MEDIAMAKT. DUBBELMORAL. Det är inte lätt att vara kvällstidningskonsument. Idag har tidningarna helt olika budskap på samma tema. De vet att sex säljer. Men dubbelmoralen är uppenbar. Låt oss titta närmare på dagens exempel.

Den senaste tiden har vi kunnat följa hur en polischef löpt gatlopp i medierna. Han visas upp med namn och bild och vi får följa hans liv. Han beskrivs som en Dr Jekyll och Mr Hyde. I sin polisiära gärning karakteriseras han som en torrboll och jämställdhetsförespråkare. Men det finns uppenbarligen en annan sida där han haft uppenbara sexuella intressen och vi får känna honom som en obehaglig sexmissbrukare som passerat alla gränser för  vad som är rimligt.

Det är möjligt att det finns olagligheter i polischefens gärning. Det kan inte jag eller tidningsläsarna avgöra baserat på den information vi får i media. Det är inte heller vår sak att göra. Ingen av oss är satt med makten att döma eller klandra våra medmänniskor. Däremot är det uppenbart att tidningarna försöker sälja så mycket lösnummer och webklick som det bara är möjligt på polischefens öde och karaktär genom att solka ner honom så mycket som möjligt.

Är alla människor i grunden onda eller goda? Jag tror efter lite eftertanke att vi kan vara överens om att ingen människa är något 100-procentigt helgon som aldrig gjort något fel. Lika lite som någon människa är en solid djävul utan fina egenskaper.

Men i medias förenkling finns inte utrymme för något vackert om polischefens person. Det positiva som skrivs om honom kopplas till hans förmodade dubbelnatur och hans skicklighet att dupera sina medmänniskor. Så ska vi förfasas hemma i sofforna. Dricka vårt kaffe och klappa oss belåtet på magen när vi får slicka oss om munnen och i hemlighet suga i oss av alla smaskiga detaljer (gärna med bilder) från polischefens knullinteriörer. Pöbeljournalistiken är här. Uppenbarligen för att stanna.

I dagens kvällstidningar blir schavotteringens dubbelmoral pinsamt tydlig. Den ena kvällstidningen kör plugg på framsida med bild på den tidigare polischefen tillsammans med fyra helsidor inne i tidningen om den ”granskning” tidningen gjort av polischefens ”sexnäste”.

Den porrklubb polischefen gick beskrivs som ”en fristad för extrema former av sex” med kopplingar till ”knarkhandel, svartsprit, prostitution och grov ekonomisk brottslighet”. Devisen som ska få oss att förstå hur sjukt allting är lyder ”Det som stannar på Haga stannar på Haga”.

Vi får lära oss att ”knulla kan man göra lite varstans”. I onsdags skedde det överallt. Polischefens solkiga karaktär byggs på. Sånt här ska inte en redbar människa ägna sig åt. Speciellt inte om han är polis. Underförstått är det en sjuk man som går till ett ställe där ”vad som helst kan hända. Bara det är förbjudet, extremt och utmanande”.

Samtidigt i den andra kvällstidningen bereds plats för en helt annan vinkel. På i stort sett hela framsidan och två helsidor inne i tidningen får vi lära oss om de ”hemliga” klubbarna som gömmer sig bakom en anonym fasad. Där kan ”vanliga” svenska par knulla med andra par. ”Det här är mycket vanligare än vad folk tror”. ”Här får vi utlopp för våra lustar”. Det visar sig enligt tidningen att ”tusentals svenska par byter partner på sexklubbarna”.

Tidningen ger en annan vinkel än konkurrenten och intervjuar ett par med budskapet ”För oss har det blivit en livsstil att gå hit”. ”Jag tycker man ska passa på att njuta så mycket som möjligt”. Artikeln kröns med tips om hur vi alla ska hitta dit. Devisen för hur underbart stället är sammanfattas i en bildtext: ”det som sker på Eden, stannar på Eden.”

