Tags Posts tagged with "etik"

etik

11 100


MEDIAMAKT.
Idag ser jag Johans postning. Här får vi en tydlig illustration på vad jag menar när jag säger att media har ett ansvar för att pöbeltendenser som skapas bland läsarna. Genom att själva mata allmänheten med slask och genom allt hårdare personfixering hamnar vi i en nedåtgående spiral. Varje enskild artikel kanske inte ses som ett problem i sig, men den totala bilden bekymrar. Ibland går det över styr.

Jag delar inte Sven-Otto Littorins politiska värderingar men det är inte politik Aftonbladet skriver om. När jag läser tidningens publicering under vinjetten ”Aftonbladet avslöjar” hamnar jag mitt i en politisk motståndares vårdnadstvist. Vi får ta del av interörer som är tämligen privata i relationen mellan Sven-Otto Littorin, hans fru och deras barn. Varför? Vad är allmänintresset?

Ger inte artikeln dessutom lite smak av bigott moraliserande? En tidigare dömd person må kunna vara skyldig till nya brott. Men detta är inte bevisat än. I detta läge är det snarare ett köttben till pöbeln att förfasas över.

Är det så här gammelmedia förvaltar sitt ansvar att rensa debatten så kan de i alla fall inte rikta några klandrande ord mot bloggosfären vilket tycks passa redaktionerna på läppen nu för tiden.

Zendry Svärdkrona heter journalisten som ligger bakom jobbet. Är du stolt över ditt arbete idag, Zendry? Var det denna typ av artiklar du ville skriva som journalist?

Du som läser bloggen: Överdriver jag detta eller håller du med mig?

Läsvärt på detta: Mary bloggar klokt som vanligt. Krassman konstaterar att det finns en märklig personfixering hos gammelmedia. Scaber Nestor tycker den aktuella journalistiken är patetisk. Annica Beijbom berättar om Twitterskandal i England och tycker att nätet helt enkelt är generösare än prasselpress. Dagens mest humoristiska inlägg står Tokmoderaten för. Härlig humor.

Vi är ett antal bloggare som tar avstånd från medias personfixering och slaskande – och vi har tagit i hand över partigränserna: Mary X Jensen, Thomas Hartman, Kent PerssonFarmor Gun, Calle Fridén, Martin Moberg

Vi blir gärna fler bloggare som utmanar gammelmedia. Häng på du med.

UPPDATERAD. Krassman varudeklarerar sin blogg. Smart initiativ. Opassande problematiserar som vanligt mycket läsvärt. Hon vill vända trenden och ber dessutom om ursäkt enligt devisen passivitet är också aktiv handling.

Erik Laakso tycker fokus ska ligga på ansvarig utgivare. Och naturligtvis har han rätt i grunden. Tidningarna skapas av journalisterna på golvet som har att leverera enligt chefens världsbild. Men min poäng är att varje individ i drevet har ett ansvar.

Jag känner inte den aktuella journalisten Zendry Svärdkrona och har mig veterligen aldrig haft med honom att göra, men jag tycker det är befogat att vända personfixeringen mot redaktionen. Speciellt i dessa tider då varje journalist snart har en bildbyline som är större än den text han eller hon har skrivit. Ansvaret sträcker sig som jag ser det längre än till den ansvarige utgivaren.

9 37


En person har bett om ursäkt. Bloggaren Mary X Jensen som driver den moderata bloggen mina moderata karameller. Kul att det var en bloggare som var före gammelmedia återigen.

GAMMELMEDIA. Min debattartikel i Aftonbladet om mediadrevens inre logik tog skruv och fick många kommentarer. Bland annat skrev jag att jag ville se mer journalistisk granskning och inte mindre:

Jag begär inte att journalisterna behöver tro henne. Däremot att någon kunde ha stannat mitt i drevet för att granska om det hon sa kunde stämma. Jag argumenterar alltså inte för mindre journalistisk granskning utan tvärtom mer. Kombinerat med självständigt och kritiskt tänkande, mindre kåranda och öppen debatt när det blir fel.

Orsaken att jag skriver så är att jag faktiskt struntar högaktningsfullt i om någon tror på hennes version av det som hände den där kvällen eller inte. I couldnt care less. Faktum är att jag är rätt van att folk fått sin bild av verkligheten från drevet och varför ska jag bry mig om att försöka avprogrammera någon som inte vill konkurrensutsätta den världsbild de matats med via media.

Göran Lambertz skriver i boken ”Inte minst kapitlet om Anna och rättvisan är fasansfullt att läsa. Tänk om det var så det var? Jag borde väl inte säga det, men jag tror faktiskt att det var ungefär så.”

