Hatet leder till gaskammaren – ge oss Sverige tillbaka!

MÅNGKULTUR JA TACK! Idag hyllar vi Promoe och Timbuktu. Det är hög tid att ta av SD deras ”monopol” på Svenskhet.

Jag vill inte heller ha SD:s så kallade ”traditioner” eller så kallade ”trygghet”

THOMAS HARTMAN

Centerfiaskot: Därför gråter Maud Olofsson

risk
Bara ett avvecklart kärnkraftverk är ett säkert kärnkraftverk. Det har Centern offrat för maktens sötma.

M ed gråten som politisk strategi. Maud Olofsson som uppenbarligen gråter allt oftare snyftar när hon kommenterar centerpartiets svängning i kärnkraftfrågan. Hon kallar sitt beteende för modigt.

Det är samma kvinna som för några år sedan grät floder över att hennes barn inte kunde plocka bär efter Tjernobyl.

Så modigt var väl kanske inte riktigt rätt ordval.

Snarare handlar det om att pantsätta sina ideal och sin historia. Dessutom i en fråga som så många av partiledarens föregångare investerat sitt namn och sin trovärdighet i. Lappkastet sker så snabbt att medlemmarna i det så kallade folkrörelsepartiet inte bereds minsta möjlighet till diskussion.

Efteråt är det uppenbart att strategin för att komma undan kritik handlar om att gråtande visa strupen.

Det leder oss osökt till en annan fråga.

Varför gråter centerpartister som sätter sin egen makt och sin egen person före sina värderingar?

Vi kommer väl alla ihåg hur centerpartisten Fredrick Federley grät i riksdagens talarstol när han inför hela svenska folket valde karriär och arvoden före de principer som han tidigare varit så mallig över i FRA-frågan.

När karriären stod på spel vägde idealen så lätt.

Olofsson snyftar och gråter när hon kör kniven i ryggen på Olof Johansson och Torbjörn Fälldin. Olofsson kör en historia av klassisk centerpolitik på tippen samtidigt som hon kör över sitt parti.

Den ’nya’ energipolitiken som är beställd av industrin och kärnkraftslobbyn skiter i cancer, kärnavfall och miljörisker. Att se det som en politik för framtiden är ett skämt. Det handlar om att hylla en hög av floskler utan innehåll.

Men det är uppenbarligen priset som måste betalas för att inte splittra regeringsmakten. Tvåpartisystemet närmar sig med stormsteg.

Chansen för att vinna på Triss är 1 på 2 000 000. Risken för en allvarlig kärnkraftsolycka beräknas av Greenpeace till 1 på 100 000.

Det är fler än Maud Olofsson som har anledning att gråta idag. Dock möjligen av helt andra skäl.

THOMAS HARTMAN

[tags] maud olofsson, centerpartiet, miljö, kärnkraft, torbjörn fälldin, olof johansson, fredrik federley, makt [/tags]

Därför ska förslaget om nätcensur slängas i papperskorgen

centerpartiet1

Vem betalar för kärnkraftens risker? Jag ser via flera medier att centerpartiet kallats till extra möte om kärnkraften.

Jag håller fullt ut med centerpartister som Olle Edbloms analys. Det gäller att inte luras av kärnkraftslobbyn. Den är stark och den tar aldrig hänsyn till de risker kärnkraften bär med sig. Ska vi bygga ett långsiktigt hålllbart samhälle måste energin ställas om. På samma sätt har de flesta partier insett att kostnaden för drivmedel måste gå upp. Det gäller även i USA som länge levt i en illusion och låtit miljön subventionera transporterna.

Risken är dock uppenbar att centern viker sig i alliansens badtunna. Det är bara att hoppas att kloka centerpartister som Olle orkar hålla emot. Dörren till kärnkraften måste hållas stängd. Det i sin tur öppnar andra dörrar. En annan värld är möjlig.

* Nytt förslag: Varken ministrar eller anställda ska få surfa…

NÄTCENSUR. Då och då ploppar det upp klåfingriga byråkrater och ska censurera internet eftersom de anar att alla inte sköter sig.

