Därför behövs piratpartiet i riksdagen

VAL. Jag läser Erik Laaksos inlägg där han driver åsikten att Piratpartiet skulle göra nytta i riksdagen efter valet. Jag läser också reaktionerna. Men jag måste säga att för mig är frågan rätt enkel.

VAL. Jag läser Erik Laaksos inlägg där han driver åsikten att Piratpartiet skulle göra nytta i riksdagen efter valet.

”det är otroligt viktigt att PP kommer in i riksdagen i årets val”…” det kommer göra att demokratifrågorna får ett nytt och centralt fokus, inte bara i Sverige utan också i Europa.”

Detta har bland annat fått Martin liksom vännen Claes att reagera.

Man häpnar lite över att någon som säger sig vara socialdemokrat och har en position som en av de mest inflytelserika bloggarna i Sverige nu använder den för att propagera för piratpartiet i valet 2010. Har Laakso inte fattat att valet 2010 bestäms av några 100.00 röster fram eller tillbaka.

Låt mig innan jag kommenterar vad jag tycker göra två positionsförklaringar kring min egen person för att vaccinera mig för vissa typer av synpunkter ;-).

För det första. Jag är själv knappast någon nybörjare inom socialdemokratin. Sedan ca 25 år är jag aktiv socialdemokrat och har under den tiden haft förmånen att få ha åtskilliga förtroendeuppdrag både internt inom partiet i arbetsutskott, styrelser och valledningar såväl som partiets representant på alla möjliga nivåer och i ett flertal styrelser och nämnder lokalt, nationellt och internationellt och i typ fyra sorters fullmäktige.

Det gör mig knappast till en bättre människa. Men det gör att jag haft tillfälle att fundera över och betrakta socialdemokratin inifrån under lång tid och med olika ”glasögon” från socialnämnd och skolstyrelse till tekniska frågor vidare till hälso- och sjukvård och näringspolitik etc etc.

För det andra. Jag är kanske en gråtrist sosse men min förståelse för överhoppare mellan olika partier generellt är extremt begränsad. Kanske beror det på att jag ytterst anser att det är värderingar i djupet av ens karaktär som styr valet av parti.

Ingen behöver alltså komma och drämma partillojalitet i skallen på mig när jag pratar om detta. Jag har knackat jävligt mycket dörr. Jag har organiserat torgmöten och skrivit insändare och skrivit motioner. Kort och gott, jag tänker inte be om ursäkt för det jag kommer att skriva.

Samhällets alla valmöjligheter
Jag vet att det finns de som jämför partival med något som går att byta mellan  som vi kan välja mellan telefonbolag, bank eller försäkringsbolag. Det där är kvalificerad bullshit för mig. I min värld är val av parti en djupt förankrad ideologiskt baserad fråga om övertygelse. Det val jag gjort är alltså väl grundat och övervägt.

Det krävs förändring
Men trots detta och trots att vi befinner oss mitt i brinnande valrörelse och även om jag verkligen förstår och respekterar Claes och Martins invändningar är jag inte bara böjd att hålla med Erik Laakso. Jag anser snarare att det är en förbannad nödvändighet för det socialdemokratiska partiet att göra kursförändring inom ett antal frågor.

Vissa saker har redan skett i och med Mona Sahlin. Vilket by the way är en person som jag hyllar och respekterar. INTE för att jag är en traddososse som automatiskt röstar på min partiledare även om det skulle vara en pappfigur som ställdes framför mig. Utan för att jag efter att ha diskuterat detta med henne och lyssnat på henne VET att hon ärligt när den grundläggande inställningen att stå för den lilla människan. Här har socialdemokratin bitvis ett sorgligt förflutet som de stora systemens slentrianmässiga försvarare. Detta tar Sahlin strid mot. Det hedrar henne.

Vilken ledande politiker står upp för integritetsfrågorna?
Men mer kursändring behövs. Exempelvis finns idag INGEN tung företrädare inom (s) som tillräckligt hårt törs säga vad USA:s så kallade krig mot terrorismen egentligen handlat om. Jag saknar verkligen tunga socialdemokratiska företrädare som ORKAR hålla skivindustrin och andra amerikanska kommersiella lobbygrupper på MER än armlängds avstånd och jag brinner för att vi ska lyfta integritetsfrågorna till en rättmätig centralfråga för vår politik eftersom det handlar om och föds ur kärnan av vår ideologi, nämligen människors rätt till frihet.

