Tre saker styr mitt bloggande i valet

Jag har alltid läst Erik Laakso med respekt. Jag ser honom som en av de pionjärer som under lång tid spelat och fortsätter spela en viktig roll för den socialdemokratiska delen av bloggosfären. Dit räknar jag även legendariska namn som Jonas Morian och Magnus Ljungkvist. Därför är det med mössan i hand jag läser hans beslut att lämna nätverket Netroots.


VALRÖRELSENS NYA MEDIA.
Jag har alltid läst Erik Laakso med respekt. Jag ser honom som en av de pionjärer som under lång tid spelat och fortsätter spela en viktig roll för den socialdemokratiska delen av bloggosfären. Dit räknar jag även legendariska namn som Jonas Morian och Magnus Ljungkvist.

Därför är det med mössan i hand jag skriver detta. Jag läser Eriks beslut att lämna nätverket Netroots och jag kan förstå att det vållat honom stor vånda. Men samtidigt förstår jag hans beslut och respekterar det.

Vi närmar oss valet. Nytt för denna gång är att bloggosfären slagit igenom på allvar. En del av detta kommer från Obamakampanjen där bloggar, medborgarjournalistik och deltagarstyrd aktivism tillskrivs en viktig del av framgångsreceptet.

När nu kampanjtänkandet i bloggandet når svensk valrörelse på allvar så är det en svår balansgång på slak lina vi har framför oss.

Om webkampanjande innebär länkkärlek över partigränserna och ett fritt samtal där bloggare kan utbyta åsikter, ställningstaganden och delta i ett demokratiskt arbete tillsammans då är det enormt positivt. I det arbetet spelar exempelvis Johan Ulvenlöv en enormt viktig roll. Andra viktiga motorer är exempelvis bloggarna Rödgrön och Alliansfritt Sverige.

Men trots det positiva kan det kortsiktiga strategiska tänkandet slå över.

Det finns nämligen en annan tendens. Steget är litet till att allt det roliga ersätts av en ständig och fåfäng jakt på partibloggarnas knuffpoäng. I det spelet blir det viktigare vem man länkar till än att det man länkar har relevans.

En trist förlängning av det sättet att jobba är en förutsägbar uppdelning av bloggosfären i fyra grupperingar. Röd-gröna bloggare, högerbloggare, piratpartister och Sverigedemokrater. Dessa kan få för sig att enbart försöka länka till sin egen bubbla på kartan i en strävan att svälla på de andras bekostnad.

Det är så långt från Internets filosofi som man kan komma.

Samma sektbeteende kan vi få se inom exempelvis den röd-gröna partisfär som jag själv är en del av. Då kan ett samma fåtal bloggare få separatinbjudningar till Bommersvik, partiledningens turnéplan etc precis som Laakso beskriver det.

Denna lilla gruppering kan få för sig att framgång handlar om att i huvudsak sprida sin länkkärlek till varandra i en snäv krets. Övriga får spela andrafiolen och får nöja sig med informationsmail med utplockade länkar till ”de utvalda”.

Utifrån hur jag känner Erik är jag övertygad om att han inte gör det utifrån filosofin ”surt sa räven” bara för att han inte fick åka med. Erik är en driftig bloggare som hittar sina egna vägar. Han behöver inte Netroots för att driva opinion.

Jag delar Eriks analys. Jobbar man med för hårt partistrategiskt fokus riskerar bloggandet att bli en trist, förutsägbar, mekanisk och utestängande verksamhet. Dvs rakt motsatt till det lustfyllda engagemang det egentligen ska handla om.

Jag har till skillnad från exempelvis Peter noterat tendenserna tidigare precis som Laakso men inte brytt mig så mycket. Men det är klart att om det fortsätter på detta sätt kommer säkert fler än Erik Laakso fundera över om det inte är mer givande att fortsätta som nätverkslös bloggare. Och då spricker tanken med Netroots.

Hur kommer då jag att göra?

För det första. Jag kommer aktivt och kärleksfullt delta i arbetet för en röd-grön valseger men jag kommer inte för den skull att dra mig för att också kritisera mitt eget parti om jag anser det relevant. Jag kommer alltså inte att tystna i min partikritik bara för att det är valrörelse.

För det andra. På samma sätt kommer jag att försöka bidra till ett öppet samtal på webben där jag både kommer att länka till sossar som skriver klokt (oavsett var på knufflistan de står), till kloka miljöpartister, till motståndare som jag inte håller med och till vänner i andra partier som jag respekterar och som för resonemang som jag gillar.

För det tredje. Jag kommer också att följa utvecklingen inom Netroots för att se hur valrörelsen kommer att påverka arbetet i nätverket. Fortsätter denna trend kan det vara läge för en omprövning precis som Erik har gjort.

Om Netroots däremot utvecklas mot det dynamiska nätverk det var från början där vi lär av varandra, olika bloggare lyfts fram och allt krut inte ständigt ligger på samma fåtal hoppas jag att Erik återigen kan göra entré i nätverket. Här har vi alla var och en ett ansvar för att hjälpa till.

Även om Erik Laakso inte behöver Netroots så behöver nätverket av progressiva bloggare honom.

UPPDATERAD. John Johansson skriver läsvärt om detta.


Inlägget publicerat av av Thomas Hartman - Håller du med eller tycker du något annat eller vill tipsa om något. Varför inte lägga en kommentar? ■ THOMAS HARTMAN är skribent, kommunikationsrådgivare och uppskattad föredragshållare om internet, politik och medias makt. Han är chef för Kommunikation och externa relationer vid Region Västerbotten. Han är förtroendevald i bland annat kommun och landsting sedan tjugotalet år och har jobbat som marknadsförare, regionchef och pressekreterare bland annat vid utrikesdepartementet i regeringskansliet. Tidigare har han bland annat jobbat som regionchef för Stiftelsen Sverige i Europa och som marknadsförare. Han är medförfattare till boken Vem bryr sig - en bok om Sverige. Hjalmarson och Högberg förlag. Stockholm. För att nå honom maila jthomas.hartman@gmail.com





Thomas Hartman

Comments

Författare: Thomas Hartman

■ THOMAS HARTMAN är skribent, kommunikationsrådgivare och uppskattad föredragshållare om internet, politik och medias makt. Han är chef för Kommunikation och externa relationer vid Region Västerbotten. Han är förtroendevald i bland annat kommun och landsting sedan tjugotalet år och har jobbat som marknadsförare, regionchef och pressekreterare bland annat vid utrikesdepartementet i regeringskansliet. Tidigare har han bland annat jobbat som regionchef för Stiftelsen Sverige i Europa och som marknadsförare. Han är medförfattare till boken Vem bryr sig - en bok om Sverige. Hjalmarson och Högberg förlag. Stockholm. För att nå honom maila jthomas.hartman@gmail.com

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.