Bloggarna beredda bryta negativ spiral

Jag har tidigare försvarat politiska motståndare i olika situationer när jag tyckt drevmentaliteten gått över styr. Jag tycker vi alla som ägnar oss åt det skrivna ordet tar i hand på att försöka hjälpas åt att rensa upp i debatten och ge fler perspektiv än det uppenbara.


En person har bett om ursäkt. Bloggaren Mary X Jensen som driver den moderata bloggen mina moderata karameller. Kul att det var en bloggare som var före gammelmedia återigen.

GAMMELMEDIA. Min debattartikel i Aftonbladet om mediadrevens inre logik tog skruv och fick många kommentarer. Bland annat skrev jag att jag ville se mer journalistisk granskning och inte mindre:

Jag begär inte att journalisterna behöver tro henne. Däremot att någon kunde ha stannat mitt i drevet för att granska om det hon sa kunde stämma. Jag argumenterar alltså inte för mindre journalistisk granskning utan tvärtom mer. Kombinerat med självständigt och kritiskt tänkande, mindre kåranda och öppen debatt när det blir fel.

Orsaken att jag skriver så är att jag faktiskt struntar högaktningsfullt i om någon tror på hennes version av det som hände den där kvällen eller inte. I couldnt care less. Faktum är att jag är rätt van att folk fått sin bild av verkligheten från drevet och varför ska jag bry mig om att försöka avprogrammera någon som inte vill konkurrensutsätta den världsbild de matats med via media.

Göran Lambertz skriver i boken ”Inte minst kapitlet om Anna och rättvisan är fasansfullt att läsa. Tänk om det var så det var? Jag borde väl inte säga det, men jag tror faktiskt att det var ungefär så.”

Det räcker för mig.

Lasse beskriver konsekvensen av en ensidig mediabild:

Jag har inte fördjupat mig i händelserna runt Anna Sjödin, men erkänner gärna att jag fått en negativ uppfattning om henne och just på grund av det jag råkat se på löpsedlar och någon glimt på annan plats.

Det är just det där som retar mig med vissa journalisters präktighet exempelvis i diskussionen om Bjästa eller den diskussion som pågår om näthat där bloggosfären utmålas som syndabockar och Internet ses som en helveteshål. Vi behöver föra en debatt om att media inte är oskyldiga betraktare som deras självbild tycks säga att dom är.

I självs verket skapar de gärna den verklighet de ska skildra och söker det som förstärker redaktionsledningens världsuppfattning. Detta arbete ska göras snabbt precis som Peter beskriver det:

så springer media snabbt och klarar inte av att vända om felet uppstår eller eftertanke behövs.

Fler bloggare har gett sig in i diskussionen. Jag förstår att Stefans konspirationer skriver utifrån egna erfarenheter:

Jag har vid varje tillfälle som yppats de senaste åren värjt mig emot och försökt upplysa andra att media inte har någon högre moralisk kompass eller allmännyttigt uppdrag. De har ett enda syfte – att vinstmaximera. Detta sker genom att maximera antalet tittare/läsare/lyssnare.

Allt annat är bara bortförklaringar från välbetalda redaktörer och journalister för att uppnå detta. Press och mediaetik är endast sådant som plockas fram vid högtidstillfällen eller för att dupera den som ställer en kritisk fråga.

Mr Galahad reflekterar klokt som vanligt:

vad händer om denna statsmakt med den oerhörda makten att påverka opinion och peka ut enskilda individers göranden, börjar att missbrukas?

Ann-Sofie menar att det är svårt att ifrågasätta journalisterna om de själva inte är öppna för kritik:

Det jag har märkt under mina år som kommunpolitiker är att mediefolk verkar vara väldigt känsliga själva.

Jag frågade en gång en radiojournalist om förkunskaperna i det ämnet han intervjuade mig om, han blev oerhört stött. Vad har då dessa känsliga människor för drivkraft när de utan att reflektera hoppar in i drevet?

Detta är enligt mig den värsta typen av mobbning.

