Så utmanar vi gammelmedia

MEDIAMAKT. Jag påstår att de som var skyldiga till att skapa pöben är just de gammelmedia som sällan eller aldrig ber om ursäkt och nu sätter sig på höga hästar och pratar om att de minsann har en ansvarig utgivare och pressetik. Vilket trams. Det finns ingen som tar det samlade ansvaret för den mediabild som skapas i ett drev.

 Gammelmedia låter de ekonomiska intressena styra. Det påverkar journalistiken. Men är det möjligt att tvätta ränderna ur Zebran?

MEDIAMAKT. Utvecklingen går framåt i bloggarnas diskussion om hur vi ska förhålla oss till varandra. Jag håller med Mary om att vi kommit något nytt på spåren. Det har bland annat varit en konstruktiv efterdebatt till min artikel i Aftonbladet. Det visar sig praktiskt med att många sossebloggare tar avstånd mot medias hantering av Sven-Otto Littorin. The Hell of Hannastacia konstaterar att det är ett bloggdrev mot gammalmedia och Cattis ”projekt på riktigt” menar att bloggosfären vinner över gammelmedia.

Så kanske man kan se det. Men det är samtidigt en metodutveckling och en strävan efter bättre bloggande. Folkpartiet i Nacka exemplifierar med FRA-frågan och menar att bloggarna kan vara platsen för saklig och fördjupande debatt.

Man kan som bloggare, skribent eller journalist göra på många sätt. Det viktigaste är att som Mary pekar på – oavsett om man är journalist eller bloggare – ha en strävan efter att inte sätta personfixeringen före politiken. Många personer ansluter sig till vårt ställningstagande och förhållningssätt. Se bara på Peter Andersson som bestämt sig för att tala om att han bloggar rent. Ett åtagande som innehåller vissa grundkriterier:

* Tillsammans med andra bloggare reagera när medier gör personliga förhållanden hos poliska förträdare till huvudsak.

* Avstå från blogginlägg / tweets på Twitter, Facebook-inlägg som positivt lyfter upp den typen av nyheter

* Inte själv skriva inlägg i dessa medier utifrån negativa, personliga perspektiv av politiska motståndare

* I mina inlägg tänka till ”en gång till” och pröva innehållet mot dessa ”etiska principer”.

* Där jag kan bidra i debatten om relationen mellan politik och medier, inklusive de sociala medierna.

Apropå min artikel är det rätt kul att det är tre bloggare från tre olika politiska partier som bett Anna om ursäkt. Den ena för att han följde med i drevet, den andra för att hon skrattade med och den andra för att hon inte skrev och begärde en mer nyanserad journalistik. Gammelmedia däremot lyser med sin frånvaro. Det är i och för sig ett enormt mycket bättre utfall än väntat. 😉

En av de personer som lyfter frågan om bloggetik är KD:s Peter Soilander. Jag välkomnar honom varmt. Men jag köper inte hans resonemang om att ett sätt att be om ursäkt är att radera gamla blogginlägg som inte håller måttet.

Själv har jag raderat en hel rad olika artiklar som inte håller måttet. Det har varit mitt sätt att be om ursäkt… Sökverktygen brukar sortera bort förändringar i meningar, vilket i praktiken betyder att minan är desarmerad – och det är fritt fram att ta bort det skadliga innehållet.
Orden har vingar

Det är lätt att glömma bort i stundens hetta att orden skadar.

Det är iofs bra att städa internet från trams men frågan är om det räcker. Snarare tycker jag det kan vara befogat att rätta och korrigera genom att resonera kring varför man ändrat sig och eventuellt dessutom be om ursäkt. Att radera och hoppas att Google sopar bort spåren känns inte riktigt som att ta ansvar för det man skrivit.

Som kuriosa var Peter en av de bloggare som hakade på i det massiva drevet mot Anna. Även om han inte var värst så skrev han bland annat inlägget nedan.

söndag, december 17, 2006

Pust, vad skönt

POLITIK. Anna Sjödin gör helt rätt när hon avgår som SSU:s ordförande. Hon lever helt upp till ordspråket att gå till samhällets bottenskikt med flaggan i topp. ”Mitt ord är uppenbarligen inte värd något”, skriver Sjödin om krogbråket, och ”inte heller mitt läkarutlåtande eller de oberoende vittnen som beskriver vaktens beteende och språkbruk. Jag blev oskyldigt dömd och jag förnekas möjligheten att få visa det.”

Vad SSU:s avgående ordförande Anna Sjödin gör är att osynliggöra sin egen makt och förminska sitt eget inflytande på bekostnad av att vinna sympatier hos läsarna, vilket är ett klassiskt retoriskt knep från antiken för att vinna förtroende för sina egna åsikter. Hon medger detta i sitt uttalande om att ”jag tänker inte be om ursäkt för något jag inte gjort för att eventuellt överleva politiskt.”

Däremot underskattar hon sina motståndare i sitt uttalande att ”jag tänker inte heller slåss mot väderkvarnar” och skönmålar sitt eget uppdrag när hon säger att ”det handlar om att ärligt och uppriktigt bry sig om hur andra människor har det. Det handlar om att stå upp när det blåser som hårdast.

