Roslagsbanans biljettkontrollant

UTRIKES. Bush beklagar de felaktiga uppgifter om Iraks massförstörelsevapen som låg till grund för kriget. Imponerande. Sällan brukar ledare erkänna fel. Samtidigt vägrar den avgående presidenten avslöja för BBC om detta faktum hade påverkat invasionsbeslutet.

Knappast.

Däremot var hotet mot världen den skrämselpropaganda Bushs administration behövde för att få med sig övriga världen på att kriget var motiverat. Det i sin tur placerade oss alla på ett sluttande plan. Konfliktnivån trappades upp. Bush spelade terroristerna i händerna.

På nåt sätt känns det där urskuldande presidentuttalandet ungefär som när en journalist skriver krigsrubriker och påstår att Carola är gravid och sedan erbjuder en rättelse i minimal text längst bak i tidningen. Totalt meningslös.

Kriget drogs igång med alla dess konsekvenser. Bush kan kliva ut ur vita huset medan hökarna finns kvar både i amerikansk och europeisk politik. Alla vi andra lär få dras med den pandoras ask han öppnade.

Dagens hjälte är inte en person utan flera.
I stockholms lokaltrafik pågår en diskussion om att SL-personalen fått 15379 klagomål så här långt. Där finns chauffören som drog igen dörren rakt i ansikten på en tjej efter att hon slängt korven hon nekats ta ombord. Där finns chaffisen som vägrade en kille plats på bussen med motiveringen att man ser ju att han ’luktar illa’

Men när jag åkte Roslagsbanan häromdagen så träffade jag på en fantastiskt trevlig biljettkontrollant. Han skrattade och var glad, hälsade på alla och önskade trevlig helg till hela vagnen. Han frågade var folk skulle av om han såg att de var det minsta tveksamma och höll koll på deras kommande station.

Jag önskar jag hade vetat vad han hette för i så fall hade jag skickat ett mail till lokaltrafiken och kompletterat alla dessa klagomål med en hyllning till denne anonyma kontrollant.

Nu får han symbolisera dig som gör ditt jobb och möter dina medmänniskor med ett leende på läpparna och samtidigt sprider glädje, värme och energi omkring dig. Du betyder mer än du tror för att världen ska vara en dräglig plats att leva på.

THOMAS HARTMAN

PS En annan diskussion i huvudstaden gäller arbetet för att skapa en dräglig tillvaro för uteliggarna. Högern har dragit in på stadsmissionens mötesplats Enter som fångar upp unga i farozonen. Kommentaren från Moderaten Jonas Nilsson (ordförande för organisations- och föreningsutskottet) är den där klassiska – att det inte finns pengar.

Jag förstår inte hur det kan komma sig att moderaterna på något konstigt sätt alltid tycks ha pengar över att satsa på skattesänkningar.

Fler inom (s) behöver tänka som Ulf och Eva!

Eva Hillén Ahlström är en klok socialdemokrat från jämtland som berättar på sin blogg om Anitas arbetsskada. Eva har så rätt i sin analys. Fler inom socialdemokratin måste tänka som hon.

Anita var i 55 års åldern när hon sjukskrevs i februari 2004. Orsaken var kroniska inflammationer i höfter, armar, axlar och rygg tillsammans med att hon hade problem med knäna. Hon hade jobbat länge som svetsare och plåtslagare med många tunga lyft.

Flera läkare (inklusive försäkringskassans förtroendeäkare) konstaterade, att Anitas skador var omfattande, varaktiga och arbetsrelaterade. Tre och ett halvt år efter anmälan av arbetsskada till försäkringskassan kom beskedet. Nu hade man landat i den motsatta slutsatsen att det inte var jobbet som gjort Anita sjuk trots att alla tidigare varit överens om att problemen var arbetsrelaterade.

Beslutet motiverades på en ’vetenskaplig sammanställning’ som den då socialdemokratiska regeringen ordnat till stöd för försäkringsläkarnas bedömningar. Beslutet i socialförsäkringsnämnden blev sedan detsamma som försäkringskassan redan beslutat i första instans (som vanligt).

November 2007 överklagade Anita beslutet till länsrätten. Hon väntar fortfarande på resultatet av överklagan. I februari 2009 firar Anitas ärende femårsjubileum. Då var det fem år sedan Anita blev sjuk och lämnade sin anmälan om arbetsskada rakt över disk hos försäkringskassan.

Jag kan inte gå in i alla detaljer och veta att allt verkligen stämmer. Men detta är långt från det enda fall jag tagit del av där folk hamnat i kläm på liknande sätt. Vissa socialdemokrater reagerar med ryggmärgen när dom hör sånt här och menar att man inte kan kommentera enskilda fall. Några tittar bort. Andra skyller på borgarna. Men faktum är att socialdemokratin inte kan svära sig fri från detta. Bara en liten del i detta är att det borde vara förbjudet att tvingas leva under så här lång tid av ovisshet och oro.

