Tags Posts tagged with "Socialdemokraterna"

Socialdemokraterna

1 22


JULFRID?
Idag läser jag en klok ledare från Peter Hjörne i Göteborgsposten apropå bombningar, terrorism och svensk underrättelsetjänst.

Hjörne skriver: ”Vi måste vi vara vaksamma mot alla försök att skuldbelägga Sveriges muslimer. De är inte mer homogena i sin tro än kristna eller judar. De enda skyldiga till bombdådet är självmordsbombaren själv och hans eventuella medhjälpare – inga andra.”

Jag håller med Peter Hjörne. Reinfeldt borde varit snabbare ut och manat till lugn istället för att lämna fältet fritt för sin utrikesminister att spä på terroristtramset: ”Det hade nog varit på sin plats med statsministerns samlande och kloka ord redan på lördagskvällen.”

Hjörne pekar också på Säpos intressanta utspel i skuggan av Morgan Johanssons slirande och försök till poängplockning i signalspaningsfrågan. ”Säpochefen Anders Danielsson känt sig nödgad att meddela att det varken behövs nya regler, fler säkerhetspoliser eller större resurser. Däremot ”skall vi ställa frågan till oss själva om vi hållit tillräcklig hög kvalitet”, sa Danielsson.”

Slutsatsen är klockren. Jag är också en anhängare av att vi har en kvalitativ säkerhetspolis men deras ageranden får inte gå ut över den breda allmänhetens integritet.  Vi ska inte göra om samma misstag som vi sett i USA och England efter 11 september där hökarna passade på och sökte stöd för en hårdare politik. Ett synsätt som vann utrymme. Jag är övertygad om att vi bara sett toppen av isberget i den debatten.

Några som vaknat och vädrat morgonluft efter detta är självfallet Sverigedemokraterna. Då är det viktigare än någonsin att övriga partier håller huvudet lugnt och inte stressar upp sig i ivern att peka ut skyldiga.

För min egen del känns det bra att vara en av de som jobbat med och skrivit under den motion inom socialdemokraterna som ville se ett stopp för mer integritetskränkande politik. Vi fick bifall. Det socialdemokratiska kongressbeslutet gäller. Även om vi inte sett slutet på detta än så är det ett tydligt kvitto på att det går att påverka i politiken. För mig blir jag både stolt och glad när jag ser att demokratin inom mitt parti i praktiken fungerar på det sätt som man ofta pratar om i teorin.

Det ger lust att engagera sig mer.

THOMAS HARTMAN

3 27

ROBUSTA? Under eftermiddagen den 18 december 2001 plockas två  personer upp av polisen. Ahmed Agiza greps av polisen i Karlstad, på väg hem från kurs i Svenska till fru och fem barn. Muhammed Al-Zery arresteras på sitt jobb av SÄPO i Stockholm. Egyptierna körs sedan till Bromma flygplats i Stockholm. Vad som händer senare har uppmärksammats av TV 4:s Kalla Fakta. Hela historien är besvärande både för Sverige och för svensk socialdemokrati. Det är i detta perspektiv de senaste avslöjandena om Urban Ahlin måste ses

Avslöjandet om bland annat övergrepp på de bägge egyptierna på Bromma flygplats och om USAs roll i verkställigheten är skrämmande exempel på hur Sverige valt en underdånig ställning i våra internationella relationer.

I journalisten Seymour M Hersh bok ”Chain of Command” kan vi läsa om ett hemligt kommando om 200 handplockade elitsoldater med tillstånd att kidnappa, tortera och mörda i jakten på misstänkta terrorister. Hersh säger att uppdraget på Bromma var ett av deras första men långt ifrån det sista.

På Bromma klippte de maskerade, utländska agenterna sönder Al-Zerys kläder, han tvångsmedicinerades genom anus, utan känd medicinsk indikation, han blev påsatt blöjor, han fängslades till händer och fötter och lades i en särskild sele i plågsam ställning på golvet i flygplanet, han sattes på ögonbindel och huva; alltså påtvingade kroppsliga ingrepp utförda av utländska tjänstemän utan författningsstöd. Framme i Egypten vidtog förhören under tortyr. Färden till Egypten gick med ett amerikanskt privat jetplan. Det flyger endast för den amerikanska regeringen fick Kalla Fakta veta då man ringde till flygbolaget.