Det räcker för mig.

Lasse beskriver konsekvensen av en ensidig mediabild:

Jag har inte fördjupat mig i händelserna runt Anna Sjödin, men erkänner gärna att jag fått en negativ uppfattning om henne och just på grund av det jag råkat se på löpsedlar och någon glimt på annan plats.

Det är just det där som retar mig med vissa journalisters präktighet exempelvis i diskussionen om Bjästa eller den diskussion som pågår om näthat där bloggosfären utmålas som syndabockar och Internet ses som en helveteshål. Vi behöver föra en debatt om att media inte är oskyldiga betraktare som deras självbild tycks säga att dom är.

I självs verket skapar de gärna den verklighet de ska skildra och söker det som förstärker redaktionsledningens världsuppfattning. Detta arbete ska göras snabbt precis som Peter beskriver det:

så springer media snabbt och klarar inte av att vända om felet uppstår eller eftertanke behövs.

Fler bloggare har gett sig in i diskussionen. Jag förstår att Stefans konspirationer skriver utifrån egna erfarenheter:

Jag har vid varje tillfälle som yppats de senaste åren värjt mig emot och försökt upplysa andra att media inte har någon högre moralisk kompass eller allmännyttigt uppdrag. De har ett enda syfte – att vinstmaximera. Detta sker genom att maximera antalet tittare/läsare/lyssnare.

Allt annat är bara bortförklaringar från välbetalda redaktörer och journalister för att uppnå detta. Press och mediaetik är endast sådant som plockas fram vid högtidstillfällen eller för att dupera den som ställer en kritisk fråga.

Mr Galahad reflekterar klokt som vanligt:

vad händer om denna statsmakt med den oerhörda makten att påverka opinion och peka ut enskilda individers göranden, börjar att missbrukas?

Ann-Sofie menar att det är svårt att ifrågasätta journalisterna om de själva inte är öppna för kritik:

Det jag har märkt under mina år som kommunpolitiker är att mediefolk verkar vara väldigt känsliga själva.

Jag frågade en gång en radiojournalist om förkunskaperna i det ämnet han intervjuade mig om, han blev oerhört stött. Vad har då dessa känsliga människor för drivkraft när de utan att reflektera hoppar in i drevet?

Detta är enligt mig den värsta typen av mobbning.

Utsikt från ett tak talar om den politiska journalistikens död i ett tidigare inlägg.

Istället har de kommit att bli politiska kommentatorer, och idag är de på väg att bli passé. Det enda som återstår för att fortsätta vara faktorer att räkna med är just…tramset.
När hörde ni senast en politisk reporter ifrågasätta värdet av opinionsundersökningar? Eller ta en funderare på varför de politiska partierna idag har mediestrateger som lägger upp planen – men det är klart, det kan ju inte vara lätt att behöva inse att man reducerats till en nyttig idiot.
Idag är det ju inte längre de politiska journalisterna som sätter dagordningen – med nätet till sitt förfogande klarar partierna av det själva. Och gör det också själva.

Vännen Johan är handlingsinriktad och tycker att vi bloggare och gammelmedia tillsammans har ett ansvar att bryta den negativa spiralen.

Jag menar att bloggosfären är autodidakt som del av medborgarjournalistiken och journalistiken i ett bredare perspektiv. Vi tar efter och söker förebilder. Och här har, vilket Tomas pekar på, traditionell media i mångt och mycket misslyckats med sin självsanering och därmed kraftigt försvagat sin förmåga att agera som goda föredömen.

Därför är det dags för bloggosfären att vända på logiken och nu själva agera föredömen. Jag har under min tid inte alltid kunnat agera på det sätt jag önskar men jag kommer göra allt för att göra bot och bättring. Detta är jag inte ensam om och jag vill gärna se fler göra det jag, Kent och Tomas nu försöker oss på. Då kanske de som kallar sig politiska journalister i traditionell media kan börja ta efter och med det förstärka en sanering av all media, inklusive bloggosfär, från personangrepp och mediedrev som spårar ur.

Mary X Jensen är inne på samma spår:
Vi är några bloggare från olika partier som försöker hålla en viss stil och inte helt hänge oss drev där personliga påhopp pågår. Det är inte vuxet och priset som de utsatta får betala är för högt. Jag avskyr negativa personkampanjer som aldrig tar slut. När politiker får löpa gatlopp med hela mediadrevet efter sig är det inte OK. Det här gäller såväl pappersmedia som bloggare.
Mary får avsluta med ord som jag inte kunde säga bättre själv:
Politik är för viktigt för att schabblas bort. I politiken finns människor och vi som finns där bör ta hand bättre om varandra. Det bör ske över partigränser. Ja rent allmänt faktiskt.

