Vill du leva i en stad som ogillar veteranbilar?

TRAFIK. Jag ser att Lisbet Olofsson kört sönder sin bil på ett av Umeås övergångsställen. Kommunen slår ifrån sig och tycker att föraren har ansvar att mäta att bilen klarar deras hinder. Lisbet har inte ens en veteranbil. Däremot är den importerad. Skadan skedde när bilen körde i låg hastighet över en förhöjning. Vad är det där för trams?



TRAFIK.
Jag ser att Lisbet Olofsson kört sönder sin bil på ett av Umeås övergångsställen. Kommunen slår ifrån sig och tycker att föraren har ansvar att mäta att bilen klarar deras hinder.

Lisbet har inte ens en veteranbil. Däremot är den importerad. Skadan skedde när bilen körde i låg hastighet över en förhöjning.

Vad är det där för trams?

Den där synen är inte okey från en modern kommun som vill vara tillgänglig för sina medborgare. Jag vet att det finns en stark strävan hos vissa verksamma i den kommunala planeringen i vårt land att bygga om gatumiljön för ökad säkerhet och minskade hastigheter. Det är en sak. För andra kan vi kalla det en besatthet. En passion. Men det har gått för långt när man får intrycket att vissa av debattörerna och idésmidarna bakom förhöjda övergångsställen och gropar högaktningsfullt struntar i trafik och framkomlighet och de människor som färdas i stan de planerar.

Självklart kan det vara bra att bygga om gator, vägar, torg och promenadstråk så att de hänger samman bättre och prioriterar olika fordonsslag. Det kan exempelvis göras som särskild fildragning som prioriterar lokaltrafik (ej taxi).

Men det säger sig själv att dessa ombyggnationer inte får gå så långt att fordon som är godkända av bilprovningen inte kan komma fram i stan.

Jag tror det övergripande tankespår man måste använda i all samhällsplanering är det motsatta. Att fokusera på positiva incitament. Det måste finnas i huvudet på alla kommunala tjänstemän som planerar att de faktiskt är till för sina medborgare. På samma sätt måste politikerna tänka om de vill leva i en attraktiv stad.

Mot den bakgrunden är de flesta klåfingriga inslag i kommunal planering som handlar om att straffa människor felaktiga.

Därför är extrema avgifter för parkering lika fel som förslag om att förbjuda dagsparkering. Parkeringsförbud på gatumark mellan 07.00-10.00 är ett exempel på förslag som borde kastas i papperskorgen, tanken om kraftigt höjda timpriser ett annat. Att som Umeå Kommun införa avgifter för alla som parkerar i stan efter klockan 19 är ytterligare exempel på dålig politik som sänder helt fel signaler. Klockan 18 är de facto norm i Sverige och den självklara parkeringsgränsen.

Exakt samma beteende går att uppnå ändå. Fast med positiv förstärkning och positiva förslag.

Jag är övertygad om att bättre bussar, vettig parkeringsplanering är betydligt bättre vägar att gå än förbud, fallgropar och skadade bilar. I det ingår nytänkande försök som ”Park and bike” där en cykel kan ingå i parkeringspriset. Eller ”Park and ride” där en tät bussmatning tar över från parkeringarna. Eller varför inte försök med kostnadsfri kollektivtrafik.

Ge Lisbet en ersättning för sjutton och se till att tramsiga väghålor och gropar läggs igen snarast. Det enda det leder till är att folk blir förbannade och det var knappast meningen.

Vad tycker du? Vill du leva i en stad som ogillar veteranbilar? Vill du leva i en stad som ogillar människor som gillar veteranbilar? Och hur passar den synen in på kulturhuvudstadsåret?

THOMAS HARTMAN

Umeås defensiva hållning oroar

KULTUR. Med synsättet att lägga en blöt filt över stadens omvandling riskerar kulturhuvudstadsåret att fungera konserverande snarare än utvecklande för Umeå och regionen. Dvs precis tvärt emot den strategi Liverpool använde sig av inför sitt lyckade kulturhuvudstadsår 2008.


KOMMUNAL PLANERING.
Jag är en varm anhängare av kulturhuvudstadssatsningen. Jag har exempelvis sett hur Liverpool vände sitt varumärke och utvecklade sin stad både innan och efter de hade kulturhuvudstadsåret 2008. Satsningen på kulturhuvudstadsåret flätade ihop kultur med fysisk planering. Satsningen blev en hävstång för framtiden med mycket lyckat resultat.

Därför är det bekymrande med hållningen att inga fysiska ombyggnationer ska göras exempelvis av Umeås torg. Skälet som anges är att stadskärnan inte kan vara en grusgrop 2014.

Det känns platt och futtigt och är inte ett synsätt värdigt Umeå.

Att det går att göra på ett annat sätt har vi sett i historien. Vi flera exempel när den kommunala planeringen präglats av handlingskraft. Exempelvis när det gäller läktare och plan till damfotbollen. Möjligen chockades vissa av hastigheten men målen nåddes med lyckat resultat. Ett annat exempel är omdaningen av Noliaområdet för att hinna till den då kommande Noliamässan i Umeå. Även den lösningen blev alldeles utmärkt och visar på handlingskraft.

Det finns ett stort antal planer för staden mellan broarna och stadens centrum som nu riskerar att stanna av. Sanningen är att de snarare borde varit utlösta för länge sedan. Med det synsättet att lägga en blöt filt över stadens omvandling riskerar kulturhuvudstadsåret att fungera konserverande snarare än utvecklande för Umeå och regionen. Dvs precis tvärt emot den strategi Liverpool använde sig av.

Det är djupt oroande.

THOMAS HARTMAN