Sverige kritiseras av Amnesty för händelserna på Bromma. Al-Zery får sju år senare skadestånd för det han utsatts för. Jämfört med mycket trams som brukar kallas skandaler är detta en riktig skandal.

Under lång tid har Sverige betett sig konstigt i kriget mot den så kallade terrorn. USA har valt en konfrontationslinje som kan förklaras av rädslan efter twin-towers och 11 septemberattackerna 2001. Konfrontationslinjen har dock både lett till att cirkeln av våld och otrygghet har eskalerat. Samtidigt har ett antal viktiga demokratiska principer offrats. Det är här vi som tidigare haft en orädd och solitär ambition i internationell politik plötsligt står som hukande medhjälpare. Det ger inte ett smickrande intryck av Sverige och det ger en svag bild av svensk socialdemokrati.

När Wikileaks avslöjar relationerna mellan olika länder och USA och hur olika svenska politiker valt att agera i sitt relationsbyggande till USA och amerikanska ambassaden så kan vi inte veta till hundra procent om uppgifterna stämmer. Det handlar om kommentarer, bedömningar och rapporter som lamnas vidare i diplomatposten. Här finns alltid stor felmarginal. Reaktionerna har heller inte låtit vänta på sig.

Däremot är detta tillräckligt för att höja tvivel kring vårt lands förmåga att stå fria från extern otillbörlig påverkan oavsett om det gäller terror eller amerikanska intressen kring fildelning. För mig är detta självklart något som måste in i Socialdemokratins förnyelsearbete. Dels behöver vi en genomgripande diskussion i ÖPPENHET om hur vi agerat i dessa frågor. Men framför allt är det om uppgifterna stämmer fullkomligt orimligt att ha ledande företrädare som så lätt viker undan och är beredda att sälja ut partiets värderingar.

Den politiska inriktning detta ger uttryck för är inte förankrad varken i ideologi, bland medlemmar, i kongressbeslut eller i partistyrelsen. Trots detta har vi dragits in i något som nu uppenbarligen Fredrik Reinfeldt och moderaterna i regeringsställning fortsätter med. Här måste socialdemokraterna fundera över vad vi och våra företrädare håller på med och om det verkligen är så här svensk utrikespolitik ska hanteras.

Förhoppningsvis kommer det fram en bättre socialdemokrati av detta.

THOMAS HARTMAN

7 28

OMTYCKT. Häromdagen pratade jag med en journalist om den så kallade mosa Monakampanjen som pågår i media. Förutom några gamla gubbar har jag inte träffat några Monamotståndare. Däremot skildras det gärna i media.

Det är inte så att jag tror att Mona Sahlin är utsatt för en konspiration av landets journalistkår. Så naiv är jag inte. Däremot  ser jag hur media sprider bilden av att hon ska vara ständigt ifrågasatt av sina egna. En bild som är gravt förvanskad.

Samma dag ringde en representant för en arbetarekommun och uttryckte frustration över detta och undrade hur de kunde hjälpa till. De ville gärna gå ut offentligt och ge Mona Sahlin sitt stöd. Nu visste de inte hur de skulle få genomslag för sitt stöd medan om de varit kritiska till Sahlin hade de genast fått en helsida i Expressen.

När media ringer runt och inventerar partiet efter kritiker så är alla som stödjer henne ointressanta att skildra. Om det däremot finns någon som surar och kritiserar så lyfts de fram. Hennes karaktär, språk och klädstil kritiseras.

Som aktiv socialdemokrat kan jag säga att jag inte träffat någon Monakritiker (möjligen med undantag av en handfull gamla homofientliga gubbar – men där tror jag mer det var hennes HBTQ engagemang som störde bilden för gubbsen.)

