FRA: Vid lågvatten avslöjas nakenbadarna

Styrelseansvar | De senaste dagarna har jag följt den intressanta debatten om styrelseansvar med anledning av AMF och Wanja.

Vissa tyckare menar som bekant att Wanja Lundby Wedin borde ha avgått när hon inte tillräckligt satte sig in i den beryktade pensionsfrågan och tog sitt aktiva styrelseansvar.

Samma ansvar borde rimligen krävas i anslutning till FRA och IPRED debatterna i riksdagen. Åtgärderna får extremt långtgående konsekvenser.

Det heter att det är vid lågvatten som nakenbadarna avslöjas. Och debatterna om dessa två företeelser avslöjade hur pinsamt oinsatta riksdagsledamöterna var. Men rösta ansåg de sig kunna göra.

Om några borde avgå är det dessa riksdagsledamöter. I alla fall om vi pratar om att det är viktigt att faktiskt veta vad man beslutar om.

THOMAS HARTMAN

[tags] amf, wanja lundby wedin, piratpartiet, the pirate bay, piratkopiering, demokrati, samhälle, ipred, fra, integritet, avlyssning [/tags]

Ipred: Hur mycket öronvax har direktörerna?

gravskopa
Räcker det med en grävskopa?

Jag lyssnar på den märkliga piratjägardebatten i riksdagen. Den enda rimliga linjen är att regeringens förslag till lagstiftning återremitteras. Men så kommer det inte att bli.

Det är ett nederlag för de flesta av oss.

Jag förstår egentligen inte hur folkvalda oavsett parti kan se sig själva i spegeln efter att ha stöttat den usla IPRED-lagstiftningen.

Hur kan man överlåta denna sorts tvister att hanteras civilrättsligt (där parternas ekonomiska ställning är avgörande om du törs driva process) istället för straffrättsligt?

Hur många vågar ta striden mot skivbranschen när förloraren får betala rättegångskostnaden. Det räcker med att ha ditt nätverk öppet och publikt tillgängligt så kan du riskera att åka dit för grannens nedladdningar.

Även om jag uppskattar mitt eget partis hållning att inte köpa förslaget rakt av och tillföra förslag om integritetsombudsman och upphovsrättskommission så tycker jag i grunden det är bedrövligt att socialdemokraterna röstar för IPRED tillsammans med alliansen.

Dels på grund av integritetsskäl men också eftersom lagstiftningen är tandlös. Och jag tycker nog generellt att vi ska försöka ha lagstiftning som fungerar i Sverige och förstås av dess medborgare.

Jag begär mer av mitt parti.

Ett faktum är att fildelningen är här för att stanna. De som är mest motiverade att fildela kommer att hitta vägar att göra detta skyddat och fullkomligt utan risk. Det finns anonymitetsservrar som skyddar din identitet och gör dig osynlig. Nya tjänster att gå förbi lagen utvecklas medan riksdagen talar.

När justitieministern inleder sitt inlägg i debatten med att hänvisa till de skapande branscherna, industrins behov och kraven från Europahåll så visar det tydligt hur ”köpt” hon är av skivdirektörernas problembeskrivning. Hon ser verkligen ingen annan sida av problemet.

Det blir riktigt roande när Beatrice Ask nästan spricker av stolthet över sitt tillägg att lagstiftningen inte ska drabba folk retroaktivt. Sen när är det normalt med retroaktiv lagstiftning i detta land? Hur kan vi ha en justititeminister som kan komma undan med att argumentera så platt? Tror hon själv på det hon säger?

Beatrice Ask förespråkar utvärdering som metod för att se om branschen beter sig så illa som kritikerna varnat för. Hon vill utvärdera senare för att se om branschen kommer att jaga ungdomar och skicka hutlösa kravbrev. Sverige ska uppenbarligen vara experimentverkstad där man lagstiftar först och ser konsekvenserna sedan. Regeringens ointresse för den bristande rättssäkerheten avslöjas när Beatrice Ask påstår garanten för detta ligger i själva domstolsbeslutet.

