Jag vill inte begränsa någon diskussion så det kan du pådyvla någon annan. Jag har därför inte för avsikt att säga vad folk får och inte får göra. Det är upp till dom själva. Däremot har jag sett flera tendenser den senaste tiden där partikamrater angriper sin partiledare på personlig grund. Jag bryr mig inte om att exemplifiera eftersom det är rätt uppenbart vad jag menar.

Jag kan ge flera exempel på vad jag vill se hos socialdemokratin. Vem talar för barnen i fattiga familjer? Vem talar för flickan som skär sig i handlederna? Vem talar för företagaren som lever rättslöst?

Istället har vi folk i vårt parti som lever i det förgångna och tror att en företagare är en fuskare och parasit. Det duger inte längre.

Jag vill se ett parti som tar parti för den lilla människan (och står på dennes sida) oavsett vem den lilla människan är. Inte ett parti som tjatar om sin partiledares tillkortakommanden.

Jag har varit aktiv i detta parti tillräckligt länge för att själv hört klagomålen vid varje valrörelse för det centralt producerade materialet. Folk gnäller över supporterkampanjer de klagar över hur affischerna ser ut etc.

Min poäng utan att hämma debatten är att vi har viktigare saker att göra. Och den som driver med lottförsäljning, kaffekokning eller stämplar partivänner som höger eller vänster kan dra till skogs. För alla behövs med lust och engagemang för att vinna nästa val. Det gör vi inte genom att gnälla över alla tillkortakommanden och personliga brister som finns hos våra företrädare.

Vänligen

Thomas Hartman | In The Pendent

Jag håller med att futtiga personangrepp som exempelvis försök till karaktärsmord som att börja gradera politikers självkänsla eller självkännedom knappast hör hemma här.  Men vem har ägnat sig åt det här?  Om du varit intresserad av debatt så finns mitt fullständiga inlägg på min blogg, Det var ett jävla gnällande på att "det är ett jävla gnällande på Mona Sahlin"..