Det är mot den bakgrunden och efter hundra och åter hundra timmar möten med andra sossar (fan vet om det räcker) som jag är av den ärliga meningen att ett samarbete med Piratpartiet verkligen skulle vara till stor nytta för båda parter.

För den som är kalenderbitare så har jag tillsammans med min sambo Anna Sjödin skrivit om socialdemokratins agerande när det bland annat gäller integritetsfrågorna i boken Vem bryr sig. Men perspektivet går genom bokens alla kapitel och alla intervjuer vi gjort. Jag väljer alltså att se frågorna om integritet i ett bredare perspektiv och anser mig alltså ha rätt mycket på fötterna när jag säger att vårt trackrecord när det gäller människors integritet och den lilla människan kontra staten på senare tid inte alltid imponerar.

Vi har snarare kunnat se en axel av gemensamma intressen mellan moderaterna och socialdemokraterna i vissa av dessa frågor. Det handlar om allt från att socialdemokratiska kommunalråd går armkrok med moderaterna och inför bevakningskameror runt om i kommunerna till suspekta CIA -flygningar där människors rättssäkerhet försvunnit samtidigt som pillret trycktes upp i deras förvånade anus och säcken drogs runt skallen ungefär som nattmörkret lägger sig över Kirunagruvan.

Vem fan brydde sig? Tänk dig in i tanken att det var dina banktillgångar som USA frös. Hur var det egentligen? Hur bra klarade vi civilkurageprovet? Stod Sverige upp för de enskilda människornas rättssäkerhet eller kröp vi närmare USA och myste i dubbelsängen? 

Nej, Jag vet att vi kan bättre. Ur vår historia talar hur vi använt empowerment av människor för att ge folk rätt till utbildning. Hur vi mot högerns vilja infört ett välfärdssamhälle med skyddsnät i vårt land som sträcker sig långt mycket längre än de rikaste vill betala för. Hur människor slutit sig samman för att stå upp för varandra i solidaritet. Men ibland fastnar vi i vår egen historiska förträffliga självbild om hur bra allt varit. Dock ropar framtiden om nya konflikter och utmaningar där vi behövs och då kan vi inte stå på makten sida – utan då ska vi se individen.

Kort och gott behöver vi socialdemokrater skärpa till oss.

På samma sätt som Ingvar Carlsson vitaliserade partiets syn på jämställdheten mellan män och kvinnor. På samma sätt som Göran Persson förde in miljöfrågorna och det gröna folkhemmet. På samma sätt som Mona Sahlin fört in HBT-Q frågorna. På samma sätt behöver nu integritetsfrågorna in i vårt parti tillsammans med en nödvändig perspektivförskjutning där vi återigen lär oss se individen och vederbörandes rätt till frihet.

Det finns ingen Quick Fix. Men ett sätt att bidra till denna utveckling är i samarbete med piratpartiet. Det är orsaken till att jag som aktiv socialdemokrat hoppas att piratpartiet kommer in i riksdagen i höstens val. Dock misstänker jag att medias agenda kommer att ha stort inflytande på hur det utfallet blir i verkligheten. Idag är nämligen inte demokrati- och integritetsfrågorna lika heta som de var till Europavalet. Trots att frågorna i realiteten är minst lika angelägna nu som tidigare. Men det kan förändras snabbt.

Piratpartiet är alltså som jag ser det inget att vara rädda för utan kan snarare vara en vital del av ett socialdemokratiskt progressivt förändringsarbete.

Fler som skriver läsvärt om detta:  Futuriteter (jämför med att tycka det är ok med v och mp), Sagor från livbåten (en trevlig bekantskap från Almedalen som blir varm i kroppen av Laakso),  Magnihasa (som tycker Laako är stark), Jardenberg (lika skön som alltid), Anna Troberg (reflekterar klokt om varför vi engagerar oss), Opassande (skarpt som vanligt), Anders Nilsson (reflekterar över digitala och sociala medier. Har kanske för en gångs skull en framtid som medlare ;-)).

