Fler inom (s) behöver tänka som Ulf och Eva!

Eva Hillén Ahlström är en klok socialdemokrat från jämtland som berättar på sin blogg om Anitas arbetsskada. Eva har så rätt i sin analys. Fler inom socialdemokratin måste tänka som hon.

Anita var i 55 års åldern när hon sjukskrevs i februari 2004. Orsaken var kroniska inflammationer i höfter, armar, axlar och rygg tillsammans med att hon hade problem med knäna. Hon hade jobbat länge som svetsare och plåtslagare med många tunga lyft.

Flera läkare (inklusive försäkringskassans förtroendeäkare) konstaterade, att Anitas skador var omfattande, varaktiga och arbetsrelaterade. Tre och ett halvt år efter anmälan av arbetsskada till försäkringskassan kom beskedet. Nu hade man landat i den motsatta slutsatsen att det inte var jobbet som gjort Anita sjuk trots att alla tidigare varit överens om att problemen var arbetsrelaterade.

Beslutet motiverades på en ‘vetenskaplig sammanställning’ som den då socialdemokratiska regeringen ordnat till stöd för försäkringsläkarnas bedömningar. Beslutet i socialförsäkringsnämnden blev sedan detsamma som försäkringskassan redan beslutat i första instans (som vanligt).

November 2007 överklagade Anita beslutet till länsrätten. Hon väntar fortfarande på resultatet av överklagan. I februari 2009 firar Anitas ärende femårsjubileum. Då var det fem år sedan Anita blev sjuk och lämnade sin anmälan om arbetsskada rakt över disk hos försäkringskassan.

Jag kan inte gå in i alla detaljer och veta att allt verkligen stämmer. Men detta är långt från det enda fall jag tagit del av där folk hamnat i kläm på liknande sätt. Vissa socialdemokrater reagerar med ryggmärgen när dom hör sånt här och menar att man inte kan kommentera enskilda fall. Några tittar bort. Andra skyller på borgarna. Men faktum är att socialdemokratin inte kan svära sig fri från detta. Bara en liten del i detta är att det borde vara förbjudet att tvingas leva under så här lång tid av ovisshet och oro.

Någon jag känner undrade i en diskussion om lösningen handlade om inrättandet av en ombudsman som skulle kunna se till brukarnas situation. Så j-la (ursäkta svordomen) typiskt svenskt. Lösningen förväntas alltid finnas i ännu mer byråkrati. Den brutala sanningen är att det finns inga genvägar. Socialdemokraterna måste befinna sig där de mest utsatta är och dela deras oro, ångest och drömmar. Annars har vi inget existensberättigande. Där ligger också en förutsättning om vi ska få väljarnas förtroende 2010. Lyckas vi inte vara där så förtjänar vi inte heller att få tillbaka makten.

THOMAS HARTMAN | In The Pendent

PS1 En person som befinner sig där de utsatta är hela tiden, varje dag, varje vecka är Ulf Björk försäkrings- och rehabiliteringshandläggare på Metall i Umeå. Visserligen är denna typ av frågor hans jobb. Men han gör det med sådant enormt engagemang och hela tiden utifrån sina värderingar att man inte kan bli annat än imponerad. Jag är verkligen stolt över att känna Ulf.

Låt inte Ulf och Eva slåss ensamma.

PS2 Rickard berättar om sina erfarenheter.

PS3 Aftonbladet sätter fingret på problemet.