Jag minns exempelvis debatten i något landsting om att man inte ville låta personalen gå in på sidor som Aftonbladet. Nu kommer censureringsidiotierna till regeringskansliet och det börjar talas om nätblockad. Tanken är att en central byråkrat ska besluta vilka sidor som inte ska tillåtas efter förslag från en centralkommitté.

Känns principen igen från historieböckerna från ett land i öster?

Som jag ser det är den typen av åtgärder rent svammel. Dels handlar det om att kunna göra sitt jobb och dels underkänner det människors egen förmåga att fatta beslut trots att de är vuxna människor. Dels visar det på en uppenbar misstro och toppstyrning kring hur vuxna människor ska sköta sina arbetsuppgifter. Denna misstro sprider sig gärna till andra områden i organisationen och avslöjar på ett pinsamt sätt hur ledningen ser på sina anställda.

Detta är alltså en betydligt allvarligare fråga än att handla om några sidor på internet. Dels handlar det om möjligheten att fullgöra sitt jobb. Men ytterst handlar det om känslan att omyndigförklaras och klappas på huvudet av sina arbetsgivare.

Som politiker vill jag jobba för det rakt motsatta. I alla jobb där jag haft människor anställda har jag strävat efter att anställa folk som är klokare och mer kreativa än jag själv. Min erfarenhet är att tilltro till människors förmåga gör att de växer. Att styra genom kontroll, förbud och repressalier är däremot en död ledarstil som skadar mer än det gör nytta.

Därför ska förslaget om nätcensur slängas i papperskorgen.

THOMAS HARTMAN

[tags] nätcensur, nätblockad, samhälle, politik, nätpolis, regeringskansliet, Jan Landahl [/tags]

Andraspråk: Därför är folkpartiets skolpolitik destruktiv

bjorklund1

FOLKPARTIET PESSIMISTERNA. Jag läser folkpartiets utspel om språkundervisning på SvD. En arbetsgrupp i folkpartiet vill förbjuda matte på arabiska. Återigen är folkpartiet fullständigt ute och cyklar. Vilket både kollegor i högerregeringen insett. Även bloggare kritiserar. Vissa menar att de till och med fiskar i grumligt vatten andra att de är vetenskapsföraktande.

Jag lyssnade för något år sedan på en företagsledare som fick frågan vilka hans bästa råd var till en ung människa inför framtidens utmaningar. Med engagerad röst började han berätta om tre saker. Det första handlade om vikten av att ge den lille telningen självförtroende, det handlade om vikten av att lära sig informationssökning och informationsvärdering. Det tredje handlade om kommunikation och språk. Det menade han var verktyg alla behövde för att sedan förverkliga sig och välja inrikting i livet.

Jag tror det ligger mycket i entreprenörens råd. Få tror på allvar att det är en framkomlig väg för Sverige att konkurrera med låga löner. Däremot talas ofta om styrkan med en bred och stark utbildningsbas med spetsutbildning inom strategiska områden. Att vi behöver fler universitetsstuderande betyder visserligen inte att alla nödvändigtvis ska gå den vägen. Däremot ska alla ha möjlighet att senare i livet kunna ångra sig och söka in.

Folkpartiet söker ofta profilera sig som en tänkare i globaliseringsfrågor och internationell konkurrenskraft. Det förpliktigar. Men när folkpartiet slår mot flerspråksundervisning i skolan avslöjar man samtidigt partiets skrala politik på området. Folkpartiet har pinsamt låga ambitioner för hur Sverige och svenska ungdomar ska hantera framtidens utmaningar i en globaliserad värld.

Björklund har som bekant till desperationens gräns använt skolan som ett politiskt tillhygge. Han sprider gärna bilden att problemen beror på att alldeles för många elever lämnar grundskolan utan att kunna läsa eller räkna, men också på att alla program på gymnasiet idag ger grundläggande behörighet till högskolor och universitet och därmed ställer vissa teoretiska krav. Men analysen är för grund och i vissa fall direkt felaktig.

Skolan visar alltså brister när det gäller att motivera, engagera och skapa självförtroende hos unga människor. Men istället för att fundera över hur skolsystemet kan möta indiders olika behov och fundera hur man kan reformera och vässa skolan så att alla får nödvändiga verktyg förespråkar folkpartiet den enkla vägen som samtidigt är klassisk högerpolitik. Folpartiet sänker kraven. Resultatet blir en politik för uppdelning och utslagning.

