Skicka högerregeringen på fortbildning till Moskva

POLITIK. Gör man ett flygfoto över den politik som drivs i vårt land blir man beklämd. Kanske behöver regeringen åka på fortbildning. Jag har ett förslag på var.

POLITIK. Lubjanka är vardagsnamnet för KGB:s gamla högkvarter vid torget med samma namn i Moskva  Vi pratar om en stor byggnad i gult tegel som konfiskerades efter oktoberrevolutionen och gjordes om till högkvarter för den hemliga polisen, Tjekan. Byggnaden spred skräck i medborgarna oavsett om de var skyldiga eller inte.

Den gula byggnaden leder mina tankar till den svenska försäkringskassan men också till den rådande politiska debatten om rättssäkerhetsfrågor och integritet.

Hur problemen ser ut i vårt land ser vi exempelvis om vi läser Nordvästra Skånes Tidningar (papperstidningen) och i Helsingborgs Dagblad om Jessica Anderssons öden och äventyr. Jessica tappade livräntan 2008 efter att försäkringskassan bytt fot och lanserade den intressanta teorin att hennes nacksmärtor berodde på stora bröst snarare än på hennes Whiplashskada.

Jessicas tvist lever sitt långvariga liv i domstolsvärlden och försäkringskassans kreativitet utmanas att uppfinna nya skäl till avslag. Nu är de inne på skäl som handlar om någon form av psykosocial belastning.

Jessica överklagar domen till kammarrätten. Så här långt har hon tvingats lägga ut ca 40 000 kronor ur egen ficka eftersom hon inte har rätt till rättsskydd.

Jac Nepérus – advokat vid den advokatfirma som representerat Jessica i den segdragna tvisten – beskriver obalansen som uppstår när staten lägger bevisbördan på den enskilde:

– Tidigare antog man att det var en arbetsskada om man inte kunde bevisa att det var något annat, sedan vände man på det. Om man kan hitta någon annan möjlig förklaring till smärtorna så har man inte rätt till ersättning, säger han till Nordvästra Skånes Tidningar.

Jac menar att rutinerna hos försäkringsnämnden, instansen under förvaltningsrätten, ger en tuff uppförsbacke för den enskilde som är enormt svår att hantera. Man kan tro att det är landet i öst han talar om. Fast det är Sverige:

– I en domstol säger alla sitt och sedan går alla ut. I försäkringsnämnden kan handläggarna sitta kvar och argumentera efteråt. De får sista ordet och det kan komma fram saker i beslutet som man aldrig fick bemöta, säger han.

Det som med rätta upprör Jac mest är att den enskilde  mycket sällan får allmän rättshjälp i strider där försäkringskassan eller andra myndigheter är motpart.

– Det är egentligen skandal. Om man bråkar med grannen eller vad som helst så kan staten betala ens advokatkostnader.

– Här heter det att myndigheten man strider emot ska vara opartisk och föra fram argument även för den enskildes bästa, men det är bara en schimär.

Jag måste tillstå att vi lever i en märklig tid i Sverige.

För det första. Moderaterna som tidigare sa sig vara de som reagerade mot såna här problem där individen körs över av staten är knäpptysta.Det gör att människor som måste ta fighten mot försäkringskassa eller andra myndigheter får betala den evighetslånga striden ur egen ficka. Inga antydningar till lagändringar här inte. Det är mer prioriterat att sänka skatten för de rikaste och göra sig av med våra gemensamma resurser.

För det andra. Polisen som man kan tycka borde stå upp för människors rättssäkerhet argumenterade nyligen för precis tvärtom – avskaffad rättssäkerhet och omvänd bevisbörda. Kan du inte förklara var dina pengar kommer från riskerar du att åtalas för brott. Från högerregeringen möts förslaget som vanligt med kompakt tystnad.

För det tredje. Det var inte länge sedan samma regerings justitieminister uttalade ett annat ”intressant” förslag om gredelina kuvert till misstänkta kriminella. Snabbt glömde den ansvarige ministern en viktig del av vår demokrati: presumtionen att du är oskyldig till motsatsen bevisas.

För det fjärde. Det är inte länge sedan moderaterna klubbade igenom FRA-lagen och massavlyssning infördes i vårt land.  Detta mot bakgrund av en  terroristnoja som hotar oss alla. CIA hade som bekant många ”kreativa” idéer.

För det femte. Vi minns hur en ungdomsgeneration kriminaliserades på uppdrag av amerikansk skivindustri.

För det sjätte. Åter till försäkringskassan. Ingen ska skylla den rådande situationen på myndigheten enbart. Ytterst kommer den politiska inriktningen med en sjuk sjukförsäkring från högerregeringens så kallade ”arbetslinje” på samma sätt som försäkringskassans oförmåga att betala ut pengar i tid handlar om regeringens oförmåga att styra sin myndighet. Jessica som jag berättar om ovan är inte ensam. Det finns åtskilliga som förnedras av försäkringskassan på regeringens uppdrag. Människor faller mellan stolarna. Många får leva med en klump i magen och stå ut med orimliga handläggningstider, stress och ovisshet med sjukpenningregler som är ett fiasko. Allt fler lever i fattigdom. Otryggheten breder ut sig. Sverige blir kallare. Klyftorna ökar. Spänningarna i samhället likaså.

Även om den sovjetiska hemliga polisen bytt namn ett antal gånger under åren har man hela tiden haft sitt högkvarter i samma skrämmande byggnad: Lubjanka. Efter upplösningen av KGB blev Lubjankabyggnaden huvudkontor för de ryska gränstrupperna. Man öppnade även ett museum över den verksamhet som bedrivits i huset.

Det är hög tid att föreslå ett studiebesök för den svenska borgerliga regeringen och dess hantlangare till Lubjankas KGB-museum.

På många sätt liknar den politik som drivs i vårt land inom område efter område det skrämmande, nyckfulla och oberäkneliga beteendet hos den totalitära regimen i öst – ytterst manifesterad av dess legendariska säkerhetstjänst. Måhända kan vårt lands ledning lära sig en del från historieböckerna hur rädslans, piskans och orons politik föder rädda och kuvade människor.

Än är det inte försent. Valet är inte förrän den 19 september och regeringsplanet flyger dom gärna fritt fram till dess.

Om det blir enkel biljett spelar ingen roll.

Vi har nämligen hur som helst ett stort behov av en ny regering efter valet.

THOMAS HARTMAN

Svar till Scaber Nestor: Därför är junilistan ett populistiskt högerparti

Businessman clown
Junilistan – ett riktigt högerpopulistiskt pajasparti!

JUNILISTAN. Scaber Nestor undrar varför jag som socialdemokrat kallar junilistans Sören Wibe för sektledare och den lilla sandlåda han leker i för ett högerpopulistiskt parti.

Det är inte särskilt konstigt. Junilistan är Sveriges första medlemslösa parti, utan kongresser, lokalavdelningar och medlemmar. En oavsättbar elitklick som väljer sig själva. Det är inte utan att partiet påminner om Ny Demokrati.

Inför valet 2006 lanserade junilistan ett hårt högerprogram med omfattande skattesänkningar, pigavdrag (rotavdrag för kvinnor för rengöring, omsorg och tvätt), bantad offentlig sektor, utförsäljning av statliga företag, privatisering av arbetsförmedlingar, urholkad socialförsäkring. Friskolessystemet skulle omfatta fler delar av välfärden.

Men frågar man partiets företrädare om junilistans partiprogram så sopas det snabbt under mattan med kommentaren att EU-valet inte handlar om lokal politik i Sverige. Rent skitsnack. Vad ska man med ett partiprogram till om det bara gäller i vissa val.

Att Junilistan är till höger kan nog alltså de flesta läskunniga vara överens om även om de gör allt de kan för att krampaktigt framgå som socialdemokrater av partitaktiska skäl.

En annan liten lustig detalj handlar om att de gärna kallar sig tvärpolitiska. Vilket också är rent trams. Någon demokratisk ordning måste vi ha i EU och i partiväsendet. Lika lite som man röstar flera gånger per person så har man flera partimedlemskap. Några dubbla medlemskap är inte accepterade av några partier.

När det gäller populismen finns det åtskilliga exempel på den populistiska retorik junilistan använder. I vissa fall drar sig inte partiet för att sprida rena lögner för att ifrågasätta de andra partiernas EU-kritik. Socialdemokraten Bengt Ove Karlsson skrev en insändare där han pekar på ett exempel i högen med populistiska argument som junilistan sprider på insändarsidorna.

Bevare oss för Junilistan

I ETT debattinlägg (VF 28/8) försöker junilisteombuden Johan Olson och Birgitta Sandblom få folk att tro att ett ja till Lisabonfördraget skulle innebära att Sverige inte längre skulle kunna tävla i idrott som enskild nation, utan bara ingå som en del i ett EU-lag. Det är bra att junilistan så tydligt avslöjar var den står i denna för europasamarbetet så viktiga fråga. Ingen behöver väl längre tveka om på vilken utomordentligt låg saklighetsnivå en folkomröstningskamanj skulle hamna.

Bevare oss från sådant käbbel! Och från junilistan!

BENGT-OVE KARLSSON

För inte allt för länge sedan menade junilistan i insändare att Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt har en hemlig överenskommelse om att trumfa igenom Lissabonfördraget. Det ligger i junilistans populistiska taktik att antyda att ”makthavarna” ”konspirerar” mot medborgarna.

Ett annat exempel var när Junilistans Hélène Goudin i ett debattinlägg i Norrbottens Kuriren 22/10/08 anklagade moderaten Gunnar Hökmark för inte vilja sätta stopp för Europaparlamentets onödiga pendlande mellan Bryssel och Strasbourg. Något som de flesta ifrågasätter starkt.

Men det var ett märkligt angrepp eftersom Hökmark i sin första debattartikel i samma tidning uttryckligen poängterade att han just ville stoppa flyttcirkusen. En åsikt han också har upprepat.

