Därför behövs piratpartiet i riksdagen

VAL. Jag läser Erik Laaksos inlägg där han driver åsikten att Piratpartiet skulle göra nytta i riksdagen efter valet. Jag läser också reaktionerna. Men jag måste säga att för mig är frågan rätt enkel.

VAL. Jag läser Erik Laaksos inlägg där han driver åsikten att Piratpartiet skulle göra nytta i riksdagen efter valet.

”det är otroligt viktigt att PP kommer in i riksdagen i årets val”…” det kommer göra att demokratifrågorna får ett nytt och centralt fokus, inte bara i Sverige utan också i Europa.”

Detta har bland annat fått Martin liksom vännen Claes att reagera.

Man häpnar lite över att någon som säger sig vara socialdemokrat och har en position som en av de mest inflytelserika bloggarna i Sverige nu använder den för att propagera för piratpartiet i valet 2010. Har Laakso inte fattat att valet 2010 bestäms av några 100.00 röster fram eller tillbaka.

Låt mig innan jag kommenterar vad jag tycker göra två positionsförklaringar kring min egen person för att vaccinera mig för vissa typer av synpunkter ;-).

För det första. Jag är själv knappast någon nybörjare inom socialdemokratin. Sedan ca 25 år är jag aktiv socialdemokrat och har under den tiden haft förmånen att få ha åtskilliga förtroendeuppdrag både internt inom partiet i arbetsutskott, styrelser och valledningar såväl som partiets representant på alla möjliga nivåer och i ett flertal styrelser och nämnder lokalt, nationellt och internationellt och i typ fyra sorters fullmäktige.

Det gör mig knappast till en bättre människa. Men det gör att jag haft tillfälle att fundera över och betrakta socialdemokratin inifrån under lång tid och med olika ”glasögon” från socialnämnd och skolstyrelse till tekniska frågor vidare till hälso- och sjukvård och näringspolitik etc etc.

För det andra. Jag är kanske en gråtrist sosse men min förståelse för överhoppare mellan olika partier generellt är extremt begränsad. Kanske beror det på att jag ytterst anser att det är värderingar i djupet av ens karaktär som styr valet av parti.

Ingen behöver alltså komma och drämma partillojalitet i skallen på mig när jag pratar om detta. Jag har knackat jävligt mycket dörr. Jag har organiserat torgmöten och skrivit insändare och skrivit motioner. Kort och gott, jag tänker inte be om ursäkt för det jag kommer att skriva.

Samhällets alla valmöjligheter
Jag vet att det finns de som jämför partival med något som går att byta mellan  som vi kan välja mellan telefonbolag, bank eller försäkringsbolag. Det där är kvalificerad bullshit för mig. I min värld är val av parti en djupt förankrad ideologiskt baserad fråga om övertygelse. Det val jag gjort är alltså väl grundat och övervägt.

Det krävs förändring
Men trots detta och trots att vi befinner oss mitt i brinnande valrörelse och även om jag verkligen förstår och respekterar Claes och Martins invändningar är jag inte bara böjd att hålla med Erik Laakso. Jag anser snarare att det är en förbannad nödvändighet för det socialdemokratiska partiet att göra kursförändring inom ett antal frågor.

Vissa saker har redan skett i och med Mona Sahlin. Vilket by the way är en person som jag hyllar och respekterar. INTE för att jag är en traddososse som automatiskt röstar på min partiledare även om det skulle vara en pappfigur som ställdes framför mig. Utan för att jag efter att ha diskuterat detta med henne och lyssnat på henne VET att hon ärligt när den grundläggande inställningen att stå för den lilla människan. Här har socialdemokratin bitvis ett sorgligt förflutet som de stora systemens slentrianmässiga försvarare. Detta tar Sahlin strid mot. Det hedrar henne.

Vilken ledande politiker står upp för integritetsfrågorna?
Men mer kursändring behövs. Exempelvis finns idag INGEN tung företrädare inom (s) som tillräckligt hårt törs säga vad USA:s så kallade krig mot terrorismen egentligen handlat om. Jag saknar verkligen tunga socialdemokratiska företrädare som ORKAR hålla skivindustrin och andra amerikanska kommersiella lobbygrupper på MER än armlängds avstånd och jag brinner för att vi ska lyfta integritetsfrågorna till en rättmätig centralfråga för vår politik eftersom det handlar om och föds ur kärnan av vår ideologi, nämligen människors rätt till frihet.

