Cilla skriver:

Vad vi ser i skolan idag är hur elever från arbetarhem inte klarar av utbildningen. Vi ser också hur klasskillnaderna i skolan fullständigt exploderat de senaste tjugo åren. Fattiga barn presterar sämre och sämre.

Samhällsklimatet blir allt hårdare och inkomstskillnaderna har under de senaste åren skenat bort mot rekordnivåer. Samtidigt har vi haft tjugo år av nedskärningar i skolan.

Självklart har detta en påverkan på samhället och på människor. Detta är inte en fråga huruvida de svenska eleverna plötsligt, till synes utan anledning, blivit stökiga och outhärdliga. Det är en fråga om att samhället så tidigt som möjligt stöper arbetarbarn i fack, försämrar möjligheterna för dem och formar dem till utslagning.

Detta är inte heller en fråga huruvida de svenska föräldrarna inte får tillräckligt med information om sina barns resultat, och att det därför skulle krävas tidigare betyg. Detta är en fråga om att samhället slår ut arbetarföräldrar så att de inte har möjlighet att följa upp sina barn.

Det är bara att konstatera att Cilla har rätt. Skolans utslagning är idag ett resultat av att folkpartiet kapitulerat och accepterar att barn från olika adresser ska ha olika möjligheter i livet. Utslagningen föds också som ett direkt resultat av högerregeringens politik mot de svaga i samhället som ger ett allt tuffare samhällsklimat. 

Det är som jag ser det en myt att det skulle vara en motsättning mellan socialdemokratisk skolpolitik och ordning och reda. Utan ordning och reda kan ingen pedagogik skapas överhuvud taget. Lösningen går inte att kringgå med en massa trams utan handlar kort och gott om fler vuxna i skolan.

Tyvärr har Folkpartiets destruktiva syn på barnen fått ta över skoldebatten.  Det är ingen bra väg för Sverige att gå och definitivt inget vi har nytta av i en ny logik i en globaliserad värld med större krav på inte bara språk utan även kunskap och relationsbyggande.

Högeralliansen är mer intresserad av att gosa med skolbolagen för att de ska kunna göra vinster på våra barn än att ge möjligheter och chanser i livet för de små som växer upp.

Den politiken kan få ett slut den 19 september. Valet är ditt.

THOMAS HARTMAN

Under strecket:

Snart samlas verklighetens folk till Pride och jag ser genom QX att Pride i år också satsar på konsten. Det gör mig glad. På något sätt påminner det mig samtidigt om hur långt Kristdemokraterna lever från verkligheten. 

Faktum är att de enda ordserier våra kära underlivsdemokrater borde få patent på är begreppet ”giv oss makt att knacka bög” och ”vi sparkar på utsatta människor”. Det borde vara kalla handen från PRV på kådisarnas alla olika ansökningar om tramsiga varumärken som ”Verklighetens folk”. Det är trots allt dessa och liknande begrepp som bäst berättar vad KD vill göra om de kommer till makten och ett trademark ska väl inte avvika från kärnverksamheten?

Om alliansen, skolan och ”verklighetens folk” kommer från: Thomas Hartman | In The Pendent

”det är otroligt viktigt att PP kommer in i riksdagen i årets val”…” det kommer göra att demokratifrågorna får ett nytt och centralt fokus, inte bara i Sverige utan också i Europa.”

Detta har bland annat fått Martin liksom vännen Claes att reagera.

Man häpnar lite över att någon som säger sig vara socialdemokrat och har en position som en av de mest inflytelserika bloggarna i Sverige nu använder den för att propagera för piratpartiet i valet 2010. Har Laakso inte fattat att valet 2010 bestäms av några 100.00 röster fram eller tillbaka.

Låt mig innan jag kommenterar vad jag tycker göra två positionsförklaringar kring min egen person för att vaccinera mig för vissa typer av synpunkter .

För det första. Jag är själv knappast någon nybörjare inom socialdemokratin. Sedan ca 25 år är jag aktiv socialdemokrat och har under den tiden haft förmånen att få ha åtskilliga förtroendeuppdrag både internt inom partiet i arbetsutskott, styrelser och valledningar såväl som partiets representant på alla möjliga nivåer och i ett flertal styrelser och nämnder lokalt, nationellt och internationellt och i typ fyra sorters fullmäktige.

