Även om Region Västerbotten dör i morgon gäller det att idag plantera ett äppelträd

20120823-002715.jpg
Jag har jobbat och varit engagerad inom många områden. Däribland har jag förmånen att både ha och haft politiska uppdrag under lång tid och dessutom bland annat få jobba som tjänsteman i olika former.

Erfarenheten av mina politiska uppdrag är jag oerhört tacksam och ödmjuk över och är inget jag någonsin skulle vilja vara utan. Erfarenheten av den politiska debatten och agerandet mellan partierna gör att jag får lättare att förstå vissa bevekelsegrunder, interiörer och politiska skeenden.

Problemlösningen i politiken ska inte underskattas. Det är något av det mest utmanande den mänskliga hjärnan kan ägna sig åt och oerhört intellektuellt stimulerande. Det ger otroligt många mervärden att få jobba med vårt gemensamma samhällsbygge.

Men när politikens vågor går höga är det många som inte har den politiska erfarenheten som tar illa vid sig.

Jag återkommer till det.

Den senaste tiden har det framförts synpunkter från Skellefteå om balansen i Region Västerbottens arbete. Ytterst har det handlat om beslutsformer och anställda. Det började med reportage från tidningen Norran där tidningen under tre dagar kritiserade Skellefteåpolitikernas sätt att lobba mot den nationella nivån och styra i Region Västerbotten.

Lite kändes det som att tidningen öppnade minnenas arkiv till den gamla stålverk 80-tiden med paket från statsmakterna som skickades ut i provinserna med vidhängande minister. På den tiden handlade politisk påverkan om att resa med delegationer till Stockholm, sitta med mössan i hand i väntrummet, och slåss för att få utlokaliserade jobb.

Debatten hamnade sedan vidare mot Region Västerbotten där Skellefteåpolitikerna beskrevs som flata. Lite kan man känna tidningen Norrans varumärkesposition ”att leva på bygdens sida” i den artikelserien.

Det överhängande målet blev att angripa politikerna för att de egna medborgarna ska se att tidningen gör nytta.

På klassiskt maner fick kritiken rejält med plats medan det positiva Skellefteåpolitikerna gjort genom sitt lobbyarbete i Norrbotniabanan och mycket tidiga deltagande i olika strategiska projekt för att få jobb till orten etc etc blev ointressant i tidningens redovisning.

På samma sätt var det med redovisningen av hur länets resurser fördelas.

Satsningar i projekt eller länstransportplanen som initialt varit till Skellefteås fördel blev ointressant att rapportera om. Däremot handlade journalistiken om att trumma in budskapet att Skellefteå är missgynnat och hur usla Skellefteås politiker är de inte gör något åt detta.

Detta trots att offerkoftan aldrig har varit mode.

Vissa talar om politisk kampanjjournalistik.

Jag håller inte med om det. Även om Norrans ledarsida och övriga redaktionen samverkade på ett ovanligt intimt sätt i dessa artiklar så är det snarare ett del av ett större samhällsproblem symptomatiskt för dagens journalistik.

Det finns inte nog med tid och resurser att göra ett heltäckande arbete. Då är det lätt att lockas bevisa den tes man vill bevisa istället för att jobba förutsättningslöst, problematisera och redovisa alla argument.

Det är billigare och snabbare.

Artiklarna i Norran följdes upp av en politisk motion där folkpartiet krävde krafttag. Ingen var emot. I sig inte så konstigt när så många artiklar skrivits på samma tema. Motionen bifölls så till vida att ett utvecklingsarbete ska genomföras för att utveckla Region Västerbotten framåt.

Inget häpnadsväckande i sig.

Alla organisationer behöver ses över. Möjligen är det ingen som är särskilt intresserad av att backa bandet. Väcka liv i kommunförbundet. Skicka tillbaks transportinfrastruktur med mera till länsstyrelsen. Återskapa nämnden för regional utveckling i landstinget.

Men det får vi se.

