Bloggarna beredda bryta negativ spiral

Jag har tidigare försvarat politiska motståndare i olika situationer när jag tyckt drevmentaliteten gått över styr. Jag tycker vi alla som ägnar oss åt det skrivna ordet tar i hand på att försöka hjälpas åt att rensa upp i debatten och ge fler perspektiv än det uppenbara.


En person har bett om ursäkt. Bloggaren Mary X Jensen som driver den moderata bloggen mina moderata karameller. Kul att det var en bloggare som var före gammelmedia återigen.

GAMMELMEDIA. Min debattartikel i Aftonbladet om mediadrevens inre logik tog skruv och fick många kommentarer. Bland annat skrev jag att jag ville se mer journalistisk granskning och inte mindre:

Jag begär inte att journalisterna behöver tro henne. Däremot att någon kunde ha stannat mitt i drevet för att granska om det hon sa kunde stämma. Jag argumenterar alltså inte för mindre journalistisk granskning utan tvärtom mer. Kombinerat med självständigt och kritiskt tänkande, mindre kåranda och öppen debatt när det blir fel.

Orsaken att jag skriver så är att jag faktiskt struntar högaktningsfullt i om någon tror på hennes version av det som hände den där kvällen eller inte. I couldnt care less. Faktum är att jag är rätt van att folk fått sin bild av verkligheten från drevet och varför ska jag bry mig om att försöka avprogrammera någon som inte vill konkurrensutsätta den världsbild de matats med via media.

Göran Lambertz skriver i boken ”Inte minst kapitlet om Anna och rättvisan är fasansfullt att läsa. Tänk om det var så det var? Jag borde väl inte säga det, men jag tror faktiskt att det var ungefär så.”

Det räcker för mig.

Lasse beskriver konsekvensen av en ensidig mediabild:

Jag har inte fördjupat mig i händelserna runt Anna Sjödin, men erkänner gärna att jag fått en negativ uppfattning om henne och just på grund av det jag råkat se på löpsedlar och någon glimt på annan plats.

Det är just det där som retar mig med vissa journalisters präktighet exempelvis i diskussionen om Bjästa eller den diskussion som pågår om näthat där bloggosfären utmålas som syndabockar och Internet ses som en helveteshål. Vi behöver föra en debatt om att media inte är oskyldiga betraktare som deras självbild tycks säga att dom är.

I självs verket skapar de gärna den verklighet de ska skildra och söker det som förstärker redaktionsledningens världsuppfattning. Detta arbete ska göras snabbt precis som Peter beskriver det:

så springer media snabbt och klarar inte av att vända om felet uppstår eller eftertanke behövs.

Fler bloggare har gett sig in i diskussionen. Jag förstår att Stefans konspirationer skriver utifrån egna erfarenheter:

Jag har vid varje tillfälle som yppats de senaste åren värjt mig emot och försökt upplysa andra att media inte har någon högre moralisk kompass eller allmännyttigt uppdrag. De har ett enda syfte – att vinstmaximera. Detta sker genom att maximera antalet tittare/läsare/lyssnare.

Allt annat är bara bortförklaringar från välbetalda redaktörer och journalister för att uppnå detta. Press och mediaetik är endast sådant som plockas fram vid högtidstillfällen eller för att dupera den som ställer en kritisk fråga.

Mr Galahad reflekterar klokt som vanligt:

vad händer om denna statsmakt med den oerhörda makten att påverka opinion och peka ut enskilda individers göranden, börjar att missbrukas?

Ann-Sofie menar att det är svårt att ifrågasätta journalisterna om de själva inte är öppna för kritik:

Det jag har märkt under mina år som kommunpolitiker är att mediefolk verkar vara väldigt känsliga själva.

Jag frågade en gång en radiojournalist om förkunskaperna i det ämnet han intervjuade mig om, han blev oerhört stött. Vad har då dessa känsliga människor för drivkraft när de utan att reflektera hoppar in i drevet?

