Moderater mot öppenhet

Det finns ett område där Sverige är sämre än jämförbara länder vad gäller öppenhet: Partibidragen. Moderaterna vägrar tända lampan i den mörka garderoben. Det är ett problem för Sverige.


KORRUPT? Internationella undersökningar ger Sverige bra betyg som ett av de minst korrupta länderna i världen. En förklaring är offentlighetsprincipens öppenhet i offentlig förvaltning och politiskt beslutsfattande. Men det finns ett område där Sverige är sämre än jämförbara länder vad gäller öppenhet: Partibidragen.
Malta, Sverige, San Marino och Schweiz har det gemensamma att de saknar regler kring partibidrag.

Moderaterna vägrar tända lampan i den mörka garderoben.

Det är märkligt att vi fortfarande har en ordning i vårt land att politiker kan vara i beroendeställning av pengar från olika aktörer, organisationer etc utan att väljarna och allmänheten vet om det.

Det har beskrivits hur donationer till de moderata insamlingsstiftelserna och annonsering till ”överpris” köper tillfällen att träffa ledande moderata politiker. En av de personer som beskrivits varit tillgängliga för denna typ av ”köpta” möten är Fredrik Reinfeldt själv.

Moderaternas och Fredrik Reinfeldts vägran att ge information om denna verksamhet öppet och deras vägran att ändra lagstiftningen är ett pinsamt bekymmer inte bara för moderaterna utan också för svensk politik.

UPPDATERAD. Britta tipsar om en artikel där skribenten ser ett samband mellan ökade intäkter hos de stora försäkringsbolagen som direkt konsekvens av moderaternas politik. Stämmer anklagelsen är det en stor skandal. Tanken är inte dock inte alls omöjlig. Såna här kopplingar skulle vi slippa alternativt få redovisade öppet i dagsljus om moderaterna bara kunde tvätta sin byk.

THOMAS HARTMAN

 

Lund – staden där studenter är problem

Idag kan man läsa i Skånskan hur centerpartisten Lars Bergwall, kommuntopp (vice ordförande i kommunstyrelsen i Lund), sågar rektorn i samma stad, Per Eriksson. På många sätt en häpnadsväckande artikel.

HAMNAT FEL? Idag kan man läsa i Skånskan hur centerpartisten Lars Bergwall, kommuntopp (vice ordförande i kommunstyrelsen i Lund), sågar rektorn i samma stad, Per Eriksson. På många sätt en häpnadsväckande artikel.

Det som fått Bergwall att dyka upp i trycksvärtan hos prasselmedia i Skåne är att utländska studenter tydligen övernattat utomhus för att få en bra plats i bostadskön.

Normala universitetsstäder brukar vara glada över sina utländska studenter och jobbar för att få så många som kan söka sig till kommunen som möjligt.

Men inte Lund inte. Där förvandlas de utländska gästerna till ett administrativt problem i kommunens bostadshantering och man anser sig ha råd att ladda sitt varumärke med lite gnäll över detta i media.

” Per Eriksson är ansvarig för en verksamhet som lockar studenter till Lund med förespeglingar om att det löser sig med bostad bara de kommer hit, säger Lars Bergwall.

Och? Vad ska karln säga? Det motsatta. ”Det är ingen idé att du kommer hit för kommunen kan ändå inte fixa någon bostad. Åk någon annanstans.”. Det låter ju som en konstruktiv linje att driva för en universitetsrektor för ett expanderande lärosäte.

Som politiker har jag alltid sett det som att mitt uppdrag handlar om att underlätta för människor som vill besöka, leva, drömma och upptäcka livet i min stad eller min region. Därför ska politiken kratta manegen för att detta ska bli så bra som möjligt. Därför är det inte fel att kräva av politiken att också klara av att se utanför sin lilla box.

” Man kan undra vad de sysslar med på universitetet, om de är ute efter att skapa kaos, säger Lars Bergwall och fortsätter ” Nu kommer vi att tvingas agera inom kommunen.”

Nähä. No shit. Kommunen tvingas göra nåt.

