mediakritik – Sida 6 – Thomas Hartman

Test: Så vet du om du blivit ett bloggpretto.

Blogga varsamt.

BLOGGAR. Det finns många som vill ge råd till socialdemokrater i bloggosfären. Men var försiktig. Bakom fasaden av vänliga råd lurar ett öde häftigare än att inte finnas på topplistorna nämligen att förvandlas till en dryg prettobloggare. Att blogga är mer än bara bloggverktyg och innehåll. Det handlar även om din attityd.

Här är det exklusiva testet du behöver för att kolla hur uppblåst du är. Testet tas på egen risk.

Räkna ihop poängen

1 – 2 poäng. Vaddå blogga? Webben är en fluga som snart dör ut. Kan man inte skriva ut skiten, sätta i pärmar och lägga ner Internet?

3 – 6 poäng. Du tar ditt bloggande med en stor nypa salt. Det gör att du fortfarande har normala vänner och släktingar som uppskattar då du kommer på besök. Det visar sig att du minns vad deras barn och barnbarn heter.

7 – 12 poäng. Nästan där. Men trots en fin prestation lever du i riskzonen att inte ta dig själv och ditt bloggande på tillräckligt stort allvar. Jobba hårdare.

13 –16 poäng. Grattis! Du har lyckats. Du är en uppenbar egocentrisk ”pain in the ass” för din omgivning.

17 poäng. Du har ansökt hos Hälso och sjukvårdens etiska råd om att få en ip-anslutning inopererad rakt i centrala nervsystemet. Du kan rabbla bloggsverige baklänges om du väcks mitt i natten och har källkoden till WordPress som kvällslektyr.

1. Håller du grytan kokande?
Förutom minst ett inlägg om dagen måste bloggen uppdateras löpande. Tro inte att det är streberaktigt att du engagerar semestervikarier för att sköta din blogg. På det sättet visar du bara omvärlden att du vill att bloggen ska ha sitt eget liv. Gärna med lika starkt varumärke som McDonalds och lika trogna tillbedjare som Jesus. (1p)

2. Är du tillräckligt fisförnäm?
När du får en ping från någon mindre bemedlad stackare återgäldar du inte längre artigheten som du gjorde då du var ung och grön bloggare i behov av varje livstecken från din omgivning. Detta beteende ska inte förväxlas med högmod. Orsaken är enkel. Dygnet har 24 timmar och du har inte tid att umgås med alla. Måste du välja är pöbeln inget för dig. Med din hårt upparbetade bloggstatus kan du kosta på dig att inte märka vem som vill dig nåt i högen av inlänkar. Din publika länklista består av folk som stryker dig medhårs. (1p)

3. Finns du på nätet?
Kollar du bloggen det första du gör när du vaknar och det sista innan du somnar? När du kollar vilka som kommenterat och aktuell bloggranking dygnet runt och det till och med blir viktigare än hur din gamla farmor mår är du på rätt väg. Tiden talar för dig. När alla dina släktingar dött och din sambo flyttat hemifrån kan du blogga ostört utan irriterande telefonsamtal eller meningslösa sociala hemmakvällar i fjällstugor utan uppkoppling. (1p)

4. Länkar du till viktiga saker?
Internet handlar om att länka. Men när du ägnar hela din årskrönika och många reguljära inlägg åt att länka till dig själv och dina tidigare finurliga formuleringar då inser alla som besöker dig att det viktigaste i din värld är… just det. Du själv. Och det var ju det du ville förmedla. Vad ska du förresten med andra bloggar till? Nästa steg blir att följa din egen bloggs RSS-feed. (1p)

5. Är du tillräckligt egocentrisk?
Smyckas din blogg av en stor bild på dig själv, gärna med armarna i kors, iklädd kostym? Har du ingen spegel hemma duger plötsligt din webläsare alldeles utmärkt som ersättning. (1p)

6. Är du tillräckligt seriös?
Du tar väl tillräckligt allvarligt på ditt bloggande? Små ironiska skämt om bloggare som del av en elitistisk sekt och exempel på introvert navelskådande motarbetar du frenetiskt med rynkad panna och allvarlig attityd. Muhammedteckningarnas förolämpande kraft är kattskit jämfört med att någon har mage att ifrågasätta dig eller bloggosfärens betydelse. (1p)