Det är mot den bakgrunden och efter hundra och åter hundra timmar möten med andra sossar (fan vet om det räcker) som jag är av den ärliga meningen att ett samarbete med Piratpartiet verkligen skulle vara till stor nytta för båda parter.

För den som är kalenderbitare så har jag tillsammans med min sambo Anna Sjödin skrivit om socialdemokratins agerande när det bland annat gäller integritetsfrågorna i boken Vem bryr sig. Men perspektivet går genom bokens alla kapitel och alla intervjuer vi gjort. Jag väljer alltså att se frågorna om integritet i ett bredare perspektiv och anser mig alltså ha rätt mycket på fötterna när jag säger att vårt trackrecord när det gäller människors integritet och den lilla människan kontra staten på senare tid inte alltid imponerar.

Vi har snarare kunnat se en axel av gemensamma intressen mellan moderaterna och socialdemokraterna i vissa av dessa frågor. Det handlar om allt från att socialdemokratiska kommunalråd går armkrok med moderaterna och inför bevakningskameror runt om i kommunerna till suspekta CIA -flygningar där människors rättssäkerhet försvunnit samtidigt som pillret trycktes upp i deras förvånade anus och säcken drogs runt skallen ungefär som nattmörkret lägger sig över Kirunagruvan.

Vem fan brydde sig? Tänk dig in i tanken att det var dina banktillgångar som USA frös. Hur var det egentligen? Hur bra klarade vi civilkurageprovet? Stod Sverige upp för de enskilda människornas rättssäkerhet eller kröp vi närmare USA och myste i dubbelsängen? 

Nej, Jag vet att vi kan bättre. Ur vår historia talar hur vi använt empowerment av människor för att ge folk rätt till utbildning. Hur vi mot högerns vilja infört ett välfärdssamhälle med skyddsnät i vårt land som sträcker sig långt mycket längre än de rikaste vill betala för. Hur människor slutit sig samman för att stå upp för varandra i solidaritet. Men ibland fastnar vi i vår egen historiska förträffliga självbild om hur bra allt varit. Dock ropar framtiden om nya konflikter och utmaningar där vi behövs och då kan vi inte stå på makten sida – utan då ska vi se individen.

Kort och gott behöver vi socialdemokrater skärpa till oss.

På samma sätt som Ingvar Carlsson vitaliserade partiets syn på jämställdheten mellan män och kvinnor. På samma sätt som Göran Persson förde in miljöfrågorna och det gröna folkhemmet. På samma sätt som Mona Sahlin fört in HBT-Q frågorna. På samma sätt behöver nu integritetsfrågorna in i vårt parti tillsammans med en nödvändig perspektivförskjutning där vi återigen lär oss se individen och vederbörandes rätt till frihet.

Det finns ingen Quick Fix. Men ett sätt att bidra till denna utveckling är i samarbete med piratpartiet. Det är orsaken till att jag som aktiv socialdemokrat hoppas att piratpartiet kommer in i riksdagen i höstens val. Dock misstänker jag att medias agenda kommer att ha stort inflytande på hur det utfallet blir i verkligheten. Idag är nämligen inte demokrati- och integritetsfrågorna lika heta som de var till Europavalet. Trots att frågorna i realiteten är minst lika angelägna nu som tidigare. Men det kan förändras snabbt.

Piratpartiet är alltså som jag ser det inget att vara rädda för utan kan snarare vara en vital del av ett socialdemokratiskt progressivt förändringsarbete.

Fler som skriver läsvärt om detta:  Futuriteter (jämför med att tycka det är ok med v och mp), Sagor från livbåten (en trevlig bekantskap från Almedalen som blir varm i kroppen av Laakso),  Magnihasa (som tycker Laako är stark), Jardenberg (lika skön som alltid), Anna Troberg (reflekterar klokt om varför vi engagerar oss), Opassande (skarpt som vanligt), Anders Nilsson (reflekterar över digitala och sociala medier. Har kanske för en gångs skull en framtid som medlare ;-)).

