Tags Posts tagged with "alliansen"

alliansen

13 55

BAKVÄNT? Åtgärder som drabbar folk retroaktivt eller försämrar förutsättningarna för människor är inget politiken gärna brukar vilja ägna sig åt oavsett parti. Därför finns det anledning att bli uppriktigt förvånad när Folkpartiet presenterar sitt senaste förslag.

Bara så vi hänger med… FP vill alltså höja kostnaden för människors bostadslån (genom att ge sig på ränteavdragen) och därmed minska möjligheten för folk att skaffa en bra bostad. Detta ska dessutom drabba människor som redan köpt sin villa eller bostadsrätt. Samtidigt vill man sänka beskattningen på aktievinster – en åtgärd som gynnar de rikaste i landet…

Precis som Martin skriver är förslaget inte förankrat i människors verklighet.  Förslaget slår dessutom mot unga människor som ska in på bostadsmarknaden och gynnar en äldre generation som både har låga lån och möjligheter till sparande. 

Jag kanske har missat nåt? Om det nu finns en risk för överhettning av bostadsmarknaden i storstad kanske det inte ska gå ut över människor som redan lever på marginalen. Att hävda att beslutet ska aviseras i förväg så att människor hinner anpassa sig betyder ingenting annat än att de som upplever sig drabbade ska hinna sälja sina bostäder innan försämringarna träder in.

Moderaten Maria Hagbom sätter fingret på en viktig fråga.

I och med detta kommer jag osökt in på vad trygghet innebär för många. I det här fallet trygghet att slippa vara utsatt för populistiska politiska utspel som skapar osäkerhet inför framtiden när det gäller min privatekonomi. Räntehöjningar p g a att ekonomin förbättras tror jag de flesta kan leva med till en viss gräns. Det har man förståelse för. Men att min privatekonomi skulle försämras p g a att politiken vill ändra spelreglerna när det gäller avdragen för räntorna känns för mig väldigt otryggt.

Är detta verkligen en ansvarsfull politik som känns genomtänkt? Är inte redan diskuterade förslag som lånebegränsningar både mer rättvisa och mer pricksäkra mot risken för överhettning i så fall? De räntehöjningar som redan är aviserade lär även de bidra till en avkylande effekt. Riskerna är precis som moderaten Gunnar Hökmark skriver att en bostadsbubbla kan utvecklas just på grund av såna här förslag. Lösningen handlar enligt Hökmark om mer bostadsbyggande vilket jag också är inne på. Men märkligt nog kommer aldrig såna förslag från höger

Själv lutar jag åt att det kan finnas ett annat syfte, precis som GP:s ledarblogg resonerar kring. Kan Folkpartiets förslag tolkas på annat sätt än att de vill göra livet lättare för rika aktieägare (sänkt kapitalskatt) och låta vanligt folk ta notan som vanligt? Vännen Johan är inne på att det det är nödvändigt för folkpartiet att profilera sig mot moderaterna i alliansen eftersom de kämpar för sin överlevnad. Det är mycket möjligt.

I vilket fall är det är sån här empatilös och korkad politik från alliansens sida som vi vill se mer av. Då ryker effektivt deras möjligheter att vinna valet 2014.

Det är just därför de knappast kommer att genomföra förslaget.

THOMAS HARTMAN

5 9


GÅR BAKÅT.
Den utmärkta siten Alliansfritt Sverige sammanfattar högerns arbetslinje:

”De borgerliga kraven pekar i en tydlig riktning. Du ska ha mindre att säga till om på jobbet, du ska ha sämre arbetsmiljö, sämre trygghet och lägre lön.

Men du får några hundralappar lägre skatt.

7 41


FACKET OCH POLITIKEN.
Jag ser i SvD att ett antal fackliga ledare stödjer Mona Sahlin och socialdemokraterna. Med jämna mellanrum är det någon högersympatisör som klagar över detta. Men är det så konstigt när högern inte har ett smack att erbjuda.

Efter en lång historia med högerförslag

Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet (1916) 
Nej till åtta timmars arbetsdag (1919)
Nej till sjukkassan (1931)
Nej till a-kassa (1934)
Nej till två veckors semester (1938)
Nej till tre veckors semester (1951)
Nej till fyra veckors semester (1963)
Nej till 40-timmars arbetsvecka (1970)
Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63(1973)
Nej till femte semesterveckan (1976)
Ja till sänkt a-kassa och sjukpenning (2004)
Nej till höjd a-kassa (2006)
Ja till sänkt a-kassa (2006)
Nej till höjd sjukersättning (2006)

och omröstningsresultat under åren som åtföljs av nya löntagarfientliga förslag är valet självklart. Högern har inget att erbjuda löntagarna förutom sämre villkor och minskad trygghet. De som redan har mer än de kan bära däremot gynnas av högerns politik. Mot den här bakgrunden är det märkligt att det överhuvudtaget finns några fackföreningar som vill vara så kallat ”neutrala”.