7. Skriver du tillräckligt svårt?
En varningssignal är om du börjar använda ett språk som alla kan förstå. Kanske borde du porrsurfa mer på kulturrådets hemsida. (1p)

8. Är du en mediahora?
Du ser väl till att uteslutande svara på dolda nummer på mobilen och att hålla alla andra borta? Alla vet att både Adaktusson och Larry King ringer från skyddat nummer. TV soffan nästa? (1p)

9. Är du tillräckligt intressant?
Intressant är stället för dig som har någonting att säga. Som tur är har du lagt in automatping till intressant eftersom allt du säger är intressant. Alltid. (1p)

10. Är du tillräckligt intresserad?
Är bloggen plötsligt ditt dominerande samtalsämne i ditt umgänge med vänner och bekanta ungefär som småbarnsföräldrar ältar sina barns pipljud? (1p)

11. Är du ett politiskt djur?
Du hamnar på en middag där det pratas politik och har naturligtvis en självklar åsikt oavsett om diskussionen handlar om mellanöstern, Reinfelds senaste slips eller anställningen av ny stabschef på stadsrådsberedningen. I alla lägen sopar du golvet med övriga middagsgäster med din svada. Ingen annan får en syl i vädret. Skönt. (1p)

12. Har du rensat garderoben?
Är din huvudsakliga klädfärg svart? (1p)

13. Vet du bäst?
Ger du råd och pekpinnar till andra bloggare om hur de ska göra. Exempelvis genom att skapa ett prettotest? (1p)

14. Är du tillräckligt känd?
Tar du för givet att alla vet vem du är och känner till din blogg? (1p)

15. Har du slutat spontanblogga?
Har du arbetat fram en mediastategi och en kommunikationsplan som du följer slaviskt för vilka ämnen du släpper upp på din blogg? (1p)

16. Festar du tillräckligt med dina bloggvänner?
Åker du till ställen som Almedalen för att umgås med andra bloggare och äta kycklingvingar med en sluten krets av PR-folk? Tycker du att folk som inte vet vad pingbacks är bara är såå tråkiga? (1p)

17. Har du blivit ett bloggorakel?
Skakar du lätt på huvudet och grymtar något ohörbart när du läser ditt partis webstrategi? Surar du när du inte får ett eget bloggbås på partikongressen? Fnyser du när någon pratar om s-info (om du är sosse)? (1p)

Lycka till!

THOMAS HARTMAN

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om bloggar, socialdemokraterna, bloggare, pretto, tävling, pretentiös, internet, bloggtävling

Nedan har du ett gäng sossebloggar som nu diskuteras. Från Brockmans föredömliga undersökning. Andra som pratar klokt på detta tema är; Bloggen Bent, Blogge, Deeped, Morian, Badlands Hyena, Hax, Sandahl, Sanna Rayman.

Alf Svensson Anders Löwdin Anders Nilsson Anders Widén Andreas Lundgren

Ann-Christine Furustrand

Burmautskottets blogg

Calle Fridén

Carina Brandow

Catharina Ullström

Christina Meltin Westerlund

John Johansson Jonas Morian Josefin Deiving Jörgen Boström KAS – Kjell Albert Sjöström

Nathalie Sundesten Landin

S-Buzz, Johan Ulvenlöv

S-studenters Burmautskott

Adrian Kaba Alesia Goncharik
Ali Ismail Amanda Green Anders Ekman Anders Härnbro

Birgith Olsson Johansson

Birgitta Eriksson

Birgitta Gidblom

Bitte Nohrin Jernberg

Bosvedjans s-förening

Caroline Helmersson Olsson

Elizabeth Sahlén Karlsson

Eva Hedesand Lundqvist

Eva Rundkvist

Eva-Britt Dahlström

Ewelina Tokarczyk

Familjen Fredagsmy(s)

Fjärdhundra Socialdemokrater

Flogsta Ekeby S-förening

Flora Villalobos Castillo

Handels S-klubb Avdelning 21

Ingemar E L Göransson

Jan Andersson

Jan Ask

Jan Bohman

Jasenka Mauzer Åkerlund

Kerstin Zander Kikki Göransson Liljeblad Kjell-Åke Persson Kommunal sekt 10 s-fackklubb Kristina Svensson