THOMAS HARTMAN

Eva Lena är ute och cyklar i PKU-debatten

INTEGRITET. Det så kallade PKU-registret med DNA prov på små barn kan vara intressant att använda för polisens brottsutredningar. Men samhället kan inte ändra reglerna under resans gång. Det minskar bara tilltron till våra gemensamma spelregler.

INTEGRITET. Min partivän Eva Lena Jansson som också precis som jag är en stark anhängare av vår personliga integritet är för en gångs skull ute och cyklar i en integritetsfråga.

EvaLena tycker att staten ska öppna det så kallade PKU registret för att kunna bekämpa brott exempelvis våldtäkt. Även om hon inte tycks förorda någon generell öppning för att polisen ska kunna använda registret.

Att polisen skulle få tillgång till registret var dock inte avsikten när det infördes och DNA-proven togs på barnen när de var små. Samhället har ingen rätt att ändra förutsättningarna bara för att det vore praktiskt. En förutsättning för att människor frivilligt ska fortsätta att lämna medicinska prov är att de kan lita på att samhället håller ord och inte ändrar förutsättningarna under resans gång. Min gamle vän Henrik Brändén argumenterar klokt i denna fråga.

När 15 procent vill ha kamera på toaletten

Jag läser Corren och blir inte särskilt förvånad när jag ser att det stora flertalet tillfrågade i en undersökning i Linköping tycker att bevakningskameror är bra. Det visar sig att 15 procent till och med kan tänka sig kameraövervakning på offentliga toaletter.


INTEGRITET. Jag läser Corren och blir inte särskilt förvånad när jag ser att det stora flertalet tillfrågade i en undersökning i Linköping tycker att bevakningskameror är bra. Det visar sig att 15 procent till och med kan tänka sig kameraövervakning på offentliga toaletter. Argumentet att den som har rent mjöl i påsen inte heller har något att dölja är obehagligt och saknar slut. En totalitär regim med full statlig kontroll är kanske idealet.

Men politiska partier behöver inte göra som allmänheten tycker. Politiken har också en opinionsbildande roll. Se bara på frågan om delad föräldraförsäkring som jag är varm anhängare av. Undersökningar säger att jag har folket mot mig i den frågan. Däremot säger undersökningar samtidigt att människor vill ha ökad jämställdhet. Det är ett tydligt exempel på att politiken misslyckats med att förklara föräldraförsäkringens betydelse för jämställdheten i samhället. Min lösning på detta är inte att hålla upp fingret och bli populist utan att partierna ska ta det opinionsbildande ansvaret. Så kan tillslut folkopinionen förändras.

Politik handlar inte bara om att följa utan också om att leda. Tyvärr tyder valrörelsedramaturgin på en utveckling där det blir allt mer av fingret-i-luften politik. Ett ständigt velande och anpassande till en folkopinion kommer inte att öka respekten för politiken. Snarare utvecklar vi fega politiker som hukar under opinionssiffrorna.

När Sanna Rayman tappar kontrollen

ATT TAPPA MAKT. Jag har visserligen aldrig pratat med Sanna Rayman så jag vet inte hur hon resonerar. Men när jag läser hennes artikel funderar jag över vad den symboliserar. Hennes tes tycks vara: Nu är det snart val och då blir bloggosfären tråkig – då sjunker kvalitén. Det är en märklig klapp på näsan på bloggarna.

ATT TAPPA MAKT. Jag har visserligen aldrig pratat med Sanna Rayman så jag vet inte hur hon resonerar. Men när jag läser hennes artikel funderar jag över vad den symboliserar. Hennes tes tycks vara: Nu är det snart val och då blir bloggosfären tråkig – då sjunker kvalitén. Det är i och för sig inte samma bloggförakt och elitistiska syn som gammelmedia i allmänhet så ofta gärna ägnar sig åt men det är en märklig klapp på näsan på bloggarna.

Det där förvånar mig. Jag gillar Rayman. Jag har ofta läst henne med stort intresse. Men denna gång förundras jag bara. Och jag funderar…Varför är det viktigt för journalister och åsiktsjournalister att prata om att bloggar har låg kvalitet? Varför är det viktigt att fokusera på meningslösa eller inte meningslösa Twitterinlägg? Varför är det viktigt att prata om att bloggosfären är ointressant?

På samma sätt är det med det där skitsnacket vissa av högerns ledarskribenter kör med om att det skulle vara likriktning och centralstyrning i Netroots. Det är direkt lögn.