THOMAS HARTMAN

Eva Lena är ute och cyklar i PKU-debatten

INTEGRITET. Det så kallade PKU-registret med DNA prov på små barn kan vara intressant att använda för polisens brottsutredningar. Men samhället kan inte ändra reglerna under resans gång. Det minskar bara tilltron till våra gemensamma spelregler.

INTEGRITET. Min partivän Eva Lena Jansson som också precis som jag är en stark anhängare av vår personliga integritet är för en gångs skull ute och cyklar i en integritetsfråga.

EvaLena tycker att staten ska öppna det så kallade PKU registret för att kunna bekämpa brott exempelvis våldtäkt. Även om hon inte tycks förorda någon generell öppning för att polisen ska kunna använda registret.

Att polisen skulle få tillgång till registret var dock inte avsikten när det infördes och DNA-proven togs på barnen när de var små. Samhället har ingen rätt att ändra förutsättningarna bara för att det vore praktiskt. En förutsättning för att människor frivilligt ska fortsätta att lämna medicinska prov är att de kan lita på att samhället håller ord och inte ändrar förutsättningarna under resans gång. Min gamle vän Henrik Brändén argumenterar klokt i denna fråga.

När 15 procent vill ha kamera på toaletten

Jag läser Corren och blir inte särskilt förvånad när jag ser att det stora flertalet tillfrågade i en undersökning i Linköping tycker att bevakningskameror är bra. Det visar sig att 15 procent till och med kan tänka sig kameraövervakning på offentliga toaletter.


INTEGRITET. Jag läser Corren och blir inte särskilt förvånad när jag ser att det stora flertalet tillfrågade i en undersökning i Linköping tycker att bevakningskameror är bra. Det visar sig att 15 procent till och med kan tänka sig kameraövervakning på offentliga toaletter. Argumentet att den som har rent mjöl i påsen inte heller har något att dölja är obehagligt och saknar slut. En totalitär regim med full statlig kontroll är kanske idealet.

Men politiska partier behöver inte göra som allmänheten tycker. Politiken har också en opinionsbildande roll. Se bara på frågan om delad föräldraförsäkring som jag är varm anhängare av. Undersökningar säger att jag har folket mot mig i den frågan. Däremot säger undersökningar samtidigt att människor vill ha ökad jämställdhet. Det är ett tydligt exempel på att politiken misslyckats med att förklara föräldraförsäkringens betydelse för jämställdheten i samhället. Min lösning på detta är inte att hålla upp fingret och bli populist utan att partierna ska ta det opinionsbildande ansvaret. Så kan tillslut folkopinionen förändras.

Politik handlar inte bara om att följa utan också om att leda. Tyvärr tyder valrörelsedramaturgin på en utveckling där det blir allt mer av fingret-i-luften politik. Ett ständigt velande och anpassande till en folkopinion kommer inte att öka respekten för politiken. Snarare utvecklar vi fega politiker som hukar under opinionssiffrorna.

Acta måste stoppas

ACTA. Det är skrämmande att det fortfarande finns politiker som okritiskt sväljer såna här förslag som bara gynnar en konservativ mediaindustri. Detta utan att fundera över vilka skador på samhället som blir konsekvensen.



INTEGRITET.
Johan Folin skriver en utmärkt krönika i Kvällsposten där han i en enkel och läsvärd sammanfattning i grova drag beskriver varför ACTA är förkastligt och måste stoppas:

Det finns exempelvis skrivningar om att internetleverantörer ska vara ansvariga för vilka filer deras kunder skickar eller tar emot.
Det innebär att internetleverantörerna kommer bli väldigt känsliga och blockera allting som ligger i gränslandet för upphovsrätten. Filmklipp på Youtube som använder en snutt upphovsrättsskyddad musik? Glöm det.

Det ska även bli straffbart att kringgå kopieringsskydd, till exempel för att kunna spela köpta musikfiler i Microsofts format på Apples Ipod.

Den samlade bilden av dokumentet är att det är den gamla upphovsrättsindustrins våta dröm. När skadan för en upphovsrättshavare som fått sina verk fildelade ska beräknas, kan beräkningen baseras på antalet skapade kopior och försäljningspriset på verket. En skiva som kopierats en gång ska därmed beräknas vara värd omkring 180 kronor.

