Integritetsfrågan engagerar

INTEGRITET. Expressens ledarredaktion skriver idag klokt om fildelning. Dels ifrågasätter man åklagaren.

Britt-Louise Wiklund, sålde ut en åtalads hela privatliv med syfte att privatisera själva rättssystemet. Det är svårt att avgöra om det är mål eller medel som är mest klandervärt. Hennes agerande är dock en strålande illustration av det övergripande problemet. 

Tidningen förklarar på ett utmärkt sätt varför fildelningsfrågan är så viktig.

Vi får välja mellan brevhemlighet och lagen mot fildelning, mellan skydd för den personliga sfären och upphovsrättsorganisationernas möjlighet att ta betalt på samma sätt som hittills.

Det är inte ett särskilt svårt val. Affärsmodeller kan komma och gå. Men ger vi upp rätten till våra privata liv ger vi också upp rätten till oss själva.

Även Eskilstuna Kuriren skriver klokt om distributionsproblematiken där de jämför jakten på fildelningssystem som att fälla posten eller att ”döma brevbäraren”.

Synen på fildelning handlar i grunden om synen på kommunikation. På samma sätt som olagligt material kan spridas i kartong och kuvert kan det spridas via Internet. En teknikneutral lagstiftning gör knappast livet enklare för branschorganisationer som Ifpi och Antipiratbyrån, men det ska heller inte vara något överordnat mål för lagstiftningen.

Man blir inte förvånad – bara förbannad när man läser att det inte bara är åklagaren som beter sig illa utan även polisen.

…en polisutredare ringer och frågar försynt om det är Piratbyrån han kommit till. Ja, det här är Piratbyrån.

Han går vidare med att berätta om en utredning där de fått in en dator fylld med filmer som misstänks vara piratkopierade och ber om råd för hur han ska gå vidare med utredningen. Vad rekommenderar Piratbyrån?

Piratbyrån delger gärna sin kompetens och förklarar att det inte på något sätt går att avgöra om filerna på datorn är hämtade via fildelningsnätverk eller om det är backup-kopior från köpta skivor. Polisen undrar vidare om Piratbyrån vet vilka ”hos oss” som är bra på den här typen av utredningar. Tyvärr, det vet inte Piratbyrån, men försäkrar om att en dator med filmer på inte är något brottsligt i sig.

-Jaha, inte mycket att göra då?”, säger polisen uppgivet. -Tyvärr, inget att gå vidare med.-Jaha, du ska ha tack ändå.

-Tack själv. Hej då!

Tänk om andra branschorganisationer fick ta över polisutredningar eller biträda i åtalet på samma sätt. Lever vi i en bananrepublik?