YTTRANDEFRIHET ELLER LOJALITET? Var går gränserna för yttrandefrihet och att vara som du är? Frågan ställs på sin spets när en friskola i Luleå sparkar sin rektor för hans Facebook-bilder. I dag kommer domen.

På bilderna dansar rektorn i bar överkropp och har klätt ut sig till kvinna.

Det blev riktigt hett om öronen när en journalist såg vilka grupper på facebook rektorn fanns med på. Det hela eskalerade till tidningsartiklar som vinjetterades med ”sexrektorn”.

Jag förstår om det kan vara frestande för arbetsgivare att begränsa vad deras anställda förknippas med. Risken är att bilderna kan få återverkningar på organisationens/ företagets varumärke.

Men det handlar inte bara om bilder.

Nyligen träffade jag på ett exempel där en anställd i en organisation ifrågasatts av sin arbetsgicare kring sina facebookuppdateringar på fritiden.

Vi lever i en ny tid av ökad transparens. Varumärken byggs och kan raseras på en facebook-uppdatering.

Men den sortens internethysteri måste trots detta hållas tillbaka. Människor måste ha betydande frihetsgrader för sin yttrandefrihet. I detta ingår vilka bilder de finns på.

När en lokförare twittrade kritiskt om sin arbetsgivare så fick han inte bara behålla jobbet. Det hela vändes till något positivt och arbetsgivaren uppfattades som lyhörd och öppen för kritik. Det är en betydligt smartare linje för ett företag än att sparka folk för att de har åsikter. Människor måste tillåtas ett aktivt privatliv som inbegriper fler saker än att sitta med knäppta händer i soffan och titta på Aktuellt och förfasa sig över tingens ordning.

Det vänder sig i magen på mig när jag hör den här sortens trakasserier av enskilda. En negativ dom mot rektorn vore förödande för samhället. Det får inte vara okej för ett företag att se sina anställda som livegna.

Att som en av debattörerna i P1-inslaget rekommendera människor att ha två facebook-konton är rent trams.

Internetmoralisterna är ett hot mot mänskligheten. Företag och varumärken som behandlar sina anställda på detta sätt borde bojkottas.

THOMAS HARTMAN

Ny facebookdom: Är du livegen lilla vän? kommer från: Thomas Hartman | In The Pendent

MEDIAGRODA. Journalister brukar kunna skylla ifrån sig rätt duktigt då någon ifrågasätter rubriksättningen i en tidning. Faktum är att det är i det närmaste omöjligt att få fram var rubriken kom från när det blir fel eftersom det jobbet görs i tidningens kulisser ofta mitt i natten under sen pressläggning.

Länstidningen i Östersund bjuder exempelvis på ett skönt exempel idag när Socialdemokraternas partiledarkandidat raskt döps om från Håkan Juholt till Torbjörn Juholt.

Det gör knappast nåt denna gång. Det handlar ju bara om ett namnbyte. Någon annan gång kan det vara värre. En felaktig anklagelse. Fakta som dragits till sin extrem som i fallet där Västerbottens Folkblad redan i rubriken avslöjar sin uppfattning över en ännu inte avklarad dom. Eller nåt annat som inte har täckning av den journalistiska texten. Innehållet i artiklarna bär som bekant regelmässigt journalistens namn men rubrikerna har ingen annan ansvarig än möjligen den ansvarige utgivaren (som också brukar vara duktig att bagatellisera och skylla ifrån sig när det blir fel).

Den gode Ingiberg har myntat uttrycket ”With great moustache comes great responsibility”

Man kan också säga att med fet rubrik kommer stort ansvar.

Men det ansvaret finns det däremot ingen som tar.

Stor rubrik borde innebära stort ansvar kommer från: Thomas Hartman | In The Pendent

TAR STÄLLNING. Västerbottens Folkblad har idag en artikel där de redan i rubriken har sin åsikt klar i ett aktuellt våldtäktsmål.

Rubriken slår fast ”Teknisk bevisning binder mannen till våldtäkten” I själva verket förstår man i texten att den tekniska bevisningen stödjer båda parters beskrivning. Tjejen hävdar att den sexuella akten var våldtäkt och killen att det var frivilligt.

Viktigt?

Nja, du kan lugnt bläddra vidare. Tidningens misstag drabbar ju inte dig.