Många människor ser skivindustrins beteende som en fara för samhället. Därför blir ett tragikomiskt inslag i riksdagsdebatten när landets justitieminister på allvar lanserar idén att konsumenterna ska skicka brev som en signal till mediaindustrin att vi vill se nya kommersiella tjänster. Är det brev till industrin som ska stimulera nya affärsmetoder och förhindra intrång i vår integritet?

Har inte den signalen redan uppfattats av industrin så har skivbolagsdirektörerna så mycket öronvax i öronen att en grävskopa antagligen inte skulle räcka långt för att uppmärksamma på det önskemålet.

THOMAS HARTMAN

PS som tur är finns det hopp även för socialdemokratin.

[tags] the pirate bay, ipred, beatrice ask, mediaindustrin, upphovsrätt, fildelning riksdagen, politik, socialdemokraterna, alliansen, moderaterna [/tags]

Bojkotta musikindustrin

Bojkott. Idag börjar min treveckors bojkott av musikindustrin. Det ska bli intressant att se hur det går.

Jag har skrivit mer om detta här.

* Inga inköp av CD-skivor.
* Inga inköp av filmer.
* Inga inköp av datorspel.
* Inga biografbesök.
* Inget hyrande av filmer.

Musikbranschen behöver lära sig att initiativ som spotify är bra och efterfrågat. Därför ingår inte Spotify i bojkotten.

Börjar: den 9 februari 2009 kl. 00:05
Avslutas: den 1 mars 2009 kl. 23:55


THOMAS HARTMAN

Därför ska förslaget om nätcensur slängas i papperskorgen

centerpartiet1

Vem betalar för kärnkraftens risker? Jag ser via flera medier att centerpartiet kallats till extra möte om kärnkraften.

Jag håller fullt ut med centerpartister som Olle Edbloms analys. Det gäller att inte luras av kärnkraftslobbyn. Den är stark och den tar aldrig hänsyn till de risker kärnkraften bär med sig. Ska vi bygga ett långsiktigt hålllbart samhälle måste energin ställas om. På samma sätt har de flesta partier insett att kostnaden för drivmedel måste gå upp. Det gäller även i USA som länge levt i en illusion och låtit miljön subventionera transporterna.

Risken är dock uppenbar att centern viker sig i alliansens badtunna. Det är bara att hoppas att kloka centerpartister som Olle orkar hålla emot. Dörren till kärnkraften måste hållas stängd. Det i sin tur öppnar andra dörrar. En annan värld är möjlig.

* Nytt förslag: Varken ministrar eller anställda ska få surfa…

NÄTCENSUR. Då och då ploppar det upp klåfingriga byråkrater och ska censurera internet eftersom de anar att alla inte sköter sig.

Jag minns exempelvis debatten i något landsting om att man inte ville låta personalen gå in på sidor som Aftonbladet. Nu kommer censureringsidiotierna till regeringskansliet och det börjar talas om nätblockad. Tanken är att en central byråkrat ska besluta vilka sidor som inte ska tillåtas efter förslag från en centralkommitté.

Känns principen igen från historieböckerna från ett land i öster?

Som jag ser det är den typen av åtgärder rent svammel. Dels handlar det om att kunna göra sitt jobb och dels underkänner det människors egen förmåga att fatta beslut trots att de är vuxna människor. Dels visar det på en uppenbar misstro och toppstyrning kring hur vuxna människor ska sköta sina arbetsuppgifter. Denna misstro sprider sig gärna till andra områden i organisationen och avslöjar på ett pinsamt sätt hur ledningen ser på sina anställda.

Detta är alltså en betydligt allvarligare fråga än att handla om några sidor på internet. Dels handlar det om möjligheten att fullgöra sitt jobb. Men ytterst handlar det om känslan att omyndigförklaras och klappas på huvudet av sina arbetsgivare.

Som politiker vill jag jobba för det rakt motsatta. I alla jobb där jag haft människor anställda har jag strävat efter att anställa folk som är klokare och mer kreativa än jag själv. Min erfarenhet är att tilltro till människors förmåga gör att de växer. Att styra genom kontroll, förbud och repressalier är däremot en död ledarstil som skadar mer än det gör nytta.

Därför ska förslaget om nätcensur slängas i papperskorgen.

THOMAS HARTMAN

[tags] nätcensur, nätblockad, samhälle, politik, nätpolis, regeringskansliet, Jan Landahl [/tags]