Varför blir det så krampaktigt? Det tycks finnas en ständig klåda hos gammelmedia och deras prasselpapper som inte tycks gå bort när det gäller bloggosfären. Man kan säga att det smakar surt i munnen när man följer gammelmedias sätt att hantera bloggandet.

Buhu Buhu. Gnäll och felsökeri.

Låt mig ta ett exempel: I samband med diskussionen om the Pirate Bay som släppte förundersökningen och de så kallade Arbogabilderna med obduktionsbilderna på de mördade barnen så blev indignationen vansinnigt tydlig. Gammelmedia kritiserade reflexmässigt Internet och förfasades (trots att felet helt uppenbart låg hos rättsväsendet som inte sekretessbelagt bilderna från början). Vissa från gammelmedia (en av dom finns kvar som ganska talande debattklipp mellan undertecknad och DN:s Barbro Hedvall som du kan lyssna på här på denna sida) försökte få det till att allmänheten frossade i slask och blod och saker läsarna inte hade med att göra. Underförstått måste gammelmedia utgöra ett filter mellan slutkonsumenten av informationen och själva informationskällan.

Det var en talande debatt som tydligt avslöjade hur media vill vara våra självgoda förmyndare.

Men jag är ledsen att säga detta. Den tiden är förbi. Internet innebär ett slut för allt sånt där tramsande. Det är ett paradigmskifte på gott och ont som påverkar alla försoffade maktstrukturer som tagit sin makt för självklar.

Dessutom har gammelmedia knappast skött sitt jobb särskilt bra?

Men jag förstår dom.

Tänk dig att tjäna pengar på att skvallra om kändisars otrohet med den våta drömmen att fotografera konungens sängkammare. Att tjäna pengar på att läsa offentligt material, ta ut godbitarna, skära dem i lämpliga stycken och sälja portionsförpackat. Tänk dig att du får lön för att göra ett jobb. Du ser dig själv som professionell. Du går till jobbet varje dag och har vant dig vid makten. Makten att ha tolkningsföreträdet. Makten att analysera och dra slutsatser. Makten att avgöra vad som är viktigt och vad som ska tryckas ner och gömmas undan.

Det är mot den bakgrunden det pågår en trend där det journalistiska TYCKANDET vinner utrymme över det refererande, reflekterande och granskande. Där journalisten vid sidan om nyhetsartikeln numera allt oftare tillåts ha en argumenterande artikel med åsikter. Inte sällan är rubriken och bilden dessutom större än texten som är skriven. Bildbylinen blir större och större och vi får se allt fler halvkroppsjournalister och helkroppsjournalister som med säker blick tittar ut på läsaren från prasselpappret.

Det finns något för egot i detta som är djupt mänskligt. Det handlar om bekräftelse. Att få vara någon. Att ha makt.

Men journalisterna är i gott sällskap.

Den auktoritetsbundna makten för journalisten påverkas på samma sätt som den gör för politikern i riksdagen, läraren i skolan, för telejätten som plötsligt får se sina roamingavgifter konkurrensutsättas av Skype, för mediaindustrin, för läkaren på hälsocentralen som får uppleva den svindlande känslan att människor googlar sina sjukdomar och plötsligt kan mer om sin sjukdom än allmänläkaren. De sitter inte längre med mössan i hand i väntrummet. De accepterar inte längre att någon ska avgöra vilken pure de ska få äta av offentligt material. Eller om de är myndiga nog att få se en bild eller läsa en text.

Då brakar makten och riddaren på den vita rustningen blir en av oss. Journalistiken blir ungefär lika sexig och eftertraktad som svensk Tekoindustri.

Tro mig. Jag förstår ångesten. Jag är själv ordförande för en periodisk tidskrift i ett mediaföretag och ägnar mycket tid i det uppdraget åt att fundera över strategier för mediautvecklingen framöver, hur vi ska förpacka, i vilka kanaler och vilka vägval vi ska göra. Jag har lärt mig en sak. Den som anser sig ha tid och råd att krampaktigt hålla sig fast vid det förgångna och ägnar sig åt att skriva såna där texter som allt för många journalister skriver nu för tiden slösar bort viktig tid de istället borde ägna till att göra hemläxan och fundera över sin egen roll i framtidens mediavärld.