Utsikt från ett tak talar om den politiska journalistikens död i ett tidigare inlägg.

Istället har de kommit att bli politiska kommentatorer, och idag är de på väg att bli passé. Det enda som återstår för att fortsätta vara faktorer att räkna med är just…tramset.
När hörde ni senast en politisk reporter ifrågasätta värdet av opinionsundersökningar? Eller ta en funderare på varför de politiska partierna idag har mediestrateger som lägger upp planen – men det är klart, det kan ju inte vara lätt att behöva inse att man reducerats till en nyttig idiot.
Idag är det ju inte längre de politiska journalisterna som sätter dagordningen – med nätet till sitt förfogande klarar partierna av det själva. Och gör det också själva.

Vännen Johan är handlingsinriktad och tycker att vi bloggare och gammelmedia tillsammans har ett ansvar att bryta den negativa spiralen.

Jag menar att bloggosfären är autodidakt som del av medborgarjournalistiken och journalistiken i ett bredare perspektiv. Vi tar efter och söker förebilder. Och här har, vilket Tomas pekar på, traditionell media i mångt och mycket misslyckats med sin självsanering och därmed kraftigt försvagat sin förmåga att agera som goda föredömen.

Därför är det dags för bloggosfären att vända på logiken och nu själva agera föredömen. Jag har under min tid inte alltid kunnat agera på det sätt jag önskar men jag kommer göra allt för att göra bot och bättring. Detta är jag inte ensam om och jag vill gärna se fler göra det jag, Kent och Tomas nu försöker oss på. Då kanske de som kallar sig politiska journalister i traditionell media kan börja ta efter och med det förstärka en sanering av all media, inklusive bloggosfär, från personangrepp och mediedrev som spårar ur.

Mary X Jensen är inne på samma spår:
Vi är några bloggare från olika partier som försöker hålla en viss stil och inte helt hänge oss drev där personliga påhopp pågår. Det är inte vuxet och priset som de utsatta får betala är för högt. Jag avskyr negativa personkampanjer som aldrig tar slut. När politiker får löpa gatlopp med hela mediadrevet efter sig är det inte OK. Det här gäller såväl pappersmedia som bloggare.
Mary får avsluta med ord som jag inte kunde säga bättre själv:
Politik är för viktigt för att schabblas bort. I politiken finns människor och vi som finns där bör ta hand bättre om varandra. Det bör ske över partigränser. Ja rent allmänt faktiskt.

Jag har tidigare försvarat politiska motståndare i olika situationer när jag tyckt drevmentaliteten gått över styr. Jag tycker vi alla som ägnar oss åt det skrivna ordet tar i hand på att försöka hjälpas åt att rensa upp i debatten och ge fler perspektiv än att direkt och reflexmässigt kräva huvuden på ett fat när drevet går mot en medmänniska.

UPPDATERAT. Eller som Signerat Kjellberg skriver:

 

Byskvaller och grannars illmariga falska leenden har så sakteliga börjat flytta ut på nätet.

Vi ska gemensamt försöka ta tillvara på möjligheterna med Bymentalitet 2.0 istället för att fokusera på internet som roten till något ont. Det behöver inte vara negativt att skåda ondskan och okunskapen i vitögat.

UPPDATERAT2. Martin Moberg tycker vi bloggare ska föregå med gott exempel:

Det ställer jag upp på och jag har försökt att hålla personangrepp och dylika former borta från mina postningar för det är som jag vid några tillfällen poängterat att det är politiken som väljarna har att bedöma i första hand och inget annat.

Då har vi gjort ett praktiskt bidrag till demokratin i en ny tid och visat en konstruktiv väg för gammelmedia.Jag har bloggat mer om detta här ”Gammelmedia borde ta eget ansvar innan de angriper bloggosfären

Borde inte media självsanera?

Det sägs att vi lever i det personliga ansvarets tid. Men allmänheten skulle bara veta hur mycket av tidningsläsarnas pengar som våra så kallade ansvariga utgivare är beredda att betala för att ingen ska veta om deras misstag.


