Föreläsning och debatt om sociala medier

20131112-130246.jpg
SOCIALA MEDIER. Idag är jag på besök i Akademill. Åbo akademi för att delta i ett seminarium om yttrandefrihet och sociala medier.

Sättet att yttra sig, skapa opinion och diskussion har tagit sig nya former. Hur skapar vi våra egna nyhetskanaler?

Bland annat deltar Christian Sundgren (ordförande reportrar utan gränser), Johanna Korhonen, journalist Helsingin Sanomat, Malin Crona, chefredaktör och jag.

Dennis Rundt har precis hållit ett engagerande inledningsanförande kring media och deras rapportering och hur samhället förändras. Christian Sundgren berättar nu om bloggare som sitter fängslade för sina försök att yttra sig.

Debatten om media och medias makt är viktig. Jag har bland annat tänkt bidra med några tankar hur sociala medier kan användas i symbios med gammelmedia.

Thomas Hartman

Makt och media för 600-ledare

20131031-065112.jpg
I helgen fick jag tillfälle att träffa blivande politiska ledare inom 600-ledare. Det var väldigt energigivande och inspirerande att följa allt från dilemmadiskussioner till tal vid olika situationer.

Jag föreläste tillsammans med Maria Lindberg på temat att kommunicera med olika målgrupper. Detta paraplytema inbegrep områden som varumärken och personal branding, bilden av norra Sverige, betydelsen av storytelling, samtal, sociala media, gammelmedia etc.

Tidigare föreläste jag på liknande sätt för folkpartiets kommande ledare dock var upplägget olika.

Jag är verkligen imponerad över vilken kraft som finns bland de politiska partierna och deras kandidater. Även om en hel helg går åt (vilket jag normalt vill undvika) så är jag mer fylld av energi efter denna helg på underbara Sunderbyns folkhögskola.

Thomas Hartman

Listan på journalister med fingrarna i syltkrukan

FINGRAR I SYLTBURKEN. Journalister avgör vilka frågor som ska lyftas och få fokus. Att det finns ett samband mellan de ledande journalisternas RUT-avdrag och deras ”professionella” bedömning tycks uppenbart.


MEDIAMAKT.
Journalister är dagens nya makthavare. De avgör hur agendan sätts för det politiska samtalet och vilka frågor som ska lyftas och få fokus. Ilsemarie skriver klokt och tänkvärt om detta problem.

Kan den ensidiga fokuseringen på ”överklassproblem”, i det här fallet den orimligt stora RUT-exponeringen under Sahlin-intervjun, bero på att journalisterna idag allt oftare ogenerat utgår ifrån sitt egenintresse. I samma riktning skulle man kunna tänka när det gäller frågorna om hur de rödgrönas förslag om fastighetsskatten eller förmögenhetsskatten ”drabbar” (också här är det frågan om ungefär en procent av befolkningen).

Svag mediakonkurrens skapar fega politiker

Idag har jag en debattartikel på Newsmill där jag hyllar Göran Perssons sätt att hantera meda under drev jämfört med Fredrik Reinfeldt. Framför allt lyfter jag bloggarnas vilja att ta ansvar för debattklimatet när gammelmedia brister.

PUBLICERAT. Idag har jag en debattartikel på Newsmill där jag hyllar Göran Perssons sätt att hantera meda under drev jämfört med Fredrik Reinfeldt. Även om jag också riktar kritik mot mitt eget partis snabba fördömanden av människor baserat på prasselmedias vinklade skildringar. Framför allt lyfter jag bloggarnas vilja att ta ansvar för debattklimatet när gammelmedia brister.

Vi kan alla ta vårt ansvar. Jag har för egen del som bloggare vid ett flertal tillfällen valt att försvara politiska motståndare som jag tycker behandlas illa i media. Vi är flera politiska bloggare exempelvis Peter Andersson, Mary X Jensen, Kent Persson, Farmor Gun, Calle Friden, Martin Moberg och Kristian Krassman som valt att räcka varandra händerna över partigränserna för rent bloggande. Även Opassande och Johan Westerholm vill vara med och vända trenden. Kanske kan vi bidra till att ta det ansvar som gammelmedia idag inte orkar ta.