Socialdemokraterna i Dalarna

Socialdemokraterna i Själevad

Socialdemokraterna i Vara

Socialdemokratins röst

Sofia Knöös

Solveig Kjörnsberg

SSU Umeå

Staffanstorps s-förening

Trelleborg Norra S-föreningen

Vansbro Arbetarekommun

Annelee Larsson Ann-Sofie Soleby-Eriksson Broderskap i Piteå Charlotte Baltzer Christer Lindström

Daniel Mathisen

David Magnusson

Dick Lindkvist

Engelbrekts S-förening

Erik Boman

Erik Lundström

Erik Thor

Falkenbergs arbetarekommun

Göteborg´sTransportares SDF

Hallsbergs arbetarekommun

Härnösands Arbetarekommun

Kristna Socialdemokrater Piteå

Lucho Villalobos Castillo

Maria Bandh Mariann Nordlöf
Marianne Qvist Marie Steneskog Marie-Louise Thyberg Marit Holmstrand

Mona-Desiree Pettersson

Pernilla Rydell-Olsson

Skogstorps S-förening

Socialdemokraterna i Borlänge

Socialdemokraterna i Mark

Socialdemokraterna i Mullsjö

Socialdemokraterna i Strömstad

Socialdemokraterna i Vaggeryd

Socialdemokraterna i Västerås

Sonia Harr

SSU Flen

SSU Smedjebacken-Ludvika

Söderhamns Arbetarekommun

Ulricehamn Arbetarekommun

Varbergs Arbetarekommun

Webtips: De raggar på nätet

WEB. Jag har fått tips om siten ett förnyat Luleå respektive flytt hem. På den första webplatsen beskriver olika entusiaster och entreprenörer hur Luleå har förändrats och utvecklats. På den andra kan Luleåbor tipsa om andra före detta luleåbor som borde flytta tillbaks hem.

Tanken att använda internet och sociala nätverk i rekryteringsarbetet till staden är helt rätt och det är bara att lyfta på hatten för en bra ansats. Det ska bli spännande att följa hur det går. Det finns många städer i Sverige som verkligen har någonting att lära av Luleå.

THOMAS HARTMAN

Arbogabilderna: Det hade gått att sekretessbelägga – ansvaret är domstolens

INTEGRITET. I dagens Västerbottens folkblad går debatten vidare om Arbogabilderna. I artikeln intervjuas Åklagare Annika Öster som ger stöd för det erfarna jurister redan sagt till mig nämligen att dagens sekretesslagstiftning innehåller möjligheter att sekretessbelägga sådant material om åklagaren så önskar.

Hon valde själv att sekretessbelägga bilder i utredningen kring styckmorden i Lycksele och på Umedalen.

När förundersökningar offentliggjordes innehöll de ett ytterst fåtal bilder som möjligen kunde väcka anstöt.
– Det fanns bildmaterial som skulle ha varit oändligt skadligt för de anhöriga om bilderna hade kommit ut i medierna och börjat cirkulera på Internet, säger Annika Öster.

Justitieministern funderar på skärpta sekretessbestämmelser kring förundersökningar. Chefsåklagaren i Umeå är väl medveten om problematiken men ser även andra möjligheter än skärpt lagstiftning.

Hon menar att åklagare noggrant bör överväga vad i en polisutredning som absolut måste ingå i den offentliga förundersökningen och om det finns alternativa sätt att presentera materialet än att visa spektakulära bilder.

Även om exempelvis Bo Widegren eller Carl Melin inte tycker det så blir det allt mer uppenbart att åklagarna i arbogafallet åklagaren Frieda Gummesson biträdd av Vice kammaråklagare Bengt Lindholm som är de ”skyldiga” till spridningen av bilderna. Inte Google, the Pirate Bay eller andra sökmotorer.

Att som högerns Beatrice Ask börjar diskussionen offentlighet på internet med att tala om hårdare sekretesslag är alltså en direkt skrämmande inställning från en makthavare. Låt istället domstolarna lära sig att internet är en realitet och att mer information därifrån generellt behöver göras tillgänglig inte mindre.

Det är tekniskt MÖJLIGT att cencurera internet – se bara på Kina. Men är det ÖNSKVÄRT?

//Thomas Hartman | In The Pendent

Debatten mellan mig och gammalmedias Barbro Hedvall, DN i Studio Ett häromdagen har du här.

Min artikel på newsmill har du här.

