Varnar för fjärrstyrt Norrbotten

disspil.jpg DEBATTÖR. Gunnar Lassinantti, länsplanerare i Norrbotten 1972-1982 och regional projektledare för Social utvecklingsplanering i Norrbottens län 1976-1981 skriver en debattartikel i NSD och problematiserar regionfrågan ur ett Luleåperspektiv:

Norrbotten har traditionellt ansetts behöva den regionala mellannivån på grund av långa geografiska och politiska avstånd till Stockholm, statens centrala roll som ägare och aktör i länet, behovet av regional utvecklingsplanering och tillsyn samt som ett stöd för våra många befolkningssvaga, men ytstora kommuner.

Att detta skulle kunna kompenseras genom att Norrbotten får sända något tiotals regionpolitiker till fullmäktigemöten i Umeå eller annan centralort i Norrland någon gång i månaden är minst sagt tveksamt.

En avsevärt mycket större region skulle te sig avlägsen, fjärrstyrd och knappast kunna tillfredsställande hantera det i framtiden viktiga internationella samarbetet i Nordkalott- och Barentsregionerna på ett godtagbart sätt.

Det är inte konstigt om regionbildningsprocessen i Norrland havererar.

Ordkriget fortsätter i Norrbotten

Idag går Lars Törnman ut och kritiserar Norrbottens landshövding PO Eriksson för hans uttalanden om bilden av länet i samband med Kallas skidåkning i Norrbottens Kuriren.

– Länsstyrelsens främsta uppgift är att se till att lagar och förordningar följs. Och att då gå ut och säga att det i vissa sammanhang kan vara befogat att inte följa kommunallagen är uppseendeväckande. Tänk om alla skulle göra likadant. Hur skulle samhället se ut då? frågar sig Lars Törnman. 

Det väcker frågan om karln har blivit alldeles för stor? säger Lars Törnman

Eriksson replikerar.

– Jag har överhuvudtaget inte yttrat mig om någon tomt. Det är Pajala kommun som stått för det och vad jag förstår går en företagare in och finansierar den nu, säger han. Jag tycker att Charlotte Kalla är en fantastisk skidåkare som är värd allt beröm. Jag har uttryckt glädje över hennes framgångar och den glädjen hoppas jag att Lars Törnman kan dela med mig.

Antagligen kommer diskussionen att fortsätta. Det bästa tricket för att få igång en riktig diskussion verkar var att prata förbi varandra. Herrarna kanske skulle göra upp i gryningen utanför gruvan istället för att ta omvägen via media.

 

Medias ömma tår

NÄR MEDIA KLANTAR SIG. Detta kan man tycka är en skifråga. Men det är samtidigt ett påtagligt exempel på medias känsliga tår.

I torsdags publicerade SCB en nationell sammanställning över skattesatserna i kommuner och landsting. Men ett fel hade smugit sig in i skatteverkets rapportering till SCB och vips hade vi höjt skatten med 15 öre.

Detta publiceras tillsammans med annan landstingsstatistik i Dagens Industri utan att vi noterar felet men igår gjorde även Västerbottens Kuriren en notis om skattehöjningen.

Då börjar telefonen gå varm hos oss. Ska skatten höjas och varför så lite frågade vissa medan andra menade att varje skattehöjning är ett problem och tyckte det var bedrövligt att skatten skulle höjas. Återigen andra hade velat vara med om diskussionen om skattesatsen och tyckte det var konstigt att den förändrades så där utan vidare.

Efter några samtal förstår jag att vi har ett problem och beslutar mig för att gå ut brett till alla regionala media med en rättelse.

Då ringer den aktuella journalisten och tycker det var tarvligt att peka ut den enskilda tidningen VK. Men det stannar inte där.  Nyhetschefen från VK mailar och tycks skylla VK:s felaktiga publicering på oss.

Samtidigt ringer andra journalister och allmänhet och frågar med anledning av VK:s artikel. Någon rättelse på den välbesökta webplatsen vk.se är det inte tal om. Istället utlovas en rättelse i dagens papperstidning.

Jag vet inte vad VK var ute efter. Men dagens rättelse skyller man felet på skatteverket och kallar bland annat min rättelse för en ”dementimaskin”. Ingenstans beklagar VK sitt eget tillkortakommande.

Varför är det så svårt för en tidning att kort och gott be om ursäkt för bristande kontroll och för det merarbete de orsakat? Varför ägnar sig tidningen åt att försöka skylla ifrån sig på andra när varenda landstingsjournalist vet att någon skattehöjning aldrig var aktuell. Och ytterst; vad skulle vi gjort? Struntat i att gå ut och namnge vem som klantat sig av hänsyn till tidningens självbild?

Medias tår kan ibland vara extremt ömma.

Europaforum

 MAKTFAKTOR. För några dagar sedan besökte jag Europaforum X i Luleå i Luleås nya kulturhus. Ett antal representanter för olika regioner var där, liksom folk från departement och statsförvaltning. Mötet rapporterades bland annat i Norrbottens Kuriren. Det är onekligen imponerande mötesplats för politik i norra Sverige. Den breda representationen och kombinationen politik, näring, förvaltning blir en stark påverkansfaktor.

Till kärnfrågan bevakning av EU:s regionalpolitik, läggs frågor som rör klimat, miljö, energi, kommunikationer och transporter samt forskning och utveckling. Det är möjligt att forumet kan användas ännu mer för att också öka kunskapen om EU bland de nordligaste länens medborgare som också är mest tveksamma till medlemsskapet.

Men viktigaste av allt är nog att mötesplatsen överhuvudtaget finns. Det är ett ypperligt tillfälle att lösa problem över olika administrativa gränser. Värdet av att mötas socialt, lära känna varandra och förstå varandras problem är enormt. För min del lärde jag mig saker om vänsterpartister som jag aldrig förstått tidigare, men gjorde också några intressanta nya bekantskaper.

Ska man diskutera regionförstoring, nya organ och ansvarsutredningar så är det där det börjar. Tillit för varandra och relationer är grunden för god lobbying. Nationalstatens värnare ligger pyrt till. Det är omöjligt att få in tandkrämen i tuben igen.

Man ska inte underskatta sprängkraften i en väl anrättad kycklingvinge.