Dessa två artiklar visar på ett uppenbart sätt vilken dubbelmoral som finns i våra medier. I båda fallen väljer tidningarna att spela på sex i extrema former då de vet att det säljer. Men i det ena fallet förhärligas det extrema för att kittla läsaren att det lika gärna kan vara hans eller hennes granne som ligger på rygg blir påsatt och njuter i hemlighet medan kroppsvätskorna flödar. Gruppsex på extremklubb skildras som något eftersträvansvärt för alla småbarnsföräldrar att ta upp som en option på nästa parmiddag för att piffa till livspusslet en smula.

I det andra fallet används miljön som en kuliss för att sänka karaktären hos en tidigare polischef som dessutom ännu inte är dömd för något. Alla ska vi rynka på näsan och peka finger. Då fick vi något att förfasa oss över och skvallra om på nästa parmiddag.

Hur ska media ha det?

Även denna fråga handlar om integritet. Denna gång ur polischefens såväl som allas vår integritet och rätt att vara som vi faktiskt är. Här har media en karamell att suga på. Hur kan man förhärliga det ena men förneka det andra? Är det bara vissa som ska ha rätt att knulla med andra på klubbar i dagens bigotta Sverige? Kan vi i så fall få ut en lista på vilka personer som media anser är förbjudna detta helgnöje?

Kvällstidningarnas hantering av den kända polischefen ett tydligt exempel på att vi behöver en grundläggande diskussion i samhället om vad ord som integritet och rättssäkerhet betyder. De enda som konsekvent bidrar i den debatten är än så länge Piratpartiet.

Vad har detta med Beatrice Ask att göra? Min artikel om detta ”Jusitieministern och kvällspressen skapar pöbelsamhället” finns på Newsmill. Här kopplar jag ihop min åsikt om kvällspressens ansvar med Beatrice Ask knasiga förslag.

Annat läsvärt hittar du här: HBT-Sossen om Beatrice Ask och att tappa hakan. JohanWesterholm om högmodet. Magnus Andersson delar ut lila kuvert. Cypriot om feministisk nätpolitik. Peter Andersson skriver om PJ Anders Linder och hans ledare på SvD liksom Krassman. Högberg gläds åt Hammarby. Mina moderata karameller skriver också om Ask precis som jag. Erik Laakso skriver klokt om IOGT och de äldres principiella rättigheter.

Får man knulla som polischef? kommer från: Thomas Hartman | In The Pendent

POLITIK.

Thyra Frank som driver ett kommunalt äldreboende i Köpenhamn gör det efter olikhetsprincipen. Om en äldre rökt hela sitt liv menar Thyra att hon visserligen har makten att ta av henne rökverken men knappast den moraliska rätten. På samma sätt sprids bulldoften på boendet när de äldre är med och bakar bröd.

Det är inga lätta fall som bor hos Thyra om nu någon trodde det. Ett omsorgskrav på 24 timmar är förutsättningen för att få flytta in. Boendet är på grund av eller trots Thyras sätt att driva det billigare för samhället och vinsten används  bland annat till en längre bussresa utomlands per år för de äldre tillsammans med personalen.

I medeltal visar det sig att människor lever 3,5 år hos Thyra medan de enbart lever 1,5 på jämförbart boende i Sverige. Kanske för att de får vara människor i en mysig boendemiljö istället för kollin som slutförvaras på en arbetsplats.

Vi socialdemokrater måste skärpa till oss. Vi behöver en ny vision för våra äldre som sträcker sig längre än att prata pensionärsskatt eller privata alternativ. En ny tid är här. Det gäller även för våra äldre. IOGT har fullständigt missat vad svensk äldreomsorg behöver. Mindre pekpinnar och moraliserande – inte mer.