Vad är det som händer med människor i flock? Även journalisterna riskerar att drabbas av flockbeteendet, liksom deras chef: Den ansvariga utgivaren.

MEDIAS DUBBELMORAL. Det är inte lätt att diskutera  hur människans beteende  förändras i grupp. Se bara på händelserna i Bjästa. Det var en intressant realtidsstudie att följa alla dessa indignerade kommentatorer som väcktes under den tiden Uppdrag Granskning beskrev situationen på den lilla orten. Facebook och Twitter flödade av ogillande. Resultatet blev snabbt ett nytt pöbelbeteende  – fast åt andra hållet.

Förvånande? Knappast.

Vissa tar det där som bevis för att Internet är boven istället för att se nätets möjligheter.

Ska vi vara ärliga så är mobbens beteende djupt mänskligt. I alla sammanhang där vi har mer än två personer kan vi nästan räkna med att två bildar en grupp som går ihop mot den tredje. Vapnen som kommer fram i relationen mellan människor är inte sällan rostiga.

Det är därför vi ser konstiga maktstrider i idrottsrörelsen, märkliga manövrar i bostadsrättsföreningen och suspekt beteende under värnpliktstjänstgöring, i skolans värld eller varför inte i fikarummet på jobbet.

Det är bara att konstatera att när vi människor går ihop i en flock går vår hjärnas förmåga att säga stopp hand i hand med vår mänskliga feghet. Det är svårt och krävande att ha integritet nog att gå mot gruppen. Då saknas det nödvändiga kritiska tänkandet.

Därför vänder jag mig mot medias trivialisering av politik. Med stora ögon sitter åsiktsjournalister och kulturskribenter på åskådarläktaren med sur min och tävlar i grenen indignerat fingerpekande och moraliserande mot politiken i exempelvis turerna kring FRA eller Folkpartiets dataintrångsskandal inför förra valet.

Ungefär som om de kan lura i någon att  media vore bättre själva. Eller att det är rimligt att skylla på exempelvis bloggosfären istället för att se sitt eget ansvar.

Det är kanske bekvämt. Men det är inte renhårigt.

Debatten om internets fördärv (exempelvis Marteus märkliga inlägg för en tid sedan om det hon kallade näthat mot Beatrice Ask) respektive diskussionen om omoraliska politiker inför valrörelsen behöver få fler dimensioner.

I dagens Aftonbladet har jag en debattartikel kring medias beteende i drev utifrån personliga och yrkesmässiga erfarenheter. Det är bara att konstatera att journalisterna inte är ett dugg bättre än någon annan.

Det är inte alltid populärt att ifrågasätta gammelmedias sätt att jobba. Men kanske borde de sopa rent framför egen dörr innan de börjar klanka på Internet och bloggosfären.

Det sägs att vi lever i det personliga ansvarets tid. Men allmänheten skulle bara veta hur mycket av tidningsläsarnas pengar som våra så kallade ansvariga utgivare är beredda att betala för att ingen ska veta om deras misstag och övertramp.

En arrogant centerpartist och varför högern ska ut

MAKTLÖSHET. Idag utgår vi från försämringarna i Enköping och hur alliansen hanterar detta som ett konkret exempel varför de högerstyrda ska ut. Häng med till Enköping.


Högern rycker på axlarna. Politiken har inget ansvar. Var och en får sköta sig själv.

MAKTLÖSHET.
Jag brukar tala om att högern har ett förakt för svaghet. Karin Rebas från liberala nyhetsbyrån kritiserade detta och menar att alla politiker oavsett partifärg i grunden har ett positivt uppsåt med sin politiska gärning och att det där sättet att kritisera sina politiska motståndare sänker kvalitén på det politiska samtalet (fritt tolkat).

På många sätt kan jag hålla med om det men samtidigt så kan jag inte låta bli att fundera när jag ser exempel på uttalanden från högerpolitiker som känns märkligt känslokalla. Exempelvis har vi sett det i debatten om försäkringskassan och de utförsäkrade.