Jämför det med hur Jon Gray, The Arks manager, kommenterar att gruppens senaste skiva släpps som en bilaga till en specialgjord tidning: ”Inspelad musik är gratis i dag. Den representerar varken tio procent, femton procent eller trettio procent av någonting i dag. Den är antingen gratis på Spotify eller gratis på The Pirate Bay”, sa han till Sydsvenskan häromdagen.

Vid gränskontroller ska resenärernas datorer och mp3-spelare kunna beslagtas eller kopieras av personal för att kontrollera om det förekommer piratkopierat material på dem.

Det är skrämmande att det fortfarande finns politiker som okritiskt sväljer såna här förslag som bara gynnar en konservativ mediaindustri. Detta utan att fundera över vilka skador på samhället som blir konsekvensen.

Krönika: Wetterstrand, val och länkkärlek

Jag kommer för egen del att göra vad jag kan för att motverka inlåsningen i två inbördes länkande politiska grupperingar. Finns det partistrateger som tror att det är en gångbar väg för att utveckla internet och det politiska samtalet så har dom fullständigt fel.


Inför den kommande valrörelsen får vi bloggare inte tro att internlänkning inom blocken är vägen till valvinst.

LÖRDAGSKRÖNIKA. Idag är det Lördag och jag vaknade tidigt trots att jag blev färdig mitt i natten med min inlämningsuppgift om sociala medier till den utmärkta utbildning i PR och kommunikation jag går vid Berghs School of Communication.

Sedan jag installerade en rejäl och pålitlig DeLongi Magnifica helautomatisk kaffebryggare har livet underlättats väsentligt både när det gäller nattjobb och för livet i övrigt. En god frukost med omelett och jag är redo att söka mig ut på Internet med en stor, god, stark Espresso i koppen. Frågan man bör ställa sig är var gränsen går för kaffemissbruk?

Först hälsar jag på hos vännen Peter Andersson som berättar för mig att Demoskop uppenbarligen levererat en skön opinionsmätning för oss rödgröna. Jag bryr mig egentligen inte om dessa mätningar eftersom det bara är valdagen som räknas men det vore fel att erkänna annat än att det, precis som Krassman säger, är bra för självförtroendet.

Maria Wetterstrand verkar oroa högeralliansen. Den alltid lika alerta Röda Berget reflekterar över perspektivet Wetterstrand och rubriken ”Mosa Maria”. Här finns en poäng. Läser man Skytte förstår man hur argumenten gärna fokuseras på bland annat hennes person mer än politik.

Det kommer att bli ett tuff valrörelse. Precis som Kent inte vill ge upp riktigt än vill Tokmoderaten få en vändning. Det viktiga är, precis som jag och andra bloggare skrivit tidigare, att vi hjälps åt att hålla en bra nivå på den politiska debatten trots gammelmedia.

Sedan sippar jag lite kaffe och glider vidare till en annan av de politiska motståndare jag uppskattar mest nämligen Mary på Mina Moderata Karameller som skriver om ett av mina favoritämnen: integritet. Denna gång är det England som vill göra det möjligt att stänga av internetsidor som ”troligtvis” används för copyrightintrång. Detta argumenterar Centerns Lena Ek mot på ett klokt  och föredömligt sätt. Vi börjar bli flera i de olika partierna som tillsammans med piratpartiet ser riskerna med den integritetskränkande politiken. Det är bra och vi har all anledning att hålla ihop och hjälpas åt över partigränserna.

Bland annat därför tycker jag att den rådande blockpolitiken är ett stort problem för den svenska demokratin. Det gäller även oss som är verksamma på nätet.

Det fanns en tid då partisidorna inte innehöll länkar ut från sidan eftersom man då var rädd att tappa läsare enligt principen här hos mig slutar internet, här ska läsarna stanna. På samma sätt ser vi risken att alliansbloggare respektive rödgröna bloggare bara kommer att länka till sina egna.

Jag kommer för egen del att göra vad jag kan för att motverka inlåsningen i två inbördes länkande politiska grupperingar. Finns det partistrateger som tror att det är en gångbar väg för att utveckla internet och det politiska samtalet så har dom fullständigt fel. Internet handlar om länkkärlek precis som politik handlar om diskussion och utbyte mellan människor.