Det avslöjar högerns cynism. Vissa ses som smarta. De lär sig med benäget bistånd av sina föräldrar i tidig ålder att man kan utbilda sig till pengar, status och makt. Andra är dumma. Förväntansbilden sätts tidigt att studier är omöjligt.

Jag kommer ihåg dokumentären “På andra sidan älven” som tydligt visade på klasskillnaderna i två områden i samma stad. Barnen i det fina bostadsområdet i den ena delen av stan hade all support som fanns att få från föräldrarna, de åkte på skidsemester till Schweitz och förväntade sig redan som en tvärhand hög att bli chef för ett företag med minst 200 anställda. Utbildning var vägen.

De andra ungarna var barn till föräldrar i arbetslöshet och låstatusjobb. Semester fanns inte på kartan. Förväntansbilden handlade om att bli arbetslös precis som pappa. Eller truckförare. Eller mattant som mamma. Utbildning var inget alternativ.

Hur kan det komma sig att denna uppdelning ska få tas som given? Varför ska vissa betraktas dummare för att de kommer från en mer studieovan miljö?

Forskningen visar att en bra kontakt med modersmålet ger synergier för ytterligare språkinlärning. Folkpartiet kanske ska läsa Inger Lindbergs, professor i svenska som andraspråk vid Göteborgs universitet och styrelseledamot i Svenska språknämnden, utmärkta artikel ”myter om tvåspråkighet” där hon avlivar några myter. En är att forskarna skulle vara oeniga:

Men på denna punkt råder i dag stor enighet i forskarvärlden. I omfattande, långsiktiga och vetenskapligt väl genomförda studier har man jämfört undervisningsprogram som i olika grad inbegripit undervisning i och på modersmålet (Thomas & Collier 1997, 2002). Jämförelserna visar att satsningar på modersmålet har en positiv och avgörande betydelse för tvåspråkiga elevers andraspråksutveckling och allmänna skolframgång.

Det blir allt tydligare att folkpartiets politik på skolområdet är direkt destruktiv för Sveriges förmåga att klara framtidens mångkulturella och globala utmaningar. Därför är jag inte det minsta förvånad att det finns starka strömningar i folkpartiet som ser vissa minoriteters språk i skolan som ett hot mer än som en möjlighet.

Däremot gläds jag åt liberaler som folkpartisten Björn Kjellsson som ser möjligheter i detta även om han betonar att han ännu inte bestämt sig. På samma sätt skriver liberalen Karin Rebas klokt om flerspråkighet i skolan.

THOMAS HARTMAN

[tags] björklund, folkpartiet, skolpolitik, språk, språkundervisning, andraspråk, hemspråk [/tags]

Fel väg att sekretessbelägga

INTEGRITET | Justitieminister Beatrice Ask (m) kan tänka sig att ändra sekretessreglerna vid förundersökningar. Detta med anledning av att obduktionsbilder på de barn som dödades i Arboga kan laddas ner via fildelningssajten The Pirate Bay. Kritiker är oroliga för att offentlighetsprincipen urholkas. Thomas Hartman, socialdemokratisk politiker i Umeå med ett särskilt intresse för rättssäkerhetsfrågor, tycker att det är fel väg att  börja med lagstiftningsförändringar.

Läs artikeln i Sydsvenskan här.

Arbogamorden: Piratebay och glappande nämndemän ett hälsotecken

UPPDATERAD. Tack alla ni socialdemokrater, liberaler och andra som mailat och hört av er på annat sätt med positiva kommentarer. Det är roligt med en sådan respons. 

Jag har också fått ett par synpunkter från de som inte håller med mig. En av dessa är partikamraten Bo Widegren. Möjligen har han missförstått vad jag tycker.

Mina åsikter är i korthet.