Detta är dessutom ytterligare ett sätt att diskutera frågan om personlig integritet. Denna gång för våra äldre. Snart sitter du kanske där själv. Då kan det varit klokt att engagera sig för de äldres villkor i tid

Klart Morfar ska få röka och dricka vin kommer från: Thomas Hartman | In The Pendent

RÄTTSSÄKERHET. INTEGRITET. Sverige är ett rätt unikt land när det gäller  medborgarnas tilltro till att staten alltid är god och alltid gör rätt. I grunden är det något sympatiskt i detta. Men samtidigt måste vi alla komma ihåg att även staten kan göra fel och att det kan få sanslösa konsekvenser.

Just därför är  Beatrice Ask förslag om att familjen ska underrättas med grälla kuvert om utredningen av en misstänkt sexköpare både naivt och rent av farligt. Förslaget måste motarbetas med full kraft över partigränserna.

Häromdagen uttalade sig den moderata justitieministern vid ett seminarium. Idag gör hon inte saken bättre när hon försöker utveckla vad hon menar.

”Jag vill skicka grälla kuvert till sexköparna, för jag tror att det värsta som kan hända en sexköpare är att någon i omgivningen ska få reda på vad de gjort, frun eller grannen (..) Vi borde ha gredelina kuvert, det ska vara tydligt, du är misstänkt för att vara ute och köpt sex”, sade Beatrice Ask under seminariet.

I dag ångrar hon färgvalet, men står fast vid att brottsmisstanken ska rapporteras till familjen.

Vi lever i ett pöbelsamhälle som på många sätt sänder tankarna till ett gäng virkande tandlösa tanter och skränande farbröder som sitter vid stupstocken eller skampålen under franska revolutionen och skriker efter blod. I en sådan miljö passar ett sånt där dåligt underbyggt utspel in som populistisk smörja.

Men vi ska komma ihåg diskussionen om oskyldigt dömda och försöka tänka lite längre. Vad skulle hända om du själv blev felaktigt anklagad för den här sortens handling? Ska du då slåss både mot omvärldens fördömande och mot domstol och polisutredning? Ska vissa typer av brott dömas av pöbeln vid sidan av domstolen?

Vem är ansvarig när du som oskyldig tar ditt liv efter att ha drabbats av omgivningens dom utan rimlig chans att försvara dig? Tar Beatrice Ask det ansvaret? Knappast.

Den som läser min blogg vet att jag verkligen inte brukar förorda folks avgång. Jag har även försvarat moderater när media häcklat dom på felaktiga grunder. Men denna gång finns inget försvar tyvärr. Den som kan förorda denna typ av integritetskränkande politik är tyvärr inte lämplig att inneha posten som justitieminister i ett rättssamhälle.

Samtidigt är det ett tydligt exempel på att de etablerade partierna varje dag visar att de  inte fattar vad ordet integritet betyder. Ask bjuder alltså på ännu ett argument varför piratpartiet behövs.

Härlig öppning för piratpartiet. Ask bör avgå. kommer från: Thomas Hartman | In The Pendent

INTEGRITET.Har piratpartiet något berättigande eller är deras frågor döda? Det var en av frågorna vid frukostbordet i morse. Min slutsats är enkel. Det svenska samhället är bara i början av en viktig integritetsdebatt och då behövs piratpartiet som en viktig katalysator som vitaliserar debatten.

Jag hamnar då och då i samtal med människor som tycker att Piratpartiet spelat ut sin roll och att integritetsfrågorna är passerade. Ingenting kan vara mer fel.

Idag läser jag två intressanta artiklar inom integritetsområdet. En artikel i tidningen Lag och Avtal lyfter det faktum att vi i Sverige inte har något bra sätt att skydda whistleblowers på företag. Dvs personer som öppet berättar om oegentligheter.Det bidrar troligen till att transparensen är dålig inom svenska företag. Man talar gärna om öppen kritik och debatt och att man uppmuntrar sina medarbetare att ”skvallra” på felaktigheter. Men frågan är hur mycket som är tomma ord och vad som är ärligt menat.

Samtidigt ser jag en artikel i Affärsvärlden som handlar om kunders integritetsskydd och hur företag numera kan göra det till god affärsetik och konkurrensfördel att stå upp för sina kunder och aktivt arbeta för att skydda sina kunders data.

