Centerfiaskot: Därför gråter Maud Olofsson
politik, samhalle lördag, februari 7th, 2009
Bara ett avvecklart kärnkraftverk är ett säkert kärnkraftverk. Det har Centern offrat för maktens sötma.
M ed gråten som politisk strategi. Maud Olofsson som uppenbarligen gråter allt oftare snyftar när hon kommenterar centerpartiets svängning i kärnkraftfrågan. Hon kallar sitt beteende för modigt.
Det är samma kvinna som för några år sedan grät floder över att hennes barn inte kunde plocka bär efter Tjernobyl.
Så modigt var väl kanske inte riktigt rätt ordval.
Snarare handlar det om att pantsätta sina ideal och sin historia. Dessutom i en fråga som så många av partiledarens föregångare investerat sitt namn och sin trovärdighet i. Lappkastet sker så snabbt att medlemmarna i det så kallade folkrörelsepartiet inte bereds minsta möjlighet till diskussion.
Efteråt är det uppenbart att strategin för att komma undan kritik handlar om att gråtande visa strupen.
Det leder oss osökt till en annan fråga.
Varför gråter centerpartister som sätter sin egen makt och sin egen person före sina värderingar?
Vi kommer väl alla ihåg hur centerpartisten Fredrick Federley grät i riksdagens talarstol när han inför hela svenska folket valde karriär och arvoden före de principer som han tidigare varit så mallig över i FRA-frågan.
När karriären stod på spel vägde idealen så lätt.
Olofsson snyftar och gråter när hon kör kniven i ryggen på Olof Johansson och Torbjörn Fälldin. Olofsson kör en historia av klassisk centerpolitik på tippen samtidigt som hon kör över sitt parti.
Den ‘nya’ energipolitiken som är beställd av industrin och kärnkraftslobbyn skiter i cancer, kärnavfall och miljörisker. Att se det som en politik för framtiden är ett skämt. Det handlar om att hylla en hög av floskler utan innehåll.
Men det är uppenbarligen priset som måste betalas för att inte splittra regeringsmakten. Tvåpartisystemet närmar sig med stormsteg.
Chansen för att vinna på Triss är 1 på 2 000 000. Risken för en allvarlig kärnkraftsolycka beräknas av Greenpeace till 1 på 100 000.
Det är fler än Maud Olofsson som har anledning att gråta idag. Dock möjligen av helt andra skäl.
THOMAS HARTMAN
[tags] maud olofsson, centerpartiet, miljö, kärnkraft, torbjörn fälldin, olof johansson, fredrik federley, makt [/tags]
Inlägget publicerat av av Thomas Hartman och kan vara pingat på intressant och twingly. Mer politik hittar du på Netroots och hos Politometern - Håller du med eller tycker du något annat eller vill tipsa om något. Varför inte lägga en kommentar?
Posted by Thomas Hartman
on Feb 7 2009. Filed under politik, samhalle.
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0.
You can leave a response or trackback to this entry
Maud Olofsson är stentuff! Hon gör helt rätt. I alla tider har det stiftats lagar som ändrats allteftersom det kommit nya rön och nya politska förändringar i vår omvärld.
Det är faktiskt läge nu att omvärdera kärnkraftens vara eller inte vara. Hur det kommer att bli, återstår att se, men dörren står öppen och det är viktigt.
Maud vill inte äventyra att en regering spricker en gång till pga centerns hållning till kärnkraften Och det är helt förnuftigt tänkt. Fälldin var stenhård och många andra Centerpartister. Liksom i andra frågor där tiden har utvisat att det går inte att alltid vara så fastkedjad vid en enda ståndpunkt. Vem har inte ändrat sig? Strongt gjort av Maud Olofsson.
Nej! Maud Olofsson är bara pinsam. Jag tycker synd om alla kloka centerpartister som inte längre känner igen sitt parti.
Jag anser att vi ska göra som Europa. Satsa nu på alternativen som ger både många jobb och förnybar energi. Läs vad de främsta experterna säger nedan:
Aftonbladet debatt7 februari 2009 09:57 : Vindkraft kan lyfta Sverige – Tillför mer kraft än något annar produktionssätt i Europa
Dagens debattörer
Svante Axelsson
generalsekreterare, Naturskyddsföreningen
Sten Jakobsson
vd, ABB Sverige
Tom Johnstone
vd, SKF
Tomas Kåberger
generaldirektör, Energimyndigheten
Anders Lyberg
vd, Vindin AB
Hans von Uthmann
chef, Vattenfall Norden
Debattörerna: EU:s beslut ger jobb, energi, exportinkomster och miljövinster
När EU nu fattat beslut om hur man ska ge Europa mer av trygg, hållbar och klimatneutral energi får Sverige nya möjligheter. EU fördelar det ekonomiska ansvaret för att nå målen, men beslutet säger också att den nya energitillförseln ska ske där den kan åstadkommas till låg kostnad. Det ger möjligheter för svensk verkstadsindustri, kraftindustri och basindustri att utvecklas vidare.
Vindkraften har möjligheter att snabbt och till låga kostnader bidra till att nå målen. Redan 2007 tillförde vindkraften mer ny generatoreffekt än något annat elproduktionsätt i EU. Vattenfall är en stor aktör som under tio år investerar i medeltal en halv miljon kronor i timmen (!) i ny vindkraft. Sverige har stora vindresurser. Tack vare den nordiska vattenkraften har vi ett elsystem som snabbt skulle kunna ta hand om mycket ny vindkraft. Läs mer på
http://www.Aftonbladet/ Debatt
[...] DN, DN, In The Pendent, DN om reaktioner i Tyskland på beslutet, DN; statsvetaren Olof Ruin om folkomröstning, [...]
Thomas,
Situationen är den att vet man inte vilket stöd man har, tar man fram en stark övertygande sida, och en gråtmild sida. Har man tur, väcker man personliga känslor hos genomsnittet, och det är en praktiskt psykologisk mätbar effekt.
Och det är en planerad handling, för att nå dit man vill i sin vilja.
Jag blev dock förvånad, att det i Visby inte blev en starkare debatt och följande diskussion angående Olofssons agerande men kom fram till en annan slutsats.
När tidigare centerledare väljer att ligga väldigt lågt, trots att de gärna uttalar sig i hjärtefrågor, och att nivån var diskussionslåg i Visby så ser jag det naturligt att ett arbete, börjar bildas bakom ryggen på Olofsson.
Det är min övertygelse, att vi kommer att få höra med om detta, men då är Olofsson inte med i debatten, utan några helt andra kommer snart börja driva på. I den riktning centern vill. Inte som Olofsson vill.
Vänligen Liza Sahlén Karlsson
Jag tror du har helt rätt Liza
Jag såg tv-debatten från riksdagen om FRA. Såg aldrig att Federlay grät. Han stakade sig och rösten hade svårt att bära men inte grät han. Det verkar ha blivit en sanning i blogosfären.
Har till och med hört ärrade journalister säga samma sak. Kollade debatten igen på riksdagens hemsida och kan fortfarande inte se att han gråter.
Underlig strategi det där med gråterskor i riksdagen. Tydligen ska vi tycka synd om de som ”vet mer” än oss dödliga att vi ger upp vad fan som helst för att blidka dessa dårar.