Men hur socialdemokraterna än gör blir det fel i vissa medias ögon. Idag ser jag hur ett antal gamla och tunga socialdemokrater skriver på DN-debatt för att ge henne sitt stöd. Genast är SvD:s ledarsida där och gnäller och menar att socialdemokraterna har en ”ledarkris”. Hade partiveteranerna däremot inte skrivit hade samma tidning använt deras ”tystnad” som bevis för samma så kallade ”ledarkris”.

Det finns naturligtvis ingen ledarkris inom socialdemokratin. Däremot finns en vilja från borgerligt håll att racka ner på Sahlin. Men varför ska vi bry oss om det? Vad högerns opinionsbildare tycker är totalt ointressant för oss. De kommer aldrig att rösta på oss oavsett vad vår partiledare heter.

Det borde även de nyhetsrapporterande så kallade ”opartiska” journalister som sprider högerns världsbild inse.

THOMAS HARTMAN

15 86


MEDIAMAKT.
Journalister är dagens nya makthavare. De avgör hur agendan sätts för det politiska samtalet och vilka frågor som ska lyftas och få fokus. Ilsemarie skriver klokt och tänkvärt om detta problem.

Kan den ensidiga fokuseringen på ”överklassproblem”, i det här fallet den orimligt stora RUT-exponeringen under Sahlin-intervjun, bero på att journalisterna idag allt oftare ogenerat utgår ifrån sitt egenintresse. I samma riktning skulle man kunna tänka när det gäller frågorna om hur de rödgrönas förslag om fastighetsskatten eller förmögenhetsskatten ”drabbar” (också här är det frågan om ungefär en procent av befolkningen).

11 56

DAGENS INTEGRITET. Om det är frågan om drogtest eller sättet det skulle genomföras på som får Thomas Bodström ur balans är tämligen ointressant. Det viktiga är att våra politiker får reflektera över olika integritetsfrågor och de konsekvenser de bär med sig.

Idag finns inga tunga politiska företrädare i de etablerade partierna som tycks reflektera regelmässigt över människors integritet och hur olika politiska beslut påverkar samhället och den enskilde personen. Det är ett stort misstag från de etablerade partiernas sida att inte ta integritetsfrågorna på allvar.

För min del struntar jag fullkomligt i orsaken till varför Bodström backar. Däremot noterar jag svaret som poppar upp i hans hjärna. Jag är inte så säkert att han skulle svarat som han gjorde till Aftonbladet om han inte tvingats till konkret ställningstagande.

Bodström drar den enda rimliga slutsatsen och klarar därmed dagens integritetstest.

Thomas Bodström tycker att man ska vara försiktig med drogtester av unga.

– Man ska ha klart för sig att för en känslig flicka eller pojke i puberteten kan det upplevas som oerhört kränkande och då kan det få motsatt effekt.

Bra jobbat P3. Fler såna konkreta integritetstest behövs för våra folkvalda.

I morgon kan Bodström få stå på Arlanda och förklara för äldre damer varför hela samhället blir säkrare om tanten bara kastar sin halvtomma 125 milliliters tandkrämstub och packar ner sin deodorant i en plastpåse.

Gammelmedia: P3 Nyheter, P3-blogg, Bodströmsamhället, Expressen, Dagens Nyheter,  Svenska Dagbladet & Aftonbladet

Nymedia på detta: Erik Laakso, Badlands Hyena, Stardust blogg, Tokmoderaten, Gerdaus skolblogg, Norah4you, Moderaten Morgan, Pär Ström, Johan Hedin, Annika Beijbom & Ledarbloggen Sundsvalls tidning.

45 397

VAL. Jag läser Erik Laaksos inlägg där han driver åsikten att Piratpartiet skulle göra nytta i riksdagen efter valet.

”det är otroligt viktigt att PP kommer in i riksdagen i årets val”…” det kommer göra att demokratifrågorna får ett nytt och centralt fokus, inte bara i Sverige utan också i Europa.”

Detta har bland annat fått Martin liksom vännen Claes att reagera.

