När polisen skämmer ut sig

INTEGRITET. DN rapporterar om en skrivelse till Justitiedepartementet där gruppen mot yrkes- och livsstilskriminella, SYL, vid Söderortspolisen i Stockholm föreslår en lagändring där omvänd bevisbörda ska gälla i vissa fall.  Skulle förslaget bli verklighet blir det upp till de misstänkta, i vissa fall, att själva bevisa var egendomen kommer ifrån och att den är laglig istället för att polisen bevisar att den inte är det.

Precis som Svensson skriver så är omvänd bevisbörda aldrig bra. I boken Vem bryr sig har vi intervjuat människor som utsatts för skatteverkets hantering. Det är ett område där omvänd bevisbörda i realiteten föreligger. När skatteverket förutsätter att någon är skyldig till skattebrott kan det vara på de mest ”intressanta” underlag. En restaurang i glesbygd jämförs med försäljningskvoter för en restaurang i storstad. Sedan är det upp till den enskilde att försöka fria sig om han eller hon kan. Ofta utan revisor eller advokat till sin hjälp. Resultatet av denna lagstiftning är skrämmande. Människor hamnar i en uppförsbacke i förhållande till staten som är orimlig. Vissa processer har tagit åratal av mänskligt lidande som följd. Ibland leder det till personlig konkurs. Så här uselt kan vi inte bygga samhället. En lagstiftningsförändring är nödvändig som jämnar ut balansen mellan staten och individen.

De enda som kan förespråka denna typ av omvänd bevisbörda är tyvärr den som lever i en naiv tilltro till att samhället alltid gör rätt. Och när man läser uttalandena från Niklas Holmgren vid SYL som varit med om att utforma förslaget blir man mörkrädd.

– Som det ser ut i Sverige så ligger ingenting på den misstänka. Det är upp till oss på polisen att bevisa att ett brott har begåtts, säger Niklas Holmgren.

Ja, surprise. Det är exakt detta som är åklagarens och polisens jobb. Gillar man inte den uppgiften ska man inte heller vara åklagare eller polis. Då bör man kanske söka sig till att jobba i polisen hos en totalitär regim.

Men ett ännu värre uttalande är väl detta: – Det här tar inte sikte på vanliga medborgare. Det handlar om ett fåtal av Sveriges invånare som ägnar sig åt yrkeskriminalitet. Vi jagar inte de här pengarna, de kommer till oss ändå.

Så nu behöver polisen inte ens domstolen till hjälp för att fastställa skuld. Det räcker med att polisen anser sig veta vem som är brottsling och det är minsann ”inga vanliga medborgare”.

Under Mona Sahlins ledning har socialdemokratin tagit sig en bit på väg från att vara myndighetsmaktens och statens försvarare till att stå på individens sida. Tyvärr vet jag av egen erfarenhet att vissa socialdemokrater har lätt att falla in i den gamla rollen. De känner sympati för polisen och låter effektivitet gå före individens rättigheter. Dessa sossar behöver vakna till. Precis som de moderater som snabbt faller in i batongrollen och glömmer såna småsaker som integritet och mänskliga rättigheter.

Polisen är inte hjälpt av att vi rycker mattan under fötterna på vårt rättssamhälle. Det är inte ett rimligt offer för att Kling och Klang anser sig behöva hjälp att frisera statistiken över uppklarade brott.