Insinuant journalistik skadar samhället

MEDIA. Jag ser att VK gör en rewrite med lokal koppling av nyhetsbyrån Sirens ”granskning” av politiker under skuldsanering. Även om artikeln saknar uppenbar vinkel i VK så finns där en underförstådd poäng som bygger på frågan ”hur ska politiker som inte kan hantera sin egen ekonomi kunna hantera samhällets”.

Jag är rätt less på den sortens inskränkt journalistik av följande anledningar.

1. Att du får skuldsanering behöver inte bero på slarv. Det finns åtskilliga anledningar till att livet kan braka sönder med betalningsanmärkningar som följd.

2. Skuldsanering är en livserfarenhet. I USA ses exempelvis en konkurs som en merit. I Sverige ses det som en belastning. Kanske kan du bli en bättre politiker med fler erfarenheter av livet?

3. Det offentliga beslutsfattandet är kollektivt.

4. Den praktiska ekonomiska hanteringen sköts av tjänstemän.

När jag ser sirens nyhet om människor med betalningsanmärkningar och skuldsanering så är min reaktion att det snarare är nödvändigt att också dessa perspektiv finns i politiken.

På samma sätt skulle jag vilja se det perspektivet i journalistiken. Journalister skildrar verkligheten och en VDN-märkning av medias egna erfarenheter vore intressant. Hur många journalister har egen erfarenhet av den sortens grava ekononomiska problem? Det avgör i viss mån kvalitén på rapporteringen av samhällsdebatten i stort.