Låt mig ta ett annat exempel. I gårdagens Enköpingsposten har tidningen framsida och uppslag (finns inte på nätet) om de nya reglerna för socialtjänsten.

Det blir tuffare för unga människor i Enköpings kommun. Socialtjänsten sänker gränsen för vad som är acceptabel boendekostnad för ungdomar med försörjningsstöd. Sänkningen gäller för alla barnfamiljer med mer än ett barn. Tidningens tar ett exempel att barnfamiljer med exempelvis sex barn inte längre har råd att bo i en femma i Enköpings hyresbostäder.

En annan ny regel handlar om sänkt boendestandard för unga. Ett par som bor tillsammans får numera acceptera en etta. Medan två kompisar som flyttar ihop får rätt till en tvåa. Tidigare bedömdes ungdomar och vuxna likvärdigt.

I första hand ska den som är ung och saknar jobb bo hemma hos pappa och mamma. Det kan bli en stor belastning för en fattig familj. I många fall drar kommunen in ersättningen för detta. Den tidigare ersättningen för personliga hushållskostnader är borttagen.

Hur hanterar de styrande dessa försämringar för några av de mest utsatta? Det som slår mig med häpnad är uttalandet från socialnämndens centerpartistiska ordförande Gunilla Karlsson som får vår nyligen passerade isvinter att framstå som rena värmeböljan.

Då måste man göra något åt sitt liv så att man kan ändra på det.

– Det är inte meningen att samhället ska ha ansvaret för ens liv.

Om du inte kan försörja dig kan du inte flytta hemifrån.

Kalla handen alltså. Frågan är hur fattigdom påverkar barnen som växer upp. Hur går det att utvecklas om man som vuxen bor hemma hos mamma och pappa? Man hade kanske kunnat önska sig ett mer inkännande sätt att resonera från en ansvarig politiker.

Det är möjligt att den centerpartistiska socialnämndsordföranden är felciterad i tidningen eller att hon hade otur med sina uttalanden. Men jag misstänker att risken är stor att det hon säger faktiskt är exakt det hon tycker och att hon inte reflekterat över vilken bild hennes uttalanden ger av den moderatstyrda Alliansen.

Är det konstigt att jag och många andra upplever att alliansen sparkar på samhällets mest utsatta. Medan de sänker skatterna och gynnar de välbeställda. Så ökar klyftorna i samhället under Reinfeldts styre.

Därför måste högern måste ut från makten.

Annat läsvärt: Högbergs tankar handlar idag om opinionsundersökningar. Klokt reflekterat. Stefan gör en bra analys av mediautvecklingen mot mer av politisk sportjournalistik. Hannah skriver om medias prat om den smutsiga kommande valrörelsen. Titta på hennes filmklipp. Peter funderar över medias användning av ord som ”att krossa” i politiken och vad det egentligen betyder. Johan fortsätter sitt goda arbete och mikrointervjuar vännen Karin. Meeri skriver också om debatten. Dessutom har hon tjusiga bilder på Robert Noord ;-). Och Scaber Nestor ställer frågorna vi alla funderar över. Vem fan bryr sig om färgen och vem bryr sig om pudeln?



Tvättstugan och tre frågor till Reinfeldt

MEDIA. Progressiva bloggare i Netroots lanserar tvättstugan. Jag har gjort egna insatser i media i samma stil tidigare bland annat när det gäller Göran Perssons höftledoperation som högern gärna ljuger vidare om. Och så tre frågor till Reinfeldt som borde varit med i kvällens debatt.


POLITIK.
Vi progressiva bloggare i Netroots lanserar tvättstugan. För att försöka ge vårt bidrag till en renare valrörelse. Jag har gjort egna insatser i media i samma stil tidigare bland annat när det gäller Göran Perssons höftledoperation som högern gärna ljuger vidare om.

Tre frågor som Reinfeldt borde fått i kvällens debatt:

1) Kan Fredrik Reinfeldt utan att slira för en gångs skull berätta vad en höginkomsttagare som han själv tjänar på högerns skattesänkningar?