Ett av argumenten som lite slarvigt framförs i debatten ibland handlar om att Region Västerbotten inte är en demokratisk organisation. Detta då politikerna inte är demokratiskt utsedda i direkta val. Den åsikten är det lätt att ha sympati för. De flesta partier i länet vill se någon form av lösning med direktvalt fullmäktige.

Samtidigt är Region Västerbotten i dagens ordning ungefär lika demokratisk som skolstyrelsen, fritidsnämnden eller kommunstyrelsen. Samtliga är indirekt valda. Alla har de politiker som utses indirekt av respektive parti efter val till kommunfullmäktige. Region Västerbottens budget motsvarar en nämnd i en större kommun. Så pratet om odemokratisk kan visa på bristande kunskap eller bristande förmåga till nyans hos den som säger det.

Det viktiga med denna sorts debatt är att det leder till något konstruktivt, bättre och starkare än tidigare. Vad det blir är en politisk resa som partiernas företrädare har att göra tillsammans. Vi får se var det tar vägen.

Så tillbaks till det jag började med. Sättet diskussionen förs på.

För den som inte lever politik är det kanske lätt att ta illa upp.

Jag förstod det förra veckan.

Jag träffade på en person som inte är politiskt engagerad eller skulle drömma om att jobba som tjänsteman.

Engagerat spände han ögonen i mig: ”Jag såg debatten om Region Västerbotten innan sommaren. Hur orkar ni jobba i en organisation som sågas vid fotknölarna av sina egna politiker.” ”Är det inte ett svek att inte först få återkoppling mellan fyra ögon utan istället få läsa i tidningen att det jobb ni gör inte duger.” ”Vilka skitarbetsgivare”. ” Det sättet att bete sig skulle aldrig fungera i privat sektor”.

Andra åsikter jag fått till mig idagarna: ”Varför är det ingen politiker som sagt nåt direkt till de personer som jobbar med olika frågor om det nu är så att allt är så dåligt”. Eller ”är det ingen av de politiska uppdragsgivarna som ser det arbete som utförs och de ansträngningar som görs för att hela länet ska vara med.” ”Eller hur kan de komma efteråt och ha synpunkter när de själva sitter med runt bordet och beslutar och då inte säger nåt.”

Genom samverkan mellan kommuner kan upphandlingar göras som både leder till billigare offentlig sektor och bättre samhällsservice. Hur ofta är inte Region Västerbotten ute i kommunerna och diskuterar med kommunledningarna om strategiska frågor och vägval. Hur ofta bryts inte diskussioner om satsningar på infrastruktur och kollektivtrafik för att hela länet ska kunna växa?

Region Västerbotten består av professionella, lojala och hängivna människor med enormt mycket erfarenhet. Jag vågar säga att alla som jobbar åt Region Västerbotten brinner för länets utveckling och för att Västerbotten som helhet ska bli starkare.

Oavsett om organisationen dör i morgon vill de idag plantera ett äppelträd.

När en sådan här debatt kommer måste man kunna skilja på sak och person.

Den pågående diskussionen är INTE angrepp på sättet enskilda tjänstemän, experter eller fritidspolitiker gör sitt jobb eller sitt uppdrag. Det är ingen som helst kritik mot de personer som jobbar eller på annat sätt är engagerade inom Region Västerbotten oavsett om det är på länsbiblioteket, i administrationen eller med näringslivsfrågor eller i någon annan del av verksamheten. Det finns alltså ingen som helst anledning att bli ledsen, ta något personligt eller tappa energi.

Tvärtom är det uttryck för en nödvändig och hälsosam politisk debatt om hur Västerbotten ska jobba tillsammans framöver.

Det är kanske en sådan viktig diskussion som gör att länets alla aktörer blir mogna nog att ta nästa steg. Där Umeå och Skellefteå drar åt samma håll och inser att fienderna finns någon annanstans.

En riktig regionbildning.

THOMAS HARTMAN