Självklart att facket väljer sossarna

Jag ser i SvD att ett antal fackliga ledare stödjer Mona Sahlin och socialdemokraterna. Med jämna mellanrum är det någon högersympatisör som klagar över detta. Men är det så konstigt när högern inte har ett smack att erbjuda.


FACKET OCH POLITIKEN.
Jag ser i SvD att ett antal fackliga ledare stödjer Mona Sahlin och socialdemokraterna. Med jämna mellanrum är det någon högersympatisör som klagar över detta. Men är det så konstigt när högern inte har ett smack att erbjuda.

Efter en lång historia med högerförslag

Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet (1916) 
Nej till åtta timmars arbetsdag (1919)
Nej till sjukkassan (1931)
Nej till a-kassa (1934)
Nej till två veckors semester (1938)
Nej till tre veckors semester (1951)
Nej till fyra veckors semester (1963)
Nej till 40-timmars arbetsvecka (1970)
Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63(1973)
Nej till femte semesterveckan (1976)
Ja till sänkt a-kassa och sjukpenning (2004)
Nej till höjd a-kassa (2006)
Ja till sänkt a-kassa (2006)
Nej till höjd sjukersättning (2006)

och omröstningsresultat under åren som åtföljs av nya löntagarfientliga förslag är valet självklart. Högern har inget att erbjuda löntagarna förutom sämre villkor och minskad trygghet. De som redan har mer än de kan bära däremot gynnas av högerns politik. Mot den här bakgrunden är det märkligt att det överhuvudtaget finns några fackföreningar som vill vara så kallat ”neutrala”.

Det bästa sättet för högern att flirta med fackföreningsrörelsen är att erbjuda bättre villkor och ökad trygghet. Men eftersom högern avskyr den politiken får de finna sig i att fackföreningsrörelsen inte heller vill ta i dom med tång.

THOMAS HARTMAN

Nymedia om Maud Olofssons senaste löntagarfientliga förslag: Röda Berget, Högberg