1) SKJUT INTE BUDBÄRAREN. MYNDIGHETERNA BÄR ANSVARET FÖR BILDERNA INGEN ANNAN. Även om myndigheterna låtsas som om internet inte finns eller glömmer bort spridningseffekterna som kan uppstå så är det i högsta grad en realitet. En handling kan inte vara LITE offentlig. Antingen är den offentlig eller inte. Jurister jag talat med menar bestämt att  dagens sekretesslagstiftning möjliggör sekretessbedömning av de två bilderna. I viket fall är detta UPPRÄTTAREN av den offentliga handlingens ansvar. Ingen annans. Angreppen på Google eller andra sökmotorer är alltså direkt felaktig.

2) DEN SLUTNA JURIDISKA VÄRLDEN KOMMER MOTVILLIGT ATT ÖPPNAS MED INTERNETS HJÄLP. Den juridiska världen är för sluten och behöver granskas.Problemet är inte att det är för mycket handlingar ute utan att allmänheten inte vet hur man får ut material från rätterna. Alla som försökt göra jämförelser mellan olika delar av rättsväsendet kan vittna om hur icke transparent systemet är. I flera fall måste du ringa varje enskild tingsrätt och kunna exakt målnummer för att få fram information. De som lever i den slutna världen vill inte ha en öppen diskussion om partiska nämndemän, sexistiska domare eller usla advokater. Så kan vi inte ha det. Man ska inte behöva veta vad makten har i byrålådan för att få ut informationen och man ska defintivt kunna ha en öppen debatt om juridikens tillkortakommanden. Juridiken är den sista maktsfären som tror att de kan leva utan granskning och att vi ska finna oss i det. Men det är slut med det nu.

3) GAMMELMEDIA VILL HA MONOPOL. Det är begripligt om gammelmedia slåss för rätten att värdera informationen som ligger i exempelvis förundersökningsmaterial. Det handlar nämligen om försäljning och rent kommersiella intressen att sälja sälja och åter sälja. Konsekvensen blir att det länge varit gammelmedia som haft oinskränkt makt att granska rättsväsendet. Men alla drev vi ser visar att gammelmedia inte tycks mogen uppgiften – redaktionerna springer alla på samma boll. Människor vill bilda sig en egen uppfattning om de processer som ligger bakom ett beslut. Folk köper inte den redaktionella förtuggningen av informationen längre. Även om gammelmedia vrider sig som en mask när deras informationsförsprång hotas så är det en nödvändig utveckling som är bra för samhället.

//Thomas Hartman | In The Pendent

UPPDATERAD. Sen jag skrev detta blogginlägg blev det en debattartikel på Newsmill.se och debatt mot Barbro Hedvall i Sveriges Radio P1, Studio Ett. Jag har även intervjuats av diverse pappersmedia som Sydsvenska Dagbladet



INTEGRITET. Den som följer min bloggs vandring genom livet vet att jag är varm anhängare av stärkt integritetspolitik från ett vänsterperspektiv. Statliga byråkraters önskan att samla material om sina medborgare bara för att det är enklare och administrativt motiverat behöver motkrafter. 
Vi behöver rent generellt bli fler politiker och medborgare som begriper hur farligt ett integritetssvagt samhälle är och använder vår makt (att rösta eller att fatta beslut) för att värna den lilla människans rätt att säga och vara sig själv.Samtidigt förenar jag detta med en starkt tilltro till offentlighetsprincipen och öppenheten för medborgarna att ta del av myndigheternas och samhällets maktutövande. Föreslagna lagändringar med anledning av att förundersökningsmaterial från Arboga och Knutby är distribuerad via modern teknik är direkt farliga och motverkar den öppenhet som är så central i en demokrati. I ett eftersvall till Arbogarättegången har pappersmedia som bekant med intresseblandad förfäran kungjort att fildelningssiten Pirate Bay förmedlat förundersökningsprotokollet som bland annat innehåller obehagliga bilder på de två barnen. Röster höjs från politiskt håll om lagändringar för att utvidga sekretessen. Samtidigt kan vi konstatera att det var pappersmedia som verkligen hällde bensin på brasan. Innan deras artiklar var nedladdningarna obetydliga. Därefter eskalerade det.

Samtidigt finns röster i pappersmedia som förfasar sig över att nämndemännen i målet glappar för mycket. Om nämndemän och jurister bara lärde sig hålla käft och media inte ställde så mycket frågor skulle rättssäkerheten värnas tycks vissa anse.