Jag läser mängder med tidningar och bloggar kommer säkert att fortsätta att göra det. Och även om bloggarna inte levererar rena nyheter varje dag så kommer de ofta med andra perspektiv. För mig är bloggosfären platsen där jag lärt känna många goda vänner. Det är platsen där jag imponeras och förfasas, letar nyheter och fördjupade resonemang, skvaller och förnöjelse. Det är i strömmen av bloggar jag surfar för att lära känna nya människor och spännande bekantskaper. Det är en plats för ett viktigt politiskt engagemang lika nödvändig som den allmänna världen.

Bloggosfären förändras och utvecklas mot nya former men är i grunden alltså uttryck för grundläggande mellanmänskliga relationer. Att vända ryggen mot bloggandet är att vända ryggen mot en form av mänsklig interaktion. Då och då sticker en blogg fram mer än någon annan men det intressanta är inte den individuella bloggen utan strömmen av bloggar,  hur de interagerar med varandra och vart den strömmen tar vägen. Sett ur det perspektivet är den enskilda bloggens placering på knuff och politometern inte särskilt intressant för mig – utan det intressanta är snarare det totala flödet.

Kort och gott. Min hjärna vill ha roligt. Det behovet duger inte gammelmedia ensamma till att täcka längre. Mycket talar för att jag inte är den enda som tänker så. Det är alltså lika meningsfullt att kritisera bloggosfären som att gnälla över regnet eller snön. Kraften i Internet går inte att stoppa. Gammalt och nytt lever i symbios.

När flödet sätter fokus på Integritetsfrågan eller FRA så tvingar det också fram en reaktion hos politiken och hos gammelmedia. Bloggbävningar när det gäller integritetsfrågan har en oerhört viktig roll att spela i en politisk verklighet där politiken värnar myndighetsmaktens rätt och media väljer att blunda. Så kan vi tillsammans granska mediamakten och ge bakläxa.

Det gammelmedia således borde göra är att gå hem och fundera över sin egen roll i detta och hur bra man egentligen är på att ta sitt journalistiska ansvar. Några exempel: Var finns den granskande journalistiken i dag? Var finns resurserna till det långsiktiga och fördjupande? Varför klandrar man hellre andra än att rensa framför egen port? Varför springer journalister så gärna i flock? Vad betyder mediamonopol från ax till limpa (från produktion, distribution till TV-kanaler) och vilka behov av motkrafter skapar detta Berlusconiliknande samhälle?

Kan det vara så att den här artikeln och artiklarna från Raymans kollegor på liknande tema egentligen handlar om den obehagliga känslan att tappa kontrollen?


Acta måste stoppas

ACTA. Det är skrämmande att det fortfarande finns politiker som okritiskt sväljer såna här förslag som bara gynnar en konservativ mediaindustri. Detta utan att fundera över vilka skador på samhället som blir konsekvensen.



INTEGRITET.
Johan Folin skriver en utmärkt krönika i Kvällsposten där han i en enkel och läsvärd sammanfattning i grova drag beskriver varför ACTA är förkastligt och måste stoppas:

Det finns exempelvis skrivningar om att internetleverantörer ska vara ansvariga för vilka filer deras kunder skickar eller tar emot.
Det innebär att internetleverantörerna kommer bli väldigt känsliga och blockera allting som ligger i gränslandet för upphovsrätten. Filmklipp på Youtube som använder en snutt upphovsrättsskyddad musik? Glöm det.

Det ska även bli straffbart att kringgå kopieringsskydd, till exempel för att kunna spela köpta musikfiler i Microsofts format på Apples Ipod.

Den samlade bilden av dokumentet är att det är den gamla upphovsrättsindustrins våta dröm. När skadan för en upphovsrättshavare som fått sina verk fildelade ska beräknas, kan beräkningen baseras på antalet skapade kopior och försäljningspriset på verket. En skiva som kopierats en gång ska därmed beräknas vara värd omkring 180 kronor.

Jämför det med hur Jon Gray, The Arks manager, kommenterar att gruppens senaste skiva släpps som en bilaga till en specialgjord tidning: ”Inspelad musik är gratis i dag. Den representerar varken tio procent, femton procent eller trettio procent av någonting i dag. Den är antingen gratis på Spotify eller gratis på The Pirate Bay”, sa han till Sydsvenskan häromdagen.