Eller vad tycker du? Är inlåsningen i blockpolitik bra för Sverige?

Nätet spinner nätet runt Beatrice Ask

MEDIA. Det är rätt intressant att se hur medialandskapet förändras. Debatten om Beatrice Ask och hennes integritetskränkande syn på de frågor hon är satta att jobba med började med en diskussion i bloggosfären. Men vad gjorde gammelmedia?


Bloggosfären spinner nätet runt makthavarna

MEDIA. Det är rätt intressant att se hur medialandskapet förändras. Debatten om Beatrice Ask och hennes integritetskränkande syn på de frågor hon är satta att jobba med började med en rätt stillsam diskussion i bloggosfären. Sen brakade det loss.

Både justitieministern och hennes medarbetare såg nog uttalandet som ett harmlöst inlägg i den populistiska debatten om hårdare tag.

Sedan när dom trodde frågan var mer eller mindre död ökade intensiteten, gammelmedia hakade på så smått medan ljudnivån i bloggosfären ökade. Det blev bara värre ju mer Ask trasslade in sig och försökte förklara. Fler bloggar engagerar sig.

Kritiken mot Ask håller i sig. Idag kritiseras hon på SvD ledarsida av Sanna Rayman i en välformulerad ledare.

Bodström gick ut på sin blogg i en välformulerad kritik.

Med fog kan man ifrågasätta Bodströms engagemang i dessa frågor. Han har inte det bästa trackreckord man kan uppvisa som justitieminister i just frågor om personlig integritet. Men Bodströms uttalande gör dubbel nytta. För det första hjälper till att ruska liv i gammelmedia.

Men det finns en faktor till. Bodströms uttalanden nu lär hållas mot honom framöver. Därför är det bäst att Bodström menar allvar. För hans egen skull.

Allt granskas. För den som vill vara politiskt verksam idag är bloggosfären en uppenbar maktfaktor att räkna med. Det är en nyttig påminnelse för de etablerade partierna men även för gammelmedia som ibland tar osedvanligt lång tid på sig att reagera. Denna gång var det bara vår rättssäkerhet som stod på spel medan de pratade RUT-avdrag och annat trams.

PS

Jag citeras för övrigt i dagens Karlskoga Kuriren och mikrointervjuas av s-buzz.

Härlig öppning för piratpartiet. Ask bör avgå.

Sverige är ett rätt unikt land när det gäller medborgarnas tilltro till att staten alltid är god och alltid gör rätt. I grunden är det något sympatiskt i detta. Men samtidigt måste vi alla komma ihåg att även staten kan göra fel och att det kan få sanslösa konsekvenser.


Vad händer när någon oskyldig pekas ut av Beatrice Ask politik?

RÄTTSSÄKERHET. INTEGRITET. Sverige är ett rätt unikt land när det gäller  medborgarnas tilltro till att staten alltid är god och alltid gör rätt. I grunden är det något sympatiskt i detta. Men samtidigt måste vi alla komma ihåg att även staten kan göra fel och att det kan få sanslösa konsekvenser.

Just därför är  Beatrice Ask förslag om att familjen ska underrättas med grälla kuvert om utredningen av en misstänkt sexköpare både naivt och rent av farligt. Förslaget måste motarbetas med full kraft över partigränserna.

Häromdagen uttalade sig den moderata justitieministern vid ett seminarium. Idag gör hon inte saken bättre när hon försöker utveckla vad hon menar.

”Jag vill skicka grälla kuvert till sexköparna, för jag tror att det värsta som kan hända en sexköpare är att någon i omgivningen ska få reda på vad de gjort, frun eller grannen (..) Vi borde ha gredelina kuvert, det ska vara tydligt, du är misstänkt för att vara ute och köpt sex”, sade Beatrice Ask under seminariet.

I dag ångrar hon färgvalet, men står fast vid att brottsmisstanken ska rapporteras till familjen.

Vi lever i ett pöbelsamhälle som på många sätt sänder tankarna till ett gäng virkande tandlösa tanter och skränande farbröder som sitter vid stupstocken eller skampålen under franska revolutionen och skriker efter blod. I en sådan miljö passar ett sånt där dåligt underbyggt utspel in som populistisk smörja.

