Apropå fastighetsskatten…

FASTIGHETSSKATT. Erik Magnusson skriver en läsvärd ledare om bland annat fastighetsskatten i Sydsvenska dagbladet idag.

Socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet framstår allt mer som företrädare för mindre välbeställda väljare när de kritiserar alla de regeringsförslag som ensidigt förenklar tillvaron för de rika. Regeringen kastar godis efter sina egna väljare när de sänker skatterna och inför kraftiga rabatter på hushållsnära tjänster.

Västervikstidningen gör platt analys av (s)

VALANALYS. Jag brukar ha djup respekt för ledarskribenternas traumatiska arbetsuppgift. Detta oavsett partifärg. Sen den tid jag skrev krönikor i en A-presstidning så minns jag känslan inför deadline och den där stolta ambitionen att producera något som var tillräckligt bra att lämna datorn samtidigt som det nådde tillräcklig verkshöjd för att jag skulle kunna se mig själv i spegeln när jag läste artikeln långt senare. 

Ibland lyckas det inte. Då producerar man ren dynga. Det kan bli så där att det liksom känns platt, förutsägbart och tröttsamt.  Om vissa ledarstick var flygplan på Arlanda skulle de aldrig orka lyfta utan möjligen få tjänstgöra som otympliga matarbussar som vaggar runt mellan terminalerna.

Ett sånt exempel som man kan gäspa åt är Västervikstidningens reflektioner kring den socialdemokratiska valanalysen i dagens tidning. Det har ingenting att göra med att ledaren är kritisk till sossarna. Det brukar högertidningar vara. Det intressanta är om resonemanget lyfter eller bara fastnar i gnällande. I detta fall blir det det sistnämnda.

Ledaren kritiserar reflektionen över partiets förmåga att kommunicera i valet:

Valanalysens utgångspunkt är att socialdemokraternas problem berodde på att man kommunicerade dåligt, att väljarna hade fel uppfattning om partiets politik. Det är där analysen brister.

Vad är det då tidningen kommer fram till?

Det var inte väljarna som uppfattade socialdemokraternas jobbpolitik som dålig – den var dålig. Det var inte väljarna som uppfattade ledande socialdemokrater som maktfullkomliga – de var maktfullkomliga. Det var inte väljarna som uppfattade att SSU tyckte det var helt i sin ordning att fuska till sig stora summor pengar i bidrag – SSU tyckte att det var i sin ordning.

Men vänta nu en smula. Var det allt tidningen kunde prestera i analysväg?

Socialdemokraterna drev tesen att jobben kommer. Det är liksom inte något som händer av sig själv enbart utan kan kopplas till ett flertal faktorer där en stabil ekonomi är en viktig grund. Efter valet ser vi trots allt resultatet.  Persson med flera hade rätt. Vilket exempelvis ledaren i Söderhamnstidningen ger socialdemokraterna cred för. Men då var det för sent. Politiken gav alltså resultat. Däremot uppfattades partiet utan jobbpolitik. Det är en annan sak.

På samma sätt är det med maktfullkomligheten. Där finns många faktorer exempelvis Tsunamihanteringen som blev ett politiskt spel. Sanningen är väl att det blåa laget knappast hade hanterat frågan varken bättre eller sämre än det röda. Dock brast kommunikationen.

Attityden hos partiets ledning är en annan faktor. Frustar partiets centrala företrädare av lust att slåss för förändring? Eller halvsover man i samhällskritiken? Där fanns brister både nationellt och lokalt.

Men samtidigt får man inte heller glömma den bild som media snabbt satte på Persson. Den blev i ärlighetens namn övermäktig för honom att ta sig ur. Hur han än gjorde blev han kritiserad. Han skulle klandras till varje pris.

Var Persson förbannad, otålig och på hugget i debatten då sågs han som arrogant, otrevlig och maktfullkomlig. Var han mer eftertänksam och resonerande då tyckte åsiktsmaskinerna att han var slutkörd, trött och mentalt på väg till Torp. Enda alternativet för att finna deras gillande hade varit att kasta ut ledaren.

