Något om Bonniers innan Rumänien

Idag vill jag rekommendera en intressant artikel på DN-debatt om mediamonopol.


Familjen  Bonnier har ett stort ansvar

MEDIA. Varje morgon som jag tittar in i TV4:s morgonprogram tänker jag på vilka TV-progam de lyfter fram, vilka produkter och vilka personer. Det kanske är en yrkesskada men vi vet ju alla att det inte är slumpen som avgör programmens innehåll.

Just därför vill jag passa på att rekommendera den intressanta debattartikel om mediadominansen som publicerades på DN-debatt häromdagen (om du inte redan gjort det). Det kanske kan tyckas är lite starkt att antyda att det finns jämförelser att göra mellan Bonniersfärens dominans i det svenska medialandskapet och Berlusconis Italien. Men tanken lämnar ett spår av dålig smak i munnen eftersom det ändå finns viss relevans för påståendet. I artikeln skriver ett antal (från Bonnierkoncernen) fristående förläggare om hur det faktiskt fungerar en vanlig dag i vårt land:

Varje offentlig tanke har på ett eller annat sätt passerat Bonnierföretagen. Så kan det åtminstone tyckas efter en dag med DN och DI till frukost, Expressen till eftermiddagskaffet, TV4:s Nyheterna på kvällen, en film som Bonnierägda SF valt att distribuera och före läggdags ett magasin eller kanske någon av de cirka 500 böcker som varje år utges av Bonnierförlagen. Svenskarna har gradvis vant sig vid Bonnierkoncernens allt större dominans i deras offentlighet. Det är inte längre någon som höjer på ögonbrynen när DN Kultur samarbetar med Bonnier­ägda internetbokhandeln Adlibris eller Malou driver Bonnierbokklubb i TV4.

Men var går gränsen mellan att vara en stark aktör på en fri marknad till att vara en monopolistisk aktör som medvetet styr vad vi läser och vilka åsikter vi kommer i kontakt med? På senare år har Bonniers på ett mer aktivt vis kommit att utnyttja sin dominerande ställning för att i alla möjliga led gynna försäljningen av de egna företagens produkter. Detta på ett sätt som torde strida mot en modern konkurrenslagstiftning.

Det potential som Bonniersfären har att missbruka den makt som ligger i deras olika kanaler för att sälja sina egna produkter är omfattande speciellt eftersom det tycks vara fullt möjligt att göra utan granskning från övrig media. Dessa frågor diskuteras inte heller i valrörelsen inför kommande val. Jag skrev tidigare en analys av familjeföretaget på Newsmill och vi får hoppas att internets krafter kommer att hjälpa till och balansera marknaden. Stämmer det som förlagen beskriver när det gäller Bonnierföretagens och försäljning av pocketböcker så är det en absolut nödvändig utveckling för konsumenternas skull.

Detta är också ytterst en integritetsfråga eftersom det pågår en kamp därute kring hur media ska användas, upphovsrätt etc. Användargenererat material måste få bygga på en vidareutveckling av redan existerande. Detta kan tillföra ny verkshöjd till alstret. Vad tycker Bonnierfamiljen om det? Ett exempel på vad jag menar hittar du nedan (ur Lessigs föreläsning)

Annat läsvärt: Claes letar socialdemokratins vision för framtiden, Peter reflekterar över SIFOs mätning och önskar motståndarna lycka till, Johan funderar över PJ Anders Linders enögdhet, Krassman konstaterar att det tycks spridas en moderatsjuka som sätter sig på siffersinnet, S-buzz summerar läget som vanligt

BOKEN VEM BRYR SIG? Idag fick för övrigt vår bok en artikel på Expressens ledarsida. Inte vanligt med vänliga ord därifrån. Det gör att man kan packa väskan till mötena i Rumänien med glatt sinne. Såg för övrigt att Peter bloggar om boken.

Familjen Bonnier är hopplöst fångade mellan piratförlaget och the Pirate Bay

fast
Familjen Bonner är inte de enda som har problem i en ny tid.

MEDIAMAKT | Debatten om familjen Bonnier tycks dels inrymma dem som hedrar en familj som byggt upp ett familjeimperium. Dels dem som stör sig på och klandrar familjen Bonniers mediemakt och dominans. Det enda som är sant med dessa båda påståenden är att de är i förfluten tid.