I IPRED-målet kunde ePhone ha valt att inte agera. ePhone valde istället att ifrågasätta ljudboksförlagens begäran. Ljudboksförlagen vann i tingsrätten. ePhone överklagade och vann i hovrätten. Nu ligger ärendet för avgörande i Högsta domstolen. Abonnenten som berörs i IPRED-målet måste sannolikt vara kund hos ePhone i ett par tusen år bara för att finansiera ePhones interna arbete i samband med processen. Vad tjänar då en bredbandsoperatör på att försvara en kunds personliga integritet hela vägen till Högsta domstolen? Svaret är naturligtvis kundlojalitet.

Jag tror att näringslivet inom båda dessa områden tjänar på att stå upp för integritetsfrågorna. I det ena fallet handlar det om att företaget faktiskt växer och kan utvecklas om man tar till sig av intern kritik och ser det som ett sätt att rätta felaktigheter. Dvs istället för locket på kan man välja den motsatta strategin med transparens som konkurrensmedel. Kortsiktigt kan det kännas frestande att klämma åt en anställd som tjallar. Men långsiktigt finns det stora vinster i att hålla censurfingarna i schack, våga vara tillåtande mot de anställdas kritik och istället öppet debattera frågorna.

I det andra fallet är det viktigt att jag som kund vet att jag inte behöver hamna i en privatpolisiär relation till min bredbandsleverantör eller det bostadsbolag jag bor i. Därför är jag imponerad av de företag som står upp för sina kunder och inte tar på sig någon privatspanarmössa.

Båda dessa parallella diskussioner visar att integritetsfrågorna mycket påtagligt finns i de affärsetiska överväganden som företag och myndigheter behöver hantera för att överleva i ett nytt mediasamhälle. Detta berör alltså långt mycket fler frågor än fildelning, copyright och bevakningskameror. Även om dessa är viktiga.

Vi har piratpartiet att tacka för att de sistnämnda frågorna kommit i ljuset. Vi behöver en genomgripande debatt i samhället och i de etablerade partierna om olika delar av integritetsbegreppet. Vi är bara i början av denna diskussion. Där är piratpartiet en viktig aktör som vi i de etablerade partierna ska vara tacksamma över och bejaka istället för att reflexmässigt behandla som politiska fiender.

Dessutom kanske de skadeglada ska komma ihåg att det bråkas inom alla partier emellanåt. Det har inget med de viktiga sakfrågorna att göra. Så länge som integritetsfrågorna behandlas styvmoderligt av alla etablerade partier behövs piratpartiet.

Därför behövs Piratpartiet kommer från: Thomas Hartman | In The Pendent

KLYFTOR. Klyftorna mellan vi och dom ökar i samhället. Det gäller inom alla samhällets sektorer. Idag finns ett skrämmande exempel på något som skulle kunna vara saxat ur moderaternas vision för äldrevården i Upsala Nya Tidning.

För att få köpa en lägenhet på Ekeby Hus seniorboende i Uppsala måste man vara mellan 55 och 75 år. På boendets hemsida presenteras också kravet att ”man bör vara vid god hälsa för att flytta hit”. Det är dock inte enbart detta som är orsaken till att Cecilia Björkman nekas.

Dels har hon en CP-skada, dels väntar en höftoperation som gör att hon precis som många av de boende använder rullator. Ett annat problem som vaskas fram av styrelsen är att hon inte har så många vänner.

Styrelsens ordförande fäller kommentarer som ”det är mycket i samhället som är orättvist” och hur man ska vara som boende för att tillåtas köpa en lägenhet.

Hur ska man vara för att få bo hos er då?
- Ja, man ska vara normal. Vi som bor här är besjälade med liknande intressen, och man ska kunna utnyttja sina kunskaper och erfarenheter, exempelvis genom att arrangera föreläsningar och läsecirklar.

