Ingen anledning att deppa över kammarkollegiets beslut

aerdelegation
På bilden från vänster: Monica Carlsson (V), Lisbeth Rydefjärd (KD), Håkan Sandgren (S) och Thomas Hartman (S). Några av de svenskar som är engagerade i arbetet med AER.

REGIONFRÅGAN OCH SAMARBETE. Vid dagens landstingsfullmäktige fick vi beskedet från kammarkollegiet att Norrlands ansökan om att få bilda region avslås. Huvudargumentet är att norra Sverige inte är nog enade.

Jag är en av de som inte är särskilt förvånad över denna utveckling. Även om jag är en stark anhängare av ett enat norra Sverige så tycker jag ibland att vi börjar i fel ände.

Jag tycker vi borde börja i verksamhetsdiskussioner och konkret jobb för att samordna våra län utan att fundera så mycket över den politiska överbyggnaden. Då kommer det mesta att ge med sig.

När vi jobbat med konkreta politiska uppgifter har det hittills visat sig att det gått alldeles utmärkt att samarbeta i de fyra nordligaste länen, vilket bland annat lyftes i dagens tågdiskussion som fördes på landstingsfullmäktige, bland annat som ett resultat av Nicke Grahns utmärkta motion om tåg till Storuman.

Framtiden kommer att ha ännu mer av regionalt och internationellt samarbete med sig. Jag lämnar landstingsfullmäktige i morgon. Istället ska jag upp tidigt för resa till Stockholm och möte med AER Sverige som träffas på Sveriges kommuner och landsting. AER är en av de internationella organisationer som vi som region / landsting är medlemmar i och arbetar genom.

Morgondagens sammanträde mellan de svenska regionerna kommer bland annat att ge möjlighet till samtal med Jan Eliasson, tidigare Utrikesminister och FN-sändebud. Vi kommer att gå igenom arbetet i AER:s kommittéer, stämma av aktuella frågor, inte minst för att förbereda oss inför den kommande generalförsamlingen.

Vi får också tillfälle att träffa Rysslands nytillträdde Sverigeambassadör, Igor Neverov. Ambassadören deltar även på vår gemensamma lunch.

Jag förstår att det finns de som tycker att regionfrågan står och faller med kammarkollegiets beslut. Men som jag ser det vilar framtiden snarare i våra egna händer. Genom att utveckla samarbetet över gränserna så kommer vi både att kunna banta administration och förbättra samhällets service till medborgarna.

Men detta måste ske på ett sätt som är i samklang med viktiga demokratiska aspekter så att inte folk upplever att avstånden växer ännu mer mellan förtroendevalda och innevånare. Regeringen kommer att tvingas ta i detta vare sig dom vill eller inte. Under tiden kan vi i norra Sverige göra vår hemläxa ännu bättre.

Som jag ser det innehåller kammarkollegiets beslut bara möjligheter.

THOMAS HARTMAN

Det är synd om Expressens ledarsida

 

Idag kan man förvara Expressen bland frukten
Idag kan man förvara Expressen bland frukt och grönt.

SUR UPPSTÖTNING? | Jag läser Expressens bittra ledare idag och förundras. Ledarsidan målar med bred pensel. Alla som engagerar sig i ungdomsförbund tycks enligt tidningen vara fuskande maktkåta broilers och alla i moderpartierna ses som pensionärer som krampaktigt vägrar släppa sina positioner. Klädsamt nog för tidningen tycks detta i alla fall gälla avsett parti och inte bara för de rödkolorerade.

Men eftersmaken av artikeln lämnar en fadd smak. Ungefär som om någon på ledarsidan varit engagerad i någon ungdomsförening och under förödmjukande former förlorat en omröstning som siste ersättare i någon styrelse. Nu några år senare är det dags att hämnas via ett par tusen tecken ledartext.

Klart det finns problem också bland partierna. Men varför stanna med att spy galla över politiskt engagerade? Kan inte voteringarna och interndemokratin vara lika undermålig i idrottsrörelsen? Finns det inte svidande maktkamper i rollspelsföreningen? Hur är det med korridormyglet i den ”hedervärda” Svenska Kyrkan?

Vad är lösningen? Att vi lägger ner alla sammanslutningar av fler än tre människor?

Om vi istället leker med tanken att mänsklighetens förmåga att vara taskig mot sina medmänniskor är just en mänsklig brist. En svaghet vi alla bär på som kan visa sitt fula tryne i varje sammanhang där människor finns. Då kanske man ska uppmuntra de som trots allt försöker vara hederliga och altruistiskt försöker förbättra bortom simpla maktambitioner?

Eller har ledarsidan blivit så bitter att dessa individer och dessa strävanden överhuvudtaget inte längre finns i tidningens värld? Då kan man lika gärna sparka in tänderna på de ungdomar som försöker.

I så fall är det kanske inte demokratin det är mest synd om utan ledarredaktionen.

För vi kommer väl ihåg det gamla djungelordspråket ”Bitterhet har ingen publik”.

THOMAS HARTMAN

Jonas bloggar klokt om detta. Johanna Nylander likaså.

Inget uns av samhällskritik

Jag har nu fått en kommentar till mitt svar till Bo Widegren och jag säger som Ingemar Stenmark. Det är inte någon mening att förklara för den som inte förstår. Jag kan bara beklaga att socialdemokratin i Bo har en hängiven bevarare av det gamla.

Inte ett ord om kritik eller ifrågasättande från Bo´s sida. Han är uppenbarligen nöjd med att bevara och konservera ett redan föråldrat rättsväsende och en stelbent skivindustri.

Nåväl. Det är hans problem.

THOMAS HARTMAN