Man brukar säga att endast fyra procent av familjeföretagen överlever mer än tre generationer. Utan tvekan kan vi konstatera att familjen Bonnier gjort ett bra jobb och agerat klokt under åren, när man skapat, odlat och utvecklat sitt familjeimperium

Men familjen Bonnier är en produkt av sin tid. Tittar vi närmare på historien kan vi notera att det är få branscher som utvecklats så sakta eller varit så konservativa som förlagen och tidningshusen. Vi vet hur tryckkonsten genomgick en revolution och lyfte med Gutenberg. Vi har kunnat se 1800 talets indelning i dagstidning och morgontidning. Efter detta har produkten i stort sett stått stilla. Faktum är att om bilindustrin skulle utvecklats lika sakta som tidningsindustrin hade vi fortfarande stått där med startveven i handen, på morgonen när vi ska åka till jobbet.

Bonnier har alltså
skapat imperiet och visat stor skicklighet i att förvalta det. Skalfördelarna har varit enorma. Men Bonniers stora utmaning ligger i framtiden. Tidningshuset möter en informationsjagande generation med den nya egenskapen att skaka avmätt på huvudet och gäspa uttråkat då någon påstår att det är rimligt att betala för att läsa artiklar på nätet. Vi har sett tidningar som tidigt valde strategin att låsa in sitt material och visa innehåll mot betalning. De absolut flesta av dessa affärsmodeller är idag lika efterfrågade som telex, telefax
eller Tipp Ex.

Den affärsmodell som skapat Bonnierskoncernens välstånd kanske räcker att förvalta tidningsimperium och bokförlag, men en ny tid är här. Den nya generationen uppsöker inte den lokala tidningshandlaren varje dag för att troget följa husbondens röst i Dagens Nyheter och DN debatt.

Brytningstiden manifesteras ytterst då en god vän till mig som är med i ett uråldrigt ordenssällskap, i veckan förundrat berättade om hur hans ordensbröder, farbröder mellan 65 år och döden, numera mangrant tumlar runt på Facebook. Det skvallrar om att det blir exponentiellt svårare att utveckla imperiet för framtiden, när inte ens pensionärerna beter sig som de förväntas.

Någon har sagt att bokförläggande handlar om att kunna bedöma den profit som finns i att sälja produkten av en persons skaparkraft. Förläggaren är alltså den som hittar duktiga skribenter och äger förmågan att förvandla detta till lönsamma produkter. Så såg det ut förr.

Men internet och den tekniska utvecklingen har inneburit en revolution. Bloggandet föds ur tanken att var och en är sin egen författare. Utvecklingen går vidare via RSS strömmar och feeder så att var och en blir sin egen redaktör. Nu finns en sådan mångfald av kvalitativa kanaler att var och en kan bli sin egen förläggare, exempelvis genom att skriva en debattartikel i olika debattforum, eller att ge ut en bok via nätpublicering. Dessutom med en obefintlig distributionskostnad.

När människor kan
söka och skapa sin egen marknad, på ett helt annat sätt än tidigare, blir läget ett annat för den familj som gjort till sin affär att vara en representant för det som utgör god smak och att utgöra ett filter mellan det som är intressant att läsa och det som behöver
publiceras.

De gamla maktstrukturernas vilsenhet och oförmåga att hantera den tid vi lever i avslöjas när de som sysslar med intellektuellt kapital, istället för att skapa nya affärsmodeller, tyvärr jobbar heltid med att lobba för förlängd copyright och med att till varje pris driva igenom
bakåtsträvande IPRED-lagstiftning.

Vi ser hur
en ny generation författare vill vara sina egna förläggare och bildar piratförlaget. Vi ser hur en ännu yngre generation säger att de inte vill betala för människors skaparkraft enligt dom gamla modellerna.

Där någonstans i bermudatriangeln mellan piraten som hittar världsvant bland torrenterna i the Pirate Bay och piratförlaget, är Old Time förläggare som Bonnierfamiljen hopplöst fångade. De förutsätter fortfarande att det finns en konsumentmarknad som går att dela in per
sålt exemplar.

Så länge man har det synsättet hör familjen Bonniers maktdominans till historieböckerna.

THOMAS HARTMAN

[tags] familjen bonnier, mediamakt, nya medier, the pirate bay, piratpartiet, antipiratbyrån, piratbyrån, upphovsrätt, ipred [/tags]

Gammelmedia om familjen Bonnier: Åsa Linderborg i Aftonbladet

Nymedia som tittar på Bonnier; Frida, Utopia Oskar, Josefin och Gusten, Platatine eller har åsikter om Bonnier; Karpstyrparn, Jonathan, Scaber Nestor, Sydsvenskans ledarblogg, Wiman, Lagerlöf, Bokmalen