Vid gränskontroller ska resenärernas datorer och mp3-spelare kunna beslagtas eller kopieras av personal för att kontrollera om det förekommer piratkopierat material på dem.

Det är skrämmande att det fortfarande finns politiker som okritiskt sväljer såna här förslag som bara gynnar en konservativ mediaindustri. Detta utan att fundera över vilka skador på samhället som blir konsekvensen.

Krönika: Wetterstrand, val och länkkärlek

Jag kommer för egen del att göra vad jag kan för att motverka inlåsningen i två inbördes länkande politiska grupperingar. Finns det partistrateger som tror att det är en gångbar väg för att utveckla internet och det politiska samtalet så har dom fullständigt fel.


Inför den kommande valrörelsen får vi bloggare inte tro att internlänkning inom blocken är vägen till valvinst.

LÖRDAGSKRÖNIKA. Idag är det Lördag och jag vaknade tidigt trots att jag blev färdig mitt i natten med min inlämningsuppgift om sociala medier till den utmärkta utbildning i PR och kommunikation jag går vid Berghs School of Communication.

Sedan jag installerade en rejäl och pålitlig DeLongi Magnifica helautomatisk kaffebryggare har livet underlättats väsentligt både när det gäller nattjobb och för livet i övrigt. En god frukost med omelett och jag är redo att söka mig ut på Internet med en stor, god, stark Espresso i koppen. Frågan man bör ställa sig är var gränsen går för kaffemissbruk?

Först hälsar jag på hos vännen Peter Andersson som berättar för mig att Demoskop uppenbarligen levererat en skön opinionsmätning för oss rödgröna. Jag bryr mig egentligen inte om dessa mätningar eftersom det bara är valdagen som räknas men det vore fel att erkänna annat än att det, precis som Krassman säger, är bra för självförtroendet.

Maria Wetterstrand verkar oroa högeralliansen. Den alltid lika alerta Röda Berget reflekterar över perspektivet Wetterstrand och rubriken ”Mosa Maria”. Här finns en poäng. Läser man Skytte förstår man hur argumenten gärna fokuseras på bland annat hennes person mer än politik.

Det kommer att bli ett tuff valrörelse. Precis som Kent inte vill ge upp riktigt än vill Tokmoderaten få en vändning. Det viktiga är, precis som jag och andra bloggare skrivit tidigare, att vi hjälps åt att hålla en bra nivå på den politiska debatten trots gammelmedia.

Sedan sippar jag lite kaffe och glider vidare till en annan av de politiska motståndare jag uppskattar mest nämligen Mary på Mina Moderata Karameller som skriver om ett av mina favoritämnen: integritet. Denna gång är det England som vill göra det möjligt att stänga av internetsidor som ”troligtvis” används för copyrightintrång. Detta argumenterar Centerns Lena Ek mot på ett klokt  och föredömligt sätt. Vi börjar bli flera i de olika partierna som tillsammans med piratpartiet ser riskerna med den integritetskränkande politiken. Det är bra och vi har all anledning att hålla ihop och hjälpas åt över partigränserna.

Bland annat därför tycker jag att den rådande blockpolitiken är ett stort problem för den svenska demokratin. Det gäller även oss som är verksamma på nätet.

Det fanns en tid då partisidorna inte innehöll länkar ut från sidan eftersom man då var rädd att tappa läsare enligt principen här hos mig slutar internet, här ska läsarna stanna. På samma sätt ser vi risken att alliansbloggare respektive rödgröna bloggare bara kommer att länka till sina egna.

Jag kommer för egen del att göra vad jag kan för att motverka inlåsningen i två inbördes länkande politiska grupperingar. Finns det partistrateger som tror att det är en gångbar väg för att utveckla internet och det politiska samtalet så har dom fullständigt fel. Internet handlar om länkkärlek precis som politik handlar om diskussion och utbyte mellan människor.

Eller vad tycker du? Är inlåsningen i blockpolitik bra för Sverige?

Borde inte media självsanera?

Det sägs att vi lever i det personliga ansvarets tid. Men allmänheten skulle bara veta hur mycket av tidningsläsarnas pengar som våra så kallade ansvariga utgivare är beredda att betala för att ingen ska veta om deras misstag.