2) Känner Fredrik Reinfeldt personligen någon som blivit utförsäkrad av försäkringskassas förtroendeläkare? Känner han någon hemlös? Känner han någon som sökt hjälp inom psykiatrin? Finns dessa människor i hans umgänge?

3) Tycker Fredrik Reinfeldt att Beatrice Ask känns rättssäker som justitieminister? Litar du på en människa som ”pudlar” på beställning? Varför ska vi tro att hon är ärlig i sin kovändning?

Alexandra ställer tre frågor liksom Peter, dock kommer vi knappast att få svar av tvålen Reinfeldt ikväll.

UPPDATERAD Magnus sammanfattar läget precis som det är.

Nätet spinner nätet runt Beatrice Ask

MEDIA. Det är rätt intressant att se hur medialandskapet förändras. Debatten om Beatrice Ask och hennes integritetskränkande syn på de frågor hon är satta att jobba med började med en diskussion i bloggosfären. Men vad gjorde gammelmedia?


Bloggosfären spinner nätet runt makthavarna

MEDIA. Det är rätt intressant att se hur medialandskapet förändras. Debatten om Beatrice Ask och hennes integritetskränkande syn på de frågor hon är satta att jobba med började med en rätt stillsam diskussion i bloggosfären. Sen brakade det loss.

Både justitieministern och hennes medarbetare såg nog uttalandet som ett harmlöst inlägg i den populistiska debatten om hårdare tag.

Sedan när dom trodde frågan var mer eller mindre död ökade intensiteten, gammelmedia hakade på så smått medan ljudnivån i bloggosfären ökade. Det blev bara värre ju mer Ask trasslade in sig och försökte förklara. Fler bloggar engagerar sig.

Kritiken mot Ask håller i sig. Idag kritiseras hon på SvD ledarsida av Sanna Rayman i en välformulerad ledare.

Bodström gick ut på sin blogg i en välformulerad kritik.

Med fog kan man ifrågasätta Bodströms engagemang i dessa frågor. Han har inte det bästa trackreckord man kan uppvisa som justitieminister i just frågor om personlig integritet. Men Bodströms uttalande gör dubbel nytta. För det första hjälper till att ruska liv i gammelmedia.

Men det finns en faktor till. Bodströms uttalanden nu lär hållas mot honom framöver. Därför är det bäst att Bodström menar allvar. För hans egen skull.

Allt granskas. För den som vill vara politiskt verksam idag är bloggosfären en uppenbar maktfaktor att räkna med. Det är en nyttig påminnelse för de etablerade partierna men även för gammelmedia som ibland tar osedvanligt lång tid på sig att reagera. Denna gång var det bara vår rättssäkerhet som stod på spel medan de pratade RUT-avdrag och annat trams.

PS

Jag citeras för övrigt i dagens Karlskoga Kuriren och mikrointervjuas av s-buzz.

Försäkringskassan förtjänar ny logotyp

Klart försäkringskassan ska ha en ny logotyp för att berätta om högeralliansens politik. Det ska vi självklart unna dom. Däremot behöver dom inte lägga skattemedel på dyra konsulter. Loggan har dom här.


REKLAM.
Genom Alliansfritt Sverige uppmärksammas jag på Försäkringskassans nya logotyp som uppenbarligen är producerad av Garbergs (som by the way är den moderatstyrda alliansens byrå). Genom att vara otillgängliga för behövande har försäkringskassan kränkt integriteten för åtskilliga av de mest utsatta i vårt land.

Jag förstår att försäkringskassan vill markera sin nya politik och vad är då bättre än att göra det i ett nytt unikt samarbete med den moderatstyrda alliansen. Det är helt riktigt att det sättet att jobba är nytt för Sverige och behöver föräras en ny profil. Den har du nedan:

Nymedia på detta; Martin Moberg, Veronica Palm, Röda Berget, S-Buzz, Stefans konspirationer, Peter Andersson, Andrea Doria.

Gammelmedia: Aftonbladet

HBT-Sossen konstaterar att det kan bli konflikt.