THOMAS HARTMAN

Rubrikens makt går inte granska kommer från: Thomas Hartman | In The Pendent

TYSTNAD RÅDER. Det är väldigt ovanligt att en ledarsida öppet går i polemik med en artikel i den egna tidningen. Det är ännu mer ovanligt att konflikten tillåts diskuteras i andra medier. Faktum är att om politiker och förvaltning skulle ha samma sektliknande tystnadskodex som journalistkollektivet skulle många sidor i våra tidningar vara tomma på innehåll.

Det aktuella fallet som går mot strömmen är tidningen Norran i Skellefteå där en ledarskribent hamnat i kläm. Tobias Ljungvall heter åsiktsjournalisten som fick betala för sina åsikter med att sparkas från jobbet. Kanske berodde det på att han öppet kritiserade den egna tidningen. Kanske berodde det på att han gjort sig omöjlig på annat sätt. Oavsett vilket så får vi mediakonsumenter inte ta del av vad som egentligen hänt.

Jag lyssnade på Norrans chefredaktör Anette Novak i en intervju i Sveriges Radio i slutet av förra veckan. Hon valde att lägga locket på. En märkligt sluten och defensiv strategi för att vara från en tidning som hyllar yttradefriheten.  

Men Novak är inte ensam om att vilja döda frågan. Norrans styrelseordförande den tidigare VD:n Cal Wikström beklagar att historien inte gick att lösa som en intern intressekonflikt.

Jag förstår om ett mediahus vill lägga locket på i en konflikt som sargar tidningen men frågan är om inte största skadan kommer av sättet tidningen stoiskt väljer att vrida sig i plågor. Norran tror kanske att de kan komma undan med den strategin i dagens transparenta samhälle. Istället borde de kanske välja öppenhet och försöka hålla precis så högt i tak som de kräver av andra makthavare i samhället.

Men det är svårt att vara konsekvent. Dags att logga in på Flashback och se vad som egentligen hänt eftersom gammelmedia vägrar ge oss interiörerna.

THOMAS HARTMAN

Norrans mediastrategi: Locket på! kommer från: Thomas Hartman | In The Pendent

MODERN LEDARSTIL? Artikeln i Göteborgsposten Ekonomi om Facebookkommentarer som leder till avsked visar på två oroande utvecklingstendenser.

Dels brukar det sägas att det är svårt att sparka folk i Sverige. Men min erfarenhet är den raka motsatta. Vet man bara varför man vill skiljas från en person på arbetsplatsen och exempelvis dokumenterar om personen inte sköter sig så är det inga större problem. Dock krävs självklart mer än bara en ingivelse från arbetsgivarsidan.

Detta gäller dock inte för de som är anställda via bemanningsföretag – en utveckling som vi sett allt mer av. Då är det bara att avbryta samarbetet så får personen tacka för sig. Facket står också maktlösa.

Verkstadsklubben kan inte göra något eftersom ingen av de tre är medlem där. Två är oorganiserade men en är med i Metall.

Metalls avdelning Östra Skaraborg som han tillhör hade ingen aning om vad som hänt.

- Vi ha inte fört några förhandlingar och vi har ingen information om vad som hänt, säger Veronica Söderlund, ombudsman.

Hon vill inte heller uttala sig om anledningen till att trion utestängs från Volvo.

- Jag vet bara vad som stått i tidningen.

De som arbetar för bemanningsföretagen har ofta visstidsanställning och kan sägas upp med 14 dagars varsel.

Den andra oroande utvecklingen gäller privata företag som tvingar de anställda skriva på avtal för att kringå tystnadsplikten eller kräver en strikt uppförandekod i exempelvis sociala medier. Självfallet ska man som anställd skriva med omdöme men det får inte bli så att folk skräms till tystnad och inte vågar kritisera en arbetsgivare öppet. Om en anställd upplever arbetsplatsen som ett dårhus kanske det inte ska tystas ner oavsett vad arbetsgivaren tycker. Jag kan inte se varför det skulle ligga i arbetsgivarens intresse att försöka dölja. Det kommer fram ändå.

Det är mycket möjligt att de fall artikeln beskriver innehåller många fler dimensioner och att kommentarer på Facebook blir den utlösande faktorn och det man skyller på men bolaget borde fundera ett steg till över vilka signaler detta sänder.

Detta är inte exempel på bra personalpolitik. Den som skrämmer anställda till tystnad istället för att locka fram människors lojalitet och engagemang borde generellt få uppleva att det innebär konsekvenser för företagets varumärke. Det enda positiva med denna typ av incidenter är att det illustrerar varför det behövs en stark fackföreningsrörelse och varför bemanningsföretag kan innebära stora problem.

THOMAS HARTMAN

Fall som visar att facket behövs kommer från: Thomas Hartman | In The Pendent