Högerdebattör: Det har inte blivit ökade klyftor

KLYFTORNA ÖKAR – VEM BRYR SIG? Som jag annat varit med och beskrivit i ”Vem bryr sig – en bok om Sverige” så ökar klyftorna i Sverige. Idag kan jag tipsa om ett par tänkvärda artiklar som berör den problematiken ur olika perspektiv. Dels den kloka Anna-Lena Lodenius som skrivit om fattigsverige. Hennes arbete beskrivs i en mycket läsvärd artikel i ETC. En rapport som förhoppningsvis blir en bok.


KLYFTORNA ÖKAR – VEM BRYR SIG?
Som jag annat varit med och beskrivit i ”Vem bryr sig – en bok om Sverige” så ökar klyftorna i Sverige. Idag kan jag tipsa om ett par tänkvärda artiklar som berör den problematiken ur olika perspektiv. Dels den kloka Anna-Lena Lodenius som skrivit om fattigsverige. Hennes arbete beskrivs i en mycket läsvärd artikel i ETC. En rapport som förhoppningsvis blir en bok.

– I en färsk rapport, Kommunals medlemmar och den globala utmaningen, bekräftas bilden av ett Sverige med allt tydligare klyftor mellan landets hög- och låginkomsttagare. Till dagens underklass hör bland annat ensamstående mödrar i låglönejobb, utländska gästarbetare, invandrare i permanent arbetslöshet, pensionärer, sjuka och ungdomar.

Den ekonomiska krisen har slagit hårt mot dem som redan innan hade det svårt. Samtidigt skär kommuner och landsting ner så mycket de bara kan för att klara sina budgetar. Situationen är allvarlig eftersom det är nu i kristider välfärden behövs som mest, säger Anna-Lena Lodenius, journalist och författare till rapporten.

Samtidigt är det de lägst betalda som jagas.

På vissa håll förs diskussioner om lönesänkningar – trots att inkomstnivåerna inom dessa till största del kvinnodominerade yrken redan ligger mycket lågt.

Pressen bland de anställda beskrivs i rapporten som stor:

– Det heter att alla måste ta sitt ansvar. Men alla tar inte sitt ansvar. Vi har redan låga löner, vi arbetar redan deltid. Ändå är det vi som ska vara flexibla, vi som ska bjuda till och förstå att krisen gör att vi inte kan ställa krav på samma sätt, säger Malin Ragnegård, personlig assistent och fembarnsmamma.

Samtidigt som klyftorna ökar och hemlösheten breder ut sig blir det allt svårare att hitta plats att sova i vårt offentliga rum. Man får sig en tankeställare när man läser Marie Lindbloms artikel i Hufvudstadsbladet.

Jag blir ofta sömnig på stan. Om jag har möjlighet går jag hem och tar en lur. Att gå och lägga sig i något hörn på kaféet eller på biblioteket är praktiskt möjligt om man som jag kan somna var som helst – men det går inte för sig. På de här ställena är det osannolikt att man får sova utan att vaktpersonal ingriper.

På somliga flygplatser och järnvägsstationer finns det armstöd mellan stolarna som gör att det inte går att breda ut sig för att sova en stund (på engelska finns ett grymt begrepp för detta, parkbänkar och busshållplatser görs ”bumproof”). Andra platser fungerar på ett sådant sätt att kunderna inte ska lockas att bli sittande; snabbmatsrestauranger eller kaféer med hög ljudvolym är helt enkelt inte speciellt inbjudande platser. På finska bussar och flyg är det ok att sova. Där har man betalat för sig och kan inte ägna sig åt mera produktiva verksamheter. Men varför finns det så få allmänna platser att sova och vila på?

Livet som hemlös är en ständig kamp efter ro, trygghet och lugn. Detta är något alla vi som har ett lås att stoppa nyckeln i tar för självklart. Man kan verkligen fundera över varför det är så hotfullt för samhället (dvs dig och mig) att någon sover på en offentlig plats.

Vi har mycket att fundera över i vårt så kallade civiliserade samhälle.

Samtidigt häpnar jag när jag läser maktens ignorans i Marie Söderqvists krönika i Expressen häromdagen. Enligt Söderqvist är talet om ökade klyftor en bluff.

Det stämmer inte, enligt Expressens högerdebattör.
– Det har inte blivit ökade klyftor, säger Marie Söderqvist.
Hon menar att statsministern låter Mona Sahlin komma för billigt undan när hon talar om klyftorna.
– Mona Sahlin kommer undan alldeles för lätt med det här med ökade klyftor. Fredrik Reinfeldt låter henne bara säga det, vad är det för siffror som säger att det är det.

Det är utmärkt. Högern förnekar samhällsproblemen och försöker sopa dom under mattan. Bättre ingång till valrörelsen kan vi socialdemokrater inte få.

Nymedia: Vännen Wikén gör en utblick, Rosemarie på kulturbloggen skriver om Erik Laaksos artikel i Expressen och S-Buzz berättar om en bloggintervju med Mona Sahlin. Ilse-Marie på Ett hjärta rött skriver om sjukskrivningsreglerna som blev som befarat och  Johan har fått spel.

Några ord om vårt förakt för svaghet

VÅRT FÖRAKT FÖR SVAGHET. Låt mig säga det direkt. Jag är en av de som tycker att Anna Odells omdiskuterade kritik av psykiatrin genom sin installation på Liljeholmsbron i Stockholm för en tid sedan inte bara var modig och bra utan direkt nödvändig för utvecklingen av vårt samhälle.

Det Odell gör är att hon öppnar förlåten och håller upp en spegel mot för hur vi behandlar människor som är annorlunda och som inte kan försvara sig. Någonstans har vi fått för oss att det är okey att spänna fast, proppa i mediciner eller använda elchocker som vår tids lobotomi.

Men vi talar sällan om detta.

Vi lever nämligen i ett bigott samhälle där toleranserna för det annorlunda är så små. Istället låter det på politikerna som om maktlöshet bara drabbar vissa personer. Så byggs det upp en illusion av vi och dom. Men verkligheten är en annan.

Faktum är att orättvisa och maktlöshet drabbar oss alla under olika perioder i livet. De skyddsnät vi har är så skrala. Därför har vi egentligen inte råd med fördomar. Vi behöver inse att i morgon kan det vara du eller jag som står där och behöver en hjälpande hand efter att vi sprungit in i en livskris.

Hemlöshet är bara ett symptom på att samhället inte fungerar. Detta trots vårt inbillade välstånd med gynnsamma handelskvoter, bokade gästnätter på hotell och importerade bilar.

Det är därför jag högaktar Anna Odell eller exempelvis rektorn för Lunds universitet, Per Eriksson när de lyfter obekväma frågor i samhällets finrum.

Det behövs fler som med risk för sin egen hälsa vill bidra till att göra upp med vårt förakt för svaghet.

THOMAS HARTMAN

Mycket läsvärd artikel om Malin

UTSATTHET | Malin Widerlöv som finns på wimsa.se och bloggar här har idag en bra artikel på nyhetsplats i tidningen Norra Skåne. Hon gör ett viktigt arbete för att sätta fokus på uteliggarnas situation. Jag håller verkligen med henne när hon säger:

” Myndigheterna spelar Svarte Petter med människor som fallit ur systemet; Försäkringskassan vill inte hjälpa dem, a-kassan utförsäkrar dem och socialen ställer omöjliga krav.”

 

THOMAS HARTMAN