Men vi ska komma ihåg diskussionen om oskyldigt dömda och försöka tänka lite längre. Vad skulle hända om du själv blev felaktigt anklagad för den här sortens handling? Ska du då slåss både mot omvärldens fördömande och mot domstol och polisutredning? Ska vissa typer av brott dömas av pöbeln vid sidan av domstolen?

Vem är ansvarig när du som oskyldig tar ditt liv efter att ha drabbats av omgivningens dom utan rimlig chans att försvara dig? Tar Beatrice Ask det ansvaret? Knappast.

Den som läser min blogg vet att jag verkligen inte brukar förorda folks avgång. Jag har även försvarat moderater när media häcklat dom på felaktiga grunder. Men denna gång finns inget försvar tyvärr. Den som kan förorda denna typ av integritetskränkande politik är tyvärr inte lämplig att inneha posten som justitieminister i ett rättssamhälle.

Samtidigt är det ett tydligt exempel på att de etablerade partierna varje dag visar att de  inte fattar vad ordet integritet betyder. Ask bjuder alltså på ännu ett argument varför piratpartiet behövs.

Därför behövs Piratpartiet

Har piratpartiet något berättigande eller är deras frågor döda? Det var en av frågorna vid frukostbordet i morse. Min slutsats är enkel. Det svenska samhället är bara i början av en viktig integritetsdebatt.


Vi har en lång resa att göra inom integritetsområdet. I den debatten behövs piratpartiet

INTEGRITET.Har piratpartiet något berättigande eller är deras frågor döda? Det var en av frågorna vid frukostbordet i morse. Min slutsats är enkel. Det svenska samhället är bara i början av en viktig integritetsdebatt och då behövs piratpartiet som en viktig katalysator som vitaliserar debatten.

Jag hamnar då och då i samtal med människor som tycker att Piratpartiet spelat ut sin roll och att integritetsfrågorna är passerade. Ingenting kan vara mer fel.

Idag läser jag två intressanta artiklar inom integritetsområdet. En artikel i tidningen Lag och Avtal lyfter det faktum att vi i Sverige inte har något bra sätt att skydda whistleblowers på företag. Dvs personer som öppet berättar om oegentligheter.Det bidrar troligen till att transparensen är dålig inom svenska företag. Man talar gärna om öppen kritik och debatt och att man uppmuntrar sina medarbetare att ”skvallra” på felaktigheter. Men frågan är hur mycket som är tomma ord och vad som är ärligt menat.

Samtidigt ser jag en artikel i Affärsvärlden som handlar om kunders integritetsskydd och hur företag numera kan göra det till god affärsetik och konkurrensfördel att stå upp för sina kunder och aktivt arbeta för att skydda sina kunders data.

I IPRED-målet kunde ePhone ha valt att inte agera. ePhone valde istället att ifrågasätta ljudboksförlagens begäran. Ljudboksförlagen vann i tingsrätten. ePhone överklagade och vann i hovrätten. Nu ligger ärendet för avgörande i Högsta domstolen. Abonnenten som berörs i IPRED-målet måste sannolikt vara kund hos ePhone i ett par tusen år bara för att finansiera ePhones interna arbete i samband med processen. Vad tjänar då en bredbandsoperatör på att försvara en kunds personliga integritet hela vägen till Högsta domstolen? Svaret är naturligtvis kundlojalitet.

Jag tror att näringslivet inom båda dessa områden tjänar på att stå upp för integritetsfrågorna. I det ena fallet handlar det om att företaget faktiskt växer och kan utvecklas om man tar till sig av intern kritik och ser det som ett sätt att rätta felaktigheter. Dvs istället för locket på kan man välja den motsatta strategin med transparens som konkurrensmedel. Kortsiktigt kan det kännas frestande att klämma åt en anställd som tjallar. Men långsiktigt finns det stora vinster i att hålla censurfingarna i schack, våga vara tillåtande mot de anställdas kritik och istället öppet debattera frågorna.

I det andra fallet är det viktigt att jag som kund vet att jag inte behöver hamna i en privatpolisiär relation till min bredbandsleverantör eller det bostadsbolag jag bor i. Därför är jag imponerad av de företag som står upp för sina kunder och inte tar på sig någon privatspanarmössa.

