Mutor: Desperation attraherar inte

Idag kan vi se hur partierna avfärdar ytterligare regler kring resor och gåvor. Men varför fånar sig de röd-gröna?

MUTDEBATTEN? Idag kan vi se att riksdagspartierna avfärdar ytterligare regleringar kring resor och gåvor. Partiernas ger beskedet att deras interna riktlinjer gäller och får räcka. Det är alldeles utmärkt om partierna tycker så. Vi förväntas trots allt ha med vuxna och ansvarstagande människor att göra. Men varför fånar sig de röd-gröna?

Dagens rapportering om att tuffare regler avfärdas är inget förvånande ställningstagande även om den gode Westerholm höjer på ögonbrynet. Som jag tidigare fått tillfälle att säga både i radio och TV så finns en övertro bland annat i media till att har man bara en regel så är vi trygga.

Ser vi på hur amerikansk skivindustri lyckats påverka svenska politiker så spelar det ingen roll var notan går. Uppenbarligen finns ett antal marionetter ändå. Lobbying fungerar alltså och måste komma i ljuset. Lösningen på detta är transparens och ytterligare granskning men av en annan kvalitet än den vi sett när det gäller historierna kring Arkelsten och Sahlin.

Det som däremot gör mig lite fundersam är varför exempelvis vi röd-gröna försökte ta billiga poäng på Arkelstenhistorien. Det är en uppenbar dubbelmoral att inte kunna försvara en partimotståndare och sedan trots det inte vilja ändra på reglerna.

Här finns en del av socialdemokratins problem just nu. Man ger ett intryck av att vara så desperata att man greppar varje litet halmstrå.

Det attraherar inte.

THOMAS HARTMAN

Ps

Tidningen Expressen har genomgått en stor positiv utveckling under publicisten Thomas Mattssons ledning.

På sin blogg antyder Mattson att det finns en historisk orsak till varför jag försvarade Arkelsten. Han menar att orsaken står att finna i det drev jag själv bevittnade på nära håll under den så kallade Crazy Horse affären.

Bingo. Mattsson har helt rätt. Dessa erfarenheter av att skåda ett fördummande drev i vitögat som bland annat Expressen har en förkärlek att ägna sig åt bidrar till att jag ifrågasätter när alla rusar åt samma håll utan eftertanke.

Jag ser det som en bra erfarenhet som gör mig till en bättre socialdemokrat. Det är ingen hemlighet och jag har bland annat beskrivit drevets mekanismer i Aftonbladet och tagit ställning för rent bloggande tillsammans med andra bloggare bland annat i anslutning till Littorin-affären.

Det kommer jag att fortsätta med. Vi behöver hjälpas åt över partigränserna när gammelmedia brister.

Mona: Varför bry oss vad högern tycker?

MOSA MONA. Förutom några gamla gubbar med bögnoja har jag inte träffat några Monamotståndare.

OMTYCKT. Häromdagen pratade jag med en journalist om den så kallade mosa Monakampanjen som pågår i media. Förutom några gamla gubbar har jag inte träffat några Monamotståndare. Däremot skildras det gärna i media.

Det är inte så att jag tror att Mona Sahlin är utsatt för en konspiration av landets journalistkår. Så naiv är jag inte. Däremot  ser jag hur media sprider bilden av att hon ska vara ständigt ifrågasatt av sina egna. En bild som är gravt förvanskad.

Samma dag ringde en representant för en arbetarekommun och uttryckte frustration över detta och undrade hur de kunde hjälpa till. De ville gärna gå ut offentligt och ge Mona Sahlin sitt stöd. Nu visste de inte hur de skulle få genomslag för sitt stöd medan om de varit kritiska till Sahlin hade de genast fått en helsida i Expressen.

När media ringer runt och inventerar partiet efter kritiker så är alla som stödjer henne ointressanta att skildra. Om det däremot finns någon som surar och kritiserar så lyfts de fram. Hennes karaktär, språk och klädstil kritiseras.

Som aktiv socialdemokrat kan jag säga att jag inte träffat någon Monakritiker (möjligen med undantag av en handfull gamla homofientliga gubbar – men där tror jag mer det var hennes HBTQ engagemang som störde bilden för gubbsen.)