Någon jag känner undrade i en diskussion om lösningen handlade om inrättandet av en ombudsman som skulle kunna se till brukarnas situation. Så j-la (ursäkta svordomen) typiskt svenskt. Lösningen förväntas alltid finnas i ännu mer byråkrati. Den brutala sanningen är att det finns inga genvägar. Socialdemokraterna måste befinna sig där de mest utsatta är och dela deras oro, ångest och drömmar. Annars har vi inget existensberättigande. Där ligger också en förutsättning om vi ska få väljarnas förtroende 2010. Lyckas vi inte vara där så förtjänar vi inte heller att få tillbaka makten.

THOMAS HARTMAN | In The Pendent

PS1 En person som befinner sig där de utsatta är hela tiden, varje dag, varje vecka är Ulf Björk försäkrings- och rehabiliteringshandläggare på Metall i Umeå. Visserligen är denna typ av frågor hans jobb. Men han gör det med sådant enormt engagemang och hela tiden utifrån sina värderingar att man inte kan bli annat än imponerad. Jag är verkligen stolt över att känna Ulf.

Låt inte Ulf och Eva slåss ensamma.

PS2 Rickard berättar om sina erfarenheter.

PS3 Aftonbladet sätter fingret på problemet.

En tjej som verkligen får partiet att lyfta

harligt.png 
Det där Pernilla och hennes kompisar håller på med är exempel på sånt som gör att man känner framtidstro för partiet.

FÖRÄNDRINGSKRAFT. En kritik jag har av socialdemokratin emellanåt är då vi är för fokuserade på motståndarsidan. Klart vårt folk ska bevaka vad som sker i stiftelsen Tornet och i regeringskansliets korridorer (som exempelvis Fokus utmärkta skildring av FRA frågan och tjänstemannastyret som verkligen visar hur små och förvirrade regeringens ledamöter kan framstå). Men det viktigaste av allt för socialdemokratin är att fokusera på vad man själv vill. Vi ska vinna valet oberoende av om borgarna gör bort sig eller inte. Vi ska inte sitta och hoppas på högerns självmål utan vinna på egna meriter.

Därför blir jag glad varenda gång jag ser ett pressklipp eller ser tendenser där vi skiter i högern och kör vårt eget race. Min erfarenhet är att folk är nyfikna på oss och vill se vad vi går för utan att vi gnäller eller skyller på andra.

Dagens artikel i Västerbottens folkblad om Pernilla Eurenius och hennes kompisar i Timrå är ett riktigt härligt exempel på en socialdemokrati som lever bland folk, bryr sig om vad som händer och faktiskt får förtroende på egna meriter.

Det nya kvinnliga ledarskapet i Timrå har bestämt sig för att inte bara förstärka den demokratiska förankringen utan att också förändra det externa partiarbetet: bjuder på korv efter Timrås matcher, ”vill vara där människorna är” och man ordnar även pub-kvällar. Varje påsk klär Ewa Lindstrand och Pernilla Eurenius ut sig till påskkärringar. ”Det måste vara litet roligt också.”

Jag träffade Pernilla första gången när jag jobbade åt Barbro Holmberg och slogs av att hon inte bara var fylld av energi utan också glad och med glimten i ögat. Ingenting satt fast eller var omöjligt. Den inställningen behöver vi mer av inom socialdemokratin så kan borgerligheten klura över FRA och annat trams så länge.

//Thomas Hartman | In The Pendent


Idag skriver för övrigt PromeMorian bra om FRA, Laakso tar återigen ordet hårdrock i sin mun (troligen bara för att vi trakasserade honom kärleksfullt häromkvällen för att ha glömt bort hårdrockstemat på bloggen). Även den alltid lika engagerade Catti skriver om FRA. Krassman tankar väl bilen och bloggar på Arvid Falk. För övrigt kan jag rekommendera Opassandes resonemang om bloggar och makt med anledning av seminariet på Hotell Victory häromkvällen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Skulle du acceptera att det tog sån tid…

om det var dig det gällde?

ja.jpg EU:s domstol i Luxemburg ogiltigförklarar en dom från 2005 mot det informella somaliska banknätverket al-Barakaat i Spånga som var uppsatt på en lista över misstänkta terrorister och fick sina tillgångar frysta.

Jag fattar inte att inte fler politiskt verksamma över partigränserna protesterar. Det ska dessutom inte behöva ta så lång tid att få ordning i en sådan här fråga. Men det är väl inte så konstigt när det ”bara” är muslimer som drabbas. 