THOMAS HARTMAN

Så utmanar vi gammelmedia

MEDIAMAKT. Jag påstår att de som var skyldiga till att skapa pöben är just de gammelmedia som sällan eller aldrig ber om ursäkt och nu sätter sig på höga hästar och pratar om att de minsann har en ansvarig utgivare och pressetik. Vilket trams. Det finns ingen som tar det samlade ansvaret för den mediabild som skapas i ett drev.

 Gammelmedia låter de ekonomiska intressena styra. Det påverkar journalistiken. Men är det möjligt att tvätta ränderna ur Zebran?

MEDIAMAKT. Utvecklingen går framåt i bloggarnas diskussion om hur vi ska förhålla oss till varandra. Jag håller med Mary om att vi kommit något nytt på spåren. Det har bland annat varit en konstruktiv efterdebatt till min artikel i Aftonbladet. Det visar sig praktiskt med att många sossebloggare tar avstånd mot medias hantering av Sven-Otto Littorin. The Hell of Hannastacia konstaterar att det är ett bloggdrev mot gammalmedia och Cattis ”projekt på riktigt” menar att bloggosfären vinner över gammelmedia.

Så kanske man kan se det. Men det är samtidigt en metodutveckling och en strävan efter bättre bloggande. Folkpartiet i Nacka exemplifierar med FRA-frågan och menar att bloggarna kan vara platsen för saklig och fördjupande debatt.

Man kan som bloggare, skribent eller journalist göra på många sätt. Det viktigaste är att som Mary pekar på – oavsett om man är journalist eller bloggare – ha en strävan efter att inte sätta personfixeringen före politiken. Många personer ansluter sig till vårt ställningstagande och förhållningssätt. Se bara på Peter Andersson som bestämt sig för att tala om att han bloggar rent. Ett åtagande som innehåller vissa grundkriterier:

* Tillsammans med andra bloggare reagera när medier gör personliga förhållanden hos poliska förträdare till huvudsak.

* Avstå från blogginlägg / tweets på Twitter, Facebook-inlägg som positivt lyfter upp den typen av nyheter

* Inte själv skriva inlägg i dessa medier utifrån negativa, personliga perspektiv av politiska motståndare

* I mina inlägg tänka till ”en gång till” och pröva innehållet mot dessa ”etiska principer”.

* Där jag kan bidra i debatten om relationen mellan politik och medier, inklusive de sociala medierna.

Apropå min artikel är det rätt kul att det är tre bloggare från tre olika politiska partier som bett Anna om ursäkt. Den ena för att han följde med i drevet, den andra för att hon skrattade med och den andra för att hon inte skrev och begärde en mer nyanserad journalistik. Gammelmedia däremot lyser med sin frånvaro. Det är i och för sig ett enormt mycket bättre utfall än väntat. 😉

En av de personer som lyfter frågan om bloggetik är KD:s Peter Soilander. Jag välkomnar honom varmt. Men jag köper inte hans resonemang om att ett sätt att be om ursäkt är att radera gamla blogginlägg som inte håller måttet.

Själv har jag raderat en hel rad olika artiklar som inte håller måttet. Det har varit mitt sätt att be om ursäkt… Sökverktygen brukar sortera bort förändringar i meningar, vilket i praktiken betyder att minan är desarmerad – och det är fritt fram att ta bort det skadliga innehållet.
Orden har vingar

Det är lätt att glömma bort i stundens hetta att orden skadar.

Det är iofs bra att städa internet från trams men frågan är om det räcker. Snarare tycker jag det kan vara befogat att rätta och korrigera genom att resonera kring varför man ändrat sig och eventuellt dessutom be om ursäkt. Att radera och hoppas att Google sopar bort spåren känns inte riktigt som att ta ansvar för det man skrivit.