Intressant?

Skriver klokt om detta: Rick Falkvinge, Teflonminne, HAX, Alexander Sofroniou, Opassande, Farmor Gun i Norrtälje, Jonas Morian, Mina Moderata Karameller, Gunnar Hökmark, 99 our 68, Erik Laakso, Blogge, Cypriot, Opassande igen

Läs även andra bloggares åsikter om piratebay, pirate bay, arbogarättegången, förundersökningsprotokoll, offentlighetsprincipen, arboga, informationsfrihet, media, politik, samhälle, rättssäkerhet, handlingar, beatrice ask

Fel väg att sekretessbelägga

INTEGRITET | Justitieminister Beatrice Ask (m) kan tänka sig att ändra sekretessreglerna vid förundersökningar. Detta med anledning av att obduktionsbilder på de barn som dödades i Arboga kan laddas ner via fildelningssajten The Pirate Bay. Kritiker är oroliga för att offentlighetsprincipen urholkas. Thomas Hartman, socialdemokratisk politiker i Umeå med ett särskilt intresse för rättssäkerhetsfrågor, tycker att det är fel väg att börja med lagstiftningsförändringar.

Läs artikeln i Sydsvenskan här.

Medias förälskelse i ”cliffhangers” gör jobbet åt Sverigedemokraterna

Eftersom nyhetscheferna älskar cliffhangers så kommer SD att gynnas ända fram
till valet. Media bär alltså ett ansvar för en eventuell valframgång.

LUND. Sannolikheten är stor att Sverigedemokraterna tar sig in i både Europaparlamentet vid valet 2009 och i riksdagen året därpå. Det menar Anders Sannerstedt, docent i statsvetenskap i Lund rapporterar Ystads Allehanda.

– Det är fullt möjligt att de utnyttjar en sannolik EU-plats som en trampolin till riksdagsvalet 2010. Å andra sidan försökte Junilistan göra det 2006 och det slutade med ett magplask, säger han.

Av de 24 kommuner där Sverigedemokraterna gjorde bäst ifrån sig vid det förra riksdagsvalet finns samtliga i Skåne och Blekinge, visar forskningen. Framgångar ledde till att partiet inte lyckades besätta alla platser i kommun- och landstingsvalen.

– Partiet är mycket starkare i Skåne och Blekinge än någon annanstans. I Skåne finns en grogrund för missnöjespartier. Dessutom var det här nere partiet började. I Skåne finns en gammal tradition att rösta på andra partier än de etablerade, säger Sannerstedt.

Precis som jag skrivit tidigare kommer media att göra allt de kan för att bygga upp spänningen i hur valet går 2010. Okritiska artiklar kombinerat med bristande nyansering och undermålig folkbildning kommer att greja biffen för SD. Ironiskt nog är det den så kallade fria och granskande pressens tillkortakommanden som är den största garanten för att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Ytterst handlar det om klick, annonser och sålda lösnummer. Den medialogiken och dramaturgin talar för SD.

Läs även andra bloggares åsikter om fördomar, media, mediamakt, valrörelse, sverigedemokraterna

Därför är Sverigedemokraterna medias gullgris

När samhället tolerar de krafter som bygger sin politik på främlingsfientlighet och att hålla människor utanför är vi alldeles för naiva. Det var så Hitlertyskland drog igång en gång i tiden. Det kan mycket väl hända igen. Och på vår egen bakgård om vi inte reagerar.

FRÄMLINGSFIENTLIGHET. Jag har tidigare skrivit om att samhället daltar med främlingsfientliga krafter som Sverigedemokrater. Många hörde av sig, även partivänner, för att diskutera hur jag egentligen menar. Klart yttrandefriheten ska försvaras med näbbar och klor men samtidigt menar jag exakt det jag skriver. Vi får sluta vara så förbannat naiva. Det leder oss rakt i skiten.

Buddhas blogg sammanfattar det utmärkt:

Vår värld har kommit in i en ny epok då islamofobin härskar, precis som antisemitisemen, homofobin, afrofobin och antiziganismen gjorde och gör. Och allt detta är uppbyggda på hat och fördomar. Under en tid nu har de pågått massor utav diskussioner om Islamofobi och låt diskussionen om islamofobin fortsätta. Den är nödvändig i ett Europa där vi självgott ursäktar fördomar, hets och trakasserier med hycklande propåer om yttrandefrihet och demokrati.