Det bästa sättet för högern att flirta med fackföreningsrörelsen är att erbjuda bättre villkor och ökad trygghet. Men eftersom högern avskyr den politiken får de finna sig i att fackföreningsrörelsen inte heller vill ta i dom med tång.

THOMAS HARTMAN

Nymedia om Maud Olofssons senaste löntagarfientliga förslag: Röda Berget, Högberg

10 25

UTE. Fler och fler reagerar på Reinfeldt och högerregeringens politik mot sjuka och arbetslösa.

Det här klippet med Britt från Malmö visar hur Reinfeldt slirar på bästa sändningstid. Han tycker uppenbarligen de frågorna om moderaternas politik är riktigt obehagliga. I vart fall kan han uppenbarligen inte svara på frågor och ta konsekvenserna av den. Detta klipp hade nog partistrategerna på Schönfeldts gränd helst velat radera från Internet.

Det blir nog ingen röst på Reinfeldt från Britt.

THOMAS HARTMAN

4 21


SNORBILLIGT. Det är något konstigt med moderaterna. Så fort de får nycklarna till samhällets resurser så vräker dom ut våra gemensamma tillgångar till näringslivet – gärna till underpris.

Hyresrätter reas ut, skolor slumpas bort och förskolor säljs ut snorbilligt. Nu finns siten du längtat efter där du kan se sammanställningen plottat i google-maps över de dåliga affärer som den borgerliga majoriteten i Stockholms stadshus gjort sedan 2006.

Flera miljarder, som hade kunnat användas till att utveckla bl a Stockholms skolor, äldreomsorg och vägar, har slösats bort.

De blå häftstiften visar kvadratmeterpriset för varje allmännyttig hyresrätt som ombildats, och vad jämförpriset för bostadsrätter på marknaden är. De gröna häftstiften visar vilka förskolor som sålts, till vilket pris, och vilken vinst det nya företaget gjort första året. De röda visar samma sak för vård och hemtjänst.

Varför är det inte viktigt för moderaterna att ha ordning och reda i vår gemensamma ekonomi?

THOMAS HARTMAN

15 88


MEDIAMAKT.
Journalister är dagens nya makthavare. De avgör hur agendan sätts för det politiska samtalet och vilka frågor som ska lyftas och få fokus. Ilsemarie skriver klokt och tänkvärt om detta problem.

Kan den ensidiga fokuseringen på ”överklassproblem”, i det här fallet den orimligt stora RUT-exponeringen under Sahlin-intervjun, bero på att journalisterna idag allt oftare ogenerat utgår ifrån sitt egenintresse. I samma riktning skulle man kunna tänka när det gäller frågorna om hur de rödgrönas förslag om fastighetsskatten eller förmögenhetsskatten ”drabbar” (också här är det frågan om ungefär en procent av befolkningen).

0 22

POLITIK. Göran Hägglunds kristdemokrater har sannerligen gjort denna sommarens töntigaste utspel när de gick in med skydd för begreppet ”Verklighetens folk”. Genom sin ansökan om varumärkesskydd flyttar dom politiska begrepp över till affärer, företagande och den ekonomiska världen.

KD borde få ta ansvar för detta fullt ut. När den gode Hägglund ringade in vad som låg bakom begreppet fick vi förstå att de enda som inte kan inbegripas i definitionen är den procent (1%) av Sveriges befolkning som utgör dess kulturella elit. Dessa definierar han som den nya överheten.

Men om vi leker med tanken att övriga 99% är verklighetens folk. Är det då inte riktigt uselt att bara lyckas uppbåda ca 4 procent av de människor som utgör basen för det begrepp de registrerat?

Är inte det falsk marknadsföring och något för marknadsdomstolen?

Ryms Hägglund i Sverkers tunna?