I en tvärpolitisk jämförelse var historian om SSU:s Crazy Horse värre för mig än folkpartiets dataintrång i SAPNET. SSU:s ordförande Anna Sjödin, som också suttit med i VU, ’det mäktiga’ verkställande utskottet (s), har genom sitt handlade visat en sak, och det är idag föremål för traumatiska överläggningar.

Just den politiska målsättningen, som handlar om ”makten framför allt”, är något som överskuggat socialdemokraterna under ett sekel. Tack och lov, så finns det alternativ till politisk kunnande genom Alliansen.

Andra bloggar om: ,

Postad av Peter Soilander kl. 00.00

I Peters blogginlägg fanns inte en antydan till reflektion över att det kan finnas en annan bild. Jag gillar särskilt formuleringen ”att gå till samhällets bottenskikt” Jag drar inte upp detta för att klandra Peter.  Jag har säkert dessutom själv brustit i mitt bloggande under åren.

Peter kommenterar det hela med att han okritiskt följde med. Nu räcker han ut näven i ett långt resonerande och klokt inlägg. Den är tagen.

Däremot vill jag peka på hur lätt det är att falla in i pöbeln tillsammans med exempelvis de politiska ungdomsförbundare som i extas skanderade ”Anna Sjödin fyllesvin” efter en debatt. Eller de som gick i spinn och förvandlade Tsunamidiskussionen till älgjgakt eller safari. Huvuduppgiften blev att basha Lars Danielssons karaktär för att få njuta av hans huvud som trofé ovanför öppna spisen – gärna genom att tillföra dimensioner av otrohetsanklagelser i debatten.

Men jag påstår att de som var skyldiga till att skapa pöbelsituationer är just de gammelmedia som sällan eller aldrig ber om ursäkt och nu sätter sig på höga hästar och pratar om att de minsann har en ansvarig utgivare och pressetik.

Vilket trams. Det finns ingen av prasselpappersproducenterna som tar det samlade ansvaret för den mediabild de skapar i ett drev.

Jag har tidigare skrivit om gammelmedias dubbelmoral när det gäller sex och den tidigare polischef som satts under lupp i inlägget ”får man knulla som polischef”.

 — •l• —

UPPDATERAD. Jag ser att signerat Kjellberg tänker bidra till en schysst bloggosfär liksom Fredriks funderingar.

 — •l• —

UPPDATERAD. Badlands Hyena ironiserar på ett underbart sätt (som vanligt). Peter tycker inte att innehållsdeklaration är modellen. Jag tycker aldrig plakatpolitik är lösning på några problem. Men detta tror jag inte är varken plakatpolitik eller tomma ord.

 — •l• —

Bloggarnas diskussion kring mediaetik för bloggosfären är upplyftande, lovvärd och ett fall framåt. Att gammelmedia inte är vaccinerade från personfixering och slask bara för att de anser sig ha tittarombudsmän, ansvariga utgivare och Pressombudsman ser vi varenda gång vi öppnar en kvällstidning. Sammantaget behöver mediamakten betydligt mycket mer självsanering.

Där vill ett antal av bloggosfärens politiska bloggare bidra. Gammelmedia däremot håller tyst i frågan.

Eller vad tycker du? Tar gammelmedia sitt ansvar?



Inlägget publicerat av av Thomas Hartman - Håller du med eller tycker du något annat eller vill tipsa om något. Varför inte lägga en kommentar? ■ THOMAS HARTMAN är skribent, kommunikationsrådgivare och uppskattad föredragshållare om internet, politik och medias makt. Han är chef för Kommunikation och externa relationer vid Region Västerbotten. Han är förtroendevald i bland annat kommun och landsting sedan tjugotalet år och har jobbat som marknadsförare, regionchef och pressekreterare bland annat vid utrikesdepartementet i regeringskansliet. Tidigare har han bland annat jobbat som regionchef för Stiftelsen Sverige i Europa och som marknadsförare. Han är medförfattare till boken Vem bryr sig - en bok om Sverige. Hjalmarson och Högberg förlag. Stockholm. För att nå honom maila jthomas.hartman@gmail.com





Thomas Hartman

Comments

Författare: Thomas Hartman

■ THOMAS HARTMAN är skribent, kommunikationsrådgivare och uppskattad föredragshållare om internet, politik och medias makt. Han är chef för Kommunikation och externa relationer vid Region Västerbotten. Han är förtroendevald i bland annat kommun och landsting sedan tjugotalet år och har jobbat som marknadsförare, regionchef och pressekreterare bland annat vid utrikesdepartementet i regeringskansliet. Tidigare har han bland annat jobbat som regionchef för Stiftelsen Sverige i Europa och som marknadsförare. Han är medförfattare till boken Vem bryr sig - en bok om Sverige. Hjalmarson och Högberg förlag. Stockholm. För att nå honom maila jthomas.hartman@gmail.com

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.