När Västervikstidningen ska analysera detta säger man att partiet var maktfullkomligt. Återigen skär man bort några dimensioner och gör det väldigt enkelt för sig.

Det tredje exemplet tidningen tar upp gäller SSU. Tidningen påstår att SSU tycker det är ok att fuska till sig bidrag. Samtidigt har alla som är aktiva i någon förening av något slag mött problemet. Gråzonen för betalande medlemmar finns i varenda förening. Ska man vara ärlig fanns inget uppsåt för fusk. Att dessutom påstå att det är ett unikt problem för SSU är inte att vara intellektuellt hederlig. 

Att som tidningen driva tesen att det alltså skulle varit SSU:s åsikt och vilja att fuska till sig pengar är att sprida lögner och ignorera det egentliga problemet som sedan lång tid snarare handlat om olika fraktionsstrider. Detta tycks finnas i alla organisationer med fler än tre medlemmar :-).

Det är inte lätt att skriva ledare. Men man kan ju i alla fall försöka. I alla fall om man är en tidning med ambitioner och dessutom har betalt för att göra det.  Västervikstidningen tillförde inte ett barrolin till det socialdemokratiska förändringsarbetet. Men det var väl knappast ambitionen heller.

Möjligen var det ett olycksfall i arbetet. Men om ledarsidor i längden utvecklas till trötta och förutsägbara partimegafoner är det inte heller konstigt att de bara får 8% läsare. Det kräver kanske ett eget förändringsarbete i sig.

Socialdemokraterna är inget att hålla i handen i integritetsfrågor.

finger.jpg STOREBROR. När jag var i Italien rapporterade media att Messing öppnat för förhandling med regeringen om FRA förslaget. Bodströms linje i debatten har vi sett. Socialdemokraterna diskuterar att lägga ett eget förslag. Småpartierna gnyr. Jag har tidigare varit en av dem som varnat för att det är för tidigt att tro att faran är över. Snarare är det uppenbart att utvecklingen mot ett storebrorssamhälle kommer att fortsätta. Vi är på ett sluttande plan.

Ledande tjänstemän knuffar på i det här som i så många andra fackområden. De har beslutsfattarnas öra och kan på beredningar och föredragningar utan ”risk” för exponering i media hänvisa till terror och skrämma politikerna att offra integriteten med sina konsekvensanalyser om förslaget inte går igenom.

Sedan får politiken ta smällen.

Vi ser resultatet. Samhället blir allt hårdare. Den demokrati vi är satta att försvara undermineras. Allt under det patetiska argumentet ”den som inte har något att dölja har inget att frukta”.

Det som är obehagligt med det argumentet är att det inte sätter några gränser eller signalerar något slut. Allt fler integritetskränkande förslag kan lanseras under samma paroll.

Det där duger inte för en demokrati.

Det finns kritiker som Advokatsamfundets Anne Ramberg och Anders Eriksson, ordförande i Registernämnden och tidigare Säpochef.

Rättssäkerheten är för dålig, det är för omfattande, kränker integriteten och kontrollen av FRA är undermålig. Det borde införas särskilda tillstånd för avlyssning.

Men var finns den politiska motkraften? Vi behöver få till en bättre balans i debatten. Det råder pinsam brist på tunga politiker som står upp för medborgarnas intressen. 

I oppositionens bänkar är det glest.

Detta trots Mona Sahlins ord om vad som bidrog till valförlusten.

Vi verkade ibland försvara systemen, kanske mer än dem som systemen är till för.

Om inte majoriteten orkar ifrågasätta och konkurrensutsätta tjänstemännens världsbild och beslutsunderlag så borde oppositionen göra det.

Det är en nyttig hemläxa tills partiet är tillbaks vid makten igen 2010. Det handlar om en viktig attitydfråga. Det finns nämligen fler system som behöver ifrågasättas.