Ett knytnävsslag rakt i mellangärdet

ja.jpg GER EN RÖST TILL DEN SOM INGEN HAR. Sällan har jag läst en så bra artikel i Svenska Dagbladet som Karin Thunbergs förträffliga krönika om hur den nya lagstiftningen slår ett knynävsslag rakt i mellangärdet på de som behöver samhällets stöd bäst.

Hon är 58 år och har de senaste tre åren levt på sjukersättning. Sedan, plötsligt och utan förklaring, drogs pengarna in. Nu har hon, äntligen fått ett papper där Försäkringskassan bland annat hänvisar till ett utlåtande från den ortopedspecialist som hon senaste gången träffade i våras.

Ortopeden konstaterade då att ”Ingen förbättring har skett på sistone. Är helt arbetsoförmögen oavsett arbete. … Någon förbättring inom de närmaste åren kan man här inte förvänta sig. Föreslår förlängd hel sjukersättning.”

Enligt denne läkares bedömning kommer hennes funktionsnedsättning att föreligga flera år framåt, ”troligen längre än så.”

Ändå har man nu bestämt att hon inte längre ska få ersättning.

Fler skribenter som har pennans makt borde nyttja den till liknande vettiga texter istället för den ofta meningslösa puré som fyller krönikespalterna i vår dagspress.

In The Pendent lyfter på hatten

TV4 startar politisk grävgrupp

ja.jpg MEDIA. TV4:s aktualitetsavdelning utökar den politiska bevakningen med sikte på valet 2010. Med start i juni bildas en helt ny grävgrupp, som ska stärka den politiska bevakningen på alla plattformar och ha ett särskilt fokus på regeringen och oppositionen.

Grävgruppen består inledningsvis av den politiska reportern Ann Tiberg, som rekryterats från Sveriges Radio och som gör comeback på TV4 där hon tidigare arbetat på TV4Nyheterna. Dessutom ingår TV4Nyheternas rutinerade politiska reporter Helena Gissén, samt guldspadebelönade Jonas Alsgren, som jobbat på TV4:s Kalla fakta, TV4 Nyheterna och Sveriges Radio skriver TV4 i ett pressmeddelande.

Det behövs fler satsningar på kvalitativ grävande journalistik i Sverige som komplement till mediabrusets allt snabbare deadlines med lägre och lägre kvalitet.

DN:s ledarsida förvånar…

MEDIAMAKT. Idag lyfter vi på hatten för Niklas Ekdal på DN som i artikeln ”oss slynglar emellan” sätter tummen i ögat på mediadebatten.

För dagen kommer dock inte de allvarligaste hoten mot informationsfriheten i fria länder från dessa håll, utan inifrån medierna själva. Därför måste vi fundera mer på hur informationsmakten används, var gränserna går, vems ärenden vi går, vad som sätts på spel i jakten på den heliga lönsamheten.

Medan vi argumenterar mot JK bör vi också ställa oss frågan hur denna mediekritiska opinion har uppstått.

När jag diskuterar frågor som dessa med journalister i bekantskapskretsen är ofta självkritiken under all kritik. Det är rätt roande att se hur journalister gömmer sig bakom yttrande- och tryckfrihetens vackra portalparagrafer. Om någon riktar kritik mot deras slaskande så hotar de demokratin. Allt förvandlas till omgivningens fel.

Prinsessan på ärten gnäller extremt lite jämfört med vissa av journalistikens primadonnor.

Häromdagen lunchade jag med en tidningsjournalist från en av de stora tidningarna som var uppriktigt förbannad på de riksdagsledamöter som vill inskränka journalisternas arbetsvillkor och friheter. När jag berättade om några av mina egenupplevda erfarenheter av övertramp och sådant som vänner varit med om så menade hon att det bara var undantagsfall och att endast kvällspress som fungerade så.

Men faktum är att det är exakt detta debatten handlar om. Förföljelsen av Danielsson är bara ett uselt exempel i mängden. Att då säga att det är ett extremt undantag känns platt.

Lagstiftningen är väl ändå till för att hantera extremer, inte för att hantera de skötsamma i mittfåran. Exempelvis är knappast brottsbalkens mordparagrafer till för de som lagar lappskojs med sin farmor. Däremot passar den ypperligt till den som blandar in arsenik i röran. På samma sätt får oskyldiga landsortsjournalister vackert finna sig i att ifrågasättas när deras kollegor i storstad tar ut svängarna.

Varför är det så få journalister som i handling rakryggat står upp för att försvara yttrande- och tryckfriheten och visar på ödmjuk förståelse av vad problemet egentligen handlar om?

När självsaneringen inte fungerar så höjs röster på förändring och åtgärder. Konstigare än så är det inte. Ekdals artikel är ett av ytterst få insiktsfulla undantag, väl värt att läsa.

PS för övrigt lyfter jag på hatten för den gode Morians svar till Sima i AIP.

ekdalpolaroid1.jpg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Ytterligare ett mobbingoffer?

Idag lyfter vi på hatten för Inger Efraimsson. Hon väljer att avgå i protest mot sämre villkor för sjukskrivna. ”Jag känner mig inte lojal längre”, säger hon till SvD.se.

Det krävs alltid att någon gör skitjobbet för att det ska bli gjort. Kommer hon också att bli mobbad av högerregeringen precis som Danielsson – eller är hon redan mobbad?

Läs även DN, SVD, Aftonbladet

Civilkurage är förmågan att stå upp för sina värderingar, trots vetskap om öppet eller latent motstånd från omgivningen.

En individ som ger uttryck för civilkurage genom att vara väckarklocka om missförhållanden kan lätt stämplas som förrädare eller bråkstake. Beteenden förknippade med civilkurage kan därför inte bara försätta individen i farliga situtioner utan i vissa fall stjälpa karriären, leda till avsked från arbetet, eller hårdare sanktioner som fängelsestraff eller utvisning.

Vad är rimligt att kräva av våra ledare egentligen?

FÖREDÖMEN ELLER MÄNNISKOR AV KÖTT OCH BLOD? Diskussionen om ledarskapet och vilka krav vi ställer på våra politiska företrädare är evig och intressant.

Idag vill jag särskilt tacka Leo som mailar ett retoriskt exempel från West Wing. En lysande illustration på hur man kan resonera som jag verkligen stämmer in i och tilltalas av.

Leo skriver

President Bartlet har, via CoS McGarry för avsikt att låta den förste latinokandidaten, kongressledamot Matt Santos (Rep. D-TX) stiga av till förmån nån som ses som mer valbar.

Tittaren får intryck av att Santos verkligen överväger att stiga åt sidan men blickarna med hans fru ger, vilket maninser först senare, en klar indikation på att ”nåt är i görningen” – frågan är bara vad. Lägg även till en tidigare diskussion med kampanjledare Josh Lyman (f d Dep CoS) där Lyman prisar Santos för sitt patos och låter Santos själv välja vad han ska göra.

Sista konventdagen. Det är Prime Time, han är siste talare innan omröstningen ska ske och spänningen är på topp, både bland media, konventdeltagarna men framför allt hos den inre kretsen av ledande demokrater: hur ska Santos stiga åt sidan utan orsaka turbulens och med bibehållen heder?

Det är mot den bakgrunden hans tal nedan ska ses.”

”Because we are all broken. Every single one of us. And yet we pretend that we’re not. We all live lives of imperfection. And yet we cling to this fantasy that there is a perfect life and that our leaders should embody it.

But if we expect our leaders to live on a higher moral plane than the rest of us, then we just ask ourselves to be deceived.

It has been suggested to me this week that I should try to buy your support with jobs and the promise of access. It has been suggested to me that party unity is more important than your democratic rights as delegates.

That’s right. It’s not.

And you have a decision to make.

Don’t vote for us because you think we are perfect. Don’t vote for us because of what we might be able to do for you only. Vote for the person who shares your ideals, your hopes, your dreams.

Vote for the person who most embodies what you believe we need to keep our nation strong and free. And when you have done that, you can go back to Seattle, and Boston, and Miami, to Omaha, to Tulsa and Chicago and Atlanta with your head held high and say: ”I am a member of the Democratic Party!”

-Det är vackert!

“Vilken blir nästa grupp som ska lyftas ur vår gemensamma sjukförsäkring?”

FÖRSÄMRINGAR. Idag vill jag särskilt uppmärksamma Raimo Pärssinen som går till attack mot höjningen av trafikskatten i Hudiksvalls Tidning.

Den nya skatten kostar fordonsägarna 3 miljarder kronor per år, pengar som går direkt in i statskassan och används för att täcka upp slopandet av förmögenhetsskatten och fastighetsskatten.

Alla berörda organisationer såsom Motormännens Riksförbund, Sveriges Motorcyklister, Försäkringsförbundet, LRF, Sveriges Åkerier m fl vittnar om att premieskatten inte har ett dugg med trafiksäkerhet att göra. Till och med Vägverket kan inte hitta någon koppling.

Det enda som händer är att det blir dyrare att äga en skoter, bil eller MC!

Vilken blir nästa grupp som ska lyftas ur vår gemensamma sjukförsäkring?Blir det grupper som utsätter sig för andra typer av risker? De som tycker om att sporta, spela fotboll? Eller varför inte älgjägare?

Pärssinen har helt rätt. Men vem försvarar den höjda trafikskatten? I valrörelsen träffade jag inte en högerpolitiker som stod rakryggad och argumenterade för den. Jag minns särskilt en högerpolitiker i Skåne som istället började prata väder och sedan slingrade sig som en pilsk hund på golvet. Märkligt.