Svar till Scaber Nestor: Därför är junilistan ett populistiskt högerparti

Businessman clown
Junilistan – ett riktigt högerpopulistiskt pajasparti!

JUNILISTAN. Scaber Nestor undrar varför jag som socialdemokrat kallar junilistans Sören Wibe för sektledare och den lilla sandlåda han leker i för ett högerpopulistiskt parti.

Det är inte särskilt konstigt. Junilistan är Sveriges första medlemslösa parti, utan kongresser, lokalavdelningar och medlemmar. En oavsättbar elitklick som väljer sig själva. Det är inte utan att partiet påminner om Ny Demokrati.

Inför valet 2006 lanserade junilistan ett hårt högerprogram med omfattande skattesänkningar, pigavdrag (rotavdrag för kvinnor för rengöring, omsorg och tvätt), bantad offentlig sektor, utförsäljning av statliga företag, privatisering av arbetsförmedlingar, urholkad socialförsäkring. Friskolessystemet skulle omfatta fler delar av välfärden.

Men frågar man partiets företrädare om junilistans partiprogram så sopas det snabbt under mattan med kommentaren att EU-valet inte handlar om lokal politik i Sverige. Rent skitsnack. Vad ska man med ett partiprogram till om det bara gäller i vissa val.

Att Junilistan är till höger kan nog alltså de flesta läskunniga vara överens om även om de gör allt de kan för att krampaktigt framgå som socialdemokrater av partitaktiska skäl.

En annan liten lustig detalj handlar om att de gärna kallar sig tvärpolitiska. Vilket också är rent trams. Någon demokratisk ordning måste vi ha i EU och i partiväsendet. Lika lite som man röstar flera gånger per person så har man flera partimedlemskap. Några dubbla medlemskap är inte accepterade av några partier.

När det gäller populismen finns det åtskilliga exempel på den populistiska retorik junilistan använder. I vissa fall drar sig inte partiet för att sprida rena lögner för att ifrågasätta de andra partiernas EU-kritik. Socialdemokraten Bengt Ove Karlsson skrev en insändare där han pekar på ett exempel i högen med populistiska argument som junilistan sprider på insändarsidorna.

Bevare oss för Junilistan

I ETT debattinlägg (VF 28/8) försöker junilisteombuden Johan Olson och Birgitta Sandblom få folk att tro att ett ja till Lisabonfördraget skulle innebära att Sverige inte längre skulle kunna tävla i idrott som enskild nation, utan bara ingå som en del i ett EU-lag. Det är bra att junilistan så tydligt avslöjar var den står i denna för europasamarbetet så viktiga fråga. Ingen behöver väl längre tveka om på vilken utomordentligt låg saklighetsnivå en folkomröstningskamanj skulle hamna.

Bevare oss från sådant käbbel! Och från junilistan!

BENGT-OVE KARLSSON

För inte allt för länge sedan menade junilistan i insändare att Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt har en hemlig överenskommelse om att trumfa igenom Lissabonfördraget. Det ligger i junilistans populistiska taktik att antyda att ”makthavarna” ”konspirerar” mot medborgarna.

Ett annat exempel var när Junilistans Hélène Goudin i ett debattinlägg i Norrbottens Kuriren 22/10/08 anklagade moderaten Gunnar Hökmark för inte vilja sätta stopp för Europaparlamentets onödiga pendlande mellan Bryssel och Strasbourg. Något som de flesta ifrågasätter starkt.

Men det var ett märkligt angrepp eftersom Hökmark i sin första debattartikel i samma tidning uttryckligen poängterade att han just ville stoppa flyttcirkusen. En åsikt han också har upprepat.

Men samma felaktiga angrepp har socialdemokraterna råkat ut för. Socialdemokraterna är som bekant motståndare till EU-parlamentets pendling mellan Strasbourg och Bryssel. Men när junilistan argumenterar så påstår dom gärna motsatsen. Så här skriver dom exempelvis i en insändare i Borås tidning.

”EU-parlamentet sammanträder tolv gånger per år i Strasbourg, det innebär inte bara onödiga miljardkostnader utan även sämre effektivitet och onödiga transporter. Junilistan har tidigare tagit initiativ för att avbryta Strasbourgpendlandet. EU-parlamentarikerna från socialdemokraterna och de borgerliga partierna vill dock inte ställa sig bakom ett sådant krav.

Peter Lilja
Sven Wemmeus

junilistan”

Detta kan ställas mot socialdemokraternas faktiska åsikt i frågan.

”EU-kommissionär Margot Wallström vill få ett slut på EU-parlamentets pendlande mellan Bryssel och Strasbourg. Det kostar för mycket och minskar EU:s trovärdighet, tycker hon.”

Junilistan är alltså ett populistiskt parti som har som politisk strategi att medvetet sprida lögner i insändare i olika tidningar.

Syftet med detta kan man fråga sig. Men ifrågasätter någon varför partiet gjort det till sin strategi att sprida felaktigheter och populism så blir svaret snabbt att partiet inte tar ansvar för vad enskilda sympatisörer skriver i sina insändare. Bekvämt. På samma sätt som man inte vill diskutera detta beteende så vägrar partiets representanter uppenbarligen att diskutera den högerpolitik de beslutat om inför valet 2006.