I slutet av artikeln får man klart för sig att denna lilla surdeg har en orsak.

Redan tidigare finns en irritation bland Lunds politiker när det gäller Per Erikssons sätt att göra utspel i kommunpolitiska frågor, som till exempel hemlösheten.

Intressant. I Lund har vi alltså en universitetsrektor som engagerar sig i det omgivande samhället. Något övriga Sverige drömmer om att få. Ofta är problemet det motsatta, precis som i Umeå,  att hela akademin (med professorerna i spetsen) är tysta som i graven så fort någon pratar politik.

Av artikeln har vi alltså fått veta att Lund 1) har inflöde av utländska studenter 2) har en rektor som engagerar sig i samhällsdebatten

Om man har den synen som den gode Bergwall ger uttryck för som politiker (oavsett partifärg) bör man kanske pyssla med annat så slipper man hetsa upp sig så förbannat över saker som andra människor brukar bli glada över.

Det går inte att hjälpa. Eftersom Bergwall är en officiell beslutsfattare blir det tummen ner för Lund!

Därför kommer SAS att gå i konkurs

Flygbolagen förändras till en ny tid med nya betalningsmodeller. Nu är det ofta billigare att flyga till London än att ta taxi till Arlanda. Men idag fick jag ett pinsamt exempel på att SAS inte hänger med.

BYRÅKRATISKT. Det tog inte många flygresor med Ryanair för oss resenärer att förstå att det traditionella flygandet är slut. Dött. Begravet.

Ryanair och andra lågprisbolag förändrar brutalt och skoningslöst flygandets ritualer från grunden.

Du checkar in dig själv på nätet. Din sittplats i flygplanet är valfri. Inget ingår om du inte betalar för det.

Så slopar lågprisbolagen allt lull-lull kring resandet. Det blir lika oromantiskt som att åka en gammal rostig SL-buss.

Allt kokar ner till en enda sak. Transport.

Dvs att förflytta din stjärt från plats A till plats B för så billigt pris som möjligt och på så kort tid som möjligt. Piloten blir busschaufför oavsett hur stor mössa han har.

Flygsiffrorna talar sitt tydliga språk. Resenärerna gillar det dom ser. Vi kan acceptera rätt mycket om resan kostar en bråkdel av vad den hade gjort tidigare med det FIIINA flygbolaget. Därför gråter vi inte över det slopade gratiskaffet.

Det där har fått många konsekvenser. Branschens stela betalningsmodeller bryts upp. Gamla flygbolag som exempelvis länge levt i illusionen att de kunnat tvinga på resenärerna utresor och hemresor i paket har fått bita i gruset och börja sälja enskilda flygstolar och enkelbiljetter om de vill vara med och leka.

Faktum är att vi vaknat upp i en värld där det många gånger är billigare att flyga till London än att åka taxi från city till Arlanda.

Det kallas strukturomvandling.

På många sätt en helt underbar utveckling tycker de av oss som hellre lägger pengar på resmålet än på transporten.

Men alla fattar inte vilken värld vi lever i. Idag fick jag ett sjukt exempel på varför en snigel uppenbarligen är snabbare än SAS på att anpassa sig till en ny tid.

Häng med nu på ett litet autentiskt exempel:

På söndag den 13 juni ska jag åka på sammanträde i Bryssel. Resan är bokad med SAS från Umeå via Stockholm till Bryssel.

När resan väl är bokad får jag veta att jag måste vara i Stockholm i ett annat ärende Lördag den 12 juni. Min existerande biljett Umeå till Stockholm går inte att boka om. Inte mycket att göra. Jag bokar en enkelresa ner. Så kan jag ju kliva på planet på Söndag ute på Arlanda.

Men tji får jag från SAS. Så får man inte göra. Jag måste utgå från Umeå. SAS vägrar släppa ombord mig på Brysselplanet trots att jag redan finns i Stockholm. Trots att de lätt skulle kunna sälja min enkelresa en gång till till en ny passagerare och tjäna dubbelt på samma resa.

