumänien med glatt sinne. Såg för övrigt att Peter bloggar om boken.

Jag är stolt över (s) på nätet

NYA MEDIA. Idag träffas NetRoots på Bommersvik för att lägga upp strategin inför valet.

WEBSTRATEGI. Idag träffas NetRoots på Bommersvik för att lägga upp strategin inför valet. Jag är mycket stolt över mitt parti som så snabbt har tagit till sig internets möjligheter till social kommunikation.

De bloggare som finns med är:

Marika Lindgren Åsbrink Storstad
Rosemari Södergren Kulturbloggen
Ulrika Falk Ulrika Falk
Hannah Bergstedt Det perfekta livet
Johan Ulvenlöv s-buzz
Peter Andersson Peter Andersson
Björn Fridén Alliansfritt Sverige
Johan Westerholm Mitt i steget
Alexandra Einerstam HBT-Sossen
Fredrik Pettersson fredrikpettersson.nu
Claes Krantz claeskrantz.se
Peter Johansson Röda berget
Viktor Tullgren Viskot
Victor Svedberg Victor Svedberg

Arbetet i vårt nätverk skulle inte vara möjligt om det inte vore för det arbete som Johan Ulvenlöv s-buzz gör. Jag önskar kamraterna varmt lycka till i det viktiga arbetet att slåss för en röd-grön valseger också på nätet. Jag kommer sannerligen att göra vad jag kan för att bidra.

Vad f*n håller journalistförbundet på med?

Jag trodde journalisterna var överens med oss övriga att utreda och beivra brott är statens och ingen annans.

INTEGRITET. När jag läser den debattartikel som upphovsrättsindustrins lakejer skriver på SvD i det så kallade ”nätverket” ”kulturskaparna” så häpnar jag. Mitt i skaran av personer som skriver under finns journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén.

I artikeln skriver lobbyorganisationen: Såväl bredbandsoperatörer som andra nätentreprenörer borde arbeta intensivt för att få stopp på illegal verksamhet

Det är möjligt att detta är klantigt formulerat. Jag måste nypa mig i armen för att känna efter om jag drömmer en mardröm. Har jag förstått detta rätt? Journalistförbundet skriver alltså under en artikel som kräver att internetoperatörerna ska aktivt ska medverka till att rensa upp internet från piratkopiering och illegal fildelning. Det är inget annat än sanslöst att journalisternas fackförbund som borde förespråka öppenhet, transparens och rättssäkerhet driver uppfattningen att Com Hem och Telia som privata företag ska bedriva repressiva åtgärder mot sina kunder.

Jag trodde journalisterna var överens med oss övriga att utreda och beivra brott är statens och ingen annans.

Till stöd för uppfattningen har upphovsrättslobbyn (som jag förmodar defacto håller i pennan) låtit genomföra en undersökning där de frågar ett urval av svenska folket

om de tycker att de som skapat exempelvis texter, bilder, filmer och musik ska få ersättning när deras material används via internet.

Vafalls.

Att försöka begränsa vad som får finnas på internet är censur, vilket i sig är rätt roande att journalistförbundet ställer sig bakom. Och hur ska operatörerna kunna få stopp på illegal verksamhet utan att övervaka nätet? Bingo. Ytterligare en intressant aspekt för det goda journalistförbundet att reflektera över. Hur går det då med källskydd och meddelarfrihet?

Privatspaning på nätet har väl ingenting med frågan om folk ska betala för sig eller inte. Hade jag fått den frågan själv hade jag också svarat ja eftersom jag principiellt tycker att människor ska få betalt för sitt arbete. Det innebär inte att jag skulle ställa mig bakom att Telia skulle stänga av en enda kund som fildelar illegalt lika lite som transportstyrelsen kan hållas ansvarig för om någon alkis kör ihjäl någon på samhällets vägar.

Om jag vore journalist skulle jag i detta läge ställa en fråga till min förbundsordförande om ett tydliggörande och ett offentligt avståndstagande från denna åsikt. Alternativet är att lämna journalistförbundet.

Här frågar jag VK:s journalister om  detta. Vi får se om medias makthavare svarar lika snabbt som de vill att politikens makthavare ska svara.

Fler som skriver om detta: Scaber Nestor som undrar vad SR och SVT:s fackklubbar gör i artikeln (ska inte dom vara opartiska). Thomas Tvivlaren som konstaterar att fackförbundet Unionen är med (och ställer dom mot väggen). Farmor Gun som reflekterar över opinionsundersökningens funktion när man kan bevisa vad man vill med den. Hannes2peer som analyserar sammanslutningen kulturskaparna och dess olika bokstavskombinationer till medlemmar. Syrrans granne uppmanar oss att ringa ordföranden i journalistförbundet. Rick Falkvinge konstaterar att journalistförbundet angriper källskyddet. Opassande som ändå försöker se det positiva.

Svårt att diskutera psykiatrin

PSYKISK SJUKDOM. Idag skriver Västerbottens Kuriren om självmord bland unga.

Idag skriver Västerbottens Kuriren om självmord bland unga. När Jessica Hammarsten var 16 år brast hennes liv fullständigt. Hon började skära sig, tog överdoser av tabletter och försökte ta sitt liv fyra gånger. Jessica bönade och bad sin mor om att få avsluta sitt liv, och slussades in och ut på psyket.

PSYKISK SJUKDOM.

Psykisk sjukdom eller att må dåligt i själen som någon kallade det är vanligare än vi tror men tyvärr samtidigt väldigt tabubelagt. Varför behöver det vara så? Vad är vi rädda för eftersom vi inte vågar diskutera dessa frågor. När detta dessutom leder till självmord känner redaktionen sig tvingad att förklara varför de skriver.

Tyvärr är samhällets beredskap inte alltid den bästa. Vi har svårt för att möta individernas behov. De metoder vi har för att dämpa ångesten känns väldigt fyrkantiga. Det är inte utan att det leder tankarna till att psykiatrin måste reformeras och bli mer individanpassad.

Jag tycker det är bra att tidningen skriver om självmorden även om det är synd att det måste gå så långt innan ungas situation kommer i ljuset.