Högerns arbetslinje: sämre trygghet och lägre lön

VALET. Den utmärkta siten Alliansfritt Sverige sammanfattar högerns arbetslinje: sämre trygghet och lägre lön.


GÅR BAKÅT.
Den utmärkta siten Alliansfritt Sverige sammanfattar högerns arbetslinje:

”De borgerliga kraven pekar i en tydlig riktning. Du ska ha mindre att säga till om på jobbet, du ska ha sämre arbetsmiljö, sämre trygghet och lägre lön.

Men du får några hundralappar lägre skatt.

Mona: Varför bry oss vad högern tycker?

MOSA MONA. Förutom några gamla gubbar med bögnoja har jag inte träffat några Monamotståndare.

OMTYCKT. Häromdagen pratade jag med en journalist om den så kallade mosa Monakampanjen som pågår i media. Förutom några gamla gubbar har jag inte träffat några Monamotståndare. Däremot skildras det gärna i media.

Det är inte så att jag tror att Mona Sahlin är utsatt för en konspiration av landets journalistkår. Så naiv är jag inte. Däremot  ser jag hur media sprider bilden av att hon ska vara ständigt ifrågasatt av sina egna. En bild som är gravt förvanskad.

Samma dag ringde en representant för en arbetarekommun och uttryckte frustration över detta och undrade hur de kunde hjälpa till. De ville gärna gå ut offentligt och ge Mona Sahlin sitt stöd. Nu visste de inte hur de skulle få genomslag för sitt stöd medan om de varit kritiska till Sahlin hade de genast fått en helsida i Expressen.

När media ringer runt och inventerar partiet efter kritiker så är alla som stödjer henne ointressanta att skildra. Om det däremot finns någon som surar och kritiserar så lyfts de fram. Hennes karaktär, språk och klädstil kritiseras.

Som aktiv socialdemokrat kan jag säga att jag inte träffat någon Monakritiker (möjligen med undantag av en handfull gamla homofientliga gubbar – men där tror jag mer det var hennes HBTQ engagemang som störde bilden för gubbsen.)

Men hur socialdemokraterna än gör blir det fel i vissa medias ögon. Idag ser jag hur ett antal gamla och tunga socialdemokrater skriver på DN-debatt för att ge henne sitt stöd. Genast är SvD:s ledarsida där och gnäller och menar att socialdemokraterna har en ”ledarkris”. Hade partiveteranerna däremot inte skrivit hade samma tidning använt deras ”tystnad” som bevis för samma så kallade ”ledarkris”.

Det finns naturligtvis ingen ledarkris inom socialdemokratin. Däremot finns en vilja från borgerligt håll att racka ner på Sahlin. Men varför ska vi bry oss om det? Vad högerns opinionsbildare tycker är totalt ointressant för oss. De kommer aldrig att rösta på oss oavsett vad vår partiledare heter.

Det borde även de nyhetsrapporterande så kallade ”opartiska” journalister som sprider högerns världsbild inse.

THOMAS HARTMAN

Karta: Här rear (m) ut lägenheter och förskolor

Förskolor säljs till underpris. Det är något konstigt med moderaterna som genast måste rea ut våra tillgångar.


SNORBILLIGT. Det är något konstigt med moderaterna. Så fort de får nycklarna till samhällets resurser så vräker dom ut våra gemensamma tillgångar till näringslivet – gärna till underpris.

Hyresrätter reas ut, skolor slumpas bort och förskolor säljs ut snorbilligt. Nu finns siten du längtat efter där du kan se sammanställningen plottat i google-maps över de dåliga affärer som den borgerliga majoriteten i Stockholms stadshus gjort sedan 2006.

Flera miljarder, som hade kunnat användas till att utveckla bl a Stockholms skolor, äldreomsorg och vägar, har slösats bort.

De blå häftstiften visar kvadratmeterpriset för varje allmännyttig hyresrätt som ombildats, och vad jämförpriset för bostadsrätter på marknaden är. De gröna häftstiften visar vilka förskolor som sålts, till vilket pris, och vilken vinst det nya företaget gjort första året. De röda visar samma sak för vård och hemtjänst.

Varför är det inte viktigt för moderaterna att ha ordning och reda i vår gemensamma ekonomi?

