Veckans medmänniska: Per Eriksson
Rektorn för Lunds universitet Per Eriksson fyller 60 år. Men den gode rektorn vill inte ha några presenter. Istället vill han att de som vill gratulera honom skänker pengarna till hemlösa.
Eller som han själv säger till Sydsvenskan:
–Hemlösheten är ett väldigt tråkigt problem som vuxit fram de senaste tjugo åren i vårt rika land. När jag var i USA 1982 möttes jag av världens rikaste land, samtidigt som folk letade i soptunnor. Då tänkte jag att vi i Sverige hade det bättre, men nu har vi kommit till en liknande situation. Man ser det mest i storstäder som Stockholm, men problemet finns även i Malmö och Lund. Man reagerar inte längre. Det har blivit ett hårdare samhälle.
Per Eriksson menar att orsakerna till hemlöshet är flera:
– Det finns ett omfattande regelverk inom olika ansvarsområden för hemlösa, men det tas sällan ett helhetsgrepp. Har man ingen bostad får man inget jobb, och har man inget jobb får man ingen bostad. Det är lätt att falla ur det sociala skyddsnätet, det behöver inte ligga så långt borta från en själv. Man kan råka ut för skilsmässa, få alkoholproblem, förlora jobb och bostad. Då är det inte så lätt att ta sig in igen.
Jag håller med Per Erikssons analys till fullo. Jag tycker dessutom att mitt eget parti har ett stort ansvar för att det blivit på detta sätt. Allt för ofta brister helhetssynen inte bara inom detta område. Detta trots att vi satsar enorma pengar från samhällets sida.
THOMAS HARTMAN
Comments
Powered by Facebook Comments

















22 juni, 2009 - 09:45
Härligt att du uppmärksammar detta! Snälla, släpp inte ämnet utan hjälpt till att starta debatt och påminn om allas vårt ansvar att åtminstone ägna en eftermiddag eller två till att fundera över hur det kan komma sig att vi ens har långtids-hemlöshet i Sverige. Det finns få sätt att mista möjligheten till ett värdigt liv och verkligen tydligt lida brist på socialt innanförskap, som när man drabbas av hemlöshet!
11 juli, 2009 - 12:08
Om vi menar hjälpa hemlösa att slippa vara det när vi säger det, är detta foskningsprojekt den enda vägen att göra det. Då det är svårt att finna en lösning om inte ett tryggt hem finns att tillgå åt våra hemlösa. Så utifrån detta förslag kan man med all rätt fråga sig vad våra politiker, tjänstemän och frivilligorganisationer i denna fråga ”hjälpt” våra hemlösa med i över 100 år? Liknande projekt finns sedan länge både i Tyskland (GISS-Projektet) och i Finland (Y-Stiftelsen), med goda resultat. Skottlands Parlament har gått ännu ett steg längre, då de klubbat att bygga bort hemlösheten till 2012. Det finns dock en fara vi kanske bör tänka på, speciellt om inte syftet är helt rent då vi säger oss vilja hjälpa hemlösa. Om vi glömmer bort integreringen av bostäderna de före detta hemlösa ges och istället fortsätter i gamla spår. Där vi nu byggt och bygger upp stora komplex eller byar med 100 tals hemlösa boende, blir det lätt så att det som från början var ett litet problem omvandlas inom sådana till ett stort. Vilket i sin förlängning som vanligt kommer vändas mot våra hemlösa och sedan kan användas som intäkt för att ”vissa” människor klarar inte en bostad. Det är jag ett levande bevis för att så inte är fallet. I mitt och många andra fd. hemlösa försvinner diagnoser och symptom underligt nog i samma takt som myndighets och organisationsmänniskorna i mitt liv gör det. Då bostaden är ordnads ska det finnas det stöd och den hjälp som krävs för att behålla den, för de som vill och behöver det. Men det ska inte vara en föreskriven livstidsdom av ”förträffliga” människor runt sitt liv. Vi måste sluta skylla på andra, då bristen ligger hos oss själva. Detta på grund av att vi sviker de människor när och de som mest behöver vårt stöd,
Rolf Nilsson
Föreningen Stockholms hemlösa
12 juli, 2009 - 02:10
Bra inlägg från dig Rolf! Jag hoppas att vi som har egen erfarenhet av hemlöshet och utanförskap, skall få vara fortsatt delaktiga i projektet i Lund och det som kommer att ske i de kommuner som vill satsa på ”Fast bostad först”. Universitetet har verkligen tagit ställning för ett ”brukardeltagande” i och med min anställning och jag hoppas att vi ska komma att bevaka att bl a integreringsfrågan lyfts fram. Själv har jag t ex föreslagit ”kvotering”, för att släppa in ”oattraktiva” hyresgäster i ”attraktiva” fastigheter… Kom gärna med konkreta förslag – jag tar de med mig in i projektet!