Men samma felaktiga angrepp har socialdemokraterna råkat ut för. Socialdemokraterna är som bekant motståndare till EU-parlamentets pendling mellan Strasbourg och Bryssel. Men när junilistan argumenterar så påstår dom gärna motsatsen. Så här skriver dom exempelvis i en insändare i Borås tidning.

”EU-parlamentet sammanträder tolv gånger per år i Strasbourg, det innebär inte bara onödiga miljardkostnader utan även sämre effektivitet och onödiga transporter. Junilistan har tidigare tagit initiativ för att avbryta Strasbourgpendlandet. EU-parlamentarikerna från socialdemokraterna och de borgerliga partierna vill dock inte ställa sig bakom ett sådant krav.

Peter Lilja
Sven Wemmeus

junilistan”

Detta kan ställas mot socialdemokraternas faktiska åsikt i frågan.

”EU-kommissionär Margot Wallström vill få ett slut på EU-parlamentets pendlande mellan Bryssel och Strasbourg. Det kostar för mycket och minskar EU:s trovärdighet, tycker hon.”

Junilistan är alltså ett populistiskt parti som har som politisk strategi att medvetet sprida lögner i insändare i olika tidningar.

Syftet med detta kan man fråga sig. Men ifrågasätter någon varför partiet gjort det till sin strategi att sprida felaktigheter och populism så blir svaret snabbt att partiet inte tar ansvar för vad enskilda sympatisörer skriver i sina insändare. Bekvämt. På samma sätt som man inte vill diskutera detta beteende så vägrar partiets representanter uppenbarligen att diskutera den högerpolitik de beslutat om inför valet 2006.

En av junilistans strategier handlar uppenbarligen om populistiska angrepp på motståndarna som inte ens behöver ha någon grad av sanningshalt. Alla medel verkar tillåtna i kampen.

I en debattartikel i Värmlands folkblad kallar junilistan riksdagens beslut om lissabonfördraget för landsförräderi.

Det är samma retorik som vi känner igen från ett annat nationalromantiskt högerparti – nämligen Sverigedemokraterna. Då är det invandringen som klassas som landsförräderi.

Junilistan är inte intresserade av att diskutera på vilket sätt nicefördraget som EU har idag är skulle vara bättre än lissabonfördraget.

De två högerpartiernas retorik handlar om att misstänkliggöra allt EU gör och sprida en rädsla för det okända.

Junilistan representerar tillsammans med Sverigedemokraterna inskränkt nationalism kombinerat med en rädsla för ett europeiskt samarbete. Två populistiska nationalromantiska högerpartier som slåss om samma valjare.

Varför står junilistan inte ärligt för de program och den högerpolitik man för om det inte handlar om att lura människor?

Men jag önskar junilistan och Wibe lycka till i arbetet att bli mer seriösa framöver. Dock misstänker jag att det aldrig kommer att ske utan att det hänger på övriga partier om vi ska få någon bra EU-debatt inför det kommande valet.

Eller som Stigbjörn Ljunggren så träffsäkert skriver:

Junilistan ”kan bli för Europaparlamentet vad Sverigedemokraterna är för riksdagen: en säkerhetsventil för alla som är missnöjda med allt, oavsett vad det handlar om. Men för att lyckas med detta måste ni påstå att allt elände som finns har med EU att göra, precis som Sverigedemokraterna lastar invandrarna för allt dåligt som hänt i Sverige sedan Toy försvann från karamellhyllan.”

UPPDATERAD. Scaber Nestor påstår att han svarar. Men det var inte mycket till svar. Enstaka sympatisörer och ”kontaktpersoner” är inga medlemmar. En websida i Skåne som drivs av en ”entusiast” är inga lokalavdelningar.

Partiet har löst interndemokratin på ett fiffigt sätt genom att helt enkelt inte ha medlemmar. Eller som de själva skriver på sin websida ”Junilistan är en nätverksbaserad politisk rörelse där sympatisörerna lägger grunden för politiken.”

Vad pysslar nätverket med? Ja uppenbarligen har junilistan hittat sin roll i att lansera konspirationsteorier som att Mona Sahlin och Reinfeldt tillsammans intrigerar mot folket man har gjort märkliga utspel om att vi i framtiden inte kan vara med i OS som nation och rent felaktiga påståenden om att personer som är motståndare till flyttkarusellen mellan Bryssel och Strasbourg i själva verket skulle vara för. Men det kanske uppfattas som viktiga uppgifter för ett parti av insnöade nationalister.

Partiet har kantats av anklagelser om svågerpolitik och bristande interndemokrati. En kongress blir inte en kongress för att det står så på pressmeddelandet.

Hur skralt det så kallade partibygget egentligen var framstod tydligt när en av Junilistans bildare, förre Riksbankschefen Lars Wohlin, hoppade av till kristdemokraterna 2006. Wohlin förklarade att han inte trodde på möjligheterna att påverka genom Junilistan.

Den bedömningen ligger det nog mycket i.


THOMAS HARTMAN

[tags] junilistan, politik, samhälle, sören wibe, lars wohlin, högerpopulism, populism, kristdemokraterna, scaber nestor, margot wallström, demokrati, delaktighet [/tags]