Hillegren borde få löneförhöjning och beröm

beröm 

HIT MED KARDAN | När åklagaren Rolf Hillegren ger sin åsikt om sexualbrott så hoppar etablissemanget på honom omedelbart precis som det fungerar i Sverige.

Varför är det så känsligt att säga att i en ord mot ordsituation utan stödbevisning går det inte att döma rättssäkert?

Vi vet att våldtäkter inte sällan sker mellan personer som känner varandra och i etablerade relationer. Det betyder inte att man kan förringa detta men bevisläget är minst sagt uselt. Att påstå något annat är rena hyckleriet. Rätten ger sig ut på rena sankmarken. Men ska då inte rättvisan uppehålla en bild av att man vet vad man gör?

Orsaken till varför Hillegren får på skallen är att han blir riktigt farlig när han med sin 30 åriga erfarenhet står där likt pojken och pekar att kejsaren är naken. Fallet påminner en smula om den tidigare landshövdingen på Gotland Marianne Samuelsson. Båda säger saker man inte får säga i politiskt korrekta kretsar. Däremot är det många som tänker på samma sätt.

Därför måste regeringen kicka Samuelsson och därför måste en skitnödig Per Nichols lyfta undan Hillegren från sexualmålen. Ingen spricka får finnas i den perfekta fasaden. Till och med det fria ordets försvarare (i teorin); DN kritiserar honom.

Det märkliga i detta är inte Hillegrens problematisering. Utan juridikens slutenhet och oviljan till öppen debatt. Rättsväsendet har ett enormt behov av att 1) undvika debatt och öppen kritik 2) låtsas som man har kontroll. Inget får ske som antyder att så inte är fallet.

Genast är etablissemanget där och lagar skadorna på ”det perfekta rättsväsendet”. Metoderna är inte alltid särskilt schyssta. Den gamle åklagaren Sven Erik Alhem försöker pådyvla Hillegren manskonservativa åsikter i en debattartikel på Newsmill. Faktum är att Hillegren aldrig sagt något sådant (som jag har sett i alla fall).

Det är inte utan att jag småler när jag läser professor Madeleine Leijonhuvuds krav att pojken som säger det ingen får höra ska bort baserat på artiklar i media. Det är precis den konservativa kåranda som är så farlig för juridiken. Att juridikens elit tar sig uttryck att vilja tysta sina kollegor är ett roande exempel på hur instängd och dammig juridikens värld är.

Hillegren slår huvudet på spiken när han svarar på brännpunkt:

En av de tongivande i debatten är professor Madeleine Leijonhufvud, som ständigt förvånar genom sina bristande kunskaper i praktisk juridik, oförsonliga hållning till meningsmotståndare och bisarra syn på sexualitet och straffmätning. I hennes värld tycks männen vara de enda som är intresserade av samlag.

Själv har jag genom åren gjort några fåfänga försök att hyfsa debatten, bland annat genom inlägg på Brännpunkt. Detta har dock visat sig totalt fruktlöst, då viljan att missförstå tycks vara total hos dem som hyser annan uppfattning.

”Hillegrens uttalanden skapar osäkerhet om kvinnor som blir våldtagna kan lita på rättväsendet. Det är i det närmaste tjänstefel” skriver advokaterna och socialdemokraterna Thomas Bodström och Claes Borgström.

Men varför ska vi låtsas att vi har ett rättssäkert system för kvinnor idag? Och är systemet rättssäkert för män? Svaret är nej och detta måste vi tala öppet om.

Faktum är att det är ytterst få åklagare som vågar delta i diskussionen om rättssäkerhetsfrågor. Hillegren borde få en klapp på axeln, löneförhöjning och beröm. Hillegren borde inte omplaceras och bestraffas för att han säger det andra tycker men håller tyst om.

Jag hoppas han inte låter bestraffningarna tysta honom. Även en åklagare har rätt till en åsikt. Den öppna debatten behövs. Fler åklagare behöver delta. Men frågan är om de vågar.

THOMAS HARTMAN


Inlägget publicerat av av Thomas Hartman - Håller du med eller tycker du något annat eller vill tipsa om något. Varför inte lägga en kommentar? ■ THOMAS HARTMAN är skribent, kommunikationsrådgivare och uppskattad föredragshållare om internet, politik och medias makt. Han är chef för Kommunikation och externa relationer vid Region Västerbotten. Han är förtroendevald i bland annat kommun och landsting sedan tjugotalet år och har jobbat som marknadsförare, regionchef och pressekreterare bland annat vid utrikesdepartementet i regeringskansliet. Tidigare har han bland annat jobbat som regionchef för Stiftelsen Sverige i Europa och som marknadsförare. Han är medförfattare till boken Vem bryr sig - en bok om Sverige. Hjalmarson och Högberg förlag. Stockholm. För att nå honom maila jthomas.hartman@gmail.com





Thomas Hartman

Comments

Författare: Thomas Hartman

■ THOMAS HARTMAN är skribent, kommunikationsrådgivare och uppskattad föredragshållare om internet, politik och medias makt. Han är chef för Kommunikation och externa relationer vid Region Västerbotten. Han är förtroendevald i bland annat kommun och landsting sedan tjugotalet år och har jobbat som marknadsförare, regionchef och pressekreterare bland annat vid utrikesdepartementet i regeringskansliet. Tidigare har han bland annat jobbat som regionchef för Stiftelsen Sverige i Europa och som marknadsförare. Han är medförfattare till boken Vem bryr sig - en bok om Sverige. Hjalmarson och Högberg förlag. Stockholm. För att nå honom maila jthomas.hartman@gmail.com

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.