Men hur socialdemokraterna än gör blir det fel i vissa medias ögon. Idag ser jag hur ett antal gamla och tunga socialdemokrater skriver på DN-debatt för att ge henne sitt stöd. Genast är SvD:s ledarsida där och gnäller och menar att socialdemokraterna har en ”ledarkris”. Hade partiveteranerna däremot inte skrivit hade samma tidning använt deras ”tystnad” som bevis för samma så kallade ”ledarkris”.

Det finns naturligtvis ingen ledarkris inom socialdemokratin. Däremot finns en vilja från borgerligt håll att racka ner på Sahlin. Men varför ska vi bry oss om det? Vad högerns opinionsbildare tycker är totalt ointressant för oss. De kommer aldrig att rösta på oss oavsett vad vår partiledare heter.

Det borde även de nyhetsrapporterande så kallade ”opartiska” journalister som sprider högerns världsbild inse.

THOMAS HARTMAN

Självklart att facket väljer sossarna

Jag ser i SvD att ett antal fackliga ledare stödjer Mona Sahlin och socialdemokraterna. Med jämna mellanrum är det någon högersympatisör som klagar över detta. Men är det så konstigt när högern inte har ett smack att erbjuda.


FACKET OCH POLITIKEN.
Jag ser i SvD att ett antal fackliga ledare stödjer Mona Sahlin och socialdemokraterna. Med jämna mellanrum är det någon högersympatisör som klagar över detta. Men är det så konstigt när högern inte har ett smack att erbjuda.

Efter en lång historia med högerförslag

Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet (1916) 
Nej till åtta timmars arbetsdag (1919)
Nej till sjukkassan (1931)
Nej till a-kassa (1934)
Nej till två veckors semester (1938)
Nej till tre veckors semester (1951)
Nej till fyra veckors semester (1963)
Nej till 40-timmars arbetsvecka (1970)
Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63(1973)
Nej till femte semesterveckan (1976)
Ja till sänkt a-kassa och sjukpenning (2004)
Nej till höjd a-kassa (2006)
Ja till sänkt a-kassa (2006)
Nej till höjd sjukersättning (2006)

och omröstningsresultat under åren som åtföljs av nya löntagarfientliga förslag är valet självklart. Högern har inget att erbjuda löntagarna förutom sämre villkor och minskad trygghet. De som redan har mer än de kan bära däremot gynnas av högerns politik. Mot den här bakgrunden är det märkligt att det överhuvudtaget finns några fackföreningar som vill vara så kallat ”neutrala”.

Det bästa sättet för högern att flirta med fackföreningsrörelsen är att erbjuda bättre villkor och ökad trygghet. Men eftersom högern avskyr den politiken får de finna sig i att fackföreningsrörelsen inte heller vill ta i dom med tång.

THOMAS HARTMAN

Nymedia om Maud Olofssons senaste löntagarfientliga förslag: Röda Berget, Högberg

Därför behövs piratpartiet i riksdagen

VAL. Jag läser Erik Laaksos inlägg där han driver åsikten att Piratpartiet skulle göra nytta i riksdagen efter valet. Jag läser också reaktionerna. Men jag måste säga att för mig är frågan rätt enkel.

VAL. Jag läser Erik Laaksos inlägg där han driver åsikten att Piratpartiet skulle göra nytta i riksdagen efter valet.

”det är otroligt viktigt att PP kommer in i riksdagen i årets val”…” det kommer göra att demokratifrågorna får ett nytt och centralt fokus, inte bara i Sverige utan också i Europa.”

Detta har bland annat fått Martin liksom vännen Claes att reagera.

Man häpnar lite över att någon som säger sig vara socialdemokrat och har en position som en av de mest inflytelserika bloggarna i Sverige nu använder den för att propagera för piratpartiet i valet 2010. Har Laakso inte fattat att valet 2010 bestäms av några 100.00 röster fram eller tillbaka.

Låt mig innan jag kommenterar vad jag tycker göra två positionsförklaringar kring min egen person för att vaccinera mig för vissa typer av synpunkter ;-).

För det första. Jag är själv knappast någon nybörjare inom socialdemokratin. Sedan ca 25 år är jag aktiv socialdemokrat och har under den tiden haft förmånen att få ha åtskilliga förtroendeuppdrag både internt inom partiet i arbetsutskott, styrelser och valledningar såväl som partiets representant på alla möjliga nivåer och i ett flertal styrelser och nämnder lokalt, nationellt och internationellt och i typ fyra sorters fullmäktige.

Det gör mig knappast till en bättre människa. Men det gör att jag haft tillfälle att fundera över och betrakta socialdemokratin inifrån under lång tid och med olika ”glasögon” från socialnämnd och skolstyrelse till tekniska frågor vidare till hälso- och sjukvård och näringspolitik etc etc.

För det andra. Jag är kanske en gråtrist sosse men min förståelse för överhoppare mellan olika partier generellt är extremt begränsad. Kanske beror det på att jag ytterst anser att det är värderingar i djupet av ens karaktär som styr valet av parti.

Ingen behöver alltså komma och drämma partillojalitet i skallen på mig när jag pratar om detta. Jag har knackat jävligt mycket dörr. Jag har organiserat torgmöten och skrivit insändare och skrivit motioner. Kort och gott, jag tänker inte be om ursäkt för det jag kommer att skriva.

Samhällets alla valmöjligheter
Jag vet att det finns de som jämför partival med något som går att byta mellan  som vi kan välja mellan telefonbolag, bank eller försäkringsbolag. Det där är kvalificerad bullshit för mig. I min värld är val av parti en djupt förankrad ideologiskt baserad fråga om övertygelse. Det val jag gjort är alltså väl grundat och övervägt.

Det krävs förändring
Men trots detta och trots att vi befinner oss mitt i brinnande valrörelse och även om jag verkligen förstår och respekterar Claes och Martins invändningar är jag inte bara böjd att hålla med Erik Laakso. Jag anser snarare att det är en förbannad nödvändighet för det socialdemokratiska partiet att göra kursförändring inom ett antal frågor.

Vissa saker har redan skett i och med Mona Sahlin. Vilket by the way är en person som jag hyllar och respekterar. INTE för att jag är en traddososse som automatiskt röstar på min partiledare även om det skulle vara en pappfigur som ställdes framför mig. Utan för att jag efter att ha diskuterat detta med henne och lyssnat på henne VET att hon ärligt när den grundläggande inställningen att stå för den lilla människan. Här har socialdemokratin bitvis ett sorgligt förflutet som de stora systemens slentrianmässiga försvarare. Detta tar Sahlin strid mot. Det hedrar henne.

Vilken ledande politiker står upp för integritetsfrågorna?
Men mer kursändring behövs. Exempelvis finns idag INGEN tung företrädare inom (s) som tillräckligt hårt törs säga vad USA:s så kallade krig mot terrorismen egentligen handlat om. Jag saknar verkligen tunga socialdemokratiska företrädare som ORKAR hålla skivindustrin och andra amerikanska kommersiella lobbygrupper på MER än armlängds avstånd och jag brinner för att vi ska lyfta integritetsfrågorna till en rättmätig centralfråga för vår politik eftersom det handlar om och föds ur kärnan av vår ideologi, nämligen människors rätt till frihet.

Det är mot den bakgrunden och efter hundra och åter hundra timmar möten med andra sossar (fan vet om det räcker) som jag är av den ärliga meningen att ett samarbete med Piratpartiet verkligen skulle vara till stor nytta för båda parter.

För den som är kalenderbitare så har jag tillsammans med min sambo Anna Sjödin skrivit om socialdemokratins agerande när det bland annat gäller integritetsfrågorna i boken Vem bryr sig. Men perspektivet går genom bokens alla kapitel och alla intervjuer vi gjort. Jag väljer alltså att se frågorna om integritet i ett bredare perspektiv och anser mig alltså ha rätt mycket på fötterna när jag säger att vårt trackrecord när det gäller människors integritet och den lilla människan kontra staten på senare tid inte alltid imponerar.

Vi har snarare kunnat se en axel av gemensamma intressen mellan moderaterna och socialdemokraterna i vissa av dessa frågor. Det handlar om allt från att socialdemokratiska kommunalråd går armkrok med moderaterna och inför bevakningskameror runt om i kommunerna till suspekta CIA -flygningar där människors rättssäkerhet försvunnit samtidigt som pillret trycktes upp i deras förvånade anus och säcken drogs runt skallen ungefär som nattmörkret lägger sig över Kirunagruvan.

Vem fan brydde sig? Tänk dig in i tanken att det var dina banktillgångar som USA frös. Hur var det egentligen? Hur bra klarade vi civilkurageprovet? Stod Sverige upp för de enskilda människornas rättssäkerhet eller kröp vi närmare USA och myste i dubbelsängen? 

Nej, Jag vet att vi kan bättre. Ur vår historia talar hur vi använt empowerment av människor för att ge folk rätt till utbildning. Hur vi mot högerns vilja infört ett välfärdssamhälle med skyddsnät i vårt land som sträcker sig långt mycket längre än de rikaste vill betala för. Hur människor slutit sig samman för att stå upp för varandra i solidaritet. Men ibland fastnar vi i vår egen historiska förträffliga självbild om hur bra allt varit. Dock ropar framtiden om nya konflikter och utmaningar där vi behövs och då kan vi inte stå på makten sida – utan då ska vi se individen.

Kort och gott behöver vi socialdemokrater skärpa till oss.

På samma sätt som Ingvar Carlsson vitaliserade partiets syn på jämställdheten mellan män och kvinnor. På samma sätt som Göran Persson förde in miljöfrågorna och det gröna folkhemmet. På samma sätt som Mona Sahlin fört in HBT-Q frågorna. På samma sätt behöver nu integritetsfrågorna in i vårt parti tillsammans med en nödvändig perspektivförskjutning där vi återigen lär oss se individen och vederbörandes rätt till frihet.

Det finns ingen Quick Fix. Men ett sätt att bidra till denna utveckling är i samarbete med piratpartiet. Det är orsaken till att jag som aktiv socialdemokrat hoppas att piratpartiet kommer in i riksdagen i höstens val. Dock misstänker jag att medias agenda kommer att ha stort inflytande på hur det utfallet blir i verkligheten. Idag är nämligen inte demokrati- och integritetsfrågorna lika heta som de var till Europavalet. Trots att frågorna i realiteten är minst lika angelägna nu som tidigare. Men det kan förändras snabbt.

Piratpartiet är alltså som jag ser det inget att vara rädda för utan kan snarare vara en vital del av ett socialdemokratiskt progressivt förändringsarbete.

Fler som skriver läsvärt om detta:  Futuriteter (jämför med att tycka det är ok med v och mp), Sagor från livbåten (en trevlig bekantskap från Almedalen som blir varm i kroppen av Laakso),  Magnihasa (som tycker Laako är stark), Jardenberg (lika skön som alltid), Anna Troberg (reflekterar klokt om varför vi engagerar oss), Opassande (skarpt som vanligt), Anders Nilsson (reflekterar över digitala och sociala medier. Har kanske för en gångs skull en framtid som medlare ;-)).

THOMAS HARTMAN

Odells översittarmentalitet

PUBLICERAT. Idag publicerar tidningen Folket en notis om min tidigare postning om Mats Odell och hans 4 miljoner Toblerone. Samma tidning har också en kommentar från Lotta Gröning i Expressen som jag tycker är klart läsvärd.


PUBLICERAT. Idag publicerar tidningen Folket en notis om min tidigare postning om Mats Odell och hans 4 miljoner Toblerone. Samma tidning har också en kommentar från
Lotta Gröning i Expressen som jag tycker är klart läsvärd.

Det kollektiva föraktet som finns för Mona Sahlin inom Alliansen är trots allt deras största svaghet. Översittarmentaliteten kan gå för långt. Då blir det offret och inte budbäraren som tar hem poängen.

Det ligger nåt i detta. En av de slaskande högerpolitikerna fick en kommentar på Facebook:

Med tanke på att ca:300 tar sina liv pga vuxenmobbing varje år i Sverige, ca: 1400/år lyckas ta sina liv. ca:15000/år försöker. Så röstar jag absolut inte på ledare som smutskastar. Sverige mår dåligt.

Precis så är det. Peter J Ohlsson sammanfattar det viktiga arbetet mot mobbing i skolorna i en bra artikel i Kvällsposten:

Kvällsposten drev härom året en intensiv antimobbningskampanj. Syftet var att minska
trakasserier och utsatthet genom att ge elever i södra Sverige möjlighet att tänka efter och sedan förbinda sig att inte mobba någon annan.
Den gyllne regeln om allt vad ni vill att människorna ska göra er fungerar alltid pedagogiskt bra.

Men mobbningen är alltid ny och måste alltid bekämpas på nytt.

