Nödvändigt att stridande viljor i arbetarekommunen försonas

DEBATTARTIKLAR (2015-04-01) Personliga maktstrider till skillnad från politiska maktstrider vinner aldrig på att behandlas offentligt i medierna. Det skadar inblandade, fördjupar klyftorna och spär på politikerföraktet. Det finns inga vinnare i personkonflikter. Jag är dock övertygad om att Socialdemokraterna i Umeå både kan och förmår försonas.

Det skriver Thomas Hartman. Han är aktiv i Socialdemokraterna, bland annat som ordförande för Socialdemokratiska tjänstemannaföreningen i Umeå

Allt sedan partisplittringen 1917 då Socialdemokraterna gjorde upp med Vänsterpartiet har partienighet varit viktigt. Ändå har vissa både inom och utom socialdemokratin envisas med att försöka klyva partiet och sortera sina partikamrater i höger och vänster.

Jag kommer ihåg när jag själv fick frågan för många år sedan när jag var ute och promenerade med en god vän. Jag häpnade. Höger eller vänster. Vad tusan – jag är socialdemokrat. För min del är det per definition vänster. Trodde jag i min enfald. Men min vän framhärdade. Han himlade med ögonen. Ungefär som om det vore någon naturlag att det fanns två sorters Socialdemokrater.

Det flesta känner nog till att Socialdemokraterna i Umeå precis som på många andra orter och många andra partier haft stridigheter under lång tid. I vårt län har vi bland annat sett detta inom Miljöpartiet och Moderaterna. Emellanåt kommer motsättningarna till ytan och sen är det lugnt ett tag igen. Vad handlar det där om?

Jag vill påstå att det är djupt mänskligt. Jag har själv varit engagerad som utomstående problemlösare i föreningar (både inom och utom socialdemokratin) även i vårt län och inser att detta med konflikter inte är något nytt. Det kan ske i allt från politiska föreningar till idrottsrörelsen och inte minst bostadsrättsföreningen.

Konsekvensen blir medieläckor, fula angrepp, baktaleri ibland rent förtal, människor far illa. Man måste inse att man är på ett sluttande plan där varje handling kommer att leda till en motreaktion.

Detta är destruktivt och skadar människor och i slutänden trovärdigheten för föreningen och ingen utom de närmast sörjande vill vara medlem längre. Människosynen och hur vi behandlar varandra är viktigt. Är det så att de vackra orden vi säger betyder något? Ska vi önska att människor inte ska vilja vara föreningsaktiva? Ska vi bemöta engagemang med personangrepp?

Jag har också själv farit illa av de konflikter som varit med olika rykten som spridits under åren. Hur var det nu med den där datorn som jag lät köpa för snart tio år sedan och som brukar användas som tillhygge mot mig. Ja den kostade inte 80 000 utan 21 000 kronor och var upphandlad från kommunens leverantör enligt avtal.

Orsaken att den köptes in var att jag hade politiska uppdrag i Umeå kommun om mer än en dag i veckan. Jag ville hålla rent mellan kommun och landsting och undvika kritik för att landstinget stod för den utrustning jag använde i de kommunala uppdragen. Men när mediedrevet kom orkade jag inte stå mot och riktigt ge min bild. Jag bad om ursäkt. Detta blev sedan ett tillhygge i debatten.

Jag har varit aktiv inom SSU och sedan Socialdemokraterna i ett trettiotal år. Under perioder har även jag bidragit till ökade konflikter och gjort fel mot andra partikamrater. Även jag har trott att det går att trycka ut personer jag inte gillat genom att prata illa om dem och hoppas att de försvinner. Men jag har med åren aktivt ändrat åsikt. Därför har jag satt mig för att tala direkt med personer jag för min del kan ha bidragit till att skada och bett om ursäkt. Har jag missat någon ber jag ärligt om ursäkt nu för det jag kan ha gjort. Jag försöker undvika att hamna där igen.