Nej istället vill SAS att jag flyger upp från Stockholm till Umeå på Söndag 12.05 för att sedan flyga ner direkt med vändande plan (samma kärra) 13.30 för att komma rätt i systemet och kunna flyga vidare till Bryssel. Om något inträffar som gör att jag inte hinner in i planet igen innan det går (exempelvis trassel med bagaget) så säger dom att dom inte kan garantera resan vidare till Bryssel.

What??? Flyger jag inte med samma bolag???

Vill jag vara helt säker på att komma med och dessutom inte är sugen att göra den onödiga resan Stockholm till Umeå för 1800 kronor på Söndagen kräver SAS att jag skriver om min biljett. Då vill de ta 3200 kronor för att skrota enkelbiljetten Umeå – Stockholm och bara ha kvar biljetten Stockholm – Bryssel.

Hänger du med?

Vilken verklighet lever SAS i egentligen? Sånt här får byråkratin som ibland kan finnas i offentlig sektor att framstå som en västanfläkt.

Framför allt är sånt här beteende inte klimatsmart. Hellre än att ändra en idiotisk betalningsmodell offrar SAS miljön på meningslösa transporter.

Flygbolag som SAS som vägrat öppnat ögonen och lever kvar i den gamla världen kommer oundvikligen att gå i konkurs.

Saknad av ingen.

Ska samhället kräva porrfritt?

MORAL? Genom Östran ser jag att kommunfullmäktige i Kalmar diskuterar frågan om porrfria hotell. För min del har jag svårt med den där sortens beslut. Frågan är var gränserna går för vad samhället ska kräva. Hur långa etiska listor ska vi upprätta?

MORAL? Genom Östran ser jag att kommunfullmäktige i Kalmar diskuterar frågan om porrfria hotell. För min del har jag svårt med den där sortens beslut. Jag förstår tanken med att  offentliga medel ska kunna ställa krav på näringsidkare och deras val av tjänster och underleverantörer men frågan är hur verkningsfullt sånt där är och var gränserna går för vad samhället ska kräva. Hur långa etiska listor ska vi upprätta?  Är fullmäktige i Kalmar sugna på att definiera var gränsen går mellan porr och erotik?

Jag tycker nog att människor inklusive politiker kan vara myndiga nog att själva avgöra vilka kanaler de ska och inte ska titta på. För övrigt tror jag att en politiker som tittar på erotik är en bättre människa än den som inte gör det. Det viktiga är att kommunen inte betalar för erotiskt TV-tittande på tjänsteresor på samma sätt som kommunen inte ska betala för att människor köper andra privata nöjen för kommunens pengar.

Men det kräver knappast några fullmäktigebeslut.

Om inte politikerna kan hantera fjärrkontrollen får väl kommunens tjänstemän dela ut lovikavantar inför tjänsteresorna.

Vad tycker du?

Hur tänkte politikerna nu då?

Ibland undrar man hur politikerna tänker. Här ett exempel från Landskronaposten.


BYRÅKRATI? Signaturen ”Jag skrattar fortfarande” skriver i papperstidningen av Landskronaposten:

Jag blev ensamstående och arbetslös ungefär samtidig vilket gjorde att jag var tvungen att söka bostadsbidrag. På Försäkringskassan meddelade de mig att det fanns ett underhållsstöd att söka om barnen bodde hos mig växelvis.

Jag fick blanketter och läste mig till att med min a-kassa på 150 000 kronor brutto/år, så skulle jag kunna få cirka 400 kronor per månad och barn. Bra!

Skickade in alla papper, i dag fick jag beskedet… 59 kronor per månad och barn.

Varför, undrade jag och kontaktade Försäkringskassan. Det visar sig att de baserar underhållsstödet på vad jag tjänade år 2008. Då hade jag fast jobb och var sambo.

Verkar det rimlig att år 2012, när jag har jobb, då skulle jag få underhållsstödet för att jag hade en dålig inkomst under 2010?

Det kan inte finnas många som lyckas få detta bidrag, för man ska väl söka det när man blivit ensamstående och inte två år senare?

Dagens spark i mellangärdet från AF

MAKTLÖS. Idag var det svårt att kora en vinnare inom kategorin tummen ner.