Klart Morfar ska få röka och dricka vin

Sakine Madon skriver klokt i dagens Expressen. Det borde vara en självklarhet att gamla människor själva får bestämma om de vill dricka alkohol eller inte. Hur kan det ens vara en fråga att diskutera?


POLITIK.
INTEGRITET. Jag läser Sakine Madons utmärkta artikel i dagens Expressen: Farmor har rätt till sin Whiskey. Jag förstår inte att detta behöver utredas. Eller rättare sagt snarare är utredningen felaktigt riktad. Det som behövs är en total översyn över vår äldreomsorg och äldrevård.

Thyra Frank som driver ett kommunalt äldreboende i Köpenhamn gör det efter olikhetsprincipen. Om en äldre rökt hela sitt liv menar Thyra att hon visserligen har makten att ta av henne rökverken men knappast den moraliska rätten. På samma sätt sprids bulldoften på boendet när de äldre är med och bakar bröd.

Det är inga lätta fall som bor hos Thyra om nu någon trodde det. Ett omsorgskrav på 24 timmar är förutsättningen för att få flytta in. Boendet är på grund av eller trots Thyras sätt att driva det billigare för samhället och vinsten används  bland annat till en längre bussresa utomlands per år för de äldre tillsammans med personalen.

I medeltal visar det sig att människor lever 3,5 år hos Thyra medan de enbart lever 1,5 på jämförbart boende i Sverige. Kanske för att de får vara människor i en mysig boendemiljö istället för kollin som slutförvaras på en arbetsplats.

Vi socialdemokrater måste skärpa till oss. Vi behöver en ny vision för våra äldre som sträcker sig längre än att prata pensionärsskatt eller privata alternativ. En ny tid är här. Det gäller även för våra äldre. IOGT har fullständigt missat vad svensk äldreomsorg behöver. Mindre pekpinnar och moraliserande – inte mer.

Detta är dessutom ytterligare ett sätt att diskutera frågan om personlig integritet. Denna gång för våra äldre. Snart sitter du kanske där själv. Då kan det varit klokt att engagera sig för de äldres villkor i tid 😉

Härlig öppning för piratpartiet. Ask bör avgå.

Sverige är ett rätt unikt land när det gäller medborgarnas tilltro till att staten alltid är god och alltid gör rätt. I grunden är det något sympatiskt i detta. Men samtidigt måste vi alla komma ihåg att även staten kan göra fel och att det kan få sanslösa konsekvenser.


Vad händer när någon oskyldig pekas ut av Beatrice Ask politik?

RÄTTSSÄKERHET. INTEGRITET. Sverige är ett rätt unikt land när det gäller  medborgarnas tilltro till att staten alltid är god och alltid gör rätt. I grunden är det något sympatiskt i detta. Men samtidigt måste vi alla komma ihåg att även staten kan göra fel och att det kan få sanslösa konsekvenser.

Just därför är  Beatrice Ask förslag om att familjen ska underrättas med grälla kuvert om utredningen av en misstänkt sexköpare både naivt och rent av farligt. Förslaget måste motarbetas med full kraft över partigränserna.

Häromdagen uttalade sig den moderata justitieministern vid ett seminarium. Idag gör hon inte saken bättre när hon försöker utveckla vad hon menar.

”Jag vill skicka grälla kuvert till sexköparna, för jag tror att det värsta som kan hända en sexköpare är att någon i omgivningen ska få reda på vad de gjort, frun eller grannen (..) Vi borde ha gredelina kuvert, det ska vara tydligt, du är misstänkt för att vara ute och köpt sex”, sade Beatrice Ask under seminariet.

I dag ångrar hon färgvalet, men står fast vid att brottsmisstanken ska rapporteras till familjen.

Vi lever i ett pöbelsamhälle som på många sätt sänder tankarna till ett gäng virkande tandlösa tanter och skränande farbröder som sitter vid stupstocken eller skampålen under franska revolutionen och skriker efter blod. I en sådan miljö passar ett sånt där dåligt underbyggt utspel in som populistisk smörja.