Jag fick anledning att reflektera över min egen roll i detta när jag för många år sedan jobbade med stridigheterna i en helt annan arbetarekommun. Det blev tydligt vilket ansvar äldre och klokare partikamrater har för att bryta när kommande generationer är på väg in i en nedärvd konflikt.

Personliga maktstrider till skillnad från politiska maktstrider vinner aldrig på att behandlas offentligt i medierna. Det skadar inblandade personer, skapar grupperingar, fördjupar klyftorna, spär på politikerföraktet och underminerar demokratin. Journalister älskar att skriva om och underhålla konflikten. Hitta andra kanaler. Prata med varandra. För att kunna gå vidare krävs man kommer överens om vissa grundläggande spelregler.

1. Var och en måste alltid själv göra ett ställningstagande. Ska vi rädda föreningen eller låta den gå under? Om vi ska rädda föreningen så behöver alla inblandade bestämma sig för att bidra aktivt och ärligt.

2. Ledarskapet har ansvar. Bygg en kultur av respekt mellan varandra där vi pratar sak och inte person. Ta inte bara ansvar för dig själv utan säg ifrån då du ser övertramp.

3. Var beredd att ta hjälp. Det är inte fel att ta in utomstående. Jämför med en familjeterapeut.

4. Skapa mötesplatser för att undvika problemen i framtiden. Låt inte människor sitta på olika kanter och bygga upp vanföreställningar om varandra.

5. Vi har bara varandra. Någonstans måste man bestämma sig för att samexistens är det enda alternativet om de inblandade inte orkar bli av med varandra genom att kasta ut alla som inte tycker lika.

6. Lämna mytbildning och fantasivärldar. Vi är usla tankeläsare. Det går inte att gissa vad andra människor tänker. Det går bara att komma åt genom att respektera varandra så mycket att man pratar med varandra och inte om varandra. Alla har lekt viskningsleken och vet hur snabbt något kan förändras till oigenkännlighet.

7. Livet är inte svart eller vitt. Det är sällan ens fel att två eller fler träter. Alla kan göra fel. Ofta är det precis som inom Socialdemokraterna i Umeå att alla sidor har gjort sina fel och övertramp under åren. Inse att det är dags att försonas. Be varandra om förlåtelse. Ta hand om varandra och gå vidare utan att kasta skuld på andra sidan. Det är meningslöst att leta vem som betett sig mest illa i historiska nedärvda konflikter.

8. Stoppa snöbollen. Våga låta saker bli obemötta och låt dem rinna ut i sanden. Det kan vara så att påståendet från någon annan sida är så dumt att man bara riskerar att framstå som lika dum om man bemöter (hur rätt man än har i själva sakfrågan).

9. Någon gång kan det vara så att det inte går att förlåta. Då behöver vi ändå hitta ett förhållningssätt att acceptera varandra och gå vidare trots det som varit. Kom ihåg. Det finns inga vinnare i personkonflikter. Alla blir i de flesta fall bara förlorare. Såväl person som parti.

Jag tror att väljarna förväntar sig att de politiska krafter som har ambitionen att ta ansvar i ett samhälle faktiskt förmår hantera problem och varandra på ett vuxet och ansvarstagande sätt. Jag är övertygad om att Socialdemokraterna i Umeå både kan och förmår försonas.

Thomas Hartman

Inlägget publicerat av av Thomas Hartman och kan vara pingat på intressant och twingly. Mer politik hittar du på Netroots och hos Politometern - Håller du med eller tycker du något annat eller vill tipsa om något. Varför inte lägga en kommentar?

Thomas Hartman

Comments

Publicerat av

Thomas Hartman

■ THOMAS HARTMAN är skribent, kommunikationsrådgivare och uppskattad föredragshållare om internet, politik och medias makt. Han är förtroendevald i bl.a kommun och landsting sedan tjugotalet år och har jobbat som marknadsförare, regionchef och pressekreterare bland annat vid utrikesdepartementet i regeringskansliet. Tidigare har han bland annat jobbat som regionchef för Stiftelsen Sverige i Europa och som marknadsförare. För att nå honom maila jthomas.hartman@gmail.com