Man häpnar lite över att någon som säger sig vara socialdemokrat och har en position som en av de mest inflytelserika bloggarna i Sverige nu använder den för att propagera för piratpartiet i valet 2010. Har Laakso inte fattat att valet 2010 bestäms av några 100.00 röster fram eller tillbaka.

Låt mig innan jag kommenterar vad jag tycker göra två positionsförklaringar kring min egen person för att vaccinera mig för vissa typer av synpunkter ;-).

För det första. Jag är själv knappast någon nybörjare inom socialdemokratin. Sedan ca 25 år är jag aktiv socialdemokrat och har under den tiden haft förmånen att få ha åtskilliga förtroendeuppdrag både internt inom partiet i arbetsutskott, styrelser och valledningar såväl som partiets representant på alla möjliga nivåer och i ett flertal styrelser och nämnder lokalt, nationellt och internationellt och i typ fyra sorters fullmäktige.

Det gör mig knappast till en bättre människa. Men det gör att jag haft tillfälle att fundera över och betrakta socialdemokratin inifrån under lång tid och med olika ”glasögon” från socialnämnd och skolstyrelse till tekniska frågor vidare till hälso- och sjukvård och näringspolitik etc etc.

För det andra. Jag är kanske en gråtrist sosse men min förståelse för överhoppare mellan olika partier generellt är extremt begränsad. Kanske beror det på att jag ytterst anser att det är värderingar i djupet av ens karaktär som styr valet av parti.

Ingen behöver alltså komma och drämma partillojalitet i skallen på mig när jag pratar om detta. Jag har knackat jävligt mycket dörr. Jag har organiserat torgmöten och skrivit insändare och skrivit motioner. Kort och gott, jag tänker inte be om ursäkt för det jag kommer att skriva.

Samhällets alla valmöjligheter
Jag vet att det finns de som jämför partival med något som går att byta mellan  som vi kan välja mellan telefonbolag, bank eller försäkringsbolag. Det där är kvalificerad bullshit för mig. I min värld är val av parti en djupt förankrad ideologiskt baserad fråga om övertygelse. Det val jag gjort är alltså väl grundat och övervägt.

Det krävs förändring
Men trots detta och trots att vi befinner oss mitt i brinnande valrörelse och även om jag verkligen förstår och respekterar Claes och Martins invändningar är jag inte bara böjd att hålla med Erik Laakso. Jag anser snarare att det är en förbannad nödvändighet för det socialdemokratiska partiet att göra kursförändring inom ett antal frågor.

Vissa saker har redan skett i och med Mona Sahlin. Vilket by the way är en person som jag hyllar och respekterar. INTE för att jag är en traddososse som automatiskt röstar på min partiledare även om det skulle vara en pappfigur som ställdes framför mig. Utan för att jag efter att ha diskuterat detta med henne och lyssnat på henne VET att hon ärligt när den grundläggande inställningen att stå för den lilla människan. Här har socialdemokratin bitvis ett sorgligt förflutet som de stora systemens slentrianmässiga försvarare. Detta tar Sahlin strid mot. Det hedrar henne.

Vilken ledande politiker står upp för integritetsfrågorna?
Men mer kursändring behövs. Exempelvis finns idag INGEN tung företrädare inom (s) som tillräckligt hårt törs säga vad USA:s så kallade krig mot terrorismen egentligen handlat om. Jag saknar verkligen tunga socialdemokratiska företrädare som ORKAR hålla skivindustrin och andra amerikanska kommersiella lobbygrupper på MER än armlängds avstånd och jag brinner för att vi ska lyfta integritetsfrågorna till en rättmätig centralfråga för vår politik eftersom det handlar om och föds ur kärnan av vår ideologi, nämligen människors rätt till frihet.

Det är mot den bakgrunden och efter hundra och åter hundra timmar möten med andra sossar (fan vet om det räcker) som jag är av den ärliga meningen att ett samarbete med Piratpartiet verkligen skulle vara till stor nytta för båda parter.