Men vi ska komma ihåg diskussionen om oskyldigt dömda och försöka tänka lite längre. Vad skulle hända om du själv blev felaktigt anklagad för den här sortens handling? Ska du då slåss både mot omvärldens fördömande och mot domstol och polisutredning? Ska vissa typer av brott dömas av pöbeln vid sidan av domstolen?

Vem är ansvarig när du som oskyldig tar ditt liv efter att ha drabbats av omgivningens dom utan rimlig chans att försvara dig? Tar Beatrice Ask det ansvaret? Knappast.

Den som läser min blogg vet att jag verkligen inte brukar förorda folks avgång. Jag har även försvarat moderater när media häcklat dom på felaktiga grunder. Men denna gång finns inget försvar tyvärr. Den som kan förorda denna typ av integritetskränkande politik är tyvärr inte lämplig att inneha posten som justitieminister i ett rättssamhälle.

Samtidigt är det ett tydligt exempel på att de etablerade partierna varje dag visar att de  inte fattar vad ordet integritet betyder. Ask bjuder alltså på ännu ett argument varför piratpartiet behövs.

Därför behövs Piratpartiet

Har piratpartiet något berättigande eller är deras frågor döda? Det var en av frågorna vid frukostbordet i morse. Min slutsats är enkel. Det svenska samhället är bara i början av en viktig integritetsdebatt.


Vi har en lång resa att göra inom integritetsområdet. I den debatten behövs piratpartiet

INTEGRITET.Har piratpartiet något berättigande eller är deras frågor döda? Det var en av frågorna vid frukostbordet i morse. Min slutsats är enkel. Det svenska samhället är bara i början av en viktig integritetsdebatt och då behövs piratpartiet som en viktig katalysator som vitaliserar debatten.

Jag hamnar då och då i samtal med människor som tycker att Piratpartiet spelat ut sin roll och att integritetsfrågorna är passerade. Ingenting kan vara mer fel.

Idag läser jag två intressanta artiklar inom integritetsområdet. En artikel i tidningen Lag och Avtal lyfter det faktum att vi i Sverige inte har något bra sätt att skydda whistleblowers på företag. Dvs personer som öppet berättar om oegentligheter.Det bidrar troligen till att transparensen är dålig inom svenska företag. Man talar gärna om öppen kritik och debatt och att man uppmuntrar sina medarbetare att ”skvallra” på felaktigheter. Men frågan är hur mycket som är tomma ord och vad som är ärligt menat.

Samtidigt ser jag en artikel i Affärsvärlden som handlar om kunders integritetsskydd och hur företag numera kan göra det till god affärsetik och konkurrensfördel att stå upp för sina kunder och aktivt arbeta för att skydda sina kunders data.

I IPRED-målet kunde ePhone ha valt att inte agera. ePhone valde istället att ifrågasätta ljudboksförlagens begäran. Ljudboksförlagen vann i tingsrätten. ePhone överklagade och vann i hovrätten. Nu ligger ärendet för avgörande i Högsta domstolen. Abonnenten som berörs i IPRED-målet måste sannolikt vara kund hos ePhone i ett par tusen år bara för att finansiera ePhones interna arbete i samband med processen. Vad tjänar då en bredbandsoperatör på att försvara en kunds personliga integritet hela vägen till Högsta domstolen? Svaret är naturligtvis kundlojalitet.

Jag tror att näringslivet inom båda dessa områden tjänar på att stå upp för integritetsfrågorna. I det ena fallet handlar det om att företaget faktiskt växer och kan utvecklas om man tar till sig av intern kritik och ser det som ett sätt att rätta felaktigheter. Dvs istället för locket på kan man välja den motsatta strategin med transparens som konkurrensmedel. Kortsiktigt kan det kännas frestande att klämma åt en anställd som tjallar. Men långsiktigt finns det stora vinster i att hålla censurfingarna i schack, våga vara tillåtande mot de anställdas kritik och istället öppet debattera frågorna.

