Moderaternas Sverige: ”Man ska vara normal”

KLYFTOR. Klyftorna mellan vi och dom ökar i samhället. Det gäller inom alla samhällets sektorer. Idag finns ett skrämmande exempel på något som skulle kunna vara saxat ur moderaternas vision för äldrevården i Upsala Nya Tidning.


KLYFTOR. Klyftorna mellan vi och dom ökar i samhället. Det gäller inom alla samhällets sektorer. Idag finns ett skrämmande exempel på något som skulle kunna vara saxat ur moderaternas vision för äldrevården i Upsala Nya Tidning.

För att få köpa en lägenhet på Ekeby Hus seniorboende i Uppsala måste man vara mellan 55 och 75 år. På boendets hemsida presenteras också kravet att ”man bör vara vid god hälsa för att flytta hit”. Det är dock inte enbart detta som är orsaken till att Cecilia Björkman nekas.

Dels har hon en CP-skada, dels väntar en höftoperation som gör att hon precis som många av de boende använder rullator. Ett annat problem som vaskas fram av styrelsen är att hon inte har så många vänner.

Styrelsens ordförande fäller kommentarer som ”det är mycket i samhället som är orättvist” och hur man ska vara som boende för att tillåtas köpa en lägenhet.

Hur ska man vara för att få bo hos er då?
– Ja, man ska vara normal. Vi som bor här är besjälade med liknande intressen, och man ska kunna utnyttja sina kunskaper och erfarenheter, exempelvis genom att arrangera föreläsningar och läsecirklar.

Cecilia Björkman upplever situationen som oerhört kränkande, bland annat då ni ifrågasatte hennes bekantskapskrets.
– Jaha, ja hon verkade ju vara en enstöring om jag minns rätt. Men vi måste försäkra oss om att den som flyttar in här fungerar i gemenskapen.

Det är förbjudet att diskriminera på grund av handikapp, vad säger du om det?
– De stadgar vi lutar oss mot är godkända och jag ser ingen anledning att ompröva våra rutiner. De fungerar väldigt bra.

För mig som socialdemokrat går det rysningar i kroppen när jag ser denna sorts öar växa fram i vårt samhälle. Det kanske är högerns vision för hur äldreboenden ska byggas i någon form av ”gated communities” men det är definitivt inte min vision och det är inte det jag jobbar för.

Rekommenderad läsning: Alexandra om Homofobi, Ett hjärta RÖTT om sjukförsäkringsministern, Jonas skriver om folkmord, Kulturbloggen konstaterar att Facebook växer rejält, Alliansfritt (med ny logga) om Vellinge och även om jag inte håller med honom denna gång Krassman In Your Face om SD i skolorna, S-buzz konstaterar att jakten på en vettig sjukförsäkring fortsätter.

Något om Bonniers innan Rumänien

Idag vill jag rekommendera en intressant artikel på DN-debatt om mediamonopol.


Familjen  Bonnier har ett stort ansvar

MEDIA. Varje morgon som jag tittar in i TV4:s morgonprogram tänker jag på vilka TV-progam de lyfter fram, vilka produkter och vilka personer. Det kanske är en yrkesskada men vi vet ju alla att det inte är slumpen som avgör programmens innehåll.

Just därför vill jag passa på att rekommendera den intressanta debattartikel om mediadominansen som publicerades på DN-debatt häromdagen (om du inte redan gjort det). Det kanske kan tyckas är lite starkt att antyda att det finns jämförelser att göra mellan Bonniersfärens dominans i det svenska medialandskapet och Berlusconis Italien. Men tanken lämnar ett spår av dålig smak i munnen eftersom det ändå finns viss relevans för påståendet. I artikeln skriver ett antal (från Bonnierkoncernen) fristående förläggare om hur det faktiskt fungerar en vanlig dag i vårt land:

Varje offentlig tanke har på ett eller annat sätt passerat Bonnierföretagen. Så kan det åtminstone tyckas efter en dag med DN och DI till frukost, Expressen till eftermiddagskaffet, TV4:s Nyheterna på kvällen, en film som Bonnierägda SF valt att distribuera och före läggdags ett magasin eller kanske någon av de cirka 500 böcker som varje år utges av Bonnierförlagen. Svenskarna har gradvis vant sig vid Bonnierkoncernens allt större dominans i deras offentlighet. Det är inte längre någon som höjer på ögonbrynen när DN Kultur samarbetar med Bonnier­ägda internetbokhandeln Adlibris eller Malou driver Bonnierbokklubb i TV4.