De som tror att vi idag har en fri yttranderätt som vi försvarar lever tyvärr i det blå eller har möjligen lyckats lura sig själv.

Demokratin måste skyddas. Genom olika åtgärder under historien har vi inskränkt den omedelbara rätten att kränka våra medmänniskor och underminera samhället. Det är rätt väg att gå när det gäller partier som Sverigdemokraterna som bygger all sin politiska analys på motsättningen mellan raser. Att välja den naiva och toleranta strategin har misslyckats.

Men de krafter som hela tiden vill förstora hotet från Sverigdemokraterna är starka. Inte minst gynnas partiet av medias inbyggda dramaturgi och logik.

Se bara på den kongress som nyligen hölls av feministiskt initiativ. Jämför man deras samlade mediabevakning i nationell, regional och lokal press med Sverigdemokraternas årsmöte som hölls parallellt så är det senare partiet den solklara vinnaren och redaktionernas gunstling.

Varför då kan man fråga sig. Jo, just nu är Schyman ointressant, och media kan bara fokusera på ett problem i taget. Feminismen är just ni inte på dagordningen.

Det är exakt samma mekanismer som skapade ny demokrati för ett antal år sedan. Idén till ny demokratis partibildning började med en debattartikel i Dagens Nyheter 1990 av Bert Karlsson och Ian Wachtmeister.Partiet saknade ideologisk hemvist och klassades det som ett populistiskt missnöjesparti. Förespråkandet av en restriktivare flyktingpolitik gjorde att partiet också beskylldes för främlingsfientlighet.

Snabbt blev man medias gunstlingar och varje steg partiet togs bevakades. Nyfikenheten väcktes. Hur skulle det gå? Kommer ny demokrati in i riksdagen eller ej?

Det var därför inte det minsta konstigt att man tog sig in i riksdagen. Hade partiet fått uppmärksamhet efter storlek hade de aldrig lyckats.

Nu gynnas Sverigdemokraterna på liknande sätt. Media kommer inte att ge sig förrän partiet hamnar i riksdagen och varje steg dit kommer att beskrivas. Under tiden media själva bidrar till att skapa problemet kan rapporteringen fokuseras på det som i eterhand kommer att beskrivas som ”de etablerade partiernas fiasko”.

Det är samma metod media använder när man haussar Pirelli inför schlagerfestivalen för att sedan köra henne i skiten. Med den skillnaden att i detta fall är det demokratin och samhället som står på spel. Orsakan är inte djupare än att det ytterst handlar om lösnummer, klick och reklampengar kombinerat med medias behov att skapa konflikter som man sedan kan skildra.

Journalister som skadar samhället

Journalisten ovan har inget med artikeln att göra. Hon tar bara betalt för att
hata och döma sina medmänniskor på arbetstid. Priset får samhället betala.

MEDIAMAKT. Anette Kullenberg har så rätt när hon skriver sin utmärkta artikel i Expressen om hur media hanterar den senaste tidens uppmärksammade mord.

Det finns många offer i de olika mordhistorier som utspelats inför våra ögon. Några av de värst drabbade är de misstänkta gärningsmännen

För närvarande är vi inne i ett sorgligt skede där medierna i hög grad bidrar till att piska upp en närmast fascistisk stämning mot de två personer som är misstänkta för att ha dräpt tre barn nu i vår.

Kullenberg lyfter en viktig poäng som redaktionerna och våra kära journalister tycks strunta i när de surfar på hatet som de själva bygger upp.

I varje samhälle finns det sjuka människor som är farliga för sig själva och andra. Sverige är inget undantag. Förståelsen för att de sjuka som begår våld är och förblir människor och har rätt att behandlas civiliserat är viktig i varje demokrati.

Var tog humanismen vägen? Det är någonting märkligt som händer när drevet går loss och skribenter som en och en säkert är sympatiska förvandlar sig själva till en okritisk lallande lynchmobb.

Det finns kanske tiotusen män i Sverige som bär samma namn. Vem vet hur många morbida skämt de blir utsatta för. Varför bilder på den misstänkte publiceras dag efter dag är svårt att förstå. En kvinnlig kolumnist beskriver honom som ”en svettig galt”. Och dessutom som ”sinnebilden av en snuskhummer. En fläskig, rödmosig lastbilschaufför av grisfestmodell, med keps och en burk öl i handen.” Det är ett hat mot en okänd person som övergår i ren fascism.