I det andra fallet är det viktigt att jag som kund vet att jag inte behöver hamna i en privatpolisiär relation till min bredbandsleverantör eller det bostadsbolag jag bor i. Därför är jag imponerad av de företag som står upp för sina kunder och inte tar på sig någon privatspanarmössa.

Båda dessa parallella diskussioner visar att integritetsfrågorna mycket påtagligt finns i de affärsetiska överväganden som företag och myndigheter behöver hantera för att överleva i ett nytt mediasamhälle. Detta berör alltså långt mycket fler frågor än fildelning, copyright och bevakningskameror. Även om dessa är viktiga.

Vi har piratpartiet att tacka för att de sistnämnda frågorna kommit i ljuset. Vi behöver en genomgripande debatt i samhället och i de etablerade partierna om olika delar av integritetsbegreppet. Vi är bara i början av denna diskussion. Där är piratpartiet en viktig aktör som vi i de etablerade partierna ska vara tacksamma över och bejaka istället för att reflexmässigt behandla som politiska fiender.

Dessutom kanske de skadeglada ska komma ihåg att det bråkas inom alla partier emellanåt. Det har inget med de viktiga sakfrågorna att göra. Så länge som integritetsfrågorna behandlas styvmoderligt av alla etablerade partier behövs piratpartiet.

Moderaternas Sverige: ”Man ska vara normal”

KLYFTOR. Klyftorna mellan vi och dom ökar i samhället. Det gäller inom alla samhällets sektorer. Idag finns ett skrämmande exempel på något som skulle kunna vara saxat ur moderaternas vision för äldrevården i Upsala Nya Tidning.


KLYFTOR. Klyftorna mellan vi och dom ökar i samhället. Det gäller inom alla samhällets sektorer. Idag finns ett skrämmande exempel på något som skulle kunna vara saxat ur moderaternas vision för äldrevården i Upsala Nya Tidning.

För att få köpa en lägenhet på Ekeby Hus seniorboende i Uppsala måste man vara mellan 55 och 75 år. På boendets hemsida presenteras också kravet att ”man bör vara vid god hälsa för att flytta hit”. Det är dock inte enbart detta som är orsaken till att Cecilia Björkman nekas.

Dels har hon en CP-skada, dels väntar en höftoperation som gör att hon precis som många av de boende använder rullator. Ett annat problem som vaskas fram av styrelsen är att hon inte har så många vänner.

Styrelsens ordförande fäller kommentarer som ”det är mycket i samhället som är orättvist” och hur man ska vara som boende för att tillåtas köpa en lägenhet.

Hur ska man vara för att få bo hos er då?
– Ja, man ska vara normal. Vi som bor här är besjälade med liknande intressen, och man ska kunna utnyttja sina kunskaper och erfarenheter, exempelvis genom att arrangera föreläsningar och läsecirklar.

Cecilia Björkman upplever situationen som oerhört kränkande, bland annat då ni ifrågasatte hennes bekantskapskrets.
– Jaha, ja hon verkade ju vara en enstöring om jag minns rätt. Men vi måste försäkra oss om att den som flyttar in här fungerar i gemenskapen.

Det är förbjudet att diskriminera på grund av handikapp, vad säger du om det?
– De stadgar vi lutar oss mot är godkända och jag ser ingen anledning att ompröva våra rutiner. De fungerar väldigt bra.

För mig som socialdemokrat går det rysningar i kroppen när jag ser denna sorts öar växa fram i vårt samhälle. Det kanske är högerns vision för hur äldreboenden ska byggas i någon form av ”gated communities” men det är definitivt inte min vision och det är inte det jag jobbar för.

Rekommenderad läsning: Alexandra om Homofobi, Ett hjärta RÖTT om sjukförsäkringsministern, Jonas skriver om folkmord, Kulturbloggen konstaterar att Facebook växer rejält, Alliansfritt (med ny logga) om Vellinge och även om jag inte håller med honom denna gång Krassman In Your Face om SD i skolorna, S-buzz konstaterar att jakten på en vettig sjukförsäkring fortsätter.