Men var går gränsen mellan att vara en stark aktör på en fri marknad till att vara en monopolistisk aktör som medvetet styr vad vi läser och vilka åsikter vi kommer i kontakt med? På senare år har Bonniers på ett mer aktivt vis kommit att utnyttja sin dominerande ställning för att i alla möjliga led gynna försäljningen av de egna företagens produkter. Detta på ett sätt som torde strida mot en modern konkurrenslagstiftning.

Det potential som Bonniersfären har att missbruka den makt som ligger i deras olika kanaler för att sälja sina egna produkter är omfattande speciellt eftersom det tycks vara fullt möjligt att göra utan granskning från övrig media. Dessa frågor diskuteras inte heller i valrörelsen inför kommande val. Jag skrev tidigare en analys av familjeföretaget på Newsmill och vi får hoppas att internets krafter kommer att hjälpa till och balansera marknaden. Stämmer det som förlagen beskriver när det gäller Bonnierföretagens och försäljning av pocketböcker så är det en absolut nödvändig utveckling för konsumenternas skull.

Detta är också ytterst en integritetsfråga eftersom det pågår en kamp därute kring hur media ska användas, upphovsrätt etc. Användargenererat material måste få bygga på en vidareutveckling av redan existerande. Detta kan tillföra ny verkshöjd till alstret. Vad tycker Bonnierfamiljen om det? Ett exempel på vad jag menar hittar du nedan (ur Lessigs föreläsning)

Annat läsvärt: Claes letar socialdemokratins vision för framtiden, Peter reflekterar över SIFOs mätning och önskar motståndarna lycka till, Johan funderar över PJ Anders Linders enögdhet, Krassman konstaterar att det tycks spridas en moderatsjuka som sätter sig på siffersinnet, S-buzz summerar läget som vanligt

BOKEN VEM BRYR SIG? Idag fick för övrigt vår bok en artikel på Expressens ledarsida. Inte vanligt med vänliga ord därifrån. Det gör att man kan packa väskan till mötena i Rumänien med glatt sinne. Såg för övrigt att Peter bloggar om boken.

Jag är stolt över (s) på nätet

NYA MEDIA. Idag träffas NetRoots på Bommersvik för att lägga upp strategin inför valet.

WEBSTRATEGI. Idag träffas NetRoots på Bommersvik för att lägga upp strategin inför valet. Jag är mycket stolt över mitt parti som så snabbt har tagit till sig internets möjligheter till social kommunikation.

De bloggare som finns med är:

Marika Lindgren Åsbrink Storstad
Rosemari Södergren Kulturbloggen
Ulrika Falk Ulrika Falk
Hannah Bergstedt Det perfekta livet
Johan Ulvenlöv s-buzz
Peter Andersson Peter Andersson
Björn Fridén Alliansfritt Sverige
Johan Westerholm Mitt i steget
Alexandra Einerstam HBT-Sossen
Fredrik Pettersson fredrikpettersson.nu
Claes Krantz claeskrantz.se
Peter Johansson Röda berget
Viktor Tullgren Viskot
Victor Svedberg Victor Svedberg

Arbetet i vårt nätverk skulle inte vara möjligt om det inte vore för det arbete som Johan Ulvenlöv s-buzz gör. Jag önskar kamraterna varmt lycka till i det viktiga arbetet att slåss för en röd-grön valseger också på nätet. Jag kommer sannerligen att göra vad jag kan för att bidra.

Vad f*n håller journalistförbundet på med?

Jag trodde journalisterna var överens med oss övriga att utreda och beivra brott är statens och ingen annans.

INTEGRITET. När jag läser den debattartikel som upphovsrättsindustrins lakejer skriver på SvD i det så kallade ”nätverket” ”kulturskaparna” så häpnar jag. Mitt i skaran av personer som skriver under finns journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén.

I artikeln skriver lobbyorganisationen: Såväl bredbandsoperatörer som andra nätentreprenörer borde arbeta intensivt för att få stopp på illegal verksamhet

Det är möjligt att detta är klantigt formulerat. Jag måste nypa mig i armen för att känna efter om jag drömmer en mardröm. Har jag förstått detta rätt? Journalistförbundet skriver alltså under en artikel som kräver att internetoperatörerna ska aktivt ska medverka till att rensa upp internet från piratkopiering och illegal fildelning. Det är inget annat än sanslöst att journalisternas fackförbund som borde förespråka öppenhet, transparens och rättssäkerhet driver uppfattningen att Com Hem och Telia som privata företag ska bedriva repressiva åtgärder mot sina kunder.