Cecilia Björkman upplever situationen som oerhört kränkande, bland annat då ni ifrågasatte hennes bekantskapskrets.
- Jaha, ja hon verkade ju vara en enstöring om jag minns rätt. Men vi måste försäkra oss om att den som flyttar in här fungerar i gemenskapen.

Det är förbjudet att diskriminera på grund av handikapp, vad säger du om det?
- De stadgar vi lutar oss mot är godkända och jag ser ingen anledning att ompröva våra rutiner. De fungerar väldigt bra.

För mig som socialdemokrat går det rysningar i kroppen när jag ser denna sorts öar växa fram i vårt samhälle. Det kanske är högerns vision för hur äldreboenden ska byggas i någon form av ”gated communities” men det är definitivt inte min vision och det är inte det jag jobbar för.

Rekommenderad läsning: Alexandra om Homofobi, Ett hjärta RÖTT om sjukförsäkringsministern, Jonas skriver om folkmord, Kulturbloggen konstaterar att Facebook växer rejält, Alliansfritt (med ny logga) om Vellinge och även om jag inte håller med honom denna gång Krassman In Your Face om SD i skolorna, S-buzz konstaterar att jakten på en vettig sjukförsäkring fortsätter.

Moderaternas Sverige: ”Man ska vara normal” kommer från: Thomas Hartman | In The Pendent

MEDIA. Varje morgon som jag tittar in i TV4:s morgonprogram tänker jag på vilka TV-progam de lyfter fram, vilka produkter och vilka personer. Det kanske är en yrkesskada men vi vet ju alla att det inte är slumpen som avgör programmens innehåll.

Just därför vill jag passa på att rekommendera den intressanta debattartikel om mediadominansen som publicerades på DN-debatt häromdagen (om du inte redan gjort det). Det kanske kan tyckas är lite starkt att antyda att det finns jämförelser att göra mellan Bonniersfärens dominans i det svenska medialandskapet och Berlusconis Italien. Men tanken lämnar ett spår av dålig smak i munnen eftersom det ändå finns viss relevans för påståendet. I artikeln skriver ett antal (från Bonnierkoncernen) fristående förläggare om hur det faktiskt fungerar en vanlig dag i vårt land:

Något om Bonniers innan Rumänien kommer från: Thomas Hartman | In The Pendent

WEBSTRATEGI. Idag träffas NetRoots på Bommersvik för att lägga upp strategin inför valet. Jag är mycket stolt över mitt parti som så snabbt har tagit till sig internets möjligheter till social kommunikation.

De bloggare som finns med är:

Marika Lindgren Åsbrink Storstad
Rosemari Södergren Kulturbloggen
Ulrika Falk Ulrika Falk
Hannah Bergstedt Det perfekta livet
Johan Ulvenlöv s-buzz
Peter Andersson Peter Andersson
Björn Fridén Alliansfritt Sverige
Johan Westerholm Mitt i steget
Alexandra Einerstam HBT-Sossen
Fredrik Pettersson fredrikpettersson.nu
Claes Krantz claeskrantz.se
Peter Johansson Röda berget
Viktor Tullgren Viskot
Victor Svedberg Victor Svedberg

Arbetet i vårt nätverk skulle inte vara möjligt om det inte vore för det arbete som Johan Ulvenlöv s-buzz gör. Jag önskar kamraterna varmt lycka till i det viktiga arbetet att slåss för en röd-grön valseger också på nätet. Jag kommer sannerligen att göra vad jag kan för att bidra.

Jag är stolt över (s) på nätet kommer från: Thomas Hartman | In The Pendent

Larry Lessig: Om kreativitet kommer från: Thomas Hartman | In The Pendent

INTEGRITET. När jag läser den debattartikel som upphovsrättsindustrins lakejer skriver på SvD i det så kallade ”nätverket” ”kulturskaparna” så häpnar jag. Mitt i skaran av personer som skriver under finns journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén.

