Bengt Silverstrand brister i både kunskap och empati

 TRÖTT? Bengt Silfverstrand tycker Anna snackar i nattmössan.

Man måste fråga sig hur en sosse kan försvara att en person som granskas av skattenämnden inte ska ha rätt till biträde eller försvarare vid sin sida? Hur kan en sosse försvara ett system som gynnar storföretagen men missgynnar småföretagaren? Hur kan en sosse försvara ett system där en myndighet är både åklagare, polis och domare?

Eftersom det inte finns något ideologiskt argument för att försvara såna dumheter så finns bara ett enda möjligt svar.

Okunskap och bristande empati.

Att Silverstrand kan välja att argumentera som han gör visar nämligen att han inte har en aning om hur det fungerar.

Det är dock inte särskilt konstigt. Om man inte träffat någon som berättat om problemen för en då sopar man lätt undan dem som svepande kritik istället för att fundera vad kritiken handlar om och ifall den faktiskt är berättigad.

Det passar för den maktfullkomlige. Men inte för en ödmjukt lyssnande och nyfiken socialdemokrati i opposition mot orättvisor som brinner för rättvisa och vackra ideal.

Undrar vem som är trött.

UPPDATERAD. Silfverstrand fortsätter debattera genom att medvetet feltolka sånt som ingen påstått. Han vägrar se bristerna i rättssäkerhet för småföretagare och pratar i stället om något helt annat nämligen de som flyr skatt.

Men detta är en skenmanöver från den gode Silfverstrand. Den ena debatten utesluter naturligtvis inte den andra. Vi socialdemokrater måste kunna hålla två saker i minne samtidigt.

Vi måste kunna vara så kloka att vi klarar av att på samma gång skapa ett rättssäkert system med rättssäkra spelregler för småföretagare utan att för den skull låta den debatten överskuggas av en helt annan diskussion om skattefusk.

Återigen vem kan försvara ett system som ger en myndighet rätt att döma ut böter och ger samma myndighet tredubbla roller som polis, åklagare och domare samtidigt som företagaren inte ens får ett biträde.

Det kan inte ens Silfverstrand – om han väljer att diskutera sakfrågan för en gångs skull.

UPPDATERAD.  Detta börjar bli rätt komiskt. Silfverstrand drar nya slutsatser.

Borgarna befriar ett stort antal småföretag från skyldigheten att upprätta jämställdhetsplaner. Jämställdhet enligt deras uppfattning är det inte så noga med i dessa företag. Med samma logik tycker Anna Sjödin att det ska ställas mindre krav på småföretag ur skattesynpunkt. Bevekelsegrunderna är i båda fallen snarlika. Därför ställs härmed den logiska frågan om Anna Sjödin jublar när hon nu fått hela borgerligheten att befria vissa småföretag från den ”byråkrati” som i det här fallet består i att bedriva ett aktivt jämställdhetsarbete.

 
Anna har väl aldrig argumenterat för MINDRE krav. Bara för ÖKAD rättssäkerhet. Dessa frågor motsäger inte varandra det minsta. Du kan fortfarande ställa högst berättigade krav på företagen bara du gör det på ett rättssäkert sätt.

När Silfverstrand sedan kopplar detta till företagens jämställdhetsplaner då är han riktigt ute och cyklar. Men han känner väl för att debattera allt annat än det frågan gäller. Åter till frågan:

Varför har skatteverket tredubbla roller som polis, åklagare och domare? Varför får småföretagaren ingen rättshjälp? Varför ligger bevisbördan på småföretagaren och inte på staten som i brottmål? Hur kan det komma sig att tjänstemän får döma ut straff – ska inte det ske i domstol?

Det är detta och liknande fenomen som drabbar småföretagaren. Här finns också ett intressant klassperspektiv eftersom de stora resursstarka företagen kan köpa in kompetens för att biträda dom. Men dessa dimensioner väljer Silfverstrand att blunda för.

Om socialdemokratin gör anspråk på att se samhällsproblemen så måste den samhällskritiken omfatta även företagare och deras möjligheter att känna trygghet.

Hette det inte att alla ska med?