Det gör mig knappast till en bättre människa. Men det gör att jag haft tillfälle att fundera över och betrakta socialdemokratin inifrån under lång tid och med olika ”glasögon” från socialnämnd och skolstyrelse till tekniska frågor vidare till hälso- och sjukvård och näringspolitik etc etc.

För det andra. Jag är kanske en gråtrist sosse men min förståelse för överhoppare mellan olika partier generellt är extremt begränsad. Kanske beror det på att jag ytterst anser att det är värderingar i djupet av ens karaktär som styr valet av parti.

Ingen behöver alltså komma och drämma partillojalitet i skallen på mig när jag pratar om detta. Jag har knackat jävligt mycket dörr. Jag har organiserat torgmöten och skrivit insändare och skrivit motioner. Kort och gott, jag tänker inte be om ursäkt för det jag kommer att skriva.

Samhällets alla valmöjligheter
Jag vet att det finns de som jämför partival med något som går att byta mellan  som vi kan välja mellan telefonbolag, bank eller försäkringsbolag. Det där är kvalificerad bullshit för mig. I min värld är val av parti en djupt förankrad ideologiskt baserad fråga om övertygelse. Det val jag gjort är alltså väl grundat och övervägt.

Det krävs förändring
Men trots detta och trots att vi befinner oss mitt i brinnande valrörelse och även om jag verkligen förstår och respekterar Claes och Martins invändningar är jag inte bara böjd att hålla med Erik Laakso. Jag anser snarare att det är en förbannad nödvändighet för det socialdemokratiska partiet att göra kursförändring inom ett antal frågor.

Vissa saker har redan skett i och med Mona Sahlin. Vilket by the way är en person som jag hyllar och respekterar. INTE för att jag är en traddososse som automatiskt röstar på min partiledare även om det skulle vara en pappfigur som ställdes framför mig. Utan för att jag efter att ha diskuterat detta med henne och lyssnat på henne VET att hon ärligt när den grundläggande inställningen att stå för den lilla människan. Här har socialdemokratin bitvis ett sorgligt förflutet som de stora systemens slentrianmässiga försvarare. Detta tar Sahlin strid mot. Det hedrar henne.

Vilken ledande politiker står upp för integritetsfrågorna?
Men mer kursändring behövs. Exempelvis finns idag INGEN tung företrädare inom (s) som tillräckligt hårt törs säga vad USA:s så kallade krig mot terrorismen egentligen handlat om. Jag saknar verkligen tunga socialdemokratiska företrädare som ORKAR hålla skivindustrin och andra amerikanska kommersiella lobbygrupper på MER än armlängds avstånd och jag brinner för att vi ska lyfta integritetsfrågorna till en rättmätig centralfråga för vår politik eftersom det handlar om och föds ur kärnan av vår ideologi, nämligen människors rätt till frihet.

Det är mot den bakgrunden och efter hundra och åter hundra timmar möten med andra sossar (fan vet om det räcker) som jag är av den ärliga meningen att ett samarbete med Piratpartiet verkligen skulle vara till stor nytta för båda parter.

För den som är kalenderbitare så har jag tillsammans med min sambo Anna Sjödin skrivit om socialdemokratins agerande när det bland annat gäller integritetsfrågorna i boken Vem bryr sig. Men perspektivet går genom bokens alla kapitel och alla intervjuer vi gjort. Jag väljer alltså att se frågorna om integritet i ett bredare perspektiv och anser mig alltså ha rätt mycket på fötterna när jag säger att vårt trackrecord när det gäller människors integritet och den lilla människan kontra staten på senare tid inte alltid imponerar.

Vi har snarare kunnat se en axel av gemensamma intressen mellan moderaterna och socialdemokraterna i vissa av dessa frågor. Det handlar om allt från att socialdemokratiska kommunalråd går armkrok med moderaterna och inför bevakningskameror runt om i kommunerna till suspekta CIA -flygningar där människors rättssäkerhet försvunnit samtidigt som pillret trycktes upp i deras förvånade anus och säcken drogs runt skallen ungefär som nattmörkret lägger sig över Kirunagruvan.