Jag trodde journalisterna var överens med oss övriga att utreda och beivra brott är statens och ingen annans.

Till stöd för uppfattningen har upphovsrättslobbyn (som jag förmodar defacto håller i pennan) låtit genomföra en undersökning där de frågar ett urval av svenska folket

om de tycker att de som skapat exempelvis texter, bilder, filmer och musik ska få ersättning när deras material används via internet.

Vafalls.

Att försöka begränsa vad som får finnas på internet är censur, vilket i sig är rätt roande att journalistförbundet ställer sig bakom. Och hur ska operatörerna kunna få stopp på illegal verksamhet utan att övervaka nätet? Bingo. Ytterligare en intressant aspekt för det goda journalistförbundet att reflektera över. Hur går det då med källskydd och meddelarfrihet?

Privatspaning på nätet har väl ingenting med frågan om folk ska betala för sig eller inte. Hade jag fått den frågan själv hade jag också svarat ja eftersom jag principiellt tycker att människor ska få betalt för sitt arbete. Det innebär inte att jag skulle ställa mig bakom att Telia skulle stänga av en enda kund som fildelar illegalt lika lite som transportstyrelsen kan hållas ansvarig för om någon alkis kör ihjäl någon på samhällets vägar.

Om jag vore journalist skulle jag i detta läge ställa en fråga till min förbundsordförande om ett tydliggörande och ett offentligt avståndstagande från denna åsikt. Alternativet är att lämna journalistförbundet.

Här frågar jag VK:s journalister om  detta. Vi får se om medias makthavare svarar lika snabbt som de vill att politikens makthavare ska svara.

Fler som skriver om detta: Scaber Nestor som undrar vad SR och SVT:s fackklubbar gör i artikeln (ska inte dom vara opartiska). Thomas Tvivlaren som konstaterar att fackförbundet Unionen är med (och ställer dom mot väggen). Farmor Gun som reflekterar över opinionsundersökningens funktion när man kan bevisa vad man vill med den. Hannes2peer som analyserar sammanslutningen kulturskaparna och dess olika bokstavskombinationer till medlemmar. Syrrans granne uppmanar oss att ringa ordföranden i journalistförbundet. Rick Falkvinge konstaterar att journalistförbundet angriper källskyddet. Opassande som ändå försöker se det positiva.

Svårt att diskutera psykiatrin

PSYKISK SJUKDOM. Idag skriver Västerbottens Kuriren om självmord bland unga.

Idag skriver Västerbottens Kuriren om självmord bland unga. När Jessica Hammarsten var 16 år brast hennes liv fullständigt. Hon började skära sig, tog överdoser av tabletter och försökte ta sitt liv fyra gånger. Jessica bönade och bad sin mor om att få avsluta sitt liv, och slussades in och ut på psyket.

PSYKISK SJUKDOM.

Psykisk sjukdom eller att må dåligt i själen som någon kallade det är vanligare än vi tror men tyvärr samtidigt väldigt tabubelagt. Varför behöver det vara så? Vad är vi rädda för eftersom vi inte vågar diskutera dessa frågor. När detta dessutom leder till självmord känner redaktionen sig tvingad att förklara varför de skriver.

Tyvärr är samhällets beredskap inte alltid den bästa. Vi har svårt för att möta individernas behov. De metoder vi har för att dämpa ångesten känns väldigt fyrkantiga. Det är inte utan att det leder tankarna till att psykiatrin måste reformeras och bli mer individanpassad.

Jag tycker det är bra att tidningen skriver om självmorden även om det är synd att det måste gå så långt innan ungas situation kommer i ljuset.

Folkbladet: ”Den känns i magen och samvetet”

VEM BRYR SIG | Idag skriver Folkbladet.se om boken: ”En tankeställare och en väckarklocka”

ANMÄLAN. Idag skriver Folkbladet.se om Vem bryr sig. Du hittar recensionen här.

Välkommen åter, Anna Sjödin

Anna Sjödin och Thomas Hartman
Vem bryr sig? – en bok om Sverige
Hjalmarsson & Högberg Bokförlag

Den avsatta SSU-ordföranden Anna Sjödin ger tillsammans med Thomas Hartman 14 bilder av Sverige. Det är inga vackra bilder, de beskriver människor som är hårt ansatta och utsatta. Med moderat språkbruk skulle man kunna kalla deras situation för utanförskap.