Kenta har rätt.  Ska vi göra något åt mobbing och utsatthet kan vi inte premiera ett politiskt ledarskap som använder sig av mobbing och översitteri mot sina medmänniskor. Och det ska inte heller löna sig. Därför är det glädjande att de rödgröna håller avståndet.

Fler som skriver om Odells beteende: Rasmus /  Röda Berget / 100 steg till / Peter Andersson / Fredrik Lundh (som för övrigt blev omnämnd i  en bra ledare i NSD angående barnfattigdom som jag själv också pekat på i en tidigare krönika i samma tidning / Jeanette / Tord /

Stefan skriver också läsvärt om varför han bloggar.

Sex på kongress

kyss

KONGRESS. Idag har socialdemokraternas jobbkongress börjat. Det är riktigt roligt att åka på kongress och träffa vänner och bekanta från hela landet.

Den här gången åker jag både som funktionär, intresserad partiarbetare och som bloggare och det är intressant att se vilken enorm skillnad det blivit på kort tid när det gäller socialdemokraternas inställning till nya medier.  Vi har en speciell area på kongressen där vi kan jobba och välkomnandet är hjärtligt. En av de som varit enormt viktig för denna utveckling är Johan Ulvenlöv.

Det är roligt att se denna utveckling eftersom arbetet med internet och digital kommunikation är så viktigt för kommunikation och valarbete. Det kommer att vara en av flera avgörande faktorer i kommande val. Inte bara denna gång. Internet som kommunikationsinstrument är här för att stanna.

Idag har jag träffat flera kända och skarpa bloggare. Låt mig nämna sex av dom; Där finns den alltid lika silvertungade och rappa Björn Fridén från Alliansfrittsverige.nu, den tunga analytikern Johan Westerholm som driver Mitt i Steget, den flitiga och duktiga  Peter Andersson – med rätt att tycka, den engagerade och passionerade Alexandra Einerstam med HBT sossen, den ständiga kluriga kooperatören Stefan Wikén med Wikéns konspirationer, Den alltid lika vackra och kloka Johanna Graf. Och många fler som jag säkert träffar framöver.

Ett område där flera av oss sossebloggare är tveksamma och jag för egen del inte är särskilt imponerad gäller socialdemokraternas inställning till integritetsfrågor. Även om jag inte förväntar mig bifall till vår motion om ett moratorium för integritetskränkande politik så borde riktlinjerna skärpas till. Här behöver partistyrelsen åka på däng. Eller samarbeta.

Socialdemokraterna har en falsk tilltro till den goda staten som bidrar till att vi får tidningsartiklar som denna. Och sopar de verkliga problemen under mattan.

Ett område där jag inte är särskilt orolig dock gäller jobbpolitiken. Mona Sahlin har helt rätt när hon konstaterar att vi socialdemokrater aldrig ska lämna walk over i jobbfrågan igen. För övrigt var hennes tal riktigt bra idag. Det märktes att hon var laddad och sugen på valrörelse.

Jag vill passa på att ge ett boktips till ett annat område där jag tycker socialdemokraterna behöver bli ännu bättre. Carina Nilssons bok om utanförskap är skrämmande läsning. Göran Greiders dikt som inleder boken bär en bra uppmaning: Alla politiker såväl som journalister borde läsa boken.

(Jag har för övrigt sett i statistiken att försäkringskassan brukar hälsa på min blogg när jag skriver om deras och lagstiftarnas beteende mot de svaga i samhället. Så ett tips direkt till er på kassan – Köp Carinas bok och kör högläsning på ledningsgruppen så blir det kanske folk av er också.)

Carina beskriver konsekvenserna av högeralliansens politik på ett skrämmande detaljerat sätt. Vi socialdemokrater ska inte rapa efter den politiken.

Mer om detta tema kan du läsa i den bok som jag är medförfattare till som kommer ut i början av nästa år.

Guds Frid

THOMAS HARTMAN

Här presenterar vi vår motion:
Ann- Catrin Brockman, S-bloggare gör det tillsammans
Erik Laakso, Sossar mot storebror
Johan Westerholm, Ett första steg att göra om och göra rätt
Thomas Hartman, Dags för ett integritetsmoratorium
Ulllis Sandberg, Integritetskränkande politik – gör om gör rätt
Anders Widén, Det handlar om vilket samhälle vi vill leva i

Kristian Krassman, Motionen är skriven och tärningen är kastad