Jag har tidigare försvarat politiska motståndare i olika situationer när jag tyckt drevmentaliteten gått över styr. Jag tycker vi alla som ägnar oss åt det skrivna ordet tar i hand på att försöka hjälpas åt att rensa upp i debatten och ge fler perspektiv än att direkt och reflexmässigt kräva huvuden på ett fat när drevet går mot en medmänniska.

UPPDATERAT. Eller som Signerat Kjellberg skriver:

 

Byskvaller och grannars illmariga falska leenden har så sakteliga börjat flytta ut på nätet.

Vi ska gemensamt försöka ta tillvara på möjligheterna med Bymentalitet 2.0 istället för att fokusera på internet som roten till något ont. Det behöver inte vara negativt att skåda ondskan och okunskapen i vitögat.

UPPDATERAT2. Martin Moberg tycker vi bloggare ska föregå med gott exempel:

Det ställer jag upp på och jag har försökt att hålla personangrepp och dylika former borta från mina postningar för det är som jag vid några tillfällen poängterat att det är politiken som väljarna har att bedöma i första hand och inget annat.

Då har vi gjort ett praktiskt bidrag till demokratin i en ny tid och visat en konstruktiv väg för gammelmedia.Jag har bloggat mer om detta här ”Gammelmedia borde ta eget ansvar innan de angriper bloggosfären

1 14


Vad är det som händer med människor i flock? Även journalisterna riskerar att drabbas av flockbeteendet, liksom deras chef: Den ansvariga utgivaren.

MEDIAS DUBBELMORAL. Det är inte lätt att diskutera  hur människans beteende  förändras i grupp. Se bara på händelserna i Bjästa. Det var en intressant realtidsstudie att följa alla dessa indignerade kommentatorer som väcktes under den tiden Uppdrag Granskning beskrev situationen på den lilla orten. Facebook och Twitter flödade av ogillande. Resultatet blev snabbt ett nytt pöbelbeteende  – fast åt andra hållet.

Förvånande? Knappast.

Vissa tar det där som bevis för att Internet är boven istället för att se nätets möjligheter.

Ska vi vara ärliga så är mobbens beteende djupt mänskligt. I alla sammanhang där vi har mer än två personer kan vi nästan räkna med att två bildar en grupp som går ihop mot den tredje. Vapnen som kommer fram i relationen mellan människor är inte sällan rostiga.

Det är därför vi ser konstiga maktstrider i idrottsrörelsen, märkliga manövrar i bostadsrättsföreningen och suspekt beteende under värnpliktstjänstgöring, i skolans värld eller varför inte i fikarummet på jobbet.

Det är bara att konstatera att när vi människor går ihop i en flock går vår hjärnas förmåga att säga stopp hand i hand med vår mänskliga feghet. Det är svårt och krävande att ha integritet nog att gå mot gruppen. Då saknas det nödvändiga kritiska tänkandet.

Därför vänder jag mig mot medias trivialisering av politik. Med stora ögon sitter åsiktsjournalister och kulturskribenter på åskådarläktaren med sur min och tävlar i grenen indignerat fingerpekande och moraliserande mot politiken i exempelvis turerna kring FRA eller Folkpartiets dataintrångsskandal inför förra valet.

Ungefär som om de kan lura i någon att  media vore bättre själva. Eller att det är rimligt att skylla på exempelvis bloggosfären istället för att se sitt eget ansvar.

Det är kanske bekvämt. Men det är inte renhårigt.

Debatten om internets fördärv (exempelvis Marteus märkliga inlägg för en tid sedan om det hon kallade näthat mot Beatrice Ask) respektive diskussionen om omoraliska politiker inför valrörelsen behöver få fler dimensioner.

I dagens Aftonbladet har jag en debattartikel kring medias beteende i drev utifrån personliga och yrkesmässiga erfarenheter. Det är bara att konstatera att journalisterna inte är ett dugg bättre än någon annan.

Det är inte alltid populärt att ifrågasätta gammelmedias sätt att jobba. Men kanske borde de sopa rent framför egen dörr innan de börjar klanka på Internet och bloggosfären.

Det sägs att vi lever i det personliga ansvarets tid. Men allmänheten skulle bara veta hur mycket av tidningsläsarnas pengar som våra så kallade ansvariga utgivare är beredda att betala för att ingen ska veta om deras misstag och övertramp.