UPPDATERAD. Idag rapporteras att integritetskommittén har släppt sin första delrapport. Den visar med all önskvärd tydlighet hur uselt våra förtroendevalda hanterar frågor som gäller medborgarnas integritet.

Utredningen har granskat nya lagförslag inom ett 20 tal områden för att utröna hur regering och riksdag har tagit hänsyn till människors rätt till personlig integritet och ett skyddat privatliv. Resultatet är att man har hittat brister överallt.

Thomas Bodström håller inte med om kritiken. Han menar att tjänstemännen på justitiedepartementet aldrig tidigare gjort så mycket avvägningar i frågan som de senaste åren.

Det saknas tunga ledande politiker som värnar människors integritet i debatten. Det är beklagligt.

Bra utgångspunkt för Sahlin…

PARTILEDARBYTE. Flera medier rapporterar om Mona Sahlins låga förtroendesiffror. Det är naturligtvis bra om väljare, opinionsinstitut, ledarskribenter, analytiker och professionella politiska sofftyckare har ett högt förtroende för socialdemokraternas blivande partiledare.

Men det är betydligt bättre att börja med låga förväntningar. Motsatsen hade varit förödande eftersom ingen människa kan motsvara tyckarkårens alla ideal. Nu kan det bara bli bättre.

UPPDATERAD. Det är bara att notera att Norrbottenskurirens ledarsida fortsätter leka ofelbar. Du kanske borde läsa bibeln Östman.

Dörrvakter, kriminalitet, droger och trovärdighet…

STILTJE. Redan i mitten av 90-talet kom förslag om skärpta kontroller av dörrvakter. Inte mycket har hänt berättar Sveriges Radio idag. Många dörrvakter är kriminellt belastade och jobbar kvar i dörren. En möjlighet är att verka som trivselvärd andra blir chefer för vaktkollegorna.

SR: Så det kan vara så att en person som bedöms olämplig som ordningsvakt blir chef för ordningsvakterna på krogen?

– Ja, det är inte helt ovanligt att det är på det viset säger Lars Tonneman vid Rikspolisstyrelsen.

Vad tycker du om det?

– Det är naturligtvis horribelt.

Fadde Darwich är en av de som har berättat hur det kan gå till. 

Tänk dig en vanlig lördagskväll. Du dricker lite alkohol och går på krogen för en trevlig kväll med dina vänner. Alla är glada. Men allt går snett. En stirrig krogvakt irriterar sig på dig. Du kanske är för ful, för fet, för kaxig, för högljudd, spenderar för lite, är för mycket lantis eller har utländsk bakgrund. Då kan du kastas ut. Makten finns i vaktens bricka. Längst ut på teleskopbatongen finns en stålkula som kan knäcka ben. Är han ett rötägg kan han i stort sett bruka så mycket våld han önskar. Hans omdöme påverkas alltför ofta av droger som efedrin vilket gör att han får mer energi men också blir lättretad och våldsbenägen.

När polis anländer hoppas du på upprättelse. Glöm det. I stället är huvudregeln att polisen ”köper” vakternas berättelse. Sedan fortsätter helvetet. Dina kramper, chock och rödgråtna ögon iakttas och beskrivs som rejäl berusning. Du kan lika lite få polisen att kolla vaktens eventuella missbruk som du kan freda dig själv med blodprov. Du hamnar i arresten.Mardrömmen fortsätter. Åklagaren litar på vakt och polis. Du åtalas men din anmälan mot vakten läggs ned. I rättssalen har krogpersonalen synkroniserat sina berättelser. Det som hänt blir ditt fel.  

Ska samhället ha så stor tilltro till vaktbrickan som tillämpningen av lagen innebär krävs en upprensning.

Men om alla vet hur det fungerar varför har så lite gjorts?

UPPDATERAD. Nu säger justitieminister Beatrice Ask till Ekot att hon ska titta på de gamla förslagen.