Båda dessa parallella diskussioner visar att integritetsfrågorna mycket påtagligt finns i de affärsetiska överväganden som företag och myndigheter behöver hantera för att överleva i ett nytt mediasamhälle. Detta berör alltså långt mycket fler frågor än fildelning, copyright och bevakningskameror. Även om dessa är viktiga.

Vi har piratpartiet att tacka för att de sistnämnda frågorna kommit i ljuset. Vi behöver en genomgripande debatt i samhället och i de etablerade partierna om olika delar av integritetsbegreppet. Vi är bara i början av denna diskussion. Där är piratpartiet en viktig aktör som vi i de etablerade partierna ska vara tacksamma över och bejaka istället för att reflexmässigt behandla som politiska fiender.

Dessutom kanske de skadeglada ska komma ihåg att det bråkas inom alla partier emellanåt. Det har inget med de viktiga sakfrågorna att göra. Så länge som integritetsfrågorna behandlas styvmoderligt av alla etablerade partier behövs piratpartiet.

Något om Bonniers innan Rumänien

Idag vill jag rekommendera en intressant artikel på DN-debatt om mediamonopol.


Familjen  Bonnier har ett stort ansvar

MEDIA. Varje morgon som jag tittar in i TV4:s morgonprogram tänker jag på vilka TV-progam de lyfter fram, vilka produkter och vilka personer. Det kanske är en yrkesskada men vi vet ju alla att det inte är slumpen som avgör programmens innehåll.

Just därför vill jag passa på att rekommendera den intressanta debattartikel om mediadominansen som publicerades på DN-debatt häromdagen (om du inte redan gjort det). Det kanske kan tyckas är lite starkt att antyda att det finns jämförelser att göra mellan Bonniersfärens dominans i det svenska medialandskapet och Berlusconis Italien. Men tanken lämnar ett spår av dålig smak i munnen eftersom det ändå finns viss relevans för påståendet. I artikeln skriver ett antal (från Bonnierkoncernen) fristående förläggare om hur det faktiskt fungerar en vanlig dag i vårt land:

Varje offentlig tanke har på ett eller annat sätt passerat Bonnierföretagen. Så kan det åtminstone tyckas efter en dag med DN och DI till frukost, Expressen till eftermiddagskaffet, TV4:s Nyheterna på kvällen, en film som Bonnierägda SF valt att distribuera och före läggdags ett magasin eller kanske någon av de cirka 500 böcker som varje år utges av Bonnierförlagen. Svenskarna har gradvis vant sig vid Bonnierkoncernens allt större dominans i deras offentlighet. Det är inte längre någon som höjer på ögonbrynen när DN Kultur samarbetar med Bonnier­ägda internetbokhandeln Adlibris eller Malou driver Bonnierbokklubb i TV4.

Men var går gränsen mellan att vara en stark aktör på en fri marknad till att vara en monopolistisk aktör som medvetet styr vad vi läser och vilka åsikter vi kommer i kontakt med? På senare år har Bonniers på ett mer aktivt vis kommit att utnyttja sin dominerande ställning för att i alla möjliga led gynna försäljningen av de egna företagens produkter. Detta på ett sätt som torde strida mot en modern konkurrenslagstiftning.

Det potential som Bonniersfären har att missbruka den makt som ligger i deras olika kanaler för att sälja sina egna produkter är omfattande speciellt eftersom det tycks vara fullt möjligt att göra utan granskning från övrig media. Dessa frågor diskuteras inte heller i valrörelsen inför kommande val. Jag skrev tidigare en analys av familjeföretaget på Newsmill och vi får hoppas att internets krafter kommer att hjälpa till och balansera marknaden. Stämmer det som förlagen beskriver när det gäller Bonnierföretagens och försäljning av pocketböcker så är det en absolut nödvändig utveckling för konsumenternas skull.