Vad är det som händer med människor i flock? Även journalisterna riskerar att drabbas av flockbeteendet, liksom deras chef: Den ansvariga utgivaren.

MEDIAS DUBBELMORAL. Det är inte lätt att diskutera  hur människans beteende  förändras i grupp. Se bara på händelserna i Bjästa. Det var en intressant realtidsstudie att följa alla dessa indignerade kommentatorer som väcktes under den tiden Uppdrag Granskning beskrev situationen på den lilla orten. Facebook och Twitter flödade av ogillande. Resultatet blev snabbt ett nytt pöbelbeteende  – fast åt andra hållet.

Förvånande? Knappast.

Vissa tar det där som bevis för att Internet är boven istället för att se nätets möjligheter.

Ska vi vara ärliga så är mobbens beteende djupt mänskligt. I alla sammanhang där vi har mer än två personer kan vi nästan räkna med att två bildar en grupp som går ihop mot den tredje. Vapnen som kommer fram i relationen mellan människor är inte sällan rostiga.

Det är därför vi ser konstiga maktstrider i idrottsrörelsen, märkliga manövrar i bostadsrättsföreningen och suspekt beteende under värnpliktstjänstgöring, i skolans värld eller varför inte i fikarummet på jobbet.

Det är bara att konstatera att när vi människor går ihop i en flock går vår hjärnas förmåga att säga stopp hand i hand med vår mänskliga feghet. Det är svårt och krävande att ha integritet nog att gå mot gruppen. Då saknas det nödvändiga kritiska tänkandet.

Därför vänder jag mig mot medias trivialisering av politik. Med stora ögon sitter åsiktsjournalister och kulturskribenter på åskådarläktaren med sur min och tävlar i grenen indignerat fingerpekande och moraliserande mot politiken i exempelvis turerna kring FRA eller Folkpartiets dataintrångsskandal inför förra valet.

Ungefär som om de kan lura i någon att  media vore bättre själva. Eller att det är rimligt att skylla på exempelvis bloggosfären istället för att se sitt eget ansvar.

Det är kanske bekvämt. Men det är inte renhårigt.

Debatten om internets fördärv (exempelvis Marteus märkliga inlägg för en tid sedan om det hon kallade näthat mot Beatrice Ask) respektive diskussionen om omoraliska politiker inför valrörelsen behöver få fler dimensioner.

I dagens Aftonbladet har jag en debattartikel kring medias beteende i drev utifrån personliga och yrkesmässiga erfarenheter. Det är bara att konstatera att journalisterna inte är ett dugg bättre än någon annan.

Det är inte alltid populärt att ifrågasätta gammelmedias sätt att jobba. Men kanske borde de sopa rent framför egen dörr innan de börjar klanka på Internet och bloggosfären.

Det sägs att vi lever i det personliga ansvarets tid. Men allmänheten skulle bara veta hur mycket av tidningsläsarnas pengar som våra så kallade ansvariga utgivare är beredda att betala för att ingen ska veta om deras misstag och övertramp.

Nätet spinner nätet runt Beatrice Ask

MEDIA. Det är rätt intressant att se hur medialandskapet förändras. Debatten om Beatrice Ask och hennes integritetskränkande syn på de frågor hon är satta att jobba med började med en diskussion i bloggosfären. Men vad gjorde gammelmedia?


Bloggosfären spinner nätet runt makthavarna

MEDIA. Det är rätt intressant att se hur medialandskapet förändras. Debatten om Beatrice Ask och hennes integritetskränkande syn på de frågor hon är satta att jobba med började med en rätt stillsam diskussion i bloggosfären. Sen brakade det loss.

Både justitieministern och hennes medarbetare såg nog uttalandet som ett harmlöst inlägg i den populistiska debatten om hårdare tag.

Sedan när dom trodde frågan var mer eller mindre död ökade intensiteten, gammelmedia hakade på så smått medan ljudnivån i bloggosfären ökade. Det blev bara värre ju mer Ask trasslade in sig och försökte förklara. Fler bloggar engagerar sig.

Kritiken mot Ask håller i sig. Idag kritiseras hon på SvD ledarsida av Sanna Rayman i en välformulerad ledare.