MAKTLÖS. Idag var det svårt att kora en vinnare inom kategorin tummen ner. Vi har dels skolan i södra Malmö som lyckades blunda medan en kille upprepade gånger mobbade en klasskompis – på lektionstid. Sen har vi arbetsförmedlingen som uppenbarligen lyckats sparka på en arbetslös igen. Men jag tror nog arbetsförmedlingen vinner denna gång.

Anders Jonsson, 23, blev kallad till möte av Arbetsförmedlingen – men mötestiden hade redan passerat när kallelsen kom. Och Anders fick a-kassan indragen. Nu vägrar Arbetsförmedlingen ta tillbaka beslutet. Kommentaren från arbetsförmedlingen känns klassisk; Vi kommenterar inte enskilda fall.

Jag tycker för övrigt Marcus sammanfattar läget bra i Arbetarbladet.

THOMAS HARTMAN

Hycklande jakt på moderat

MEDIAMAKT. I Västerbottens Kuriren har redaktionen lyckats fälla en moderatpolitiker

MEDIAMAKT. I Västerbottens Kuriren har redaktionen lyckats fälla en moderatpolitiker för att han hade betalningsanmärkningar efter en konkurs. Vi lever sannerligen i ett bigott samhälle. Mina kommentarer har du här.

THOMAS HARTMAN

När Jämtlands läns landsting skjuter sig själva i foten

NY KOMMUNIKATION. SvD skriver att landstinget i Jämtland förbjuder personalen att använda Facebook.

NY KOMMUNIKATION. SvD har en nyhet att landstinget i Jämtland förbjuder att personalen använder facebook. Det uppges öppna för maskar och trojaner samt riskera landstingens sjukvårdssystem.

Åtgärden får inte medhåll från säkerhetsföretaget Symantec som menar att det skulle vara bättre att stänga ner mailen för de anställda eftersom varken maskar eller trojaner sprids i någon större omfattning via facebook.

Det är inte första gången IT folk hittar på krystade anledningar för att låsa in de anställda. Ibland får man känslan att vissa av dessa personer som skriver såna regler skulle trivas bäst om internet stängdes ner och folk gick tillbaks till att skriva med gåspenna.

I Västerbottens läns landsting finns en riktigt knasig regel om att man inte tillåter streamad media på landstingets datorer. Extra komiskt blir det när landstinget själv sen gör reklam för en föreläsning om hälso och sjukvården i framtiden – på just streamad media. Det visar hur idiotiskt det är med generella regler av denna sort.

Överhuvudtaget är detta en farlig utveckling för en arbetsgivare. Sociala medier är allt vanligare och ett lika självklart sätt att hålla kontakt som mail nuförtiden. Vem vill jobba åt en arbetsgivare som klappar sina anställda på huvudet och behandlar dom som småbarn.

Därför är dessa generella förbud ett tecken på kortsiktigt tänkande hos de ansvariga arbetsgivarna.

Om inte IT folket klarar av att hantera att människor mailar eller kommunicerar så kanske de ska söka sig till ett annat jobb. Det går inte att skylla detta på att sjukvården har kritisk sjukvårdsutrustning uppkopplat oskyddat mot internet. Den sortens argument tyder bara på att ledningen inte förstår de frågor man beslutar om.

THOMAS HARTMAN

[tags] jämtlands läns landsting, trojaner, datasäkerhet, ny teknik, kommunikation, mönsterarbetsplatser, internet, delaktighet [/tags]

Ja, jag är en riktig fullblodsmoralist!

ONT I TÅN? Med mitt förra inlägg om att ”det är ett jävla gnällande på Mona Sahlin” träffade uppenbarligen en öm tå. Både Bo och Stefan reagerar starkt negativt och försöker tillskriva de som vill sansa debatten olika negativa egenskaper. Inget av det där passar in på mig. Bättre kan ni.

Låt mig förklara exakt vad jag menar. Jag älskar debatt och diskussion. Däremot tycker jag personangrepp är uttryck för en oförmåga att skilja på sak och person. Det sista har jag ingen förståelse för. Särskilt mellan partikamrater.