Detta är enligt mig den värsta typen av mobbning.

Utsikt från ett tak talar om den politiska journalistikens död i ett tidigare inlägg.

Istället har de kommit att bli politiska kommentatorer, och idag är de på väg att bli passé. Det enda som återstår för att fortsätta vara faktorer att räkna med är just…tramset.
När hörde ni senast en politisk reporter ifrågasätta värdet av opinionsundersökningar? Eller ta en funderare på varför de politiska partierna idag har mediestrateger som lägger upp planen – men det är klart, det kan ju inte vara lätt att behöva inse att man reducerats till en nyttig idiot.
Idag är det ju inte längre de politiska journalisterna som sätter dagordningen – med nätet till sitt förfogande klarar partierna av det själva. Och gör det också själva.

Vännen Johan är handlingsinriktad och tycker att vi bloggare och gammelmedia tillsammans har ett ansvar att bryta den negativa spiralen.

Jag menar att bloggosfären är autodidakt som del av medborgarjournalistiken och journalistiken i ett bredare perspektiv. Vi tar efter och söker förebilder. Och här har, vilket Tomas pekar på, traditionell media i mångt och mycket misslyckats med sin självsanering och därmed kraftigt försvagat sin förmåga att agera som goda föredömen.

Därför är det dags för bloggosfären att vända på logiken och nu själva agera föredömen. Jag har under min tid inte alltid kunnat agera på det sätt jag önskar men jag kommer göra allt för att göra bot och bättring. Detta är jag inte ensam om och jag vill gärna se fler göra det jag, Kent och Tomas nu försöker oss på. Då kanske de som kallar sig politiska journalister i traditionell media kan börja ta efter och med det förstärka en sanering av all media, inklusive bloggosfär, från personangrepp och mediedrev som spårar ur.

Mary X Jensen är inne på samma spår:
Vi är några bloggare från olika partier som försöker hålla en viss stil och inte helt hänge oss drev där personliga påhopp pågår. Det är inte vuxet och priset som de utsatta får betala är för högt. Jag avskyr negativa personkampanjer som aldrig tar slut. När politiker får löpa gatlopp med hela mediadrevet efter sig är det inte OK. Det här gäller såväl pappersmedia som bloggare.
Mary får avsluta med ord som jag inte kunde säga bättre själv:
Politik är för viktigt för att schabblas bort. I politiken finns människor och vi som finns där bör ta hand bättre om varandra. Det bör ske över partigränser. Ja rent allmänt faktiskt.

Jag har tidigare försvarat politiska motståndare i olika situationer när jag tyckt drevmentaliteten gått över styr. Jag tycker vi alla som ägnar oss åt det skrivna ordet tar i hand på att försöka hjälpas åt att rensa upp i debatten och ge fler perspektiv än att direkt och reflexmässigt kräva huvuden på ett fat när drevet går mot en medmänniska.

UPPDATERAT. Eller som Signerat Kjellberg skriver:

 

Byskvaller och grannars illmariga falska leenden har så sakteliga börjat flytta ut på nätet.

Vi ska gemensamt försöka ta tillvara på möjligheterna med Bymentalitet 2.0 istället för att fokusera på internet som roten till något ont. Det behöver inte vara negativt att skåda ondskan och okunskapen i vitögat.

UPPDATERAT2. Martin Moberg tycker vi bloggare ska föregå med gott exempel:

Det ställer jag upp på och jag har försökt att hålla personangrepp och dylika former borta från mina postningar för det är som jag vid några tillfällen poängterat att det är politiken som väljarna har att bedöma i första hand och inget annat.

Då har vi gjort ett praktiskt bidrag till demokratin i en ny tid och visat en konstruktiv väg för gammelmedia.Jag har bloggat mer om detta här ”Gammelmedia borde ta eget ansvar innan de angriper bloggosfären