En av junilistans strategier handlar uppenbarligen om populistiska angrepp på motståndarna som inte ens behöver ha någon grad av sanningshalt. Alla medel verkar tillåtna i kampen.

I en debattartikel i Värmlands folkblad kallar junilistan riksdagens beslut om lissabonfördraget för landsförräderi.

Det är samma retorik som vi känner igen från ett annat nationalromantiskt högerparti – nämligen Sverigedemokraterna. Då är det invandringen som klassas som landsförräderi.

Junilistan är inte intresserade av att diskutera på vilket sätt nicefördraget som EU har idag är skulle vara bättre än lissabonfördraget.

De två högerpartiernas retorik handlar om att misstänkliggöra allt EU gör och sprida en rädsla för det okända.

Junilistan representerar tillsammans med Sverigedemokraterna inskränkt nationalism kombinerat med en rädsla för ett europeiskt samarbete. Två populistiska nationalromantiska högerpartier som slåss om samma valjare.

Varför står junilistan inte ärligt för de program och den högerpolitik man för om det inte handlar om att lura människor?

Men jag önskar junilistan och Wibe lycka till i arbetet att bli mer seriösa framöver. Dock misstänker jag att det aldrig kommer att ske utan att det hänger på övriga partier om vi ska få någon bra EU-debatt inför det kommande valet.

Eller som Stigbjörn Ljunggren så träffsäkert skriver:

Junilistan ”kan bli för Europaparlamentet vad Sverigedemokraterna är för riksdagen: en säkerhetsventil för alla som är missnöjda med allt, oavsett vad det handlar om. Men för att lyckas med detta måste ni påstå att allt elände som finns har med EU att göra, precis som Sverigedemokraterna lastar invandrarna för allt dåligt som hänt i Sverige sedan Toy försvann från karamellhyllan.”

UPPDATERAD. Scaber Nestor påstår att han svarar. Men det var inte mycket till svar. Enstaka sympatisörer och ”kontaktpersoner” är inga medlemmar. En websida i Skåne som drivs av en ”entusiast” är inga lokalavdelningar.

Partiet har löst interndemokratin på ett fiffigt sätt genom att helt enkelt inte ha medlemmar. Eller som de själva skriver på sin websida ”Junilistan är en nätverksbaserad politisk rörelse där sympatisörerna lägger grunden för politiken.”

Vad pysslar nätverket med? Ja uppenbarligen har junilistan hittat sin roll i att lansera konspirationsteorier som att Mona Sahlin och Reinfeldt tillsammans intrigerar mot folket man har gjort märkliga utspel om att vi i framtiden inte kan vara med i OS som nation och rent felaktiga påståenden om att personer som är motståndare till flyttkarusellen mellan Bryssel och Strasbourg i själva verket skulle vara för. Men det kanske uppfattas som viktiga uppgifter för ett parti av insnöade nationalister.

Partiet har kantats av anklagelser om svågerpolitik och bristande interndemokrati. En kongress blir inte en kongress för att det står så på pressmeddelandet.

Hur skralt det så kallade partibygget egentligen var framstod tydligt när en av Junilistans bildare, förre Riksbankschefen Lars Wohlin, hoppade av till kristdemokraterna 2006. Wohlin förklarade att han inte trodde på möjligheterna att påverka genom Junilistan.

Den bedömningen ligger det nog mycket i.


THOMAS HARTMAN

[tags] junilistan, politik, samhälle, sören wibe, lars wohlin, högerpopulism, populism, kristdemokraterna, scaber nestor, margot wallström, demokrati, delaktighet [/tags]

Inlägget publicerat av av Thomas Hartman - Håller du med eller tycker du något annat eller vill tipsa om något. Varför inte lägga en kommentar? ■ THOMAS HARTMAN är skribent, kommunikationsrådgivare och uppskattad föredragshållare om internet, politik och medias makt. Han är chef för Kommunikation och externa relationer vid Region Västerbotten. Han är förtroendevald i bland annat kommun och landsting sedan tjugotalet år och har jobbat som marknadsförare, regionchef och pressekreterare bland annat vid utrikesdepartementet i regeringskansliet. Tidigare har han bland annat jobbat som regionchef för Stiftelsen Sverige i Europa och som marknadsförare. Han är medförfattare till boken Vem bryr sig - en bok om Sverige. Hjalmarson och Högberg förlag. Stockholm. För att nå honom maila jthomas.hartman@gmail.com





Thomas Hartman

Comments

Författare: Thomas Hartman

■ THOMAS HARTMAN är skribent, kommunikationsrådgivare och uppskattad föredragshållare om internet, politik och medias makt. Han är chef för Kommunikation och externa relationer vid Region Västerbotten. Han är förtroendevald i bland annat kommun och landsting sedan tjugotalet år och har jobbat som marknadsförare, regionchef och pressekreterare bland annat vid utrikesdepartementet i regeringskansliet. Tidigare har han bland annat jobbat som regionchef för Stiftelsen Sverige i Europa och som marknadsförare. Han är medförfattare till boken Vem bryr sig - en bok om Sverige. Hjalmarson och Högberg förlag. Stockholm. För att nå honom maila jthomas.hartman@gmail.com

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.