– Det här med väktare, ordningsvakter entrévärdar och sånt är något som man måste hålla ögonen på. Vi kan inte ha en flora där en del fungerar riktigt dåligt, så vi får ta och titta lite grann på tidigare utredningar. Men jag har inga färdiga förslag, säger Beatrice Ask.  

SR: Men du kommer att titta på de här gamla utredningarna nu?

– Ja, det måste jag göra eftersom vi diskuterar dem. Jag måste väl i alla fall ställa frågan varför socialdemokraterna inte ansåg att det fanns något skäl att använda de förslag som låg i de utredningarna, säger Beatrice Ask.

Det ska bli riktigt intressant att se vilket eller vilka politiska partier som kommer att driva på en förändring.

UPPDATERAD. I dag kom domen i ett intressant fall i Uppsala tingsrätt. Uppsala nya tidning rapporterar att en 22 åring för ovanlighetens skull friats från att ha misshandlat en vakt.

Ord stod mot ord och då brukar regelmässigt vaktens ord väga tyngst. Men i detta fall (som uppdrag granskning berättade om i höstas) ifrågasätts för en gångs skull vaktens trovärdighet.

Den 22-årige mannen berättade då om hur han ansåg sig ha blivit misshandlad av de två ordningsvakterna vid ett bråk utanför en restaurang i centrala Uppsala. Polisens förundersökning mot vakterna lades ned medan 22-åringen blev åtalad för våldsamt motstånd. Enligt åtalet skulle mannen ha satt sig till motvärn mot vakterna genom att kränga med armar och kropp och spjärna emot med fötterna.

Vid torsdagens rättegång i Uppsala tingsrätt stod ordningsvakten fast vid sin berättelse om att han omhändertagit 22-åringen sedan denne försökt smita in på krogen och att denne då försökte komma loss. Försvaret hade å sin sida kallat flera vittnen, som visserligen inte kunde berätta om detta, men som däremot kommit till platsen vid ett senare tillfälle. Försvarets syfte var att ifrågasätta trovärdigheten hos vakten.
– Vittnena berättade om saker som hände efteråt, bland annat om hur vakten varit oförskämd mot en flicka och blivit våldsam då några andra försökte att filma med mobiltelefon. Det är berättelser som strider mot det vakten har berättat, säger 22-åringens försvarare Leif Ericsson.

Domen hör verkligen till ovanligheterna. Tydligt är att media kunnat hjälpa till att rubba vaktens i normala fall orubbliga trovärdighet. Men är det så här godtyckligt det ska fungera?

När kommer politikerna att engagera sig i detta problem? Vad ska krävas? Och är det media som ska vara den yttersta garanten för att rättsväsendet ska orka ifrågasätta hur vakternas myndighetsmakt används?

Lågt Sahlinangrepp

puppa.gif INTELLEKTUELLT LÅGVATTENMÄRKE. Styrelsen för denna blogg, dvs undertecknad, har haft sammanträde på morgonen och beslutat om att införa ett nytt pris nämligen: Veckans surpuppa.

Naturligtvis finns även en första värdig pristagare i ingen mindre än Bo Östman den snart pensionerade ledarredaktören för Norrbottens Kuriren.

I dagens tidning har han knackat ihop en ledare som börjar i Messing och slutar i ett trött angrepp på Mona Sahlin.

Östman skriver om Messings relation till företagare Jansson vilket uppmärksammats av skvallerpressen. Genom antydningar, skvaller och skitsnack försöker Östman bygga en indiciekedja där Messing ska ha medverkat till otillbörliga bidrag till herr Janssons företag. Östman behöver inte bevisa något som ledarskribent, det är hans privilegium. Att länsstyrelsen ska vara inblandad som mellanhand ger honom dock en rejäl uppförsbacke i konspirerandet.

Det intressanta blir när redaktören drar in Mona Sahlin i den påstådda historien.  Han börjar dra fram hennes tidigare tillkortakommanden för att sedan koppla det till statistik för hennes popularitet.  Det faktum att Messing är en ledande socialdemokrat som troligen kommer att ingå i ett oppositionskabinett gör han plötsligt till Sahlins belastning.

