Primegate: Om att gå motståndarens ärenden

PR. Idag fortsätter analysen av det som nu fått namnet ”Primegate”. United minds hävdar sin oskuld. Arena bryter med Prime. Niklas Nordström menar att han inte är till salu. Det är många som senaste tiden begärt korten på bordet. Vissa pratar om politisk korruption. Klart är att det behövs en etisk diskussion kring hur lobbyism ska hanteras inom (s).

Men det finns fler viktiga slutsatser att dra. Jag kan  hålla med Karin Pettersson i Aftonbladet när hon i en analys lyfter fram att en av de centrala konsekvenserna av Primes konsultarbete inom Socialdemokraterna är hur dialogen mellan olika intressen inom partiet stannar av.

Man kan sammanfatta det som att möjligheterna för olika falanger inom socialdemokratin att prata med varandra nu frusit till is och övergått i mer eller mindre öppet krypskytte efter att elefanternas dans avslöjats.

Tidigare anklagelser mot utpekade personer om vänstersekterism med röda stjärnor inom SSU har paralleller med hur Nordström och Melin med flera idag antas vara bärare av Svenskt Näringslivs intressen.

För alla journalister som orkar tänka till och jämföra namnen som uttalar sig i media med SSU:s kremlologi och historia så är det i många fall kända namn som deltagit i tidigare konflikter som nu får damma av stridsutrustningen. Flera som numera är aktiva inom socialdemokraterna har fostrats i långa smutsiga strider inom ungdomsförbundet. Det är inte första gången det hotats med uteslutning inom (s). Fast förra gången var det tvärtom.

För vissa är det därför en extra ironisk humor att kunna  föra in jämförelsen med offensivs uteslutningar och partistadgarnas formuleringar om uteslutningsgrunder i debatten. Måhända känns det bra att låta Niklas Nordström som själv på sin tid var stridbar SSU-förbundsordförande nu smaka sin egen medicin. För den journalist som kriver i ämnet är detta viktigt att komma ihåg.

För oss som växt upp, mognat  och lämnat det där bakom oss är mönstret dock uppenbart. Tidigare konflikter har förts in i moderpartiet till moderaternas glädje.

Så länge som ömsesidigt krypskytte, fulspel och olika sidors stadgeviftande tillåts bli en del av partikulturen reduceras socialdemokraternas möjligheter att påverka samhällsutvecklingen och återigen bli en samlande samhällsbyggande kraft till Zero, Zip, Zilch. NOLL.

Det ironiska är alltså att tonaliteten i efterdebatten kring primegate nu verkligen går motståndarnas ärenden. Om socialdemokraterna vill vara en kräft där det är möjligt att samla människor som vill förändra världen krävs att falangerna lägger ner, växer upp och lär sig umgås och respektera varandra.

Se exempelvis på bryggan mellan välfärd och tillväxt. Den har inget med Svenskt Näringsliv att göra utan är något varje ärrad socialdemokratisk kommunpolitiker kan berätta timmar om. Det är en självklar och viktig grund för att socialdemokraterna ska kunna få förtroende igen i valet 2014.

Men frågan är om det finns någon kraft inom socialdemokratin som verkligen vill vinna det valet. I alla fall inte om man ska tolka sättet debatten förs på.

THOMAS HARTMAN