I artikeln skriver lobbyorganisationen: Såväl bredbandsoperatörer som andra nätentreprenörer borde arbeta intensivt för att få stopp på illegal verksamhet ”

Det är möjligt att detta är klantigt formulerat. Jag måste nypa mig i armen för att känna efter om jag drömmer en mardröm. Har jag förstått detta rätt? Journalistförbundet skriver alltså under en artikel som kräver att internetoperatörerna ska aktivt ska medverka till att rensa upp internet från piratkopiering och illegal fildelning. Det är inget annat än sanslöst att journalisternas fackförbund som borde förespråka öppenhet, transparens och rättssäkerhet driver uppfattningen att Com Hem och Telia som privata företag ska bedriva repressiva åtgärder mot sina kunder.

Jag trodde journalisterna var överens med oss övriga att utreda och beivra brott är statens och ingen annans.

Till stöd för uppfattningen har upphovsrättslobbyn (som jag förmodar defacto håller i pennan) låtit genomföra en undersökning där de frågar ett urval av svenska folket

om de tycker att de som skapat exempelvis texter, bilder, filmer och musik ska få ersättning när deras material används via internet.

Vafalls.

Att försöka begränsa vad som får finnas på internet är censur, vilket i sig är rätt roande att journalistförbundet ställer sig bakom. Och hur ska operatörerna kunna få stopp på illegal verksamhet utan att övervaka nätet? Bingo. Ytterligare en intressant aspekt för det goda journalistförbundet att reflektera över. Hur går det då med källskydd och meddelarfrihet?

Privatspaning på nätet har väl ingenting med frågan om folk ska betala för sig eller inte. Hade jag fått den frågan själv hade jag också svarat ja eftersom jag principiellt tycker att människor ska få betalt för sitt arbete. Det innebär inte att jag skulle ställa mig bakom att Telia skulle stänga av en enda kund som fildelar illegalt lika lite som transportstyrelsen kan hållas ansvarig för om någon alkis kör ihjäl någon på samhällets vägar.

Om jag vore journalist skulle jag i detta läge ställa en fråga till min förbundsordförande om ett tydliggörande och ett offentligt avståndstagande från denna åsikt. Alternativet är att lämna journalistförbundet.

Här frågar jag VK:s journalister om  detta. Vi får se om medias makthavare svarar lika snabbt som de vill att politikens makthavare ska svara.

Fler som skriver om detta: Scaber Nestor som undrar vad SR och SVT:s fackklubbar gör i artikeln (ska inte dom vara opartiska). Thomas Tvivlaren som konstaterar att fackförbundet Unionen är med (och ställer dom mot väggen). Farmor Gun som reflekterar över opinionsundersökningens funktion när man kan bevisa vad man vill med den. Hannes2peer som analyserar sammanslutningen kulturskaparna och dess olika bokstavskombinationer till medlemmar. Syrrans granne uppmanar oss att ringa ordföranden i journalistförbundet. Rick Falkvinge konstaterar att journalistförbundet angriper källskyddet. Opassande som ändå försöker se det positiva.

Vad f*n håller journalistförbundet på med? kommer från: Thomas Hartman | In The Pendent

PSYKISK SJUKDOM.

Psykisk sjukdom eller att må dåligt i själen som någon kallade det är vanligare än vi tror men tyvärr samtidigt väldigt tabubelagt. Varför behöver det vara så? Vad är vi rädda för eftersom vi inte vågar diskutera dessa frågor. När detta dessutom leder till självmord känner redaktionen sig tvingad att förklara varför de skriver.

Tyvärr är samhällets beredskap inte alltid den bästa. Vi har svårt för att möta individernas behov. De metoder vi har för att dämpa ångesten känns väldigt fyrkantiga. Det är inte utan att det leder tankarna till att psykiatrin måste reformeras och bli mer individanpassad.

Jag tycker det är bra att tidningen skriver om självmorden även om det är synd att det måste gå så långt innan ungas situation kommer i ljuset.

Svårt att diskutera psykiatrin kommer från: Thomas Hartman | In The Pendent