Jag vet inte om det objektivt är möjligt att förstå Östmans tankegång även om man är välvillig. Profilen som sur sosseätare och Sahlinkritiker upprätthåller redaktör Östman denna gång till priset av ett intellektuellt magplask.

Det är bra om politisk journalistik bygger på någon form av hederlighet.

Om Östman skulle börja ett nytt liv som pensionerad ledarskribent i Second Life vet vi nog alla vilken avatar han skulle ha.

Härmed öppnar jag upp nomineringsmöjligheten till nästa veckas surpuppa. Förslag kan du skicka till hartman@dof.se.

UPPDATERAD. TV4 fick in en tittarfråga om Messings påstådda affär.

Hur har nyhetshungrande media och yrkesreportrar kunnat undgå att under hela dagen nämna ett ord om dåvarande infrastrukturmininstern och nuvarande socialdemokratiska topp-politikern och tills nyligen partiordförandekandidaten Ulrika Messings generösa spenderande av skattebetalarnas pengar på sin ej helt okända partner i Småland ???

RolfSvar direkt: Hej Rolf,Vi har ägnat tid och kraft att försöka hitta ett samband mellan utbetalningarna till glasriket och romansen. Vi har dock inte lyckats – Messings utbetalning skedde en lång tid innan Jansson gick in i bolaget.

Hör gärna av dig om du har andra uppgifter!

Mvh
Anne Lagercrantz, nyhetschef TV4

Det verkar inte gå så bra för redaktör Östman.

Bravo Bodström!

hatt1.jpg LYFTER PÅ HATTEN. Idag gav Thomas Bodström beskedet att socialdemokraterna mest troligt röstar nej till det omdiskuterade FRA förslaget när frågan kommer upp den 23 maj. 

Mycket bra! Det är bara att lyfta på hatten för Bodan och hoppas att han kan fortsätta på den inslagna vägen. Det behövs politiker i alla partier som säger ifrån och ifrågasätter – inte av populism utan av uppriktig oro för konsekvenserna.

Det som hänt i USA kommer att hända i Sverige.

 MARIONETTER MED DUMSTRUT. I en obetydlig artikel i SvD redovisas hur amerikanska staten utan tillstånd avlyssnat sina medborgares privata telefonsamtal. Staten har även rotat i sina folks privata e-postmeddelanden som resultat av att man missbrukat den omtalade Patriot Act. Det där är naturligtvis kanonargument för kritikerna till olika aktuella svenska integritetskränkande förslag. Det betyder att kritiken har stöd i faktiska internationella erfarenheter. 

Men om du tror att det kommer att räcka för att hindra liknande politik i Sverige så kan du glömma det direkt. Politiker i de flesta kulörter sitter bekvämt i tjänstemännens famn och har en blind tilltro till att staten inte gör fel.

Det är beklagligt att så många av våra ledande politiker gör sig själva till marionetter till de ”anonyma” tjänstemän som i själva verket är orsaken till och aktivt driver de integritetskränkande förslagen. Vilka personer är det egentligen som ligger bakom den politik som frontas av marionetter som Thomas Bodström, Beatrice Ask och Mikael Odenberg? Dessa personer som smyger i statsförvaltningens kulissen behöver inte svara på några frågor eller stå ansvariga när det går fel.

Det blir alltså politikerna som står där med dumstruten på huvudet. Men det är naturligtvis bra att få svart på vitt vad som kommer att hända i Sverige när vi lekt följa John med amerikansk politik. Det gör att vi redan kan nu tillsätta en haverikommission för svenskarnas integritet. SvD:s artikel avslöjar att den kommer att behövas.

Artikeln ger också en antydan till hur pinsamt det kommer att bli för dagens ledande bevakningsivrande tjänstemän och politiker när de sitter där i framtiden och skruvar på sig, röda i ansiktet och förklarar hur det kunde gå så fel med den krystade kommentaren ”rutinerna har brustit”.