För den som är kalenderbitare så har jag tillsammans med min sambo Anna Sjödin skrivit om socialdemokratins agerande när det bland annat gäller integritetsfrågorna i boken Vem bryr sig. Men perspektivet går genom bokens alla kapitel och alla intervjuer vi gjort. Jag väljer alltså att se frågorna om integritet i ett bredare perspektiv och anser mig alltså ha rätt mycket på fötterna när jag säger att vårt trackrecord när det gäller människors integritet och den lilla människan kontra staten på senare tid inte alltid imponerar.

Vi har snarare kunnat se en axel av gemensamma intressen mellan moderaterna och socialdemokraterna i vissa av dessa frågor. Det handlar om allt från att socialdemokratiska kommunalråd går armkrok med moderaterna och inför bevakningskameror runt om i kommunerna till suspekta CIA -flygningar där människors rättssäkerhet försvunnit samtidigt som pillret trycktes upp i deras förvånade anus och säcken drogs runt skallen ungefär som nattmörkret lägger sig över Kirunagruvan.

Vem fan brydde sig? Tänk dig in i tanken att det var dina banktillgångar som USA frös. Hur var det egentligen? Hur bra klarade vi civilkurageprovet? Stod Sverige upp för de enskilda människornas rättssäkerhet eller kröp vi närmare USA och myste i dubbelsängen? 

Nej, Jag vet att vi kan bättre. Ur vår historia talar hur vi använt empowerment av människor för att ge folk rätt till utbildning. Hur vi mot högerns vilja infört ett välfärdssamhälle med skyddsnät i vårt land som sträcker sig långt mycket längre än de rikaste vill betala för. Hur människor slutit sig samman för att stå upp för varandra i solidaritet. Men ibland fastnar vi i vår egen historiska förträffliga självbild om hur bra allt varit. Dock ropar framtiden om nya konflikter och utmaningar där vi behövs och då kan vi inte stå på makten sida – utan då ska vi se individen.

Kort och gott behöver vi socialdemokrater skärpa till oss.

På samma sätt som Ingvar Carlsson vitaliserade partiets syn på jämställdheten mellan män och kvinnor. På samma sätt som Göran Persson förde in miljöfrågorna och det gröna folkhemmet. På samma sätt som Mona Sahlin fört in HBT-Q frågorna. På samma sätt behöver nu integritetsfrågorna in i vårt parti tillsammans med en nödvändig perspektivförskjutning där vi återigen lär oss se individen och vederbörandes rätt till frihet.

Det finns ingen Quick Fix. Men ett sätt att bidra till denna utveckling är i samarbete med piratpartiet. Det är orsaken till att jag som aktiv socialdemokrat hoppas att piratpartiet kommer in i riksdagen i höstens val. Dock misstänker jag att medias agenda kommer att ha stort inflytande på hur det utfallet blir i verkligheten. Idag är nämligen inte demokrati- och integritetsfrågorna lika heta som de var till Europavalet. Trots att frågorna i realiteten är minst lika angelägna nu som tidigare. Men det kan förändras snabbt.

Piratpartiet är alltså som jag ser det inget att vara rädda för utan kan snarare vara en vital del av ett socialdemokratiskt progressivt förändringsarbete.

Fler som skriver läsvärt om detta:  Futuriteter (jämför med att tycka det är ok med v och mp), Sagor från livbåten (en trevlig bekantskap från Almedalen som blir varm i kroppen av Laakso),  Magnihasa (som tycker Laako är stark), Jardenberg (lika skön som alltid), Anna Troberg (reflekterar klokt om varför vi engagerar oss), Opassande (skarpt som vanligt), Anders Nilsson (reflekterar över digitala och sociala medier. Har kanske för en gångs skull en framtid som medlare ;-)).

THOMAS HARTMAN

3 21


Vi ser hur moderaterna äter upp sina egna.

OPINION. Under fredagen presenterade SKOP sin senaste opinionsundersökning enligt vilket både Kristdemokraterna och Centerpartiet nu hamnar under riksdagsspärren, vilket omöjliggör en regeringsallians för högerpartierna. Slitningarna i högerblocket är det mest intressanta med undersökningen. Precis som bland annat Knapsu, partistaten, utsikt från ett tak och vänsterpartiets Kaj pekar på så missar många media att ens dra några slutsatser av detta.