THOMAS HARTMAN

4 35
Hit borde högerregeringen åka på studiebesök

POLITIK. Lubjanka är vardagsnamnet för KGB:s gamla högkvarter vid torget med samma namn i Moskva  Vi pratar om en stor byggnad i gult tegel som konfiskerades efter oktoberrevolutionen och gjordes om till högkvarter för den hemliga polisen, Tjekan. Byggnaden spred skräck i medborgarna oavsett om de var skyldiga eller inte.

Den gula byggnaden leder mina tankar till den svenska försäkringskassan men också till den rådande politiska debatten om rättssäkerhetsfrågor och integritet.

Hur problemen ser ut i vårt land ser vi exempelvis om vi läser Nordvästra Skånes Tidningar (papperstidningen) och i Helsingborgs Dagblad om Jessica Anderssons öden och äventyr. Jessica tappade livräntan 2008 efter att försäkringskassan bytt fot och lanserade den intressanta teorin att hennes nacksmärtor berodde på stora bröst snarare än på hennes Whiplashskada.

Jessicas tvist lever sitt långvariga liv i domstolsvärlden och försäkringskassans kreativitet utmanas att uppfinna nya skäl till avslag. Nu är de inne på skäl som handlar om någon form av psykosocial belastning.

Jessica överklagar domen till kammarrätten. Så här långt har hon tvingats lägga ut ca 40 000 kronor ur egen ficka eftersom hon inte har rätt till rättsskydd.

Jac Nepérus – advokat vid den advokatfirma som representerat Jessica i den segdragna tvisten – beskriver obalansen som uppstår när staten lägger bevisbördan på den enskilde:

– Tidigare antog man att det var en arbetsskada om man inte kunde bevisa att det var något annat, sedan vände man på det. Om man kan hitta någon annan möjlig förklaring till smärtorna så har man inte rätt till ersättning, säger han till Nordvästra Skånes Tidningar.

Jac menar att rutinerna hos försäkringsnämnden, instansen under förvaltningsrätten, ger en tuff uppförsbacke för den enskilde som är enormt svår att hantera. Man kan tro att det är landet i öst han talar om. Fast det är Sverige:

– I en domstol säger alla sitt och sedan går alla ut. I försäkringsnämnden kan handläggarna sitta kvar och argumentera efteråt. De får sista ordet och det kan komma fram saker i beslutet som man aldrig fick bemöta, säger han.

Det som med rätta upprör Jac mest är att den enskilde  mycket sällan får allmän rättshjälp i strider där försäkringskassan eller andra myndigheter är motpart.

– Det är egentligen skandal. Om man bråkar med grannen eller vad som helst så kan staten betala ens advokatkostnader.

– Här heter det att myndigheten man strider emot ska vara opartisk och föra fram argument även för den enskildes bästa, men det är bara en schimär.

Jag måste tillstå att vi lever i en märklig tid i Sverige.

För det första. Moderaterna som tidigare sa sig vara de som reagerade mot såna här problem där individen körs över av staten är knäpptysta.Det gör att människor som måste ta fighten mot försäkringskassa eller andra myndigheter får betala den evighetslånga striden ur egen ficka. Inga antydningar till lagändringar här inte. Det är mer prioriterat att sänka skatten för de rikaste och göra sig av med våra gemensamma resurser.

För det andra. Polisen som man kan tycka borde stå upp för människors rättssäkerhet argumenterade nyligen för precis tvärtom – avskaffad rättssäkerhet och omvänd bevisbörda. Kan du inte förklara var dina pengar kommer från riskerar du att åtalas för brott. Från högerregeringen möts förslaget som vanligt med kompakt tystnad.

För det tredje. Det var inte länge sedan samma regerings justitieminister uttalade ett annat ”intressant” förslag om gredelina kuvert till misstänkta kriminella. Snabbt glömde den ansvarige ministern en viktig del av vår demokrati: presumtionen att du är oskyldig till motsatsen bevisas.

För det fjärde. Det är inte länge sedan moderaterna klubbade igenom FRA-lagen och massavlyssning infördes i vårt land.  Detta mot bakgrund av en  terroristnoja som hotar oss alla. CIA hade som bekant många ”kreativa” idéer.

För det femte. Vi minns hur en ungdomsgeneration kriminaliserades på uppdrag av amerikansk skivindustri.