Sjödin-Hartman har däremot en helt annan utsiktspunkt än vad trojkan Reinfeldt-Borg-Schlingmann har.

Boken berättar om Johanna och Försäkringskassan – eller varför halverade sjuktal inte betyder att hälften av ansökningarna ska i papperskorgen.

Den berättar om Emma och våldet – eller varför vi måste utrota lönediskrimineringen till 2015.

Författarna skriver om varför vi ska ersätta piller med god mat och mänsklig värme.

”Det krävs en perspektivförskjutning i socialdemokraternas förnyelsearbete. Vi måste stå upp för den lilla människan. Vi måste se bristerna i samhället med öppna ögon om vi förväntar oss människors förtroende på nytt”, skriver de.

Den skarpa samhällskritiken betyder inte att författarna tror att lösningarna på problemen finns någon annan stans än i arbetarrörelsen själv, trots kritiken.

”Vi måste våga ifrågasätta det samhälle vi själva har skapat. Samhället blir aldrig färdigt”.

Vem bryr sig?, är en tankeställare och en väckarklocka. Den känns i magen och samvetet. Har vi inte alldeles för lätt att glömma vad allt handlar om: Solidariteten?

Boken är kryddad med tänkvärda dikter av Erik Sjödin, Annas farfar.

Det är sorgligt att Anna Sjödin försvann så brutalt från den politiska scenen. Hon hade behövts i politikens centrum idag. Hoppas den här boken innebär ett slags återkomst. Hur det gick till när hon utsattes för medias hat och rättsväsendets haveri beskrivs av Thomas Hartman i ett av kapitlen i boken.

Janne Berglund
redaktion@folkbladet.se

Kadhammar: Eneroth borde få göra jobbet!

SAAB-affären är verkligen inte snyggt skött.

allt är faktiskt sossarnas fel...
 

 

 

 

 

Maud förklarar centerpartiets nuvarande ideologiska grund.

INDUSTRIPOLITIK ELLER PAJASKONSTER? Regeringens hantering av SAAB-frågan är överraskande usel. Maud ”Allt är faktiskt sossarnas fel” Olofsson har lyckats röra till det mer än vanligt.

Rätt talande kvitto på alliansregeringens ömma tå får vi när vi till och med kan läsa i Aftonbladet hur högerlakejen Peter Kadhammar erkänner att Tomas Eneroth borde få göra jobbet

Har någon förresten funderat över hur det kan komma sig att vissa högermän (som ska ha så bra uppfostran och vara så belevade) blir så kvalificerat otrevliga när de blir stressade.

Istället för att Kadhammar diskuterar sakfrågan om regeringens passivitet får Eneroth ta emot baktaleri och skitsnack på det personliga planet.

Det är ungefär på samma usla nivå som Anders Sellström brukar göra i Umeås lokalpolitik. Han har också tendensen att falla ner i det retoriska träsket när han diskuterar med politiska motståndare.

SAAB förtjänar en bättre och mer seriös diskussion och en mer aktiv regering.

Vad hände exempelvis med de gamla planerna på samgående mellan Volvo PV och SAAB. Detta borde väl intressera norrmännen som både har kapital och tidigare varit intresserade av personbilarna i Sverige nu när vi inte kan klara av att sköta dom själva.

Det kanske smärtar den svenska nationalsjälen att sälja till norrmännen så till den milda grad att vi hellre låter Kineserna köpa upp våra svenska industrikluster.

THOMAS HARTMAN

Därför är Umeå Universitet illa ute…

HÖGRE UTBILDNING. Kårobligatoriet ska äntligen väck. Det är naturligtvis ett otyg att tvingas in i en förening (även om vissa menar att studentkårerna egentligen består av alla studerande på ett universitetet och i den meningen inte är en organisation).

Men kårerna är ofta usla på att marknadsföra resultatet av sitt arbete. På min tid engagerade vi oss stenhårt för att umeå universitet skulle skärpa till sig när det gällde sitt internationella arbete för att delta i nätverk och få in utländska studenter, men också för att skicka ut fler grundutbildningsstudenter i världen och vässa sin internationella information.

Våra utspel och inlägg om detta var inte alltid uppskattade av universitetet och chefer på olika nivåer i universitetsbyråkratin. Men det blev förbättringar och satsningar.

En annan fråga vi slogs för var att förhindra attt universitetet skulle spela i gärdsgårdsserien när det gällde kommunikation och interaktion mellan studerande och lärare via ny teknik. Ett tag lurade Umeå studenter att lägga sina studiemedel på en miljö som låg och skvapade i informationssamhällets bottenskrap.