Vem fan brydde sig? Tänk dig in i tanken att det var dina banktillgångar som USA frös. Hur var det egentligen? Hur bra klarade vi civilkurageprovet? Stod Sverige upp för de enskilda människornas rättssäkerhet eller kröp vi närmare USA och myste i dubbelsängen? 

Nej, Jag vet att vi kan bättre. Ur vår historia talar hur vi använt empowerment av människor för att ge folk rätt till utbildning. Hur vi mot högerns vilja infört ett välfärdssamhälle med skyddsnät i vårt land som sträcker sig långt mycket längre än de rikaste vill betala för. Hur människor slutit sig samman för att stå upp för varandra i solidaritet. Men ibland fastnar vi i vår egen historiska förträffliga självbild om hur bra allt varit. Dock ropar framtiden om nya konflikter och utmaningar där vi behövs och då kan vi inte stå på makten sida – utan då ska vi se individen.

Kort och gott behöver vi socialdemokrater skärpa till oss.

På samma sätt som Ingvar Carlsson vitaliserade partiets syn på jämställdheten mellan män och kvinnor. På samma sätt som Göran Persson förde in miljöfrågorna och det gröna folkhemmet. På samma sätt som Mona Sahlin fört in HBT-Q frågorna. På samma sätt behöver nu integritetsfrågorna in i vårt parti tillsammans med en nödvändig perspektivförskjutning där vi återigen lär oss se individen och vederbörandes rätt till frihet.

Det finns ingen Quick Fix. Men ett sätt att bidra till denna utveckling är i samarbete med piratpartiet. Det är orsaken till att jag som aktiv socialdemokrat hoppas att piratpartiet kommer in i riksdagen i höstens val. Dock misstänker jag att medias agenda kommer att ha stort inflytande på hur det utfallet blir i verkligheten. Idag är nämligen inte demokrati- och integritetsfrågorna lika heta som de var till Europavalet. Trots att frågorna i realiteten är minst lika angelägna nu som tidigare. Men det kan förändras snabbt.

Piratpartiet är alltså som jag ser det inget att vara rädda för utan kan snarare vara en vital del av ett socialdemokratiskt progressivt förändringsarbete.

Fler som skriver läsvärt om detta:  Futuriteter (jämför med att tycka det är ok med v och mp), Sagor från livbåten (en trevlig bekantskap från Almedalen som blir varm i kroppen av Laakso),  Magnihasa (som tycker Laako är stark), Jardenberg (lika skön som alltid), Anna Troberg (reflekterar klokt om varför vi engagerar oss), Opassande (skarpt som vanligt), Anders Nilsson (reflekterar över digitala och sociala medier. Har kanske för en gångs skull en framtid som medlare ).

THOMAS HARTMAN

Därför behövs piratpartiet i riksdagen kommer från: Thomas Hartman | In The Pendent

För min egen del har veckan så här långt inneburit många gamla och nya bekantskaper. Samtalen som förs handlar om gamla till nya former för engagemang.

Se bara på GS-facket som engagerade 85 000 människor i en värderingsstyrd viral kampanj ”Gemensam Styrka” som gav en bra, kreativ och varm bild av varumärket GS.

Kampanjen ger en spark i baken på de surpuppor som gnäller över att folk inte vill engagera sig. Snarare visar det att folkrörelserna lever – fast i nya former.

En viktig framgångsfaktor handlade om att facket var modigt nog att släppa varumärket och lät människor engagera sig  på sina egna villkor. Sen fick rörelsen liv via människors engagemang och sociala media. Kampanjen visar att det går att engagera människor på ett kostnadseffektivt och smart sätt. Nya former för folkrörelser och människors engagemang alltså. Almedalen är onekligen en viktig mötesplats för att sprida goda exempel för svenskt samhällsliv.

Idag är det socialdemokraternas dag i Almedalen. Mona Sahlin släpper en bok. Torgmötet med Mona Sahlin, Margot Wallström och Solveig Ternström var underbart. Ternströms brinnande engagemang gav gåshud. Frågan är vad det säger om många andra talare. Kanske berodde att hennes tal kom från hjärtat.

Jag har generellt dock inte mycket för denna typ av kortsiktiga utspel med gränsgångare mellan olika partier.

Folkrörelserna lever och Ternström ger gåshud kommer från: Thomas Hartman | In The Pendent