Med munnen full av sand….

 sand1.jpg ÅTERKOMSTEN. Sist jag skrev vad jag tyckte på en blogg kom ett litet sött mediadrev och försökte täppa igen truten på mig. Det lyckades ett tag. Främst på grund av lojalitet med min uppdragsgivare. Men naturligtvis även med respekt för spelets regler –  drev blir så ledsna om de inte får som de vill.

Men sanningen är att jag saknar terapin av att skriva blogg. Nu är jag tillbaks.

Förresten var det jag skrev sist som var så upprörande? Tja det måste varit något exceptionellt konstigt eftersom det väckte rubriker i VK och VK igen, Expressen, Webfinanser, DagensPS, Aftonbladet och några till som exempelvis Pressens tidning.

Jo, Jag råkade ha mage att påstå att media är en del av underhållingsindustrin som allt mer skapar sin egen verklighet. Lögn blandas med sanning. Med lögnaktiga löpsedlar sprids dyngan. Men vissa människor (som min pappa) tror fortfarande att det som står i tidningen är sant. När det avslöjas att det inte är så skadas tilltron till tryckfriheten. Seriösa journalister gråter.

Lösningen stavas självsanering.

Men sanningen är att det tycks fungera uselt. Konsekvensen blir att det är bättre att sluta läsa skiten och spela spel med dina barn eller besöka din farmor. Kritiserar du makthavare får du lätt skit. Det tycks även gälla media 😉 …

Jag bjuder på det.

Orsakerna till hur det kunde blir så knasigt och vad vi kan göra åt det diskuterar jag gärna när jag föreläser… med min pappa vid julbordet… eller varför inte på denna blogg… Välkommen!