THOMAS HARTMAN

Söndagskrönika: När moderaterna äter sina egna

VALET. Alldeles före medias tokrapportering om prinsessbröllopet släppte SKOP en intressant partisympatiundersökning. Slitningarna i högerblocket är det mest intressanta. Men det missar många media att ens kommentera.


Vi ser hur moderaterna äter upp sina egna.

OPINION. Under fredagen presenterade SKOP sin senaste opinionsundersökning enligt vilket både Kristdemokraterna och Centerpartiet nu hamnar under riksdagsspärren, vilket omöjliggör en regeringsallians för högerpartierna. Slitningarna i högerblocket är det mest intressanta med undersökningen. Precis som bland annat Knapsu, partistaten, utsikt från ett tak och vänsterpartiets Kaj pekar på så missar många media att ens dra några slutsatser av detta.

Högerns hårt kopplade samarbete är verkligen påfrestande. Claes skriver att allianssamarbetet riskerar att bli slutet för två partier. Det är nog en riktig analys. Samarbetet för med sig stora krav att de små partierna runt moderaterna lyckas med sin profilering om de inte ska bli uppätna. Men samarbetet ger väljarna allt färre skäl för varför svensk politik behöver fyra borgerliga partier. Även om Tokmoderaten på sitt alltid lika sköna sätt försöker rädda sina små kompisar från avgrundshålet.

Maud Olofsson har valt den märkligaste strategin. Hon har lyckats med den imponerande bedriften att både kasta partiets klassiska frågor överbord tillsammans med skräp och bråte. Uppenbarligen följde partiets profil med i städningen. Det är imponerande att hon lyckas reta upp partiets gamla ärrade och rutinerade sjömän samtidigt som hon lurat in partiet på en sorglig och tämligen meningslös ideologisk ökenvandring runt runt på det sjunkade fartygets nedre däck. Hon lagar inga segel. Hon lagar ingen mat. Hon täpper inte till några läckor i skrovet. Det enda hon tycks drömma om är att få sitta vid den allt tröttare Skepparen Reinfelds sida och klappa hans panna.

Eller som Eva skriver i ett skönt citat:

F.ö. kan man alltid lita på stureplanscentern. Nu är de för kärnkraften, mot glesbygden och mot datalagringsdirektivet som de nyss röstat igenom. I centern är det numera kort halveringstid på åsikterna. Det börjar smitta av sig både på medlemsantalet och väljarstödet.

Fartygets Kaplan Hägglund har en tuff tid när den religiositet och de kristdemokratiska mossiga ideal som bygger hans parti är lika eftertraktade som springmasken på de dagis han helst skulle vilja lägga ner. Inte ens ett prinsessbröllop tycks kunna vrida tiden tillbaka till den tid då människor ville fjättra kvinnan vid spisen. Ingen tycks lyssna på hans tal om märkliga värderingar från förr. Nu sitter han ensam och övergiven i sin hytt muttrar och karvar kors i bordet och hoppas att trenden ska vända så han får följa med på nästa expedition. Men frågan är vad han bidrar med?

Skillnaden mellan den trötta högeralliansen och de rödgröna är rätt intressant. Från höger har bilden matats ut att partier ska bada i samma badtunna med samma badvatten för att kunna styra fartyg.

Från vänster har man tidigt struntat i badbyxorna och istället valt att jobba på samma sett som tidigare. De rödgröna bryter sina ståndpunkter. Ibland ryker stickor och strån. David Aronsson är en av dom som inte riktigt gillar de rödgröna samarbetet. Jag tycker nog snarare att samarbete under samma hatt behövs men jag är fullt övertygad om att ett lyckat samarbete för framtiden bygger på att alla tre partierna kan odla sin särart istället för att tvingas växa ihop. Alliansexemplet avskräcker.

Moderaten Göran Pettersson hoppas på att det rödgröna samarbetet kommer att få missnöjda (s) väljare att lämna till höger för att dom är less på (mp) och (v). Det är ett rätt otroligt scenario. Snarare har socialdemokraterna en fördel av att ligga lågt i dessa tidiga opionsundersökningar. Hellre det än tvärtom.

För övrigt undrar jag lite över dessa högermänniskor som förhärligar alliansens bygge av ett parti (exempelvis PJ Anders Linder som driver frågan om valallians).

Min åsikt är att det blir trist, enkelspårigt och mainstream. Jag tycker snarare att det är härligt befriande med diskussion (och att det är för lite diskussion i svensk politik). Hellre det än den ideologiska slätstrukenhet och urvattnade puré som också vissa i media emellanåt tycks luras att tro leder Sverige framåt.

Här är Lennart Holmlunds Umeå ett föredöme.

I grunden struntar jag i opionionsundersökningar. Vi vet alla att valet kommer att bli tufft och det knappast kommer att skilja mycket mellan blocken. Även om jag självklart skulle vilja se en brakseger är jag nöjd om vi rödgröna slår högerallansen med en gubbe eller gummas övervikt. Jag håller med Krassman om att vi har mycket kvar att göra exempelvis som Peter Andersson resonerar om att vi måste jobba hårdare med att få ut budskapet om möjligheternas land. Det ska bli skönt att få ett slut på den destruktiva roffa- och armbåga sig fram i kön politik som högern står för. Där var och en ska sköta sig själv och skita i alla andra. Martin Moberg ger ett skönt pressklipp om hur musikern Marit Bergman tänker om detta.

THOMAS HARTMAN

PS1 För övrigt håller jag verkligen med Helen som påminner om att det finns viktigare saker än SKOP och bröllop (även om media uppenbarligen fastnat i vinkelvolten).

PS2 För övrigt är Liza Marklunds inlägg i Expressen det bästa jag läst av henne någonsin.

Högerdebattör: Det har inte blivit ökade klyftor

KLYFTORNA ÖKAR – VEM BRYR SIG? Som jag annat varit med och beskrivit i ”Vem bryr sig – en bok om Sverige” så ökar klyftorna i Sverige. Idag kan jag tipsa om ett par tänkvärda artiklar som berör den problematiken ur olika perspektiv. Dels den kloka Anna-Lena Lodenius som skrivit om fattigsverige. Hennes arbete beskrivs i en mycket läsvärd artikel i ETC. En rapport som förhoppningsvis blir en bok.


KLYFTORNA ÖKAR – VEM BRYR SIG?
Som jag annat varit med och beskrivit i ”Vem bryr sig – en bok om Sverige” så ökar klyftorna i Sverige. Idag kan jag tipsa om ett par tänkvärda artiklar som berör den problematiken ur olika perspektiv. Dels den kloka Anna-Lena Lodenius som skrivit om fattigsverige. Hennes arbete beskrivs i en mycket läsvärd artikel i ETC. En rapport som förhoppningsvis blir en bok.

– I en färsk rapport, Kommunals medlemmar och den globala utmaningen, bekräftas bilden av ett Sverige med allt tydligare klyftor mellan landets hög- och låginkomsttagare. Till dagens underklass hör bland annat ensamstående mödrar i låglönejobb, utländska gästarbetare, invandrare i permanent arbetslöshet, pensionärer, sjuka och ungdomar.

Den ekonomiska krisen har slagit hårt mot dem som redan innan hade det svårt. Samtidigt skär kommuner och landsting ner så mycket de bara kan för att klara sina budgetar. Situationen är allvarlig eftersom det är nu i kristider välfärden behövs som mest, säger Anna-Lena Lodenius, journalist och författare till rapporten.

Samtidigt är det de lägst betalda som jagas.

På vissa håll förs diskussioner om lönesänkningar – trots att inkomstnivåerna inom dessa till största del kvinnodominerade yrken redan ligger mycket lågt.

Pressen bland de anställda beskrivs i rapporten som stor:

– Det heter att alla måste ta sitt ansvar. Men alla tar inte sitt ansvar. Vi har redan låga löner, vi arbetar redan deltid. Ändå är det vi som ska vara flexibla, vi som ska bjuda till och förstå att krisen gör att vi inte kan ställa krav på samma sätt, säger Malin Ragnegård, personlig assistent och fembarnsmamma.

Samtidigt som klyftorna ökar och hemlösheten breder ut sig blir det allt svårare att hitta plats att sova i vårt offentliga rum. Man får sig en tankeställare när man läser Marie Lindbloms artikel i Hufvudstadsbladet.

Jag blir ofta sömnig på stan. Om jag har möjlighet går jag hem och tar en lur. Att gå och lägga sig i något hörn på kaféet eller på biblioteket är praktiskt möjligt om man som jag kan somna var som helst – men det går inte för sig. På de här ställena är det osannolikt att man får sova utan att vaktpersonal ingriper.

På somliga flygplatser och järnvägsstationer finns det armstöd mellan stolarna som gör att det inte går att breda ut sig för att sova en stund (på engelska finns ett grymt begrepp för detta, parkbänkar och busshållplatser görs ”bumproof”). Andra platser fungerar på ett sådant sätt att kunderna inte ska lockas att bli sittande; snabbmatsrestauranger eller kaféer med hög ljudvolym är helt enkelt inte speciellt inbjudande platser. På finska bussar och flyg är det ok att sova. Där har man betalat för sig och kan inte ägna sig åt mera produktiva verksamheter. Men varför finns det så få allmänna platser att sova och vila på?

Livet som hemlös är en ständig kamp efter ro, trygghet och lugn. Detta är något alla vi som har ett lås att stoppa nyckeln i tar för självklart. Man kan verkligen fundera över varför det är så hotfullt för samhället (dvs dig och mig) att någon sover på en offentlig plats.

Vi har mycket att fundera över i vårt så kallade civiliserade samhälle.

Samtidigt häpnar jag när jag läser maktens ignorans i Marie Söderqvists krönika i Expressen häromdagen. Enligt Söderqvist är talet om ökade klyftor en bluff.

Det stämmer inte, enligt Expressens högerdebattör.
– Det har inte blivit ökade klyftor, säger Marie Söderqvist.
Hon menar att statsministern låter Mona Sahlin komma för billigt undan när hon talar om klyftorna.
– Mona Sahlin kommer undan alldeles för lätt med det här med ökade klyftor. Fredrik Reinfeldt låter henne bara säga det, vad är det för siffror som säger att det är det.

Det är utmärkt. Högern förnekar samhällsproblemen och försöker sopa dom under mattan. Bättre ingång till valrörelsen kan vi socialdemokrater inte få.

Nymedia: Vännen Wikén gör en utblick, Rosemarie på kulturbloggen skriver om Erik Laaksos artikel i Expressen och S-Buzz berättar om en bloggintervju med Mona Sahlin. Ilse-Marie på Ett hjärta rött skriver om sjukskrivningsreglerna som blev som befarat och  Johan har fått spel.

Härlig öppning för piratpartiet. Ask bör avgå.

Sverige är ett rätt unikt land när det gäller medborgarnas tilltro till att staten alltid är god och alltid gör rätt. I grunden är det något sympatiskt i detta. Men samtidigt måste vi alla komma ihåg att även staten kan göra fel och att det kan få sanslösa konsekvenser.


Vad händer när någon oskyldig pekas ut av Beatrice Ask politik?

RÄTTSSÄKERHET. INTEGRITET. Sverige är ett rätt unikt land när det gäller  medborgarnas tilltro till att staten alltid är god och alltid gör rätt. I grunden är det något sympatiskt i detta. Men samtidigt måste vi alla komma ihåg att även staten kan göra fel och att det kan få sanslösa konsekvenser.

Just därför är  Beatrice Ask förslag om att familjen ska underrättas med grälla kuvert om utredningen av en misstänkt sexköpare både naivt och rent av farligt. Förslaget måste motarbetas med full kraft över partigränserna.

Häromdagen uttalade sig den moderata justitieministern vid ett seminarium. Idag gör hon inte saken bättre när hon försöker utveckla vad hon menar.

”Jag vill skicka grälla kuvert till sexköparna, för jag tror att det värsta som kan hända en sexköpare är att någon i omgivningen ska få reda på vad de gjort, frun eller grannen (..) Vi borde ha gredelina kuvert, det ska vara tydligt, du är misstänkt för att vara ute och köpt sex”, sade Beatrice Ask under seminariet.

I dag ångrar hon färgvalet, men står fast vid att brottsmisstanken ska rapporteras till familjen.

Vi lever i ett pöbelsamhälle som på många sätt sänder tankarna till ett gäng virkande tandlösa tanter och skränande farbröder som sitter vid stupstocken eller skampålen under franska revolutionen och skriker efter blod. I en sådan miljö passar ett sånt där dåligt underbyggt utspel in som populistisk smörja.

Men vi ska komma ihåg diskussionen om oskyldigt dömda och försöka tänka lite längre. Vad skulle hända om du själv blev felaktigt anklagad för den här sortens handling? Ska du då slåss både mot omvärldens fördömande och mot domstol och polisutredning? Ska vissa typer av brott dömas av pöbeln vid sidan av domstolen?

Vem är ansvarig när du som oskyldig tar ditt liv efter att ha drabbats av omgivningens dom utan rimlig chans att försvara dig? Tar Beatrice Ask det ansvaret? Knappast.

Den som läser min blogg vet att jag verkligen inte brukar förorda folks avgång. Jag har även försvarat moderater när media häcklat dom på felaktiga grunder. Men denna gång finns inget försvar tyvärr. Den som kan förorda denna typ av integritetskränkande politik är tyvärr inte lämplig att inneha posten som justitieminister i ett rättssamhälle.

Samtidigt är det ett tydligt exempel på att de etablerade partierna varje dag visar att de  inte fattar vad ordet integritet betyder. Ask bjuder alltså på ännu ett argument varför piratpartiet behövs.

Affisch: Regeringen lägger sig platt

Bildt, regeringen och gasledningen

gazprom

LÄGGER SIG PLATT. Regeringen säger ja till gasledningen. Denna nyhet får mig osökt att tänka på en liten valaffisch från de nya moderaterna som jag gjorde en natt när jag hade lite att göra. 😉 Visst var det så att Carl Bildt hade affärsintressen i Gazprom som öppnade för misstanke om jäv?

Däremot kan man en dag som denna glädja sig åt att integritetsvännerna segrade.

THOMAS HARTMAN

S-Buzz pekar på att utanförskapssiffror verkar viktiga att mygla med för moderaterna. Det noterar  även Peter Andersson. HBT Sossen skriver om kongresssen.

Claes Krantz har lagt upp video med bloggutfrågning av Sahlin.  Ca 5,30 in i videon kommer min fråga om den socialdemokratiska attityden till politisk makt.

Det handlar om vår förmåga att faktiskt se människors problem och ha förmågan att göra något åt dem och inte bara fastna i evighetslånga utredningar.

Det exempel jag tar upp handlar om felaktiga betalningsanmärkningar som vi utredde i en evighet. Ett exempel där vi trott att vi haft all tid i världen på oss att utreda problem som är realitet för människor.

Det var då ett jädra tjat om klimatkrisen

SÅ FÅR MAN FOLK PÅ FÖTTER. Precis som i många andra länder har vi som bekant haft människor i Sverige som lidit av olika krämpor och sjukdomar.  Men i Sverige är detta på väg att vända. Som tur är kan vi tacka våran fantastiska Alliansregering som i sin vishet hittat metoder för hur man kan få hela det svenska folkets friskare och mer hälsosamma.

Svaret hittar du i högerregeringens regelförändringar i sjukförsäkringen som sprider glädje och värme över vårt land. Äntligen kan de sjuka kasta sina mitellor, räta på sina ryggar och resa sig från det sjukdomsträsk de tvingats leva i under åratal av socialdemokratiskt styre.

Högerregeringens ”hälsosamma” politik står på två ben

1) Se till att färre kommer in i trygghetssystemet

2) Se till att fler försvinner ut eftersom de utförsäkras

En stor del regeringens ”hälsokur” för svenska folket bygger alltså på att personer som i dag har tidsbegränsad sjukersättning, cirka 67 000 personer, ska slussas över till Arbetsförmedlingen när de blir ”utförsäkrade”.

Då blir dom friska och kan jobba igen.

Än så länge återstår ett litet problem inom ohälsans område som högerregeringen inte rått på riktigt och det är att kvinnorna även fortsättningsvis är i majoritet i alla sjukskrivningsformer. Det totala ohälsotalet bland kvinnor är i dag drygt 40 dagar, jämfört med männens dryga 27.

Men för den rättvisa och kloka alliansregeringen borde det inte vara något  problem kan man tycka. Snabbt kan man bota alla dessa sjuka kvinnor med en pytteliten lagändring. Alliansregeringen kan väl helt enkelt bestämma att kvinnor enligt lag ska ha samma ohälsotal som män?

Då försvann det problemet också och alla kvinnor fick bli friska och glada. För att inte tala om att de också äntligen fick befrias från åratal av socialdemokratiskt påtvingat utanförskap.

På samma sätt kan den kloka alliansregeringen lösa andra stora problem. Klimatkrisen som alla pratar om kan de utrota genom ett klubbslag. Varför inte bara förbjuda eländet. På samma sätt borde de kunna göra med finanskrisen.

Det är tur att vi har den härliga alliansregeringen som effektivt kan lösa alla samhällets problem.

THOMAS HARTMAN

Apoteket och kapitalet

EKONOMI. Debattartikel i VF om privatiseringar.

Spargris

Idag har jag en debattartikel i VF om högerns fascination för driftformer.

Välfärden ska utvecklas, inte göda kapitalister

DET ÄR OERHÖRT störande för den moderatstyrda regeringen att vi inte har omfattande inslag av privata företag som tillåts göra vinster på våra skattepengar i vårt land. Högern skulle vilja se en privatiseringsutveckling som i Danmark, England, Tyskland, Holland med flera länder.

För högern är driftformen nämligen viktigare än innehållet. De har fått driftformen på hjärnan.

Men så resonerar inte vanligt folk. De flesta svenskar tänker inte på driftformen. Se bara på sophämtningen. Vi lägger oss inte i om det är kommunens egna bilar som sköter tömning och hämtning eller om det är en upphandlad entreprenör som gör jobbet. Så länge det fungerar som det skall.

Inom sjukvården är det likadant. De flesta tenderar att välja att lista sig på den hälsocentral som är närmast deras bostad. Den näst största gruppen listar sig nära sitt jobb. Endast ett fåtal har andra grunder för sitt val.

Många svenskar säger sig kunna acceptera alternativ i vården. Däremot finns inget brett stöd i Sverige för att bryta upp den offentliga vården och ersätta den med ett storskaligt privat system.

Det där stör högern.

FÖR ATT ÄNDÅ börja vandringen mot en marknadsorienterad sjukvård inför de nu tvångsvägen ett vårdval som de menar ska ”öka valfriheten”. Tekniken bygger på något
som kallas ”fri etableringsrätt”.

Men det handlar inte om valfrihet för dig och mig. Det handlar om att i stort sett vilket företag som helst ska få grönt ljus att hämta ut offentliga skattemedel utan att det går att stoppa.

De negativa konsekvenserna av denna politik som handlar om att ge privata blodiglar fri tillgång till vårt offentliga kapital behöver vi inte resa långt för att studera närmare. Vi har sett det i vår eget närområde.

I skolans värld har högern skapat flera välmående skolkoncerner som tillåtits göda sig på våra skattepengar. Även där är det en fri etableringsrätt. Vi ser hur marknadskrafterna missgynnar de små företagen. Högerpartierna struntar i att de stora koncernerna gynnas.

För högerns del handlar det inte heller om att utveckla och förbättra den gemensamma välfärden. Se bara på Apoteket AB.

NÄR STYRELSEN i det offentligägda apoteket vill hitta nya vägar för att möta konkurrensen från stora privata koncerner reagerar Hägglund och högerregeringen. Genast slår de undan benen för förnyelsearbetet. Styrelsen sparkas. Regeringen vill att apoteket ska möta slaktmasken med bakbundna händer.

Högerregeringen tycker alltså att privata koncerner gärna får konkurrera med det offentliga. Men det offentliga ska inte få möta konkurrensen på lika villkor.

Kan det bli mer tydligt?

För mig som socialdemokrat är uppdraget glasklart.
Vi ska utveckla välfärden, inte göda kapitalister.
Men för att göra det krävs två saker.

FÖR DET FÖRSTA en attityd hos oss socialdemokrater där vi klarar av att också kritisera oss själva och det samhälle vi har skapat. Exempelvis måste vi inse att det våra egna tillkortakommanden när det gäller alternativ pedagogik inom skolans värld i vissa fall öppnat för friskolor.

Kort och gott måste vi som värnar den gemensamma sektorn också vara dess största kritiker när det blir fel. Vi måste sluta försvara systemets brister i blindo.

För det andra måste högerregeringen sparkas ut från Rosenbad nästa år.

Thomas Hartman
Socialdemokratisk landstingspolitiker