Fortsätt gärna tramsa om höger och vänster…

HÖGER ELLER VÄNSTER? Vissa partikamrater envisas med att försöka klyva socialdemokratin och sortera sina partikamrater i höger och vänster. Jag kommer ihåg när jag själv fick frågan för många år sedan när jag var ute och gick med en god vän. Jag häpnade. Höger eller vänster. Va tusan- jag är sosse. För min del är det per definition vänster. Trodde jag i min enfald. Men killen som frågade framhärdade. Han himlade med ögonen. Ungefär som om det vore någon naturlag att det bara fanns två sorters sossar.

Det är lite religiöst över det där. Lite ödesbestämt. Svart eller vitt, Yin eller Yang.
Media älskar indelningen också. Men till sitt försvar har de ju en fast dramaturgi att gå efter. De har bestämt sig att de i normalfallet får pröjs för att följa det klassiska sagoeposet med en god person (hjälten), en ond person (boven i dramat) och ett offer (ungmön, eller någon det är synd om som ska räddas). Media tar själv rollen som riddaren på vit springare som rider in och räddar situationen (på nytvättad häst om redaktören själv får välja). Får medias representanter etiketter som höger och vänster så kan de lättare göra indelningen i god och ond i sin egen hjärna. Och får då lättare att göra sitt jobb.

Sedan jag fick frågan första gången har år lagts till år och jag har träffat massor med socialdemokrater. Ja, annat folk också för övrigt. Men frågan har legat och gnagt i bakhuvudet. – ”Om man som jag inte vill definiera sig som höger eller vänster hur gör man då”, frågade jag häromkvällen en kompis (som kallar sig själv till vänster). Han rynkade pannan (redan där förstod jag att jag hade trampat i klaveret. Så svarade han med butter stämma”Vet du inte om du är höger eller vänster. Då är du förmodligen höger” Vi som är vänstersossar vet att vi är vänstersossar”.

- ”Vilket trams”, svarade jag (föga ödmjukt). Han fortsatte – ”Dessutom ser man på din klädstil att du är höger”. – ”Jaså?” – ”Ja, intresse för kläder skiljer oss åt”. – ”Sossar som luktar illa och har yvigt hår är vänster” skrattade han. ”Men jag är väl inte särskilt överdrivet intresserad av kläder” invände jag ”och såna som Pagrotsky är väl inte direkt fult klädd? Är inte han vänster?”.

Killen fnös och fortsatte. – ”Ähh, Det handlar egentligen inte om det”.

- ”Jag ska berätta vad det handlar om sa han sen. Det hänger ihop med vilka frågor man intresserar sig för. Det handlar om ideologisk ryggrad. Högersossar intresserar sig för tillväxt, företagande och utvecklingsfrågor och vill privatisera vårdcentraler medan vi vänstersossar funderar över socialpolitik internationell solidaritet och motståndet mot EU och EMU”.

- ”Vänta nu”, invände jag. – ”Jag har engagerat mig i alla dessa områden bortsett det sista och jag vill definitivt inte sälja ut välfärden”.

Han hummade. – ”Ja det där med EU är centralt. Det är väldigt viktiga frågor. Och om du är karriärist naturligtvis”.

- ”Vad menas med karriärist” undrade jag? ”Måste man inte ha politisk makt om man vill nå förändring? Är de till vänster karriärister om de är intresserad av politisk makt?”

- ”Nej!” var hans snabba svar. ”De vill förändra samhället”. – ”Va sjutton det vill ju jag också?” Var min invändning. – ”Det mår så vara men du umgås med fel personer” sa han och spände ögonen i mig. – ”Du har en massa kompisar som har jobbat i kanslihuset och är höger.”.

- ”Vänta nu jag har en massa andra kompisar. Jag umgås ju med dig och andra som gärna kallar sig själva vänster, vad betyder det i så fall” undrade jag.

- ”Ingenting”, var hans korta svar. Och nu märkte jag att han började bli less på diskussionen.

Då frågade jag det som kom att bli den sista frågan för kvällen i detta ämne: ”Kan man vara socialdemokrat och varken vara till höger eller vänster?”

Han blev tyst i flera minuter. Så svarade han eftertänksamt. – ”Ja, se på Ingvar Carlsson” Han är nog varken till höger eller vänster.

Efter att ha lyssnat på min kompis inser jag att det enda som kändes som ett argument som gick att ta på var det där med EU. En fråga som avgjordes för åtskilliga år sedan i och med vårt inträde i den där unionen. EMU avgjordes 2003. Men fortfarande spökar dessa två frågor tillsammans med striden om hur överstatligt EU ska få vara.Uppenbarligen är det där den ideologiska ryggraden växer fram.

Men varför tillåts detta smetas ut över ett helt parti? Med vilken logik ska EU-frågan vara vattendelare? Och varför är vi inte tydliga med det i så fall? Det är väl bara att rekrytera EU-motståndare och be övriga dra åt pipan med motiveringen att de saknar ideologisk kompass.

Jag blev glad när jag förstod att det inte var så enkelt. Utan att det faktiskt finns minst tre sorters sossar. Högersossar, vänstersossar och varken eller. Då kan vi i alla fall se en öppning mot den mångfald som den speglar verklighet jag känner igen.

Jag förväntar mig att vi väljer en av de sistnämnda som partisekreterare så vi kan lyfta oss från detta tramsande om höger och vänster och kan ägna oss åt det som är viktigt.

Nämligen samhällskritiken

Vi måste våga ifrågasätta det samhälle vi själva har skapat. Ett samhälle som gör att människor faller mellan stolarna när kommun och landsting ska spara pengar och vältrar över kostnader på varandra vilket exempelvis drabbar psykiskt sjuka.
Vi måste ifrågasätta hur det kan komma sig att socialdemokrater i maktposition på lokal och regional nivå pratar så vackert om att alla deltidsanställda kvinnor ska få jobba heltid. Men snabbt kapitulerar och tittar i bordet när tjänstemännen säger att det inte går så att underbetalda kvinnor får ha usla löner även fortsättningsvis. Hade det gällt män hade frågan varit löst för länge sedan.

Vi måste våga ifrågasätta ett samhälle där gamla människor nattas klockan 17, får äta urvattnad mat producerad hundratals mil bort eller där en kvinna erbjuds usla 45 000 kronor i kompensation när sjukvården proppat i henne medicin och stulit elva (11) år av hennes liv.

Ursäkta mig om jag är naiv.

Men frågan om höger eller vänstersossar kan dra till skogs. Folk struntar i sånt där bara vi som är förtroendevalda för det socialdemokratiska partiet ärligt vill se de orättvisor som finns runt omkring oss (och där vi själva skapat eller medverkat till vissa av dom). Och fattar att vi måste göra någonting åt att vi har 250 000 barn som växer upp i fattiga familjer och flickor som skär sig i armarna. I stället för att vi nervöst leker följa John med högern.

Det är bara så vi kan få förtroende igen. Och vi ska spöa högern när de är som starkast. Inte sitta som klistrade vid TV-rutan och jubla då de klantat sig med FRA-frågor och annat trams.

Då ska vi vara ute bland folk.

För min del får entusiaster och kalenderbitare gärna likt Carl von Linné dela sig själva och andra i meningslösa kategorier som vitstrumpade, blåbröstade, stornästa, högerhänta eller vänsterhänta, höger eller vänster. Det bekommer mig inte. I couldn’t care less.

Så länge vi är där de mest utsatta människorna är och delar deras ångest och drömmar.

En sån kategori av sosse väljer jag att tillhöra och vår förmåga att lämna kommunhuset är måttet jag mäter den blivande partisekreteraren efter.