Följaktligen vill jag se debatt om politik, innehåll, ideologi och vägval tycker att inlägg som inte orkar lyfta sig från personnivåns gnällande hämmar socialdemokratins idéutveckling och förstör oss som folkrörelse.

Den devis som står på min blogg driver min politiska övertygelse. ”Vi socialdemokrater ska vara där de mest utsatta är och dela deras oro, ångest och drömmar.” Jag försöker leva efter detta varje dag.

Den inriktningen vill jag se hos en partiordförande men också hos oss partimedlemmar. Politik är ingen enmansshow som vissa tycks tro.

En gång i tiden byggdes vår rörelse upp på ett engagemang. Pengar fick man ordna själv istället för genom automatiska partistöd. Ändå tycks det finnas de som ser ner på lottförsäljningen, kaffekokandet i våra grundorganisationer och basverksamheten. Detta är ren och skär historielöshet och en kapitulation inför kommunbidragen.

Stefan skriver:

Generellt sätt tycker jag att det finns all anledning att gnälla. Vad har Socialdemokratera genomfört för viktiga förändringar efter Palmes död? Vad har man gjort för Sverige för viktiga förändringar? Man har bäddat för religiösa friskolor, sjukvården har försämrats, skolan har försämrats, folk är mer stressade än tidigare, det är svårare att få en fast anställning, studenters situation har försämrats, de äldres situation har försämrats, m.m. Vad finns det egentligen att skryta om?

Min fråga till Stefan efter denna drapa är. Vad fan gör du själv? Menar du på fullaste allvar att det bästa uttrycket för ditt politiska engagemang är att gnälla? Är det så du kommer bäst till din rätt i vårt parti? Är allt bara partiledningens fel? Hur visar du ditt engagemang för invandrarföretagaren jag skrev om tidigare som fick dömdes för skattefusk på ytterst tvivelaktiga grunder. Eller är du en av dom som ser företagare automatiskt som överklass?

Bo skriver:

Det finns en del moralister som försöker ta poäng på att det i partiet finns olika meningar om vägen mot att vinna valet 2010. En riktig fullblodsmoralism av gammalt hederligt slag serverar Thomas Hartman på sin blogg just nu, assisterad av flera medjamsare. Inte ett enda exempel på vad han menar utan svepande formuleringar som kan innefatta det mesta som förekommer på s-info just nu. Är man riktigt elak så verkar det vara ett sätt att skaffa sig en fjäder i karriärshatten och samtidigt läggande en våt filt över den demokratiska medlemsdebatten.

Bo missar målet fullständigt. Han tycks inte veta ett skit om mina värderingar eller vad jag står för vilka orättvisor jag sett eller vad jag är förbannad över. Riktigt roligt blir det när han försöker få det till att jag vill kväva debatten.

För min del efterlyser jag debatt. Inte futtiga personangrepp och gnällande. Speciellt gnällande av fullvuxna människor mot våra egna och vår egen partiexpedition. Det är ingen debatt. Det är trams.

Som jag skrev tidigare så finns det ingen lag mot egna initiativ. Även om man ibland kan tro det. Jag vill se en folkrörelse växa igen. Inte bestående av karriärister och människor som suktar efter politiska uppdrag utan bestående av människor som är heligt förbannade över samhällets orättvisor och söker makt och människors förtroende för att göra någonting åt problemen. Människor som ser bildningens och samtalets betydelse och vill bryta visioner mot varandra.

Vill vi att människor ska få respekt för politiken och socialdemokratin igen är inte lösningen att snegla på borgarna hela tiden men lösningen är inte heller att gnälla över en partiledare och inte själv ens bry sig om att sälja en lott, värva en medlem, skriva en insändare. Detta basala arbete är det som ingår i att vara en folkrörelse.

Kallas man moralist av Bo om man vill utveckla vårt parti som folkrörelse och lyfta partikamraternas eget ansvar för var vi är på väg då är jag en riktigt präktäkta moralist. Och är dessutom jävligt stolt över det. 