Det krävs rejäla saker för att skaka det juridiska systemet. Det går inte att börja släppa efter och göra om saker i onödan tycks rätten regelmässigt anse. Även denna gång håller man fast och har beslutat att inte göra om rättegången.

Men det egentliga problemet är väl ändå inte att nämndemännen avslöjar att de har förutfattade meningar utan OM de faktiskt skulle låtsas för sig själva och sin omgivning att de inte har fördomar och förutfattade meningar och sedan sätta sig i podiet och döma.

Hur mycket påverkar hatstämningen mot en misstänkt barnamördare? Går det att förhålla sig objektiv? Kan man fria när bevisen är oklara trots att lynchmobben kräver blod och att någon omedelbart fälls? 

Rättsväsendet låtsas det. Men i verkligheten vet vi alla att det inte är så. Att dagens system inte är robust mot yttre påverkan och mediabild behöver alltså diskuteras öppet – inte sopas under mattan. Därför lyfter jag på hatten för de nämndemän som erkänner det vi egentligen alla vet.

På samma sätt är inte det egentliga problemet att det strömmar ut förundersökningsprotokoll på nätet med två obehagliga bilder utan att rättsväsendet är alldeles för slutet och att folk i allmänhet inte vet hur man bär sig åt för att få ut information från rättsväsendets institutioner. Försöker du samordna fler än en tingsrätt är du i ett administrativt helvete. 

Däremot står en sak utomordentligt klar. Människor accepterar inte längre att överheten fattar beslut utan vill förstå varför och hur olika överväganden har processats. Det gäller försäkringskassan på samma sätt som det gäller i kontakten med läkaren i sjukvården. Internet har varit en revolution även här. Folk läser på om sin sjukdom så att de vet mer än den stackars allmänläkaren de möter på vårdcentralen. När inte domstolarna inte vill svara upp mot den nya tidens krav på öppenhet så blir det ett tryck som rättsväsendets makthavare inte kan hantera riktigt.

Även om det måste kännas ruttet för anhöriga så kan vi inte börja hemligstämpla förundersökningar och tulla på offentlighetsprincipen. Demokratin kräver att vi försvarar rätten att lägga ut förundersökningsprotokollen på nätet. Däremot kanske vi behöver fråga oss hur pappersmedia kan tillåtas muta poliser att prata under pågående förundersökning vilket alla i branschen ”vet”.

För övrigt är det rätt typiskt att de ständiga angreppen på piratebay dessutom bygger på direkt okunnighet. Det aktuella och ifrågasatta materialet ligger inte på någon otäck piratserver utan som vanligt helt eller i delar runt om på svenssons datorer världen över. Däremot förmedlas information om hur du hittar grejjorna via tjänster som piratebay. Men den kartan förmedlas även av exempelvis google.

Men ingen journalist skulle komma på tanken att påstå att google har de filer och bilder du kan söka dig fram till därigenom. Ändå gör okunnig pappersmedia ständigt samma svartmålning av piratebay. Ibland kan den konspiratoriske tro att det är medveten okunskap.

Det är alltså omöjligt att kritisera Pirate Bay för att ha brustit i sina etiska bedömningar utan att samtidigt kritisera Google, internet som företeelse eller varför inte svensk pappersmedia. Det börjar bli hög tid att fråga sig varför pappersmedia aldrig ger Google samma bredsidor som piratebay trots att de tillhandahåller samma tjänster.

//Thomas Hartman | In The Pendent

Intressant?

Skriver utmärkt om detta: same but differentEmma Opassande,  

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Folkpartiet sågar benen av studieovana elever

 FOLKPARTIET PESSIMISTERNA. Jag lyssnade för något år sedan på en företagsledare som fick frågan vilka hans bästa råd var till en ung människa inför framtidens utmaningar. Med engagerad röst började han berätta om tre saker. Det första handlade om vikten av att ge den lille telningen självförtroende, det handlade om vikten av att lära sig informationssökning och informationsvärdering. Det tredje handlade om kommunikation och språk. Det menade han var verktyg alla behövde för att sedan förverkliga sig och välja inrikting i livet.

