Googlesök på – Zendry Dan Larsson Guldspaden – ger träff på artikeln som fortfarande ligger ute på nätet och hånar oskyldiga människor.

I fallet med Anna råkade hon ut för något de flesta journalister känner till. I en ord mot ordsituation mot en förordnad vakt så litar rätten gärna på vakten. Därför är hon exempelvis fälld för upprepade knytnävsslag med full kraft i vaktens ansikte. Trots att oberoende vittnen inte ser några slag och vakten inte har några skador.

Göran Lambertz skriver i boken http://www.vembryrsig.nu ”Inte minst kapitlet om Anna och rättvisan är fasansfullt att läsa. Tänk om det var så det var? Jag borde väl inte säga det, men jag tror faktiskt att det var ungefär så.”

HG Axberger menar att media hade fullt upp med att dreva och fälla Anna istället för att kritiskt granska domen.

En av dina journalistkollegor Ann Charlott Altstadt som faktiskt är en av de få som ifrågasatte drevet skriver i Aftonbladet och i tidningen Ordfront en längre granskning av vad som hände:

http://www.ordfront.se/Ordfrontmagasin/Artiklar%202007/AnnCharlottAltstadt04_5_07.aspx

Detta är inget unikt. Drevmentaliteten finns inom alla människor också journalister.

Det är också synd med stuprören/kårandan i media som gör att du bara inte kan kritisera ett media i ett annat media. Vi behöver en öppen debatt om att media fått stor makt men är så svår att sätta under lupp.

Samtidigt får vi en utveckling med mer av personfixering också i journalistiken där journalister får utrymme som ”tyckare” i TV-soffor och i vissa fall en bildbyline och rubrik som är större än den text dom skrivit

Varje journalist har ett ansvar för de alster som produceras och kan inte gömma sig bakom den ansvarige utgivaren.

Tidningarna skriver mest skit och en hel den propaganda.