Högerns hårt kopplade samarbete är verkligen påfrestande. Claes skriver att allianssamarbetet riskerar att bli slutet för två partier. Det är nog en riktig analys. Samarbetet för med sig stora krav att de små partierna runt moderaterna lyckas med sin profilering om de inte ska bli uppätna. Men samarbetet ger väljarna allt färre skäl för varför svensk politik behöver fyra borgerliga partier. Även om Tokmoderaten på sitt alltid lika sköna sätt försöker rädda sina små kompisar från avgrundshålet.

Maud Olofsson har valt den märkligaste strategin. Hon har lyckats med den imponerande bedriften att både kasta partiets klassiska frågor överbord tillsammans med skräp och bråte. Uppenbarligen följde partiets profil med i städningen. Det är imponerande att hon lyckas reta upp partiets gamla ärrade och rutinerade sjömän samtidigt som hon lurat in partiet på en sorglig och tämligen meningslös ideologisk ökenvandring runt runt på det sjunkade fartygets nedre däck. Hon lagar inga segel. Hon lagar ingen mat. Hon täpper inte till några läckor i skrovet. Det enda hon tycks drömma om är att få sitta vid den allt tröttare Skepparen Reinfelds sida och klappa hans panna.

Eller som Eva skriver i ett skönt citat:

F.ö. kan man alltid lita på stureplanscentern. Nu är de för kärnkraften, mot glesbygden och mot datalagringsdirektivet som de nyss röstat igenom. I centern är det numera kort halveringstid på åsikterna. Det börjar smitta av sig både på medlemsantalet och väljarstödet.

Fartygets Kaplan Hägglund har en tuff tid när den religiositet och de kristdemokratiska mossiga ideal som bygger hans parti är lika eftertraktade som springmasken på de dagis han helst skulle vilja lägga ner. Inte ens ett prinsessbröllop tycks kunna vrida tiden tillbaka till den tid då människor ville fjättra kvinnan vid spisen. Ingen tycks lyssna på hans tal om märkliga värderingar från förr. Nu sitter han ensam och övergiven i sin hytt muttrar och karvar kors i bordet och hoppas att trenden ska vända så han får följa med på nästa expedition. Men frågan är vad han bidrar med?

Skillnaden mellan den trötta högeralliansen och de rödgröna är rätt intressant. Från höger har bilden matats ut att partier ska bada i samma badtunna med samma badvatten för att kunna styra fartyg.

Från vänster har man tidigt struntat i badbyxorna och istället valt att jobba på samma sett som tidigare. De rödgröna bryter sina ståndpunkter. Ibland ryker stickor och strån. David Aronsson är en av dom som inte riktigt gillar de rödgröna samarbetet. Jag tycker nog snarare att samarbete under samma hatt behövs men jag är fullt övertygad om att ett lyckat samarbete för framtiden bygger på att alla tre partierna kan odla sin särart istället för att tvingas växa ihop. Alliansexemplet avskräcker.

Moderaten Göran Pettersson hoppas på att det rödgröna samarbetet kommer att få missnöjda (s) väljare att lämna till höger för att dom är less på (mp) och (v). Det är ett rätt otroligt scenario. Snarare har socialdemokraterna en fördel av att ligga lågt i dessa tidiga opionsundersökningar. Hellre det än tvärtom.

För övrigt undrar jag lite över dessa högermänniskor som förhärligar alliansens bygge av ett parti (exempelvis PJ Anders Linder som driver frågan om valallians).

Min åsikt är att det blir trist, enkelspårigt och mainstream. Jag tycker snarare att det är härligt befriande med diskussion (och att det är för lite diskussion i svensk politik). Hellre det än den ideologiska slätstrukenhet och urvattnade puré som också vissa i media emellanåt tycks luras att tro leder Sverige framåt.

Här är Lennart Holmlunds Umeå ett föredöme.

