Så använder SD bögnoja för att värva invandrare

POPULISM. Sverigedemokraterna brukar ofta anklagas för att ställa grupper mot varandra. I en mylla av hat, fördomar och populism väntar dom sig att de ska kunna odla sina partisympatier. Sydsvenskan ger oss det senaste exemplet på hur sjukt SD är.


POPULISM.
Sverigedemokraterna brukar ofta anklagas för att ställa grupper mot varandra. I en mylla av hat, fördomar och populism väntar dom sig att de ska kunna odla sina partisympatier. Sydsvenskan ger oss det senaste exemplet på hur sjukt SD är.

Nader Helawis (SD) röst dryper av ironi när han håller fram ett gammalt exemplar av Metro. Bilden han visar upp föreställer två glada kvinnor som omfamnar varandra vid ett altare. En regnbågsfärgad socialdemokratisk ros markerar avsändaren. Annonsen publicerades i samband med kyrkovalet.

Tidningen är skrynklig och sliten. Helawi har använt den mycket de senaste månaderna. Han går runt i Södertälje och visar det förälskade kvinnoparet för troende människor, kristna och muslimer.

– Vill ni ha det så här? frågar Nader Helawi dem han möter.

– I så fall, fortsätt rösta på Social­demokraterna. Annars rösta SD.

Det funkar. Bilden har hjälpt honom att värva massor med anhängare till SD. Nästan alla är religiöst konservativa, nästan alla har invandrarbakgrund.

Några ord om netroots, fördomar och opinionen

RASISM. Kristina och Björn är två personer som genom sitt praktiska arbete gör en oerhörd viktigt insats för att möta fördomar och rasism. Jag har tidigare argumenterat för att stänga ute Sverigedemokraterna och andra partier som lever i fördomsträsket från våra skolor. Men samhället kan göra mer än så. Här har vi två personer värda att lyftas upp och ge löneförhöjning och en eloge.

En fördom är ett förutfattat antagande om någon eller något, grundat på tillämpning av en stereotyp uppfattning om en grupp som den eller det som är föremål för fördomen anses tillhöra. Bästa sättet att krossa fördomar är genom relationer.

FÖRDOMAR. Jag tror starkt på kraften i det personliga mötet och samtalet mellan människor. Fördomar gror när vi inte pratar med varandra. Det kan gälla på arbetsplatsen eller i skolan. Fördomarna gör det möjligt för människor att göra det mest grymma ting. Vissa  tar sig stora friheter att inskränka friheten för sina medmänniskor genom att mobba och sätta sig på andra bara för att det är möjligt.

I politiken används avståndet och fördomarna för att skapa påhittade vi – och domsituationer. Att sådana konstruerade motsättningar kan fungera som en politisk hävstång för att nå politisk makt såg vi inte minst i uppspelet inför andra världskriget. Den stora majoriteten väljer inte sällan att vara tyst trots att passiviteten för den mobbade är samma sak som aktiv handling.

Därför blir jag glad när jag ser artikeln i Piteåtidningen om möten i skolan mellan elever på elprogrammets årskurs två och invandrare och flyktingar som läser SFI.

Eleverna från elprogrammet, samtliga killar, var nog så blyga i början. Så småningom kunde Nabi Amini inte låta bli att fråga:
– Vad vet ni om Afghanistan, är ni inte nyfikna på varför jag kommit hit?
Han frågar på bruten men fullt begriplig svenska.
Och berättar så kort om sin uppväxt i ett fattigt, krigshärjat land. Han blev tidigt föräldralös, hade inga syskon och växte upp hos först sin farmor och senare sin mormor. Det blev till att börja arbeta tidigt, skolan blev det inte mycket bevänt med.
När svenskarna hör att han kommer från Afghanistan brukar de fråga om han är taliban, för talibaner har de hört om på tv.

Personerna bakom detta möte är Kristina Nilsen och Björn Rönnkvist, lärare i samhällskunskap på Strömbackaskolan respektive lärare inom vuxenutbildningen. Arrangemanget är ett i en serie av kulturmöten, där invandrarungdomar som går sfi (svenska för invandrare) får sitta ned med svenska gymnasieungdomar, fika och snacka loss med varandra.

Ibland får man vittnesbörden från ungdomar i skolan att skolsystemet stannar med traditionell undervisning i samhällskunskap och historia för att möta rasism. Men det krävs mer än så. Kristina och Björn är två personer som genom sitt praktiska arbete gör en oerhörd viktigt insats för att möta fördomar och rasism.

Jag har tidigare argumenterat för att stänga ute Sverigedemokraterna och andra partier som lever i fördomsträsket från rekrytering och opinionsbildning i våra skolor. Men detta exempel visar att samhället kan göra mer än så. Här har vi två personer värda att lyftas upp och ge löneförhöjning och en eloge. Deras praktiska arbete för att skapa mötesplatser är en väldigt viktig metod att jobba med för den svenska skolan och det svenska samhället.

Nymedia: Jag ser att debatten om Laaksos utspel kring netroots fortsätter. Röda Berget kallar honom bekräftelsetorsk. Claes kallar det han skriver för skitsnack. Kulturbloggen tycker han har fel och exemplifierar med sig själv. Peter Andersson säger att han inte är toppstyrd liksom vännen Alexandra.

Jag tycker nog tonen i vissa fall är onödigt hård.

Oavsett om Erik är intresserad av att marknadsföra sin bok eller inte så ska vi inte som parti automatiskt slå ifrån oss när vi möter kritik. Metadebatten om netroots har nått resultat så tillvida att det nu är en bredare upptagning av bloggare till arrangemang och bredare urval när det gäller tipsmail och länkar. Därmed kan det komma något riktigt gott ur detta. Arbetet med ett nätverk blir aldrig färdig eller perfekt. Det vet jag inte minst av egen erfarenhet som samordnare av olika verksamheter. Det finns alltid människor som har synpunkter i dynamiska organisationer. Och så kommer det alltid vara. Här ska vi vara precis så ödmjuka som exempelvis Johan Ulvenlöv är.

Någonstans måste fokus nu läggas på politik och alla goda krafter samverka för att driva opinion och debatt i valrörelsen. Inte minst de ovan nämnda bloggarna är goda exempel på vilken kvalitet som finns i netroots. Här kommer kraften från varenda bloggare att behövas.

Opinionsundersökningen från Novus är inte det minsta förvånande. Valrörelsen kommer att bli tight. Men det är ingen anledning att nedslås eller glädjas på grund av det. Det visste vi hela tiden.

Hatet leder till gaskammaren – ge oss Sverige tillbaka!

MÅNGKULTUR JA TACK! Idag hyllar vi Promoe och Timbuktu. Det är hög tid att ta av SD deras ”monopol” på Svenskhet.

Jag vill inte heller ha SD:s så kallade ”traditioner” eller så kallade ”trygghet”

THOMAS HARTMAN