Det är lätt att bli bekymrad över utvecklingen. Särskilt eftersom den som letar och letar aldrig hittar en journalist som öppet står upp för den vidriga hantverk som allt mer fyller våra tidningar. Men en positiv bieffekt av allt fler bildbylines i journalistiken är att dessa makthavare inte kan gömma sig längre.

TV4 startar politisk grävgrupp

MEDIA. TV4:s aktualitetsavdelning utökar den politiska bevakningen med sikte på valet 2010. Med start i juni bildas en helt ny grävgrupp, som ska stärka den politiska bevakningen på alla plattformar och ha ett särskilt fokus på regeringen och oppositionen.

Grävgruppen består inledningsvis av den politiska reportern Ann Tiberg, som rekryterats från Sveriges Radio och som gör comeback på TV4 där hon tidigare arbetat på TV4Nyheterna. Dessutom ingår TV4Nyheternas rutinerade politiska reporter Helena Gissén, samt guldspadebelönade Jonas Alsgren, som jobbat på TV4:s Kalla fakta, TV4 Nyheterna och Sveriges Radio skriver TV4 i ett pressmeddelande.

Det behövs fler satsningar på kvalitativ grävande journalistik i Sverige som komplement till mediabrusets allt snabbare deadlines med lägre och lägre kvalitet.

Journalistiska framtidssatsningar

JOURNALISTIK. Genom webplatsen Paraplyprojektet uppmärksammas jag på en mentorskonferens för journalister som anordnats på BBC i London nyligen. Genom att stärka nätverken och jobba strategiskt med mentorer kan man bryta mainstreamtänkandet på våra redaktioner. Jag är övertygad om att de mediabolag som jobbar aktivt med detta också kommer att se resultat som så småningom också syns på sista raden i bokslutet. Men risken är stor att allt för många tidningar vänder kronor och stannar vid det kortsiktiga kamrerstänkandet. Men då kanske redaktionsledningen inte ska bli så förvånad när tidningen dör sotdöden.

Haveri på skandalfronten

UPPHAUSSAT. Idag rapporterar Expressen om hur kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth handlade julklappar för ca tusen kronor på Indiska och betalade med regeringskortet. Ett kort som inte får användas för privata utgifter. Problemet är att hon tog fel kort. Jag måste dra en lans för den moderata kulturministern.

Det krävs sans och balans i debatten. Alla fjantigheter verkar kunna riskera att utvecklas till så kallade skandaler. När hon gick i genom fakturan med sin assistent rättades felet och pengarna är dragna på januarilönen. Kulturministern har redan gjort rätt för sig och återbetalat beloppet till staten när Expressen kliver in på RK och börjar vända på kvittopärmarna.

Expressen bidrar till en löjeväckande sensationsjournalistik. På samma sätt är det med den tidigare debatten om regeringsplanet. ”Min” minister som jag jobbade åt var absolut ingen flitig resenär med dessa två plan men ibland hände det självklart. Det ska man som statsråd inte behöva ha dåligt samvete för.

Kritiken mot planet och dess nyttjande vittnar om en kunglig avundsjuka och onödig skandalisering av politiken. Klart att en regering oavsett om den är röd eller blå ska ha tillgång till ett eller flera plan för sin tjänsteutövning. Jag skulle till och med kunna förstå om uppgifterna om hur planet nyttjas hölls inom försvarsmakten med hänsyn till rikets säkerhet. Det skulle i alla fall inte uppröra mig.

Vi måste sansa oss. När media kommer med ”sensationella uppgifter” om nyttjandet av planet. Med den klassiska ”vi redovisar hela listan” – rubriken, är det lätt att må illa. Jag blev ännu mer bedrövad när socialdemokrater föll in i flygplanskritiken. Kanske kändes det bra att försöka ge igen för tidigare pajkastning mot flygande statsråd från den dåvarande borgerliga oppositionen vad vet jag. Men det är lika patetiskt det. Sånt därnt trams är inte oppostionspolitik. Det är populism.

Vi har alla ett ansvar för att tänka efter vilka villkor våra förtroendevalda ska jobba efter och bidra till att sansa debatten innan den havererar fullständigt.