I grunden struntar jag i opionionsundersökningar. Vi vet alla att valet kommer att bli tufft och det knappast kommer att skilja mycket mellan blocken. Även om jag självklart skulle vilja se en brakseger är jag nöjd om vi rödgröna slår högerallansen med en gubbe eller gummas övervikt. Jag håller med Krassman om att vi har mycket kvar att göra exempelvis som Peter Andersson resonerar om att vi måste jobba hårdare med att få ut budskapet om möjligheternas land. Det ska bli skönt att få ett slut på den destruktiva roffa- och armbåga sig fram i kön politik som högern står för. Där var och en ska sköta sig själv och skita i alla andra. Martin Moberg ger ett skönt pressklipp om hur musikern Marit Bergman tänker om detta.

THOMAS HARTMAN

PS1 För övrigt håller jag verkligen med Helen som påminner om att det finns viktigare saker än SKOP och bröllop (även om media uppenbarligen fastnat i vinkelvolten).

PS2 För övrigt är Liza Marklunds inlägg i Expressen det bästa jag läst av henne någonsin.

0 15



TRAFIK.
Jag ser att Lisbet Olofsson kört sönder sin bil på ett av Umeås övergångsställen. Kommunen slår ifrån sig och tycker att föraren har ansvar att mäta att bilen klarar deras hinder.

Lisbet har inte ens en veteranbil. Däremot är den importerad. Skadan skedde när bilen körde i låg hastighet över en förhöjning.

Vad är det där för trams?

Den där synen är inte okey från en modern kommun som vill vara tillgänglig för sina medborgare. Jag vet att det finns en stark strävan hos vissa verksamma i den kommunala planeringen i vårt land att bygga om gatumiljön för ökad säkerhet och minskade hastigheter. Det är en sak. För andra kan vi kalla det en besatthet. En passion. Men det har gått för långt när man får intrycket att vissa av debattörerna och idésmidarna bakom förhöjda övergångsställen och gropar högaktningsfullt struntar i trafik och framkomlighet och de människor som färdas i stan de planerar.

Självklart kan det vara bra att bygga om gator, vägar, torg och promenadstråk så att de hänger samman bättre och prioriterar olika fordonsslag. Det kan exempelvis göras som särskild fildragning som prioriterar lokaltrafik (ej taxi).

Men det säger sig själv att dessa ombyggnationer inte får gå så långt att fordon som är godkända av bilprovningen inte kan komma fram i stan.

Jag tror det övergripande tankespår man måste använda i all samhällsplanering är det motsatta. Att fokusera på positiva incitament. Det måste finnas i huvudet på alla kommunala tjänstemän som planerar att de faktiskt är till för sina medborgare. På samma sätt måste politikerna tänka om de vill leva i en attraktiv stad.

Mot den bakgrunden är de flesta klåfingriga inslag i kommunal planering som handlar om att straffa människor felaktiga.

Därför är extrema avgifter för parkering lika fel som förslag om att förbjuda dagsparkering. Parkeringsförbud på gatumark mellan 07.00-10.00 är ett exempel på förslag som borde kastas i papperskorgen, tanken om kraftigt höjda timpriser ett annat. Att som Umeå Kommun införa avgifter för alla som parkerar i stan efter klockan 19 är ytterligare exempel på dålig politik som sänder helt fel signaler. Klockan 18 är de facto norm i Sverige och den självklara parkeringsgränsen.

Exakt samma beteende går att uppnå ändå. Fast med positiv förstärkning och positiva förslag.

Jag är övertygad om att bättre bussar, vettig parkeringsplanering är betydligt bättre vägar att gå än förbud, fallgropar och skadade bilar. I det ingår nytänkande försök som ”Park and bike” där en cykel kan ingå i parkeringspriset. Eller ”Park and ride” där en tät bussmatning tar över från parkeringarna. Eller varför inte försök med kostnadsfri kollektivtrafik.

Ge Lisbet en ersättning för sjutton och se till att tramsiga väghålor och gropar läggs igen snarast. Det enda det leder till är att folk blir förbannade och det var knappast meningen.

Vad tycker du? Vill du leva i en stad som ogillar veteranbilar? Vill du leva i en stad som ogillar människor som gillar veteranbilar? Och hur passar den synen in på kulturhuvudstadsåret?