Jag tror det ligger mycket i entreprenörens råd. Få tror på allvar att det är en framkomlig väg för Sverige att konkurrera med låga löner. Däremot talas ofta om styrkan med en bred och stark utbildningsbas med spetsutbildning inom strategiska områden. Att vi behöver fler universitetsstuderande betyder visserligen inte att alla nödvändigtvis ska gå den vägen. Däremot ska alla ha möjlighet att senare i livet kunna ångra sig och söka in.

Folkpartiet söker ofta profilera sig som en tänkare i globaliseringsfrågor och internationell konkurrenskraft. Det förpliktigar. Men när Jan Björklund sågar IV-programmet avslöjar han samtidigt partiets skrala politik på området. Folkpartiet har pinsamt låga ambitioner för hur Sverige och svenska ungdomar ska hantera framtidens utmaningar i en globaliserad värld.

Björklund menar att problemen beror på att alldeles för många elever lämnar grundskolan utan att kunna läsa eller räkna, men också på att alla program på gymnasiet idag ger grundläggande behörighet till högskolor och universitet och därmed ställer vissa teoretiska krav.

Skolan visar alltså brister när det gäller att motivera, engagera och skapa självförtroende hos unga människor. Men istället för att fundera över hur skolsystemet kan möta indiders olika behov och fundera hur man kan reformera och vässa skolan så att alla får nödvändiga verktyg väljer han den enkla vägen som samtidigt är klassisk högerpolitik. Han sänker kraven. Resultatet blir en politik för uppdelning och utslagning.

Det avslöjar högerns cynism. Vissa ses som smarta. De lär sig med benäget bistånd av sina föräldrar i tidig ålder att man kan utbilda sig till pengar, status och makt. Andra är dumma. Förväntansbilden sätts tidigt att studier är omöjligt.

Jag kommer ihåg dokumentären ”På andra sidan älven” som tydligt visade på klasskillnaderna i två områden i samma stad. Barnen i det fina bostadsområdet i den ena delen av stan hade all support som fanns att få från föräldrarna, de åkte på skidsemester till Schweitz och förväntade sig redan som en tvärhand hög att bli chef för ett företag med minst 200 anställda. Utbildning var vägen.

De andra ungarna var barn till föräldrar i arbetslöshet och låstatusjobb. Semester fanns inte på kartan. Förväntansbilden handlade om att bli arbetslös precis som pappa. Eller truckförare. Eller mattant som mamma. Utbildning var inget alternativ.

Hur kan det komma sig att denna uppdelning ska få tas som given? Varför ska vissa betraktas dummare för att de kommer från en mer studieovan miljö?

Det är exakt den människosynen som lyser igenom när Björklund säger:

–Många av eleverna som idag går på individuella programmet skulle mycket väl kunna gå en praktisk utbildning, med lägre teoretiska krav.

Det är klassisk högerpolitik. Men det är sannerligen ingen politik för framtiden.

UPPDATERAD. När Lars Leijonborg och Jan Björklund idag presenterade sina tankar på en ny yrkesutbildning så bygger den på samma gammalmodiga syn på unga människor och hur deras möjligheter kan begränsas. Det saluförs som en uppvärdering av yrkesutbildningarna när det i själva verket är precis tvärtom.

UPPDATERAD. Även om Göteborgspostens ledarsida tycks ha en annan åsikt än undertecknad när det gäller synen på lärlingsutbildning så uppmärksammar tidningen mig på den borgerliga regeringens nedskärning av Komvux:

Det måste alltid finnas en möjlighet att gå från praktisk till teoretisk utbildning – och tvärtom.
Denna möjlighet stavas komvux och folkhögskola. Och här har regeringen inte visat framfötterna. I den första budgetpropositionen minskades anslaget till komvux med 600 miljoner kronor, motsvarande cirka 15 000 platser per år. Det var ett dåligt beslut.

Ja det var ytterligare ett exempel på borgerlig politik. Så begränsas unga människors utbildningsmöjligheter och deras chans att komma igen till studier senare i livet.

Det kanske inte behöver sägas vilka som drabbas av detta. Så ser högerns politik ut inom detta politikområde. Den är i vart fall konsekvent.

Det där är ingen politik för att möta framtiden.

Andra bloggar om: , , ,