Som kuriosa var Peter en av de bloggare som hakade på i det massiva drevet mot Anna. Även om han inte var värst så skrev han bland annat inlägget nedan.

söndag, december 17, 2006

Pust, vad skönt

POLITIK. Anna Sjödin gör helt rätt när hon avgår som SSU:s ordförande. Hon lever helt upp till ordspråket att gå till samhällets bottenskikt med flaggan i topp. ”Mitt ord är uppenbarligen inte värd något”, skriver Sjödin om krogbråket, och ”inte heller mitt läkarutlåtande eller de oberoende vittnen som beskriver vaktens beteende och språkbruk. Jag blev oskyldigt dömd och jag förnekas möjligheten att få visa det.”

Vad SSU:s avgående ordförande Anna Sjödin gör är att osynliggöra sin egen makt och förminska sitt eget inflytande på bekostnad av att vinna sympatier hos läsarna, vilket är ett klassiskt retoriskt knep från antiken för att vinna förtroende för sina egna åsikter. Hon medger detta i sitt uttalande om att ”jag tänker inte be om ursäkt för något jag inte gjort för att eventuellt överleva politiskt.”

Däremot underskattar hon sina motståndare i sitt uttalande att ”jag tänker inte heller slåss mot väderkvarnar” och skönmålar sitt eget uppdrag när hon säger att ”det handlar om att ärligt och uppriktigt bry sig om hur andra människor har det. Det handlar om att stå upp när det blåser som hårdast.

I en tvärpolitisk jämförelse var historian om SSU:s Crazy Horse värre för mig än folkpartiets dataintrång i SAPNET. SSU:s ordförande Anna Sjödin, som också suttit med i VU, ’det mäktiga’ verkställande utskottet (s), har genom sitt handlade visat en sak, och det är idag föremål för traumatiska överläggningar.

Just den politiska målsättningen, som handlar om ”makten framför allt”, är något som överskuggat socialdemokraterna under ett sekel. Tack och lov, så finns det alternativ till politisk kunnande genom Alliansen.

Andra bloggar om: ,

Postad av Peter Soilander kl. 00.00

I Peters blogginlägg fanns inte en antydan till reflektion över att det kan finnas en annan bild. Jag gillar särskilt formuleringen ”att gå till samhällets bottenskikt” Jag drar inte upp detta för att klandra Peter.  Jag har säkert dessutom själv brustit i mitt bloggande under åren.

Peter kommenterar det hela med att han okritiskt följde med. Nu räcker han ut näven i ett långt resonerande och klokt inlägg. Den är tagen.

Däremot vill jag peka på hur lätt det är att falla in i pöbeln tillsammans med exempelvis de politiska ungdomsförbundare som i extas skanderade ”Anna Sjödin fyllesvin” efter en debatt. Eller de som gick i spinn och förvandlade Tsunamidiskussionen till älgjgakt eller safari. Huvuduppgiften blev att basha Lars Danielssons karaktär för att få njuta av hans huvud som trofé ovanför öppna spisen – gärna genom att tillföra dimensioner av otrohetsanklagelser i debatten.

Men jag påstår att de som var skyldiga till att skapa pöbelsituationer är just de gammelmedia som sällan eller aldrig ber om ursäkt och nu sätter sig på höga hästar och pratar om att de minsann har en ansvarig utgivare och pressetik.

Vilket trams. Det finns ingen av prasselpappersproducenterna som tar det samlade ansvaret för den mediabild de skapar i ett drev.

Jag har tidigare skrivit om gammelmedias dubbelmoral när det gäller sex och den tidigare polischef som satts under lupp i inlägget ”får man knulla som polischef”.

 — •l• —

UPPDATERAD. Jag ser att signerat Kjellberg tänker bidra till en schysst bloggosfär liksom Fredriks funderingar.

 — •l• —

UPPDATERAD. Badlands Hyena ironiserar på ett underbart sätt (som vanligt). Peter tycker inte att innehållsdeklaration är modellen. Jag tycker aldrig plakatpolitik är lösning på några problem. Men detta tror jag inte är varken plakatpolitik eller tomma ord.