För det sjätte. Åter till försäkringskassan. Ingen ska skylla den rådande situationen på myndigheten enbart. Ytterst kommer den politiska inriktningen med en sjuk sjukförsäkring från högerregeringens så kallade ”arbetslinje” på samma sätt som försäkringskassans oförmåga att betala ut pengar i tid handlar om regeringens oförmåga att styra sin myndighet. Jessica som jag berättar om ovan är inte ensam. Det finns åtskilliga som förnedras av försäkringskassan på regeringens uppdrag. Människor faller mellan stolarna. Många får leva med en klump i magen och stå ut med orimliga handläggningstider, stress och ovisshet med sjukpenningregler som är ett fiasko. Allt fler lever i fattigdom. Otryggheten breder ut sig. Sverige blir kallare. Klyftorna ökar. Spänningarna i samhället likaså.

Även om den sovjetiska hemliga polisen bytt namn ett antal gånger under åren har man hela tiden haft sitt högkvarter i samma skrämmande byggnad: Lubjanka. Efter upplösningen av KGB blev Lubjankabyggnaden huvudkontor för de ryska gränstrupperna. Man öppnade även ett museum över den verksamhet som bedrivits i huset.

Det är hög tid att föreslå ett studiebesök för den svenska borgerliga regeringen och dess hantlangare till Lubjankas KGB-museum.

På många sätt liknar den politik som drivs i vårt land inom område efter område det skrämmande, nyckfulla och oberäkneliga beteendet hos den totalitära regimen i öst – ytterst manifesterad av dess legendariska säkerhetstjänst. Måhända kan vårt lands ledning lära sig en del från historieböckerna hur rädslans, piskans och orons politik föder rädda och kuvade människor.

Än är det inte försent. Valet är inte förrän den 19 september och regeringsplanet flyger dom gärna fritt fram till dess.

Om det blir enkel biljett spelar ingen roll.

Vi har nämligen hur som helst ett stort behov av en ny regering efter valet.

THOMAS HARTMAN

3 22


Vi ser hur moderaterna äter upp sina egna.

OPINION. Under fredagen presenterade SKOP sin senaste opinionsundersökning enligt vilket både Kristdemokraterna och Centerpartiet nu hamnar under riksdagsspärren, vilket omöjliggör en regeringsallians för högerpartierna. Slitningarna i högerblocket är det mest intressanta med undersökningen. Precis som bland annat Knapsu, partistaten, utsikt från ett tak och vänsterpartiets Kaj pekar på så missar många media att ens dra några slutsatser av detta.

Högerns hårt kopplade samarbete är verkligen påfrestande. Claes skriver att allianssamarbetet riskerar att bli slutet för två partier. Det är nog en riktig analys. Samarbetet för med sig stora krav att de små partierna runt moderaterna lyckas med sin profilering om de inte ska bli uppätna. Men samarbetet ger väljarna allt färre skäl för varför svensk politik behöver fyra borgerliga partier. Även om Tokmoderaten på sitt alltid lika sköna sätt försöker rädda sina små kompisar från avgrundshålet.

Maud Olofsson har valt den märkligaste strategin. Hon har lyckats med den imponerande bedriften att både kasta partiets klassiska frågor överbord tillsammans med skräp och bråte. Uppenbarligen följde partiets profil med i städningen. Det är imponerande att hon lyckas reta upp partiets gamla ärrade och rutinerade sjömän samtidigt som hon lurat in partiet på en sorglig och tämligen meningslös ideologisk ökenvandring runt runt på det sjunkade fartygets nedre däck. Hon lagar inga segel. Hon lagar ingen mat. Hon täpper inte till några läckor i skrovet. Det enda hon tycks drömma om är att få sitta vid den allt tröttare Skepparen Reinfelds sida och klappa hans panna.

Eller som Eva skriver i ett skönt citat:

F.ö. kan man alltid lita på stureplanscentern. Nu är de för kärnkraften, mot glesbygden och mot datalagringsdirektivet som de nyss röstat igenom. I centern är det numera kort halveringstid på åsikterna. Det börjar smitta av sig både på medlemsantalet och väljarstödet.

Fartygets Kaplan Hägglund har en tuff tid när den religiositet och de kristdemokratiska mossiga ideal som bygger hans parti är lika eftertraktade som springmasken på de dagis han helst skulle vilja lägga ner. Inte ens ett prinsessbröllop tycks kunna vrida tiden tillbaka till den tid då människor ville fjättra kvinnan vid spisen. Ingen tycks lyssna på hans tal om märkliga värderingar från förr. Nu sitter han ensam och övergiven i sin hytt muttrar och karvar kors i bordet och hoppas att trenden ska vända så han får följa med på nästa expedition. Men frågan är vad han bidrar med?

Skillnaden mellan den trötta högeralliansen och de rödgröna är rätt intressant. Från höger har bilden matats ut att partier ska bada i samma badtunna med samma badvatten för att kunna styra fartyg.

Från vänster har man tidigt struntat i badbyxorna och istället valt att jobba på samma sett som tidigare. De rödgröna bryter sina ståndpunkter. Ibland ryker stickor och strån. David Aronsson är en av dom som inte riktigt gillar de rödgröna samarbetet. Jag tycker nog snarare att samarbete under samma hatt behövs men jag är fullt övertygad om att ett lyckat samarbete för framtiden bygger på att alla tre partierna kan odla sin särart istället för att tvingas växa ihop. Alliansexemplet avskräcker.

Moderaten Göran Pettersson hoppas på att det rödgröna samarbetet kommer att få missnöjda (s) väljare att lämna till höger för att dom är less på (mp) och (v). Det är ett rätt otroligt scenario. Snarare har socialdemokraterna en fördel av att ligga lågt i dessa tidiga opionsundersökningar. Hellre det än tvärtom.

För övrigt undrar jag lite över dessa högermänniskor som förhärligar alliansens bygge av ett parti (exempelvis PJ Anders Linder som driver frågan om valallians).

Min åsikt är att det blir trist, enkelspårigt och mainstream. Jag tycker snarare att det är härligt befriande med diskussion (och att det är för lite diskussion i svensk politik). Hellre det än den ideologiska slätstrukenhet och urvattnade puré som också vissa i media emellanåt tycks luras att tro leder Sverige framåt.

Här är Lennart Holmlunds Umeå ett föredöme.

I grunden struntar jag i opionionsundersökningar. Vi vet alla att valet kommer att bli tufft och det knappast kommer att skilja mycket mellan blocken. Även om jag självklart skulle vilja se en brakseger är jag nöjd om vi rödgröna slår högerallansen med en gubbe eller gummas övervikt. Jag håller med Krassman om att vi har mycket kvar att göra exempelvis som Peter Andersson resonerar om att vi måste jobba hårdare med att få ut budskapet om möjligheternas land. Det ska bli skönt att få ett slut på den destruktiva roffa- och armbåga sig fram i kön politik som högern står för. Där var och en ska sköta sig själv och skita i alla andra. Martin Moberg ger ett skönt pressklipp om hur musikern Marit Bergman tänker om detta.

THOMAS HARTMAN

PS1 För övrigt håller jag verkligen med Helen som påminner om att det finns viktigare saker än SKOP och bröllop (även om media uppenbarligen fastnat i vinkelvolten).

PS2 För övrigt är Liza Marklunds inlägg i Expressen det bästa jag läst av henne någonsin.

3 27

Jag läser Sanna Lundells klockrena krönika i Aftonbladet.

”Barnsjukhuset Martina utgör en väldigt tydlig symbol för hur alliansens politik har förändrat Sverige. Detta hemtrevliga lilla sjukhus erbjuder nämligen chansen att köpa sig förbi vårdköer, att köpa sig rätten till ett fint och värdigt bemötande, en härlig hemlik miljö och de bästa barnläkarna och barnsjuksköterskorna. Pungar du bara ut med 210 kronor i månaden och 200 spänn per besök får du alltså lite extra bra vård till din unge.

Det stinker. Det stinker död hund ta mig fan. Sveriges hela vårdsystem håller smygande på att privatiseras och snart är det så här i Sverige, att rätten till kvalitetssjukvård avgörs av den sjukes betalningsförmåga.”

”För ett medelinkomsttagarsvennebananpar i kärnfamilj är 200 spänn hit eller dit en fis i rymden.

Men för en ensamstående, sjukskriven, utförsäkrad trebarnsmorsa, som drabbats av den borgerliga alliansens alla andra åtgärdspaket i form av lägre sjukpenning, höjd a-kassa och högre boendekostnader, är de här avgifterna ett slag i ansiktet. Ett hån mot jämlikheten, broderskapet och solidariteten.”

Samhället bara osar ego-, roffar- och armbåga sig fram-mentalitet. För den starke innebär det en massa vinster i form av skattesänkningar, avskaffad förmögenhetsskatt och fina privata alternativ till den allmänna sjukvården. För den svage en hårdare värld där man ska se om sitt eget hus.

Vill vi verkligen ha det så?

Nej tack, säger jag och betalar hellre 200 spänn extra skatt i månaden för att alla svenska barn, även de vars föräldrar inte har råd, ska få komma till Martina”