Sören Wibe sätter krokben för sig själv

ENSIDIG. För några dagar sedan kommenterade jag att Wibe lämnade socialdemokraterna. Killen är lite speciell. Han vägrar liksom acceptera att det finns andra saker att prata om än EU. Oavsett politiskt samtalsämne kommer han alltid (likt en gummiboll) tillbaks till detta eviga EU.

I Wibes värld tycks nästan allt förklaras med den där onda bokstavsförkortningen.

Det får stå för honom. Även om jag tillhört de som respekterat hans insats så kan jag samtidigt tycka att han själv mest förlorat på att envetet klinka på ett väldigt begränsat antal tangenter på klaviaturet.

Nu snackas det om att killen funderar på Junilistan. Skulle han ta det steget kapar han samtidigt trossen till allmänpolitiken och reducerar sig själv till att spela kazoo i politikens garderob. Dessutom tredjestämmans Kazoo.

Trist utveckling för en kille med potential.

Andra som bloggar om detta: Grafström (som gläds åt inbördeskriget i rosenträdgården), Karin (som tycker att detta är en nyhet för ett fåtal), Christina Meltin Westerlund (tycker det är trist att Sören lämnar), Eva-Lena som tycker bloggandet om Wibes avhopp tagit märkliga former, Farmorgun som tycker EU blir vad vi gör det till, Andreas Sjölander som tycker vi blir grottmänniskor ibland, Hultkvist som tycker s-bloggare är intoleranta, Frivänster , Europalistan och Claes Krantz som diskuterar Lavaldomen.