 — •l• —

Bloggarnas diskussion kring mediaetik för bloggosfären är upplyftande, lovvärd och ett fall framåt. Att gammelmedia inte är vaccinerade från personfixering och slask bara för att de anser sig ha tittarombudsmän, ansvariga utgivare och Pressombudsman ser vi varenda gång vi öppnar en kvällstidning. Sammantaget behöver mediamakten betydligt mycket mer självsanering.

Där vill ett antal av bloggosfärens politiska bloggare bidra. Gammelmedia däremot håller tyst i frågan.

Eller vad tycker du? Tar gammelmedia sitt ansvar?



Några ord om media och att fly ansvar

MEDIA. Mary Jensen på Mina Moderata Karameller gör en mycket läsvärd analys av mediadrev.

VEM BRYR SIG. I dagens krönika gör Mary X Jensen en intressant reflektion över mediadrev kopplat till de diskussioner som varit den senaste tiden om moderat valfusk. Hon har också läst min artikel på Newsmill där jag ger rådet att erkänna oavsett om du är skyldig eller inte om man råkar ut för medias granskning.

Det hedrar Mary att hon reflekterar över hur hon själv ramlade in i drevet mot Anna. Hon går så långt att hon ber om ursäkt för detta. Det är verkligen fint av henne även om hon bara var en liten bricka i hela mosaiken i denna märkliga skandal i svensk politik.

Det ska bli spännande att se om de som verkligen är skyldig Anna en ursäkt någonsin kommer att ge den. Dvs de journalister och mediamakthavare som gärna själva talar om ansvarsutkrävande men sedan själva gömmer sig när kvaliteten på deras arbete ifrågasätts.

När media klampar i klaveret – en personlig reflektion

MEDIAMAKT. Magnus M frågar:

Jag antar att du har personliga erfarenheter av medias hänsynslöshet, lögner och hänvisande till källskydd.

Ja, jag har flera olika exempel där media publicerat osanna uppgifter både nationellt och lokalt och där man tror mer på sina anonyma källor än på den person som utsätts. Det finns också exempel där man inte kan utesluta att enstaka journalister på VK brustit i sin etik.

Jag tänkte dra några mediaexempel här på bloggen för att illustrera vad jag menar och tro inte att jag ogillar media. Tvärtom, jag har utmärkt relation till åtskilliga journalister och jag värderar yttrandefriheten och den kritiska granskningen i media som ett av demokratins grundfundament. I alla jobb och uppdrag där jag haft med journalister att göra har jag eftersträvat goda relationer och försökt vara så behjälplig jag kan eftersom jag varmt respekterar journalistikens ofta stressade arbetsvillkor. Jag tror nog de journalister som varit i kontakt med mig kan intyga detta.

Till dagens exempel.

Denna incident hände för några år sedan när människor i min omgivning och från olika partier frågade om jag hade kopplingar till kriminella motorcykelgäng. Först tog jag det som ett skämt eller någon form av misstag. Men när fler kom och frågade började jag fråga efter orsaken. Det visade sig att ryktet kom från VK-huset.

’Den kände kommunreportern’ gick runt och ställde frågan på ett sådant klantigt sätt till människor aktiva i politiken att effekten ganska omedelbart blev att folk genast började spekulera om det inte kunde ligga någon sanning i uppgifterna. Principen kallas ’ingen rök utan eld’. Det var ett intressant rykte jag fick leva med ett tag. Till och med en aktiv kvinnlig politiker i ett annat parti kom och gav mig det vänliga och omtänksamma rådet att undvika motorcykelgäng.

Jag har aldrig kört motorcykel. Jag har aldrig varit medlem i något motorcykelgäng och jag har inget körkort för motorcykel. Faktum är att jag aldrig ens kört vespa.

Jag förstår att det är viktigt för en journalist att kontrollera uppgifter innan publicering. Jag förstår också att man som offentlig person ska tåla granskning. Men det finns gränser också för hur man hanterar sådant som inte publiceras.