THOMAS HARTMAN | In The Pendent

Fortsätt gärna tramsa om höger och vänster…

HÖGER ELLER VÄNSTER? Vissa partikamrater envisas med att försöka klyva socialdemokratin och sortera sina partikamrater i höger och vänster. Jag kommer ihåg när jag själv fick frågan för många år sedan när jag var ute och gick med en god vän. Jag häpnade. Höger eller vänster. Va tusan- jag är sosse. För min del är det per definition vänster. Trodde jag i min enfald. Men killen som frågade framhärdade. Han himlade med ögonen. Ungefär som om det vore någon naturlag att det bara fanns två sorters sossar.

Det är lite religiöst över det där. Lite ödesbestämt. Svart eller vitt, Yin eller Yang.
Media älskar indelningen också. Men till sitt försvar har de ju en fast dramaturgi att gå efter. De har bestämt sig att de i normalfallet får pröjs för att följa det klassiska sagoeposet med en god person (hjälten), en ond person (boven i dramat) och ett offer (ungmön, eller någon det är synd om som ska räddas). Media tar själv rollen som riddaren på vit springare som rider in och räddar situationen (på nytvättad häst om redaktören själv får välja). Får medias representanter etiketter som höger och vänster så kan de lättare göra indelningen i god och ond i sin egen hjärna. Och får då lättare att göra sitt jobb.

Sedan jag fick frågan första gången har år lagts till år och jag har träffat massor med socialdemokrater. Ja, annat folk också för övrigt. Men frågan har legat och gnagt i bakhuvudet. – ”Om man som jag inte vill definiera sig som höger eller vänster hur gör man då”, frågade jag häromkvällen en kompis (som kallar sig själv till vänster). Han rynkade pannan (redan där förstod jag att jag hade trampat i klaveret. Så svarade han med butter stämma”Vet du inte om du är höger eller vänster. Då är du förmodligen höger” Vi som är vänstersossar vet att vi är vänstersossar”.

– ”Vilket trams”, svarade jag (föga ödmjukt). Han fortsatte – ”Dessutom ser man på din klädstil att du är höger”. – ”Jaså?” – ”Ja, intresse för kläder skiljer oss åt”. – ”Sossar som luktar illa och har yvigt hår är vänster” skrattade han. ”Men jag är väl inte särskilt överdrivet intresserad av kläder” invände jag ”och såna som Pagrotsky är väl inte direkt fult klädd? Är inte han vänster?”.

Killen fnös och fortsatte. – ”Ähh, Det handlar egentligen inte om det”.

– ”Jag ska berätta vad det handlar om sa han sen. Det hänger ihop med vilka frågor man intresserar sig för. Det handlar om ideologisk ryggrad. Högersossar intresserar sig för tillväxt, företagande och utvecklingsfrågor och vill privatisera vårdcentraler medan vi vänstersossar funderar över socialpolitik internationell solidaritet och motståndet mot EU och EMU”.

– ”Vänta nu”, invände jag. – ”Jag har engagerat mig i alla dessa områden bortsett det sista och jag vill definitivt inte sälja ut välfärden”.

Han hummade. – ”Ja det där med EU är centralt. Det är väldigt viktiga frågor. Och om du är karriärist naturligtvis”.

– ”Vad menas med karriärist” undrade jag? ”Måste man inte ha politisk makt om man vill nå förändring? Är de till vänster karriärister om de är intresserad av politisk makt?”

– ”Nej!” var hans snabba svar. ”De vill förändra samhället”. – ”Va sjutton det vill ju jag också?” Var min invändning. – ”Det mår så vara men du umgås med fel personer” sa han och spände ögonen i mig. – ”Du har en massa kompisar som har jobbat i kanslihuset och är höger.”.

– ”Vänta nu jag har en massa andra kompisar. Jag umgås ju med dig och andra som gärna kallar sig själva vänster, vad betyder det i så fall” undrade jag.

– ”Ingenting”, var hans korta svar. Och nu märkte jag att han började bli less på diskussionen.

frågade jag det som kom att bli den sista frågan för kvällen i detta ämne: ”Kan man vara socialdemokrat och varken vara till höger eller vänster?”

Han blev tyst i flera minuter. Så svarade han eftertänksamt. – ”Ja, se på Ingvar Carlsson” Han är nog varken till höger eller vänster.

Efter att ha lyssnat på min kompis inser jag att det enda som kändes som ett argument som gick att ta på var det där med EU. En fråga som avgjordes för åtskilliga år sedan i och med vårt inträde i den där unionen. EMU avgjordes 2003. Men fortfarande spökar dessa två frågor tillsammans med striden om hur överstatligt EU ska få vara.Uppenbarligen är det där den ideologiska ryggraden växer fram.

Men varför tillåts detta smetas ut över ett helt parti? Med vilken logik ska EU-frågan vara vattendelare? Och varför är vi inte tydliga med det i så fall? Det är väl bara att rekrytera EU-motståndare och be övriga dra åt pipan med motiveringen att de saknar ideologisk kompass.

Jag blev glad när jag förstod att det inte var så enkelt. Utan att det faktiskt finns minst tre sorters sossar. Högersossar, vänstersossar och varken eller. Då kan vi i alla fall se en öppning mot den mångfald som den speglar verklighet jag känner igen.

Jag förväntar mig att vi väljer en av de sistnämnda som partisekreterare så vi kan lyfta oss från detta tramsande om höger och vänster och kan ägna oss åt det som är viktigt.

Nämligen samhällskritiken

Vi måste våga ifrågasätta det samhälle vi själva har skapat. Ett samhälle som gör att människor faller mellan stolarna när kommun och landsting ska spara pengar och vältrar över kostnader på varandra vilket exempelvis drabbar psykiskt sjuka.
Vi måste ifrågasätta hur det kan komma sig att socialdemokrater i maktposition på lokal och regional nivå pratar så vackert om att alla deltidsanställda kvinnor ska få jobba heltid. Men snabbt kapitulerar och tittar i bordet när tjänstemännen säger att det inte går så att underbetalda kvinnor får ha usla löner även fortsättningsvis. Hade det gällt män hade frågan varit löst för länge sedan.

Vi måste våga ifrågasätta ett samhälle där gamla människor nattas klockan 17, får äta urvattnad mat producerad hundratals mil bort eller där en kvinna erbjuds usla 45 000 kronor i kompensation när sjukvården proppat i henne medicin och stulit elva (11) år av hennes liv.

Ursäkta mig om jag är naiv.

Men frågan om höger eller vänstersossar kan dra till skogs. Folk struntar i sånt där bara vi som är förtroendevalda för det socialdemokratiska partiet ärligt vill se de orättvisor som finns runt omkring oss (och där vi själva skapat eller medverkat till vissa av dom). Och fattar att vi måste göra någonting åt att vi har 250 000 barn som växer upp i fattiga familjer och flickor som skär sig i armarna. I stället för att vi nervöst leker följa John med högern.

Det är bara så vi kan få förtroende igen. Och vi ska spöa högern när de är som starkast. Inte sitta som klistrade vid TV-rutan och jubla då de klantat sig med FRA-frågor och annat trams.

Då ska vi vara ute bland folk.

För min del får entusiaster och kalenderbitare gärna likt Carl von Linné dela sig själva och andra i meningslösa kategorier som vitstrumpade, blåbröstade, stornästa, högerhänta eller vänsterhänta, höger eller vänster. Det bekommer mig inte. I couldn’t care less.

Så länge vi är där de mest utsatta människorna är och delar deras ångest och drömmar.

En sån kategori av sosse väljer jag att tillhöra och vår förmåga att lämna kommunhuset är måttet jag mäter den blivande partisekreteraren efter.

//Thomas Hartman | In The Pendent
 
 

 



Skriver också om detta Erik Laakso, Bimpa, Olssons tankar, Jonas Morian, Reza Javid, Peter Hultquist, Björn Andersson, Anders Nilsson, Bengt Silfverstrand, Johan Sjölander, Johan Ingerö, Eva-Lena Jansson, Arvid Falk, Johanna Graaf,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,