Detta är också ytterst en integritetsfråga eftersom det pågår en kamp därute kring hur media ska användas, upphovsrätt etc. Användargenererat material måste få bygga på en vidareutveckling av redan existerande. Detta kan tillföra ny verkshöjd till alstret. Vad tycker Bonnierfamiljen om det? Ett exempel på vad jag menar hittar du nedan (ur Lessigs föreläsning)

Annat läsvärt: Claes letar socialdemokratins vision för framtiden, Peter reflekterar över SIFOs mätning och önskar motståndarna lycka till, Johan funderar över PJ Anders Linders enögdhet, Krassman konstaterar att det tycks spridas en moderatsjuka som sätter sig på siffersinnet, S-buzz summerar läget som vanligt

BOKEN VEM BRYR SIG? Idag fick för övrigt vår bok en artikel på Expressens ledarsida. Inte vanligt med vänliga ord därifrån. Det gör att man kan packa väskan till mötena i Rumänien med glatt sinne. Såg för övrigt att Peter bloggar om boken.

Vad f*n håller journalistförbundet på med?

Jag trodde journalisterna var överens med oss övriga att utreda och beivra brott är statens och ingen annans.

INTEGRITET. När jag läser den debattartikel som upphovsrättsindustrins lakejer skriver på SvD i det så kallade ”nätverket” ”kulturskaparna” så häpnar jag. Mitt i skaran av personer som skriver under finns journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén.

I artikeln skriver lobbyorganisationen: Såväl bredbandsoperatörer som andra nätentreprenörer borde arbeta intensivt för att få stopp på illegal verksamhet

Det är möjligt att detta är klantigt formulerat. Jag måste nypa mig i armen för att känna efter om jag drömmer en mardröm. Har jag förstått detta rätt? Journalistförbundet skriver alltså under en artikel som kräver att internetoperatörerna ska aktivt ska medverka till att rensa upp internet från piratkopiering och illegal fildelning. Det är inget annat än sanslöst att journalisternas fackförbund som borde förespråka öppenhet, transparens och rättssäkerhet driver uppfattningen att Com Hem och Telia som privata företag ska bedriva repressiva åtgärder mot sina kunder.

Jag trodde journalisterna var överens med oss övriga att utreda och beivra brott är statens och ingen annans.

Till stöd för uppfattningen har upphovsrättslobbyn (som jag förmodar defacto håller i pennan) låtit genomföra en undersökning där de frågar ett urval av svenska folket

om de tycker att de som skapat exempelvis texter, bilder, filmer och musik ska få ersättning när deras material används via internet.

Vafalls.

Att försöka begränsa vad som får finnas på internet är censur, vilket i sig är rätt roande att journalistförbundet ställer sig bakom. Och hur ska operatörerna kunna få stopp på illegal verksamhet utan att övervaka nätet? Bingo. Ytterligare en intressant aspekt för det goda journalistförbundet att reflektera över. Hur går det då med källskydd och meddelarfrihet?

Privatspaning på nätet har väl ingenting med frågan om folk ska betala för sig eller inte. Hade jag fått den frågan själv hade jag också svarat ja eftersom jag principiellt tycker att människor ska få betalt för sitt arbete. Det innebär inte att jag skulle ställa mig bakom att Telia skulle stänga av en enda kund som fildelar illegalt lika lite som transportstyrelsen kan hållas ansvarig för om någon alkis kör ihjäl någon på samhällets vägar.

Om jag vore journalist skulle jag i detta läge ställa en fråga till min förbundsordförande om ett tydliggörande och ett offentligt avståndstagande från denna åsikt. Alternativet är att lämna journalistförbundet.

Här frågar jag VK:s journalister om  detta. Vi får se om medias makthavare svarar lika snabbt som de vill att politikens makthavare ska svara.

Fler som skriver om detta: Scaber Nestor som undrar vad SR och SVT:s fackklubbar gör i artikeln (ska inte dom vara opartiska). Thomas Tvivlaren som konstaterar att fackförbundet Unionen är med (och ställer dom mot väggen). Farmor Gun som reflekterar över opinionsundersökningens funktion när man kan bevisa vad man vill med den. Hannes2peer som analyserar sammanslutningen kulturskaparna och dess olika bokstavskombinationer till medlemmar. Syrrans granne uppmanar oss att ringa ordföranden i journalistförbundet. Rick Falkvinge konstaterar att journalistförbundet angriper källskyddet. Opassande som ändå försöker se det positiva.