Min första poäng är att en tidning inte behöver publicera felaktigheter för att skada. Min andra poäng är att dåligt journalistiskt arbete som skadar enskilda också sker i VK:huset (hur mycket den malliga morgontidningen än slår sig för bröstet) och min tredje slutsats är att jag har startat min blogg på VK bland annat för att kunna ge min bild ocensurerat så jag bättre kan hantera liknande situationer i framtiden vid sidan av gammelmedias tidigare informationsmonopol.

Vi får se om jag känner för att ge fler exempel på bristande mediaetik framöver.

THOMAS HARTMAN

Drömmen om användargenererad media

MEDIA. Först kom politikerbloggen, sedan Newsmill och nu har nyhetsverket etablerat sig. En av delägarna till den sistnämnda är Leif Pagrotsky och syftet är att vara ett forum för medborgarjournalistik.

Än så länge är rätt mycket av det som publicerats  återanvända nyheter från andra medier men det kanske kommer att ge med sig så småningom. I asien finns tidningar som helt fylls av användargenererat material. Om tiden är mogen för det i Sverige återstår att se.

THOMAS HARTMAN

Miljonvinster på spel…

MEDIA. Har sett på flera ställen hur media (exempelvis VK redovisar nedbrutna pressuppgifter från ATG. Umeåborna har exempelvis uppenbarligen vunnit 103,3 miljoner under förra året. Jag förstår tanken att använda dessa siffror för att locka till spel. Men varför ställer inte media frågan hur mycket Umeåborna spelat för under samma period? Med ATG:s rekordomsättning på 11,97 miljarder är det lätt att inse att vinsterna är blygsamma i förhållande till insatserna.

Men det är kanske inte lika roligt att skriva i ett pressmeddelande.

THOMAS HARTMAN

Fråga till Västerbottens Kuriren

MEDIA. Jag såg idag av en händelse en papperstidning av Västerbottens Kuriren där tidningen kommenterar min blogg om journalister och tipspengar.

Förvirring
■ Av kommentarer och bloggar på nätet förstår jag att
det råder förvirring om både juridik och journalistik.
Politikern Thomas Hartman anser sig veta hur
journalister söker läckor med hjälp av pengar.
Så här skriver han bland annat på sin blogg:
’Det stämmer säkert som VK säger att de bedriver
ett gediget journalistiskt arbete men att media kan köpa
polisinformation för svarta pengar som sedan kan
bokföras som tipspengar är direkt skandalöst. Alla i
branschen känner dessutom till att det är så det fungerar’
Nej, VK betalar varken svarta pengar eller tipspengar.
Nyheter tillkommer efter hårt vardagsarbete av våra
journalister.

Det måste vara bekvämt att kommentera ett blogginlägg om man rycker en sak ur sitt sammanhang. Det jag talade om gäller kvällspressens agerande. Och där har jag trovärdiga uppgiftslämnare som sjäva är journalister med lång erfarenhet av att jobba på Aftonbladet respektive Expressen som berättar att det är så det fungerar. Svarta pengar går rakt i fickan på poliser som tipsar tidningen. Jag har också träffat flera poliser som berättar hur störande detta är för utredningarna.

Förnekar den ansvarige utgivaren för VK att det finns redaktioner som jobbar med tipspengar på det sättet och kan den ansvarige utgivaren garantera att det ALDRIG hänt och ALDRIG kommer att hända i VK?

THOMAS HARTMAN

PS så här skrev jag i mitt tidigare blogginlägg vilket VK innan man kommenterar bekvämt redigerar:

Journalister jag känner som jobbar framför allt på kvällspress i huvudstaden berättar hur det går till.

Där betalar tidningarna tipspengar svart rakt i fickan till enskilda poliser som gjort det till en vana att läcka information till media. En polis jag talade med berättade att det var ett stort problem. Även om hon låste sitt skåp när hon gick hem så kunde hon upptäcka morgonen efter att skåpet öppnats under natten av någon kollega med tillgång till nyckel. Sen stod informationen i pärmen att läsa i tidningen.

Att information kommer ut i media är inget problem rent generellt. Men i vissa fall bidrar det till att skada personer som inte kan försvara sig mot osanningar eller utredningshypoteser och att utredningen försvåras eller rent av saboteras.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , ,