boken vem bryr sig

Det talas om att människor inte är lika engagerade längre utan mer fokuserar på sig själva. Men jag har haft en vecka full med engagemang där jag träffat och haft förmånen att jobba med sköna människor som tyder på raka motsatsen.

Veckan började med möte lunch till lunch i Stockholm engagerade människor kring flernivåstyre (flerdimensionellt styre). Om hur samhällets olika nivåer kan samverka bättre. Mötet handlade även om placemanagement. Dvs hur man genom platsmarknadsföring kan stärka en region.

Sedan hade jag tre utåtriktade engagemang.

Onsdag den 5 december höll vi föreläsning om boken Vem bryr sig? En bok om Sverige. Denna gång i Norsjö. Precis som vid mötet i Rotary södra som vi hade för någon vecka sedan så blir det bra diskussioner och frågor också från människor som kommer fram efter mötet och vill ge sina många gånger väldigt öppna och personliga erfarenheter av hur det kan fungera. Intresset för att diskutera frågor som politik, makt och maktlöshet ger hopp i ett samhälle som under en tid blivit allt mer egoistiskt och allt kallare.

Torsdag den 6 december var jag moderator för ett stort seminarium och järnvägssatsningar i Botniska korridoren med bland annat politiker från Riksdagens trafikutskott, regionala politiker, näringslivet i form av Volvo och Boliden samt Trafikverket. Seminariet avslutades med en stor paneldebatt. Efter mötet kändes som att det finns tydliga gemensamma punkter där vi kan samarbeta över gränserna mellan politiska partier och näringslivet för att utveckla Sveriges konkurrenskraft.

En film om tågets betydelse har du nedan:

Botniabanan from Region Västerbotten on Vimeo.

Fredag den 7 december var jag var en av två kursledare för Folkpartiets mediautbildning Makt&Media. Det är ytterst viktigt att vi över politiska gränser kan hjälpas åt att ta fighten mot de odemokratiska krafter som lurar i vassen. Men det är också viktigt att utveckla bilden av norra Sverige. En av våra strategier för det är att stärka opinionsbildarna och lyfta berättelser från entreprenörer och människor som brinner för sin sak.

Under utbildningen erbjuder vi både teoretiska exempel och praktiska övningar. Det är jätteroligt att träffa unga drivna politiska innovatörer som viker en god bit av vad som skulle kunna vara en ledig helg för att diskutera samhälle och mediamakt.

Det gemensamma för alla tre arrangemangen var precis detta. Engagerade människor som träffas och samtalar och lägger upp strategier för att utveckla Norra Sverige över olika gränser.

THOMAS HARTMAN

 

0 71

IDEDEBATT. Välkommen till ett samtal om varför socialdemokraterna förlorade valet och vad vi behöver göra för att få förtroende framöver. Anna Sjödin och Thomas Hartman föreläser om boken ”Vem bryr sig – En bok om Sverige” på Socialistiskt Forum. Arr: LO / ABF Stockholm.

Lördag den 27 november kl 14.45 – 15.15. Sal: Branting

Behovet av samtal, förståelse, analys, polemik och debatt är större än på länge. Och det är på Socialistiskt Forum det händer. För nionde året i rad öppnas dörrarna till det progressiva Sveriges största mötesplats. Med över 70 programpunkter, 100 medverkande och ett par tusen deltagare skapar vi det som behövs: ett korsdrag av röster.

Socialdemokratins valnederlag löper som en röd tråd genom årets upplaga av Socialistiskt Forum: Vad är det för fel på socialdemokratin? Är det inte dags att sluta förlora nu? Har svenska folket blivit borgerligt? Lever det socialdemokratiska liket?

Om visioner och politik som pekar framåt. Programmet hittar du här.

0 40

ANMÄLAN. Idag skriver Folkbladet.se om Vem bryr sig. Du hittar recensionen här.

Välkommen åter, Anna Sjödin

Anna Sjödin och Thomas Hartman
Vem bryr sig? – en bok om Sverige
Hjalmarsson & Högberg Bokförlag

Den avsatta SSU-ordföranden Anna Sjödin ger tillsammans med Thomas Hartman 14 bilder av Sverige. Det är inga vackra bilder, de beskriver människor som är hårt ansatta och utsatta. Med moderat språkbruk skulle man kunna kalla deras situation för utanförskap.

Sjödin-Hartman har däremot en helt annan utsiktspunkt än vad trojkan Reinfeldt-Borg-Schlingmann har.

Boken berättar om Johanna och Försäkringskassan – eller varför halverade sjuktal inte betyder att hälften av ansökningarna ska i papperskorgen.

Den berättar om Emma och våldet – eller varför vi måste utrota lönediskrimineringen till 2015.

Författarna skriver om varför vi ska ersätta piller med god mat och mänsklig värme.

”Det krävs en perspektivförskjutning i socialdemokraternas förnyelsearbete. Vi måste stå upp för den lilla människan. Vi måste se bristerna i samhället med öppna ögon om vi förväntar oss människors förtroende på nytt”, skriver de.