Om det inte mörkläggs förstås. Då blir det inte pinsamt. 😉

UPPDATERAD. Maud Olofsson sällar sig till kretsen av bevakningsivrande politiker. Men hon tycks inte riktigt satt sig in i frågan. Kanske inte så klädsamt att luta sig mot tidigare övergrepp på integriteten för att motivera nya.  Borgerliga Norrbottens Kuriren angriper förslaget:

”Först lyssnar man, sedan håller man för öronen och lovar att glömma vad man har hört.
Den närmast komiska garantin för bevarad personlig integritet låter inte som århundradets snilleblixt och duger knappt ens i barnprogrammet Bolibompa.

”Storebror får nu större svängrum. Något vi inte trodde att en borgerlig regering skulle medverka till utan i stället väntade att socialdemokraterna skulle driva igenom.”

SvD fortsätter sin kritik mot regeringen:

Risken för läckage och missbruk är överhängande. Men redan vetskapen om att vår privata trafik spanas av är integritetskränkande nog.

Facit hur det kommer att gå har vi som sagt redan fått från USA som precis som i andra frågor ligger något eller några år före oss.

Den 199 sidiga amerikanska rapporten har du som pdf här.

Varför ska oppositionen ta majoritetens ansvar?

lyssnamera.gif AVLYSSNING. PJ Anders Linder vill att FRA-frågan ska bordläggas på obestämd tid. Möjligheten redovisas också som nyhetsartikel i DN. Det är ganska konstigt dock att en regering som vi kan anta vilar på liberala värderingar driver på en politik mot individens integritet. Nu förväntas alltså frågan skjutas i sank med hjälp av oppositionens möjligheter till minoritetsbordläggning. Försök inte. Ask och Odenberg äger ansvaret för frågan och har ingenstans att gömma sig. Dessutom är knappast socialdemokraterna under Bodströms ledning någon stark partner att hålla i handen för den som värnar vår personliga integritet. Tyvärr.

Hur är det – är moderaterna för eller mot?

operan.gif SLUGA KULTURÄTARE? Idag har jag en liten debattartikel i Västerbottens Folkblad om Norrlandsoperan.

Varför är borgarna så tysta?

Vi har kunnat läsa media hur Norrlandsoperan precis som andra kulturinstitutioner skulle få dra av sin ingående moms. Men sent i december levererade den borgerliga regeringen det negativa beskedet att de statliga bidragen skulle sänkas i motsvarande grad. Det här har fått Norrlandsoperans VD att gå i taket.

Det är lätt att förstå upprördheten hos kulturinstitutionerna. Det är i högsta grad befogat att ifrågasätta regeringens märkliga hantering av hela frågan. För Norrlandsoperans del kan detta betyda närmare tre miljoner kronor i minskade bidrag. Att ge så sena besked om så mycket pengar tyder på att man antingen inte förstår eller bryr sig om kulturens villkor.

Dessutom är det fräckt att ensidigt utgå från att upparbetade momspengar ska tillfalla staten. Det är flera som bidragit till institutionernas ekonomi. Att då inte de borgerliga partierna låter övriga finansiärer vara med i diskussionen om hur frågan ska hanteras för framtiden visar på en nonchalant inställning mot kulturens övriga bidragsgivare.

Från socialdemokraternas sida försöker vi nå en förändring – än så länge utan resultat. Det är bara att inse att de i vårt län som borde ha kanaler att påverka sina partikamrater i den blå regeringen är de borgerligas representanter i Västerbotten.

Men det är möjligt att tystnaden betyder att de fyra borgerliga partiernas länspolitiker tycker att regeringen hanterar Norrlandsoperan med flera på ett schysst sätt. I så fall bör detta redovisas öppet.

Om de borgerliga i länet inte stödjer sina partikamrater i Stockholm är det kanske hög tid att redogöra för vad de gjort och vilken strategi de har för att påverka beslutet i positiv riktning.

Tystnaden bådar inte gott.

Thomas Hartman (s)
Tf ordförande, landstingets nämnd för regional utveckling