Från studenternas sida slogs vi mot motståndare i universitetsbyråkratin men också mot Bostaden som först vägrade dra optofiber till alla studentbostäder. Men frågan fick sin lösning och en strategi lades fast som gjorde att vi tog stora steg framåt. Det fick andra universitet att nyfiket snegla mot Umeå.

Jag har fortfarande kontakt med universitetsvärlden och märker hur grundutbildningsfrågorna ibland hanteras styvmoderligt. Mot den bakgrunden tycker jag att Umeå studentkårs artikel i VK idag på debattplats är intressant.

För den visar vad min magkänsla har sagt mig ett tag nu. Stämmer uppgifterna i artikeln så har Umeå universitet verkligen valt fel strategi för framtiden. Det finns många förlorare i detta. Universitetens konkurrens är hård och grundutbildningens olika inslag (inte minst de sociala) är extremt viktiga för att utveckla en kreativ och attraktiv miljö i norra Sverige.

Den tydliga uppmaningen till rektorskandidaterna är intressant. Kravet från studenterna till kandidaterna är glasklart: Lägg fram en agenda för utveckling av studentinflytandet om du vill ha studenternas stöd.

Vi får hoppas rektorskandidaterna som lurar i vassen inser betydelsen av grundutbildningsstudenterna precis som Sigbrit Franke gjorde en gång i tiden när hon var en av kandidaterna. Jag vågar påstå att studentkårens stöd då var avgörande i processen för att hon överhuvudtaget skulle bli rektor.

THOMAS HARTMAN

Ingen anledning att deppa över kammarkollegiets beslut

aerdelegation
På bilden från vänster: Monica Carlsson (V), Lisbeth Rydefjärd (KD), Håkan Sandgren (S) och Thomas Hartman (S). Några av de svenskar som är engagerade i arbetet med AER.

REGIONFRÅGAN OCH SAMARBETE. Vid dagens landstingsfullmäktige fick vi beskedet från kammarkollegiet att Norrlands ansökan om att få bilda region avslås. Huvudargumentet är att norra Sverige inte är nog enade.

Jag är en av de som inte är särskilt förvånad över denna utveckling. Även om jag är en stark anhängare av ett enat norra Sverige så tycker jag ibland att vi börjar i fel ände.

Jag tycker vi borde börja i verksamhetsdiskussioner och konkret jobb för att samordna våra län utan att fundera så mycket över den politiska överbyggnaden. Då kommer det mesta att ge med sig.

När vi jobbat med konkreta politiska uppgifter har det hittills visat sig att det gått alldeles utmärkt att samarbeta i de fyra nordligaste länen, vilket bland annat lyftes i dagens tågdiskussion som fördes på landstingsfullmäktige, bland annat som ett resultat av Nicke Grahns utmärkta motion om tåg till Storuman.

Framtiden kommer att ha ännu mer av regionalt och internationellt samarbete med sig. Jag lämnar landstingsfullmäktige i morgon. Istället ska jag upp tidigt för resa till Stockholm och möte med AER Sverige som träffas på Sveriges kommuner och landsting. AER är en av de internationella organisationer som vi som region / landsting är medlemmar i och arbetar genom.

Morgondagens sammanträde mellan de svenska regionerna kommer bland annat att ge möjlighet till samtal med Jan Eliasson, tidigare Utrikesminister och FN-sändebud. Vi kommer att gå igenom arbetet i AER:s kommittéer, stämma av aktuella frågor, inte minst för att förbereda oss inför den kommande generalförsamlingen.

Vi får också tillfälle att träffa Rysslands nytillträdde Sverigeambassadör, Igor Neverov. Ambassadören deltar även på vår gemensamma lunch.

Jag förstår att det finns de som tycker att regionfrågan står och faller med kammarkollegiets beslut. Men som jag ser det vilar framtiden snarare i våra egna händer. Genom att utveckla samarbetet över gränserna så kommer vi både att kunna banta administration och förbättra samhällets service till medborgarna.

Men detta måste ske på ett sätt som är i samklang med viktiga demokratiska aspekter så att inte folk upplever att avstånden växer ännu mer mellan förtroendevalda och innevånare. Regeringen kommer att tvingas ta i detta vare sig dom vill eller inte. Under tiden kan vi i norra Sverige göra vår hemläxa ännu bättre.

Som jag ser det innehåller kammarkollegiets beslut bara möjligheter.

THOMAS HARTMAN