Den skarpa samhällskritiken betyder inte att författarna tror att lösningarna på problemen finns någon annan stans än i arbetarrörelsen själv, trots kritiken.

”Vi måste våga ifrågasätta det samhälle vi själva har skapat. Samhället blir aldrig färdigt”.

Vem bryr sig?, är en tankeställare och en väckarklocka. Den känns i magen och samvetet. Har vi inte alldeles för lätt att glömma vad allt handlar om: Solidariteten?

Boken är kryddad med tänkvärda dikter av Erik Sjödin, Annas farfar.

Det är sorgligt att Anna Sjödin försvann så brutalt från den politiska scenen. Hon hade behövts i politikens centrum idag. Hoppas den här boken innebär ett slags återkomst. Hur det gick till när hon utsattes för medias hat och rättsväsendets haveri beskrivs av Thomas Hartman i ett av kapitlen i boken.

Janne Berglund
redaktion@folkbladet.se

0 9


VEM BRYR SIG. I senaste numret av Akademikern (finns enbart i papper) som kommer idag finns en stor artikel om ”Vem bryr sig” och Anna.

”– Den som värnar om välfärden
måste våga vara välfärdsstatens största
kritiker. Den politiska kraft som vill
ha m änniskors stöd måste dela den
ångest och de drömmar de mest utsatta
i samhället lever med.
Det säger Anna Sjödin som nu – fyra
år efter det omskrivna bråket på nattklubben
Crazy Horse – åter ger sig in i
den offentliga debatten. Det sker med
boken Vem bryr sig? där hon och medförfattaren/
sambon Thomas Hartman
konsekvent och målmedvetet tar parti
för samhällets utsatta.

0 7

VEM BRYR SIG. I dagens krönika gör Mary X Jensen en intressant reflektion över mediadrev kopplat till de diskussioner som varit den senaste tiden om moderat valfusk. Hon har också läst min artikel på Newsmill där jag ger rådet att erkänna oavsett om du är skyldig eller inte om man råkar ut för medias granskning.

Det hedrar Mary att hon reflekterar över hur hon själv ramlade in i drevet mot Anna. Hon går så långt att hon ber om ursäkt för detta. Det är verkligen fint av henne även om hon bara var en liten bricka i hela mosaiken i denna märkliga skandal i svensk politik.

Det ska bli spännande att se om de som verkligen är skyldig Anna en ursäkt någonsin kommer att ge den. Dvs de journalister och mediamakthavare som gärna själva talar om ansvarsutkrävande men sedan själva gömmer sig när kvaliteten på deras arbete ifrågasätts.

0 6

VEM BRYR SIG. Idag har Västerbottens Kuriren en artikel om boken.

På pressklubben för några dagar sedan diskuterade vi mediaetik och ett exempel jag lyfte då var rubriksättarens ansvar. Det är en person som i stort sett aldrig behöver ta ansvar för innehållet i de rubriker han eller hon tar fram. När man försöker hålla en journalist ansvarig för detta är det omöjligt.

Det är lite roande att detta exemplifieras i just VK:s artikel. Vi är alltid väldigt noggranna med att berätta att vi skrivit boken tillsammans förutom kapitlet där jag analyserar mediadrevet efter Crazy Horse. Ett kapitel som jag alltså skrivit själv. Därför tyckte jag det skulle vara roligt att se om de lyckats denna gång. I artikeln framgår det tydligt. Men på framsidan på tidningen finns mycket riktigt en rubrik som lyder ”Anna Sjödin skriver själv om Crazy Horse”. Ett klockrent exempel på vad jag menar. När ska tidningarna lära sig hantera detta? Speciellt eftersom många bara skummar tidningen och enbart läser rubrikerna.

Vad spelar det då för roll om journalisten varit noggrann med att låta intervjuobjektet kontrollera citat när vaken rubriker eller faktarutor anses behövas kontrolleras. Där sliras det även denna gång.

I övrigt var det en trevlig artikel. I samma tidning finns en artikel om Gunn Hedman-Borg som lyder ”Pappan blev sjuk av oro”. Hon är förtvivlad över svårigheterna att hjälpa sin far med att få besked av socialförvaltningen när det gäller äldreboende för hennes dementa och multihandikappade mor.

Det är en riktigt bra illustration på det vi menar i vår bok. Det kan inte vara meningen att kommunikationen med samhället ska göra människor sjuka av oro.


MEDIAMAKT.
 I kväll hade vi möte med publicistklubben i Norrland angående vår bok ”Vem bryr sig” som kommer från förlaget inom kort. Jag fick möjlighet att göra en presentation av en del av min mediaanalys av fallet och kvällen gav möjlighet till bra frågor och diskussion. 

MEDIAMAKT.

Det är roligt att pressklubben är så öppna för diskussion att de släpper in även kritiska röster. Jag blev klart positivt överraskad av engagemanget hos publiken.

Nu har vi därmed klarat av vårt första föreläsning med anledning av boken. Bara det är värt att fira 😉