Bodström gick ut på sin blogg i en välformulerad kritik.

Med fog kan man ifrågasätta Bodströms engagemang i dessa frågor. Han har inte det bästa trackreckord man kan uppvisa som justitieminister i just frågor om personlig integritet. Men Bodströms uttalande gör dubbel nytta. För det första hjälper till att ruska liv i gammelmedia.

Men det finns en faktor till. Bodströms uttalanden nu lär hållas mot honom framöver. Därför är det bäst att Bodström menar allvar. För hans egen skull.

Allt granskas. För den som vill vara politiskt verksam idag är bloggosfären en uppenbar maktfaktor att räkna med. Det är en nyttig påminnelse för de etablerade partierna men även för gammelmedia som ibland tar osedvanligt lång tid på sig att reagera. Denna gång var det bara vår rättssäkerhet som stod på spel medan de pratade RUT-avdrag och annat trams.

PS

Jag citeras för övrigt i dagens Karlskoga Kuriren och mikrointervjuas av s-buzz.

Försäkringskassan förtjänar ny logotyp

Klart försäkringskassan ska ha en ny logotyp för att berätta om högeralliansens politik. Det ska vi självklart unna dom. Däremot behöver dom inte lägga skattemedel på dyra konsulter. Loggan har dom här.


REKLAM.
Genom Alliansfritt Sverige uppmärksammas jag på Försäkringskassans nya logotyp som uppenbarligen är producerad av Garbergs (som by the way är den moderatstyrda alliansens byrå). Genom att vara otillgängliga för behövande har försäkringskassan kränkt integriteten för åtskilliga av de mest utsatta i vårt land.

Jag förstår att försäkringskassan vill markera sin nya politik och vad är då bättre än att göra det i ett nytt unikt samarbete med den moderatstyrda alliansen. Det är helt riktigt att det sättet att jobba är nytt för Sverige och behöver föräras en ny profil. Den har du nedan:

Nymedia på detta; Martin Moberg, Veronica Palm, Röda Berget, S-Buzz, Stefans konspirationer, Peter Andersson, Andrea Doria.

Gammelmedia: Aftonbladet

HBT-Sossen konstaterar att det kan bli konflikt.

Klart Morfar ska få röka och dricka vin

Sakine Madon skriver klokt i dagens Expressen. Det borde vara en självklarhet att gamla människor själva får bestämma om de vill dricka alkohol eller inte. Hur kan det ens vara en fråga att diskutera?


POLITIK.
INTEGRITET. Jag läser Sakine Madons utmärkta artikel i dagens Expressen: Farmor har rätt till sin Whiskey. Jag förstår inte att detta behöver utredas. Eller rättare sagt snarare är utredningen felaktigt riktad. Det som behövs är en total översyn över vår äldreomsorg och äldrevård.

Thyra Frank som driver ett kommunalt äldreboende i Köpenhamn gör det efter olikhetsprincipen. Om en äldre rökt hela sitt liv menar Thyra att hon visserligen har makten att ta av henne rökverken men knappast den moraliska rätten. På samma sätt sprids bulldoften på boendet när de äldre är med och bakar bröd.

Det är inga lätta fall som bor hos Thyra om nu någon trodde det. Ett omsorgskrav på 24 timmar är förutsättningen för att få flytta in. Boendet är på grund av eller trots Thyras sätt att driva det billigare för samhället och vinsten används  bland annat till en längre bussresa utomlands per år för de äldre tillsammans med personalen.

I medeltal visar det sig att människor lever 3,5 år hos Thyra medan de enbart lever 1,5 på jämförbart boende i Sverige. Kanske för att de får vara människor i en mysig boendemiljö istället för kollin som slutförvaras på en arbetsplats.

Vi socialdemokrater måste skärpa till oss. Vi behöver en ny vision för våra äldre som sträcker sig längre än att prata pensionärsskatt eller privata alternativ. En ny tid är här. Det gäller även för våra äldre. IOGT har fullständigt missat vad svensk äldreomsorg behöver. Mindre pekpinnar och moraliserande – inte mer.

Detta är dessutom ytterligare ett sätt att diskutera frågan om personlig integritet. Denna gång för våra äldre. Snart sitter du kanske där själv. Då kan det varit klokt att engagera sig för de äldres villkor i tid 😉