THOMAS HARTMAN

3 24

Jag läser Sanna Lundells klockrena krönika i Aftonbladet.

”Barnsjukhuset Martina utgör en väldigt tydlig symbol för hur alliansens politik har förändrat Sverige. Detta hemtrevliga lilla sjukhus erbjuder nämligen chansen att köpa sig förbi vårdköer, att köpa sig rätten till ett fint och värdigt bemötande, en härlig hemlik miljö och de bästa barnläkarna och barnsjuksköterskorna. Pungar du bara ut med 210 kronor i månaden och 200 spänn per besök får du alltså lite extra bra vård till din unge.

Det stinker. Det stinker död hund ta mig fan. Sveriges hela vårdsystem håller smygande på att privatiseras och snart är det så här i Sverige, att rätten till kvalitetssjukvård avgörs av den sjukes betalningsförmåga.”

”För ett medelinkomsttagarsvennebananpar i kärnfamilj är 200 spänn hit eller dit en fis i rymden.

Men för en ensamstående, sjukskriven, utförsäkrad trebarnsmorsa, som drabbats av den borgerliga alliansens alla andra åtgärdspaket i form av lägre sjukpenning, höjd a-kassa och högre boendekostnader, är de här avgifterna ett slag i ansiktet. Ett hån mot jämlikheten, broderskapet och solidariteten.”

Samhället bara osar ego-, roffar- och armbåga sig fram-mentalitet. För den starke innebär det en massa vinster i form av skattesänkningar, avskaffad förmögenhetsskatt och fina privata alternativ till den allmänna sjukvården. För den svage en hårdare värld där man ska se om sitt eget hus.

Vill vi verkligen ha det så?

Nej tack, säger jag och betalar hellre 200 spänn extra skatt i månaden för att alla svenska barn, även de vars föräldrar inte har råd, ska få komma till Martina”

0 11


Nu säger journalistförbundet också ifrån.

OTRYGGA FÖRETAGARE. Regeringens passiva inställning går från område till område. En sak vi ofta pekat på från de rödgrönas sida är behovet att stärka tryggheten också för småföretagare.

Regeringen är antingen passiv eller gör precis tvärt om.

Regeringens beslut att införa en tvingande sjudagarskarens vid sjukdom för småföretagare är ett exempel på hur de minskar tryggheten. Förslaget måste rivas upp. Tidigare har företagarna reagerat. Nu ser jag att också journalistförbundet ifrågasätter regeringens politik.

Majoriteten av förbundets 1 800 frilansmedlemmar är småföretagare. Efter den 1 juli tvingas de in i ett system där de måste vänta sju dagar på att få sjukpenning medan en anställd får sjukpenning redan efter första dagen.

– Beslutet är tyvärr mycket ogenomtänkt. En karens på sju dagar kan få stora ekonomiska konsekvenser för en frilansande journalist. Den stora faran är dock de långsiktiga hälsoriskerna – vilken frilansjournalist kommer att ha råd att vara sjuk även om han eller hon verkligen är det. Beslutet måste rivas upp, säger Journalistförbundets vice ordförande Arne König.

Regeringen snackar om att de är småföretagarvänliga. Men politiken avslöjar en annan verklighet.

Orsaken är uppenbar för den som vill se. Högerregeringen slår till igen i sin paradgren ökad otrygghet. Än en gång ska de generella välfärdssystemen grävas ur så att de inte ger tillräcklig trygghet för individen.

Den solidariska och gemensamma finansieringen byts ut mot ett personligt risktagande. Konsekvensen vet vi. Om försämringen av den gemensamma sjukförsäkringen blir tillräckligt omfattande ska vi teckna privata försäkringar för att skydda oss.

Det här inte ett trygghetspaket för småföretagarna. Det är snarare raka motsatsen. Ett otrygghetspaket som den borgerliga regeringen varit så duktiga på att skicka till svenska folket inom andra områden. Skillnaden är tydlig mot socialdemokraterna och de rödgröna den 19 september.


THOMAS HARTMAN